Från ett sjukhus i Gaza

Som Ali Esbati påpekar, så ryms inte verkligheten längre i svensk standardmedia, men på Youtube kan man hitta filmklipp som vågar visa vad som händer. Jag återpublicerar här eftersom jag misstänker att du inte följer Alis blogg. Klicka, titta, lyssna.




Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, folkmord, Gaza, terrorism

Gott nytt folkmord

Nej, det är inte nytt, det är bara en rubrik. När propagandan är massiv så kvarstår trots allt ett enkelt sätt att bedöma konflikten mellan Israel och Palestina. Jag såg först diskrepansen för över tio år sedan, och insåg att för varje dödad israel, så följde tre dödade palestinier. Det var enkelt att följa i tidningarna och jag tyckte det var konstigt att ingen annan påpekade den regelbundna matematiken i Israels hämdaktioner. Sedan dess har Israel utvecklat sin politik från en hämdpolitik till en utrotrotningspolitik. Nu är det herrefolkets medvetna och rasistiska förintelsepolitik som gäller, där trehundra mördade palestinier rättfärdigas med en mördad israel. Och svensk media vidarebefordar urskiljningslöst den israeliska propagandan. Och rättfärdigar därmed detta folkmord. I den här frågan räcker enkel matematik långt för att förstå konflikten. Jag hoppas att Europas regeringar kommer att ställas till svars för vad de inte gjorde för att förhindra dessa mord. EU hade kunnat stoppa detta omedelbart, det ska alla ha väldigt klart för sig.

Många har skrivit bättre om det här, bland annat:
Ali Esbati här och här,
Hanna Löfqvist här,
Jinge här, här, och här,
Rödar Raketer här,
Anna Wester här,
Rawia Morra här och här,

Sluta inte läsa. Också den nya propagandaspridningen i bloggkommentarerna är mycket talande.


Läs även andra bloggares åsikter om folkmord, Palestina, Israel, herrefolk, rasism, kolonialism

Jävla skitjul

Jävla, jävla, jävla skitjul.

Läs även andra bloggares åsikter om en, jävla, jävla, jävla, skitjul

Lisas linssoppa

Nu har Lisa Förare Winbladh lagt upp en skiss till ett recept på den linssoppa som hon lagade till minnesstunden och som alla ville ha mer av. Jag tycker att de gröna russinen gjorde mycket till. Och korianden, så klart.


Läs även andra bloggares åsikter om linssoppa, värmande mat, billig mat

Flygstolar

Hittade just och köpte två flygstolar till Fuerteventura den 5/1 för 525 kronor styck. Vill inte ha äventyr, men ljus, ljus, ljus, värme, hav och en utsikt. Nu när jag börjar läsa om ön så verkar den ganska intressant. Det är skönt att ha något att planera också.

(Foto: bigdani)


Läs även andra bloggares åsikter om Fuerteventura, sol, hav

Tant Anita

Nu förstår jag varför jag varför jag inte kan släppa Julia Roberts trots allt. Det är ju hon som är Tant Anita!

(Nej, man tänker inte på sorgen jämt, ibland tänker man på Televinken.)

Läs även andra bloggares åsikter om dumheter, likheter, barndomsminnen, Televinken

Återbesök och provsvar

Idag åkte vi tillbaka till BB Stockholm för ett samtal med den medicinskt ansvariga läkaren Ann och barnmorskan Karin. Alla provresultat utom de som gäller moderkakan hade kommit. Ann redogjorde för alla provsvar, och de var många, men inget gav någon förklaring till varför vår dotter dog. Hennes vikt var i nederkanten av det normala. Kromosomerna var det inget fel på. Inga tecken på virus hittades. Alla L:s värden var normala. Alla flickans inre organ var felfria. I hjärta och lungor kunde man hitta tecken på stress och syrebrist, men man kan inte säga om syrebristen orsakade döden eller om den var en följd av någon annan dödsorsak. Vid det laget av genomgången blev tanken på ett dödsögonblick och ett lidande för stark och gråten bubblade upp igen. Obduktionen bekräftade att hon levde in i det sista, att hon måste ha dött strax innan vi kom till BB.

Kanske säger analysen av moderkakan något. I uppemot 50% av fallen av intrauterin fosterdöd (IUFD) hittar man ingen entydig förklaring. I 15-20% av fallen hittar man ingen förklaring alls. För en månad sedan kändes det viktigt att få en klinisk förklaring, men idag känns det inte lika viktigt. Men det gör ändå ont att veta att det inte tycks ha varit något fel på henne. Att hon var så perfekt som vi som hennes föräldrar såg henne.

Nu har vi plockat upp alla stenarna, nötterna, pepparkakorna på stigen som vi följt den här första tiden. Bara moderkaksanalysen någon gång efter nyår och ett återbesök hos läkaren är kvar, sedan blir det allt glesare mellan hållpunkterna. Vi har tagit hand om hennes kropp och vi har genomfört alla cermonierna. Vi har spridit ut sorgen och sett vännerna i ögonen. Vi har gått igenom vad som hände med präster, läkare och barnmorskor. Vi har tagit emot våra vänners omsorger. Vi har hållit om varandra och gråtit och druckit vin. Nu ser jag ingen stig längre och det är ganska skrämmande.


Läs även andra bloggares åsikter om IUFD, provsvar, sorg

Gråt och kramar

I går höll vi minnesstunden för vår dotter i Katarina kyrka. Det blev en mycket speciell upplevelse som jag kommer att minnas länge. Idag är jag egentligen för trött för att beskriva det, men Hanna skriver bra om det hela här. Jag hade gjort ett programblad som vi skrev ut i 75 exemplar och det räckte inte alls, så jag gissar att vi var var minst 90 personer i kyrkan. Många fler än jag hade förväntat mig, och det kändes skönt att så många kom och var där och deltog med oss. Så kramad har jag aldrig tidigare blivit på samma dag. Prästen, Erik Holmberg, var mycket bra och klok och sa precis det som vi hoppades att han skulle säga, och musiken hjälpte oss att släppa ut vår sorg. Efteråt visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen, men det var så många som hade med sig blommor, så efter en stund gick vi ner allesammans till graven och lade blommorna där.


Därpå gick vi iväg ett fyrtiotal till Kapsylen där en gammal bekant hade gjort en sista-minutenräddning tjugofyra timmar tidigare och fixat fram en fantastisk lokal för oss att vara i utan förbehåll. Där fick vi en värmande linssoppa som Lisa hade lagat och sedan en saftig Kronans kaka som Rosenkål hade bakat och massor av vin och kaffe. När jag får recepten ska jag lägga upp dem här eller länka till dem. Jag blir våt i ögonen bara vid tanken på all hjälp vi fick med att ordna alltsammans på så sätt att varken jag eller L nästan inte behövde lyfta ett finger vare sig innan eller efteråt. Alla som var där visade sitt stöd med konkreta handligar och kramar och blickar och ord och det var praktisk solidaritet av det allra vackraste slaget. Där var en lågmäld, varm, allvarlig och glad stämmning som sammanförde alla dessa människor från olika håll och tidpunkter i vårt liv i något som jag tror gjorde att vi alla förstod varandra bättre och lärde oss något. Jag kan inte räkna upp alla som var där och hjälpte oss, men ni vet ju själva vilka ni är, och jag tror att ni förstår hur mycket ni betyder för oss.

Idag var vi förbi graven och tittade på blommorna och snodde med oss några av de vackraste ranunklarna. Får man göra så? I morgon ska vi på återbesök till BB Stockholm och få provsvar och eventuellt någon förklaring till varför vår dotter dog.


Läs även andra bloggares åsikter om död, liv, känslosamhet, tacksamhet, solidaritet

Nätter, torkrum och medicin

L skriver:

Vissa tror att förlossningen var hemsk och särskilt för mig. Men så var det inte. Jag skulle göra vad som helst för att få vara gravid och föda ett barn igen. Det är det mest beroendeframkallande jag varit med om.

En natt när jag vaknade, kort efter förlossningen och trots medicin, så hade brösten svällt och var fulla av mjölk. Jag pratade med en vän och var förtvivlad. Jag sa att jag ville behålla dem för de höll kvar minnet i kroppen av henne och förlossningen. Det var allt jag hade kvar. Min kloka vän grät och sa: L, ta medicinen! Du är så full av hormoner nu. Du behöver ta den.

Nätterna. Nätterna efter förlossningen. Vi sov med lamporna tända.

I veckor innan förlossningen tvättade jag kläder, handdukar och sängkläder. Jag hade köpt parfymfritt tvättmedel. På kvällarna stod jag nere i torkrummet och hängde upp alla de små kläderna. Jag grät för att jag var så lycklig över att vi skulle få barn. Torkrummet var det rum, lyckorummet, där alla drömmarna bodde.

Sorgens typologi

Fasa och skräck är den sorg som minns minuterna när läkaren med ultraljud söker efter hjärtat eller någon rörelse. Gång på gång upprepas den allt tystare tystnaden tills han säger att det inte finns något liv, att barnet är dött.

Längtan och kärlek är huvudingrediensen i den sorg som minns barnet och som väcks när jag ser på fotografierna. Saknad.

Overklighet präglar den sorg i vilken jag fortfarande kan se över till det parallella universum där detta inte hände, där en annan verklighet fortfarande växer fram ur kraften som vår lycka uppbådade. Det skulle inte vara så här.

Det finns flera sorters sorg. De här är de som dominerar nu.


Läs även andra bloggares åsikter om fasa, skräck, längtan, kärlek, saknad, overklighet, sorg, typologi

Minnesstund

Vänner!

Tisdagen den 16/12 klockan 16.00 håller vi en minnesstund i Katarina Kyrka för vår dotter Karin Erika F.

Egentligen är det väl inte en minnesstund för det är inte tänkt att vi ska sitta och minnas någon som vi aldrig fick lära känna. Vi är inte kristna, inte heller troende. Det är snarare så att vi vill samla så många vi kan av våra kära vänner och bekanta, inte för att sätta punkt, men för att sätta ett litet komma, och göra det lättare för oss att återgå till någonting normalt. Vi förstår att det inte är lätt att veta hur man ska bemöta oss efter det som har hänt, och vi tror att det avdramatiseras om vi bara träffar varandra.

Det kommer inte att hållas några tal i kyrkan förutom några få ord av en präst som heter Erik. Däremot så har vi valt ut musik som bättre än orden beskriver vad vi känner, att lyssna på i ungefär tre kvart. Det är öppet för alla att komma till kyrkan, bara sitta ned en stund och sedan gå, eller fortsätta kvällen med oss. Man kan lägga en blomma på graven.

Efteråt äter de som vill en god middag tillsammans med oss hemma hos P & T på Timmermansgatan. De som vill vara med på middagen behöver osa till [bolletott (at) gmail punkt com] senast på tisdag den 9/12, så att vi vet hur mycket mat som ska lagas. Ta med några tjugor som bidrag till mat och vin. Vi vill inte att det här ska bli en högstämd eller sorgsen tillställning. Tvärtom. Och vi vill inte att det hålls några tal eller liknande.

Varma hälsningar,

K & L

Begravning

Igår (jag skriver detta på fredagnattens väg mot lördag) begravde vi vår dotters aska. Först promenerade vi till Skogskrematoriet och hämtade urnan med askan. Efter att ha kvitterat ett papper och visat legitimation, så stoppade vi ner urnan i ryggsäcken och tog tunnelbanan till Slussen. Framför kyrkan väntade en kyrkvaktmästare på oss. Hon blev först lite orolig när hon inte såg urnan, men sedan visade jag ryggsäcken och vi gick in i kyrkan där L och jag satte oss och vilade lite och lyssnade på organisten som övade inför lunchkonserten.

Kyrkvaktmästaren tog under tiden urnan och försvann in i sakristian. Efter en stund gick vi efter, in i sakristian där urnan stod på en skänk med ett par ljus som kyrkvaktmästaren hade tänt. Hon frågade oss om vi hade varit med om detta förut, på vilket L svarade ja och jag svarade nej. Hon förklarade och tryckte därpå på knappen som startade klockringningen och vi gick tillsammans ut genom dörren som ledde direkt från sakristian ut på kyrkogården.

L bar urnan och vi gick sakta nerför gången mot min mors grav. Där satte sig L ner på knä och sträckte sig ner i hålet med urnan. Hålet, som var grävt något till vänster om gravstenen, var minst en meter djupt och ganska svårt att når ner till botten i. Jag rättade till urnan när jag sedan sträckte mig ner och lade en liten rosa ros bredvid. Sedan la L en ner en ros till. Och vi la ett par röda rosor på marken bredvid hålet också. Vi stod där en stund och kyrkvaktmästaren sa att nu lämnar hon oss för oss själva. Det var bra.

Det var bra att vi inte hade någon präst med oss som skulle ha lagt ytterligare en ton till atmosfären. Nu var det bara vi och en vänlig och korrekt kyrkovaktmästare som inte märktes. Sedan var det verkligen bara vi en stund. När vi gick därifrån kändes det konstigt att hålet fortfarande var öppet så vi gick in i kyrkan och frågade när de skulle fylla det. De berättade att trädgårdsmästaren nog hade spanat på oss genom fönstret till sitt lilla hus och förmodligen redan hade gett sig ut med en skottkärra jord. Då gick vi tillbaka och mötte trädgårdsmästaren och bad att få vara med när han fyllde hålet. Han var mycket sympatisk och fyllde hålet försiktigt och hjälpte oss också att rensa lite bland växterna på mammas grav och gav oss ett ljus och eld att tända det med.


Efteråt gick vi därifrån och tog oss till Operans bakficka där vi åt lunch, för första gången på kanske tjugo år, och sedan en drink på Gondolen, varefter vi åkte hem och sov middag. På kvällen kom A och fixade plockmatsmiddag åt oss, och vi satt uppe lite för länge och drack vin och pratade. Idag formulerade vi en inbjudan till en minnesstund som jag kommer att lägga upp här i morgon. På kvällen var vi på liten födelsedagsmiddag hos min bror, men det är en annan historia.


Läs även andra bloggares åsikter om gravsättning, urnsättning, begravning, klockringning

Mörkret ligger i

Det här vädret, det här mörkret speglar innehållet i min hjärna ganska väl, men är det inte lite överdrivet, som väder betraktat? Jag kan inte minnas att man brukade stiga upp till gråsvart regn och tända lamporna och ha dem tända tills man gick och lade sig igen. Lite solsken skulle åtminstone underlätta långpromenader.

Idag har L ägnat hela dagen åt att fixa och trixa och reda ut och förstå och fastslå och vädja och besluta om gravsättning och minnesstund. Prästen som hade lovat att hjälpa till att ordna allt detta var bara stor i munnen. Hur kunde jag lita på en präst? Han kan ha sina mysstunder i Allhelgonakyrkan för sig själv. Tack och lov för L:s producentkompetens!

På torsdag förmiddag gravsätter vi vår dotters aska i min mors grav på Katarina kyrkogård med en vaktmästares hjälp.


Läs även andra bloggares åsikter om skenheliga skitpräster, mörka tider

Kremering

Det är lika bra att jag redogör för själva kremeringen också. Igår åkte vi och hämtade vår flicka från bårhuset på Danderyds sjukhus. Så fort jag hade lyft in den lilla kistan i bagageluckan och vi satte oss i bilen, så kände vi att vi gjorde rätt som äntligen fick bort hennes kropp från kylrummen och hade henne hos oss i stället. Sedan åkte vi till Skogskyrkogården med en gammal Joni Mitchell-skiva i bilstereon. Framme vid Skogskrematoriet mötte vi L:s mamma som fick spela rollen av den utomstående stödperson som krävs för att man ska få vara med vid kremeringen. Vi bar in kistan och urnan och presenterade oss för personalen som visade in oss till avdelningen med ugnarna där vi ställde kistan på en katafalk. Sedan väntan på vår tur i ett litet väntrum med vackra möbler och fula plastblommor. Jag hade förväntat mig att krematoriet skulle vara en plats med någon enstaka anställd som skötte allt. Tvärtom så var det en hel del verksamhet och rörelse, med ganska många människor som kom och hämtade urnor eller lämnade blommor eller kistor, och personal som rörde sig hit och dit. Säregen personal, men mycket vänlig.

En kvart efter utsatt tid blev vi hämtade och förda till ugnsrummet igen. Nu låg kistan på ett slags släde framför ugnsluckan och en kvinna stod beredd vid slädens ände. Hon frågade oss på vilket sätt vi ville delta, om vi bara ville titta på eller om vi ville hjälpa till med att skjuta släden eller reglera knapparna som öppnade och stängde luckan till ugnen. Vi sa att vi nöjde oss med att stå och titta på.




Det var en mycket märklig miljö. Mycket fysisk och mekanisk; släden var inte anpassad för barnkistornas små fötter utan en lång järnstång skulle bli tvungen att användas för att baxa kistan av släden väl inne i ugnen. Mycket påtaglig och kraftfull; när ugnsluckan öppnades dånade det och de ettusen graderna och ljuset slog emot oss. Släden krängdes in och kistan baxades av. Röken började omedelbart bolma från kistan och i nästa stund så flammade den upp i stora kraftiga lågor. Så började luckan sänkas. Det hela var nog över på några sekunder, men det kändes som om det gick i slow-motion. Det var en oerhörd kraft som förintade kistan och kroppen, och det kändes som en stor lättnad. Vi var omskakade och rödgråtna men lättade när vi gick därifrån. Vi hade inget behov av att vänta de timmar det tar att förbränna allt till aska som ska svalna tillräckligt för att läggas i urnan. Den kan vi hämta upp när det blir dags för begravningen.

Jag är helt säker på att vi gjorde rätt i att sköta de här sakerna själva. Nu efteråt tycker jag att det skulle varit olidligt att lämna över till någon annan att sköta alltihop och sedan bara få en full urna levererad till gravsättningen.

Idag tillbringade vi dagen på vetrinärens torp och promenerade i naturen.


Läs även andra bloggares åsikter om kremering, Skogskrematoriet, eld

Kremeringslogistik

Den här bloggen tar sig ständigt nya vägar. Nu skriver jag några saker som kanske kan hjälpa andra med det praktiska kring ett dödsfall. Begravningsbyråerna har ett läskigt monopol på hanteringen av döda, och det kan vara svårt att sköta en del praktiska sysslor om man inte får tillräckliga instruktioner. Vi har skaffat oss tillräckliga instruktioner under den senaste veckan. Vi har bestämt oss för att sköta hela proceduren själva, bland annat för att vi fick höra talas om hur en bortrest förälder och vän fick telefonsamtal om hur hennes döda barn transporterades runt i bil i Stockholm och den känsla av hjälplöshet som det ledde till.


Med hjälp av den vänliga kvinnan på expeditionen i det rosa huset vid Sandsborgskyrkogården har vi satt oss in i proceduren kring kremering och gravsättning och fått hjälp att fylla i blanketten KYF211 som krävs. Det var inte svårt. Li åkte till vår lokala skattemyndighet och fick ett Intyg om kremering, som tillsammans med den infyllda KYF211 ska lämnas till expeditionen. Man kan också ringa till skattemyndighetens folkbokföringsfolk och be dem skicka pappret, men vi kände oss stressade. Det är det enda i blankettväg som ska fixas och det ska ske åtminstone en dag innan kremeringen. Beställningen ska alltså handläggas och godkännas lokalt så att krematoriet får veta, därför är det nog bättre om man kommer in med handlingarna ett par dagar innan. Men flexibiliteten var stor vid Skogskyrkogården.

Jag ringde krematoriet och fick information om förutsättningarna där. Vi kom överens om att vi ska komma dit med kroppen i morgon klockan 12. Om det inte går ska vi meddela det i god tid, för det tar tid att värma ugnen och mycket gas krävs. Det tar en och en halv timma att kremera en kropp. Om man vill vara med om införandet av kistan i ugnen så vill de att en utomstående ska vara med. Jag vet inte om de förstår att vi redan har varit med om det värsta.

Bårhuset, som kallas Obduktion på Danderyds sjukhus, har varit oerhört hjälpsamma och när jag ringde idag fick jag veta att flickan har klätts i de kläder och den filt som vi lämnade till den ansvariga läkaren idag. Det finns ingen logik i att vi ville att hon skulle ha mer kläder på sig och den filt som vi sovit med, det rör sig bara om starka känslor. De har också klippt av den hårlock som vi bad dem om, och lagt henne i den vita kistan som landstinget (?) står för. Vi får hämta kistan klockan 11 i morgon. Då borde vi hinna till krematoriet i tid.

Jag åkte i kväll och köpte en urna för 800 kronor. Det äldre paret i villaförorten hade sin butik i garaget och det fanns två sorters barnurnor att välja mellan. Jag valde den i plåt, med en flamma på toppen. Urnan ska man ha med sig till krematoriet, och gravyr av namn och datum ingick i priset. Om du behöver telefonnummer till en urnförsäljare så kan du mejla mig på bolletott kanelbulle gmail punkt com, så ska jag skicka dig numret. Försäljaren vill inte att begravningsbyråerna ska veta att det säljs direkt till privatpersoner.

Alltså, med korrekt ifyllda blanketter inlämnade till expeditionen och ett förvarnat krematorium, så kommer vi med den upphämtade kistan och en urna till krematoriet i morgon och genomför nästa steg i detta obegripliga vidriga.


Läs även andra bloggares åsikter om kremering, urnor, bårhus, begravningsbyråer, annorlunda yrken, liktransport

Hantering

Vi fäster våra dagar vid praktiska uppgifter. Jag förväntade mig att sekunderna skulle krypa långsamt, men förvånas i stället över hur fort dagarna rinner iväg och hur lite vi hinner med varje dag. Då och då blir vi ytterst rationella och effektiva. Nu ägnar vi oss åt frågor kring kremering, transporter och gravsättning. Inget är främmande för oss att tala om och fundera kring och vi framstår nog som ganska morbida ibland. Ateistprästen Olle tar vid där den inkompetenta kuratorn inte förmått hjälpa med det praktiska. Förmodligen får flickans urna ligga i min mammas grav på Katarina kyrkogård.

Vänner och okändas deltagande i sorgen lättar ensamheten. Också en liten kommentar här på bloggen eller ett mejl betyder något. Nu har vi inte fler vaser till blommor. Tack Patrik, Gunnar & Karin, Christer & Katarina, Catharina B, Eva, Jane, Britt-Marie, Jessika & Lisa, Jessika B, Pia B, Ilva B, Annette P, Lisa FW, Görel, Gunilla Z, Arbetsplatserna, Fredrik O, Konsum, Andreas, Bengt, Gunilla & Elisabeth, Christina H, Sabina, Kp & J, TorpSara, Örjan, Robin, Rebecca, mrarboc, LisaL, Maggisen, Béatrice, Ö-Helena, Anonym, Maxelson, Annika, Malin, Anne, Ketutar, Malinka, Åsa, Isobel, Di, Anna, Jonas Thunberg, Martin Johansson, Anonym, Nicoletta, Viktoria Schiöler, Bokstavsbarn (!), Sickan, Hemligamorsan, Anonym, Thomas, Emma, Maggie, Chall, Lovisa, Louise, Björn, Daniel, Staffan, Magnus, Viveca, Antina, Rolf, Lars, Åsa, Jussi, Maria, Lotta, Markus, Ann-Louise, Jens, Karin, Aron, Preben, Hanna, Jesper, Andreas, Karin & Tomas, Björn, Oscar, Pernilla, Madeleine, Mange, Sestrajcic och alla er andra som jag glömt att räkna upp här.

Graviditetsnotisen, den sista

Det värsta hände. Barnet dog. Någonstans i tiden kring det förra inlägget dog barnet i magen. När vi kom till BB och skulle påbörja förlossningen fann de inga hjärtljud. Det fanns inget liv kvar i magen. L födde en flicka åtta timmar senare.

Bara så att ni vet; det svåra är inte att föda ut ett dött barn, att genomgå förlossningen. Det svåra är inte att ett barn har dött och bara ligger där. Det är inte svårt att hålla i ett barnlik och smeka en varm död kind, en arm. Det oacceptabla, vidriga, hemska, helvetet, är att hela vår lycka krossades, att vårt hopp och våra drömmar slets sönder i ett vansinnigt sjukt mardrömslikt ögonblick och att allt detta är oåterkallerligt. Det är irreversibelt. Att kliva igenom en tunn skorpa is och inte kunna göra det ogjort.

Ingen vet varför. Det är vanligt att man aldrig får veta. Den här händelsen fanns inte i min föreställningsvärld. Vi var så lyckliga och vi var så stolta över vår graviditet och gladdes över hur våra vänner följde den. Vi kunde inte föreställa oss hur vi skulle bli tvugna att förklara vad som sedan hände, hur vi skulle bli tvugna att berätta om det allra vidrigaste.

Tack för era ord, er medkänsla, blommorna som vi fått. De tröstar, som en varm kastanj i fickan, ett minne som man hittar och som påminner en om något, hur det var en gång.

Några av er frågade om det var en flicka eller en pojke och om vi hade något namn. Det var en liten vacker flicka. Där fanns barnmorskan Karin och undersköterskan Erika som ledde oss vid handen genom dödsriket den kvällen. Den helvetesnatten var det vi fyra, från början till slut, och vi skulle aldrig klarat oss utan dem två. Vi har bestämt att flickan ska kallas Karin Erika F.


Läs även andra bloggares åsikter om IUFD, dödfödd, fosterdöd, plötslig spädbarnsdöd i livmodern

Graviditetsnotiser: N - 6

Ja, nu är rubriken rätt, men ändå fel, för förvärkarna börjat.
Och nu snöar det.
Vi hörs.

Graviditetsnotiser: N - 7

Sköthörnan färdigställd, med hyllor på väggen. Spjälsängen skymtar i sovrummet. Två stolar från BUP på vilka vi kan sitta när vi ska ha allvarliga samtal.

Idag började vi dagen med att såga och borra och vi fick upp hyllorna på väggen ovan skötbordet. Sedan kom H & S med BUP-stolarna och fina träbyggklossar. På eftermiddagen åkte vi hem till B, A & E på Ploggatan och fick, förutom en härlig marängtårta, ett barnbadkar, en mobil, ett sobert babygym (dvs. en vadderad lekmatta med lite spöken på) och ett urval fina kläder.

Därpå for vi vidare till hemmet där författaren till Min brors kokbok bor. Han var inte själv där, men stora E, lilla e, och mellan-E var där och de demonstrerade en flott barnvagn som vi beslöt oss för att köpa av dem. Jag bollade en stund med minsta e:t för att träna mig lite, jag har ju egentligen väldigt lite erfarenhet av att handskas fysiskt med så små kroppar, men det gick bra. Hon var road och det var även jag.

Med fullastad bil åkte vi sedan hem och lagade 24 kroppkakor och skruvade ihop spjälsängen utan monteringsanvisning! Tyvärr hann vi inte med vare sig Socialistiskt Forum eller festen därefter.


Läs även andra bloggares åsikter om generösa vänner

Graviditetsnotiser: N - 8

Misslyckad arbetsdag idag igen. Tycks inte kunna få någonting gjort. AE sms:ade och sa att det är som det ska vara. Att jag bara ska äta och sova. Så jag somnade framför en distansföreläsning på eftermiddagen. Ryggen sämre efter bilturen till torpet. Försökte komma på någon bra restaurang i stan för en affärsmiddag på måndag kväll, men kunde inte komma på något bra. Sjögräs kanske. Har någon läsare något annat bra förslag på ett ställe där man kan samtala och som samtidigt är trevligt och har mycket bra mat, gärna asiatiskt?

L unnade sig fotvård och var alldeles lyrisk efteråt. När kvinnan klämde i hålfoten och sa att här är magen så hoppade barnet till. Fötterna är alldeles lena nu och jag misstänker att det inte var sista gången. Hur som helst så fick det L att känna sig tillräckligt stark för att vi skulle gå hem på visit hos V och T på S:t Paulsgatan på kvällen. Där fick vi mycket god majssoppa med ost, räkor, äpple och chili. KBT kom också dit och berättade om sina kommande projekt med balkonglufttorkning av lammkyl och skinka. Det gjorde mig avundsjuk. Det påpekade jag flera gånger och varje gång sa de till mig att jag ska få barn i stället.

Eftersom barnet inte sparkar särskilt mycket längre nu när det är så trångt, utan bara trycker till ibland, så tycker inte L längre att det är lika roligt med magen. Hon säger att det nog vore bättre för barnet att komma ut snart. Bara vi får upp hyllan och sängen och kameran kommit, tänker jag. Äh, kamera kan vi låna, så söndag går bra.

Graviditetsnotiser: N - 9

Susade tillbaka till Stockholm efter att ha byggt små hus till två av kronärtskockorna för att de ska överleva vintern utomhus. De två i växthuset verkar må strålande och växer fint.

Den här usla bilden är troligen den sista tagen med den nuvarande mobiltelefonen, som ni ser här. Idag beställde jag en digital kompaktkamera som förhoppningsvis kommer innan barnet tittar ut.

Magen har sjunkit ännu längre ner nu och man anar en viss nyhypokondrism hos L. Hon är glad att jag är tillbaka och jag är glad att vara tillbaka.

Till lunch blev jag förresten bjuden på den persiska restaurangen Zartosht i Helenelund. Jag rekommenderar lammfiléspetten. Jag får ingenting gjort på jobbet.


Läs även andra bloggares åsikter om Zartosht, kronärtskocka

Graviditetsnotiser: N - 10

Idag tog jag ut en semesterdag. Först bytte jag till vinterdäck. Därefter följde jag med L till hudkirurgen i Björkhagen för att ta bort ett elakt födelsemärke. Det gick bra, men eftersom snittet inte ska utsättas för något som helst vatten de första dagarna så får barnet hålla sig åtminstone till på söndag, så vi kan ta avslappnande och smärtstillande duschar på BB.

Sedan körde jag till torpet för att stänga för vintern, men det tog mycket längre tid än beräknat, eftersom färjan över Bråviken var avstängd, så jag fick ta en lång omväg via Kolmården och Norrköping. Väl här fick jag inte mer än en halvtimme innan solen gick ner och allt blev mörkt. Men vad härligt det är att komma tillbaka till verkligheten! Ljuset och dofterna finns här, nära naturen och inte i stan.

I växthuset väntade tre mogna tomater och många gröna. På marken låg fler gurkor, där gurkplantan hade dött. En hel del chili hade mognat. En talgoxe skrämde jag upp bakom en tomatplanta och den ville inte flyga ut ur växthuset när jag lämnade dörren öppen så den kanske bor där?

I morgon får jag inte glömma att ta med mig timjan, salvia och rosmarin hem. De färska kryddorna har jag saknat, nu när vi inte har varit här regelbundet. Jag måste också komma ihåg att täcka kronärtskocksplantorna ordentligt så att några klarar vintern. Det är viktigt både att de inte förfryser och att de skyddas mot väta med tak.

Åt en fläskkotlett från Magnus Kött & Vilt till middag, med potatis och trattkantarellgräddsås. Folköl till, ifall jag skulle behöva pipa tillbaka akut. Nu sitter jag framför brasan och bloggar på papper, eftersom jag glömde sladden till datorn hemma och vill spara batteri till ett River Cottage-avsnitt innan jag somnar.

(Kan ni tänka er att den mentalt rubbade, som jag skrev om i söndags, följer min blogg?! Nu försöker hon skrämma mig till att inte skriva om de delar av mitt liv som hon vill kladda vidare i, genom att upplysa om att hon fått "råd och definitioner" från "kvinnofridslinjen och polisen" gällande nätförtal, och hon kräver att jag ska ta bort min blogg från i söndags. Jag funderar också kring det här med definitioner och råd. Begreppet förtal blir lite knepigt när förtalet publiceras anonymt utan att objektet utpekas med namn. Men det kanske räcker med att någon, vem som helst, känner sig träffad, eller? Jag råder henne till att fortsätta att kontakta polisen ända tills de lyssnar på henne och, om de inte tar hennes kränkthet på allvar, att driva ärendet vidare till JO. Frågan är om det hela ska definieras som ett hatbrott eller ett kvinnofridsbrott? Kanske kan riksdagens ledamöter också vara intresserade? Ska man ta upp saken med kommunens sociala nämnd och Riksförbundet för mental hälsa? Är det mödan värt att försöka få in en insändare i landets största morgontidning? Frågorna är många, och det enda vi säkert vet är att fortsättning följer.)

Graviditetsnotiser: N - 11

Naprapatbehandling på morgonen. L till mitt jobb på lunchen, trevligt på Street. Goda kollegan F fotade oss därefter för att kompensera bristen på parfoton. Min gamla mobil med bra kamera är försvunnen, därav bristen på foton på bloggen. Kollegan EOS bjöd oss på fantastiska chokladkakor med havssalt, och kollegan Å hade med sig en kasse med plyschsparkdräkter i olika storlekar för oss att låna. Nå, inte till oss, men till barnet. Åkte hem till vännen i utanförskapet för att utöva lite datorstöd i utbyte mot lite trevlig Merlot-bourdeaux. Han ska snart bidra med lite vingästbloggning här. Gamla vännen C kom och hämtade mig och vi gick till Jesses krog för en förglömlig middag, men trevliga samtal. L hade samtidigt haft M och T på besök från vilka vi fick låna toksnygga koftor som M har stickat. I morgon bitti ska vinterdäcken på och sedan kanske jag tar ut en semesterdag och gör en tjurrusning till landet för att tömma rören på vatten. Bestämmer mig till frukost.

Graviditetsnotiser: N - 12

Jag arbetade hemma idag med hälsoterminologier och klassifikationssystem. Ett sådant klassifikationssystem är ICF - Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa med hjälp av vilket alla aspekter på mänsklig hälsa ska kunna beskrivas, globalt, oavsett kulturella skillnader. En gråmörk dag som idag är tänker jag att solglasögon inte är det första som barnet kommer att behöva. Jag vet inte exakt hur det skulle beskrivas med ICF men förmodligen skulle man få ta till klassifikationerna:

e240 Ljus
Elektromagnetisk strålning genom vilken saker blir synliga, antingen genom solljus eller artificiell belysning såsom stearinljus, olje- eller parafinlampor, eldar, elektricitet, och som kan ge användbar eller förvirrande information om världen.
Innefattar:
ljuskvalitet; ljustäthet; färgkontraster
e2400 Ljusintensitet
Nivå eller mängd av energi som antingen en naturlig ljuskälla, dvs. solen, eller en artificiell ljuskälla utger
e2401 Ljuskvalitet
Ljusets beskaffenhet och därmed sammanhängande färgkontraster som skapas i den visuella omgivningen och som ger användbar information om världen (t.ex. visuell information om befintlig trappa eller dörr), eller förvirrande bilder (t.ex. alltför många visuella stimuli)
e2408 Ljus, annat specificerat
e2409 Ljus, ospecificerat

Observera användbar eller förvirrande. Det är vackert och poetiskt, tycker jag, men också oerhört skrämmande att Världhälsoorganisationen lägger ner så mycket resurser på ambitionen att med ett sådant här uselt och världsomspännande klassifikationssystem förbättra hälsan i världen. De tre svenska arbetsgrupper som har jobbat med den svenska versionen bestod av tjugo personer. I Bilaga 10 avtackas c:a 700 personer som har deltagit i revisionsarbetet. Femton är svenskar varav två har avlidit under processens gång. Arbetet är naturligtvis smäckfullt med moraliserande och man kan inte säga att översättarna har lyckats med språket heller.

d7601 Barn-förälderrelationer
Att skapa och bibehålla relationer med sin förälder såsom att ett litet barn lyder sina föräldrar eller att som vuxen tar hand om sina gamla föräldrar

På eftermiddagen åkte jag in till stan och mötte L på MamaMia för att träffa vår underbara barnmorska för kanske sista gången. Hon hade drabbats av en släng diskbråck så våra tre rörelsemönster i det lilla rummet var lustiga att se. Jag gav henne min sjukgymnast/naprapats nummer. Den lilla har nu fixerat sitt huvud neråt i bäckenöppningen. Då är vi nästan klara och beredda. Ska bara borra och skruva lite till. Väskan är packad förutom mina kläder och mackorna.

På kvällen pratade jag (d3550) med en gammal vän (e320) på telefon (d3600) och efter en stund så framgick det att hon hade inlett något slags förhållande (d7500) med en annan gammal vän. Det är väl bra för då kanske de inte bara d7700 & d7702, utan även d7701 om inte b6700. Fast nu har ju hon så mycket med d6501 och man får ju hoppas att han har lärt sig att d7200.


Läs även andra bloggares åsikter om nästan redo, ICF, standardiseringsdårskap, huvet ner och fötterna upp

Graviditetsnotiser: N - 13

Trots det grå vädret trodde jag att det här skulle bli en hygglig dag. Igår fick jag den dödssjuke fadern att förstå hur vikten av att den mentalt rubbade särbon håller sig till sin hälft av besökstiderna, och vi kom överens om att det är den överenskommelsen som gäller framöver. Vi barn har velat hålla honom utanför konflikten med uppmärksamhetshaveristen, men till slut har vi varit tvungna att berätta om hennes sinnessjuka beteende för honom. Hur hon sprider lögner och skickar brev till släkten med bisarra fantasier om oss, och att hon vägrar att gå med på en uppdelning av besökstiderna där hon får hälften och vi andra som inte vill träffa henne den andra hälften. Idag var vi och hälsade på honom för första gången på ett tag, och det var trevligt och han var riktigt pigg och glad. Han beundrade L:s mage och vi pratade mycket om graviditet och vad han mindes av min mammas graviditeter. Innan vi gick tog jag återigen upp besökstidsuppdelningen och han bekräftade vår överenskommelse. Nu blir både spontana besök och planering av närståendepenningsdagar enklare. Trodde jag. När vi kom hem väntade ytterligare ett e-brev från den rubbade särbon, i vilket hon förklarar att vi inte har någon överenskommelse. Hur ska man handskas med en människa som njuter mest av allt av konflikter som ställer henne i centrum av uppmärksamheten, som får allt att kretsa kring henne i stället för den dödssjuke? Jag ringde fadern och berättade om hennes bisarra brev och han lovade att ta upp saken med henne igen. Det var vad den här första dagen i vecka 39 kom att handla om.


Läs även andra bloggares åsikter om mentalt rubbade uppmärksamhetshaverister

Graviditetsnotiser: N - 14

Både jag och L var inbitna ungkarlar när vi träffades och hade inga trevliga hem att visa upp. Tvärtom var vi båda sådana att vi inte öppnade dörren om någon kom och ringde på som vi inte var förvarnade om. Det tog ett bra tag innan jag släppte in L i min lägenhet på Vickergatan, och jag var inte särskilt imponerad av hennes skrutt på Pontonjärgatan.

Idag har vi fortsatt organiserandet av vårt gemensamma hem. Alla sladdar i hallen och hälften i vardagsrummet har försvunnit eller spikats fast mot listerna. Wow! Nu är skötbordet frilagt och användbart. I morgon kanske vi skruvar ihop spjälsängen, skruvar upp Elfa-hyllorna och trollar bort de sista flyttlådorna. Det här är åtminstone inte någon inredningsblogg.

Vi hittade en Bosarpskyckling på konsum i Farsta. Nu står jag och gör en coq au vin enligt mina nya idéer som innebär att bevara mer av kycklingens och rotfrukternas stuns och bättre bevaka när olika saker ska ner i grytan och ändå få en riktigt djup smak av långt kok av det som tål det. Jag har långsamt kokat buljong på skrovet i sex timmar nu. Jag har en idé om att det ska finnas massor av goda infrysta middagar i frysen när vi kommer hem från BB. Jag hoppas att jag ska hinna göra en bra Beuf B också.

Jag missade systembolaget och hade inget vin till grytan. Efter några telefonsamtal var jag på väg att få tillgång till vår grannes, partikamraten i utanförskapets vinkällare och alla hans bordeauxer, men dessförinnan hade jag läst Röda Raketers fina påminnelse om hur stormingen av Vinterpalatset gick till under Oktoberrevolutionen för exakt 91 år sedan och vad som hände med tsarens vinkällare. Jag lånade en flarra av veterinären i stället.

Graviditetsnotiser: N - 15

Det går något separationsvirus omkring mig. Flera vuxna par bryter upp. Jag tycker att det är väldigt obehagligt. Jag är rädd att L ska lämna mig när hon får ett litet barn att ta hand om i stället för mig. Hon förnekar det.

Graviditetsnotiser: N - 16

Jag börjar tro att man blir lite korkad av ryggont. Kurserna som jag läser går inte alls bra. Man kanske tänker lite med ryggmärgen också? Hoppas att det blir bättre efter min träff med sjukgymnastnaprapaten i morgon bitti. L ligger i soffan bakom mig och glor på tv och tjoar - Nu har den hicka! Vår föräldrageneration tycks inte känna till det där om att barn i magen får hicka, utan har tittat oförstående på L när hon sagt så där. Nu känner hon hickan från därnere och det är bra för då ligger barnet med huvudet ner.

Apropos tv så blir jag så äcklad att jag vill säga upp tv-licensen av svt:s nya serie Himlen kan vänta, där vi ska få följa dödssjuka människor i deras kamp mot döden. Jag har ett vagt minne av en 70-talsfilm som beskriver en mörk framtid där ett tv-bolag i smyg följer en cancersjuk kvinnas sista tid genom en reporter som har en filmkamera inopererad i ögat och sänder det hela som en tv-serie utan att hon vet om det. En skruvad framtidsvision trodde jag, men enda skillnaden mot svt:s nya satsning är att de dödssjuka här är medvetna om att de gör tv och tycks nöjda med det. På sätt och vis beskriver det ett än mer skrämmande samhälle där en sjuk människas behov är så otillfredsställda att svt kan utnyttja hennes liv till snask. Fy fan. Jag tror att Max von Sydow spelade en biroll i den brittiska filmen. Minns någon namnet på den?

Tack till dem som lagt till några låtar till förökelselistan som jag bad om. Det är lite som att få anonyma paket hemskickade.

Barnvagnen får plats alldeles utmärkt i portuppgången, konstaterar vi.


Läs även andra bloggares åsikter om Himlen kan vänta, hicka, svt

Graviditetsnotiser: N - 17

Jag är väldigt glad att McCain inte blev president. Den enorma förälskelsen i personen Obama oroar mig. Hur lätt eller svårt kommer det att bli att kritisera hans politik för alla som hyllar hans personlighet? Stödet till honom är inte heller alls så överväldigande som så många hade önskat. Tvärtom är det enorma stödet för McCain oerhört skrämmande för mig. Men fan så fantastiskt att USA har en svart president! Nu sitter snygga människor i tv och pladdrar. Som vanligt, men ännu mer självgott.

Idag kom veterinären R för att hjälpa att borra i väggarna, som han hade lovat igår. I morse kom han på att han hade brutit nyckelbenet i förra veckan. Ett brutet nyckelben, en bruten rygg och en gravid kvinna. Och så kom E. Vi fick upp hatthyllan och lite till och vi fick en supergod pasta med tomatsås som L gjorde igår och salsiccia som L köpte hos Södermalms Delikatesser. Jag skivade ner hälften av korvarna i tomatsåsen och stekte hälften av korvarna med vår salvia, rosmarin och timjan och blandade allt med spaghetti. Enkelt (om man har en vän/hustru som har tid att koka tomatsås) och mycket gott.

Snälla F reagerade på förra inlägget och erbjöd oss att låna en barnvagn som L hämtade efter korvarna och efter att ha tittat på blöjbyte hos min kusin L som fick en flicka för knappt två månader sedan. Alla får barn nu. L tycker att hennes fötter är feta. Men vi blir så glada när vi ser saker hänga på hatthyllan i stället för på gångjärnen till köket och vardagsrummet. Ett litet steg för mänskligheten. Obama och vår hatthylla och alla barn. Och inga jävla hundar. Jag tycker att Obama verkar vara en dålig far.

Graviditetsnotiser: N - 18

L piggare. Jag också, men trött i fötterna av att stå hela dagen för ryggens skull. Lite orolig för att rasisterna ska mobilisera sig i USA i natt och trots allt rösta fram McCain. Fick löneförhöjning och skickade genast in uppgifterna till Försäkringskassan. I morgon ska jag få hjälp med att borra i väggar och sätta upp hyllor. Än har vi inte fixat barnvagn. Den djungeln känns ogenomtränglig.

Graviditetsnotiser: N - 19

Idag träffade jag min underbara naprapat/sjukgymnast som återställde min rygg till åtminstone torsdagens tillstånd och jag är nog alldeles strax tillräckligt stark och rörlig för att vara nog stöd under en förlossning. Lättnaden när smärta försvinner och rörlighet återkommer glöms alldeles för snabbt.

På hemvägen köpte jag det bokrökta sidfläsket, två Hugo-isterband, smör och ostkaka från Bondens butik i hötorgshallen. Med sidfläsket gjorde jag pyttipanna, så att det räckte till två extra portioner att frysa in. Förrutom det har vi fryst in köttbullar och köttfärssås så att vi ska ha färdiga middagar när vi kommer hem från BB. Jag hoppas att jag hinner komplettera med en stor sats Boeuf Bourguignon och en Coq au Vin också innan det blir dags.

L åkte till mvc på eftermiddagen för att kolla rikningen på barnet, som inte verkade vara upp och ner igår som det ska, utan med huvudet och hickan upp. När hon undersöktes hade rackaren lagt sig till rätta igen, så ingen åtgärd krävs. Ungen rör sig mycket och drastiskt nu. L är lite nere och vill inte bli av med sin fina mage.

Min uppmaning att lägga förökelselåtar till min öppna spotify-spellista var väldigt misslyckad. Antingen är mina läsare otillräckligt spotifierade eller så är de väldigt lata eller blyga trots att tillägg är anonyma. Försök igen.

Graviditetsnotiser: N - 20

Just tillbaka från söndagsmiddag hos svågern T i Tyresö. En svensk-västpapuansk-finsk-bosnisk pratig blandning på tolv personer. Vi bjöds på två ihopsydda lammbringor fyllda med bland annat lammfärs och getost. Hasselbackspotatis till. Det var mycket gott och inspirerande. Svågerns familj har fått lite mark på Västra Papua och funderar på att försöka under ett år att starta någon sorts köttverksamhet där, kanske fårrelaterad, om det nu är möjligt i det klimatet. Mycket spännande. Så småningom ska jag skriva något om den politiska situationen där under den pågående indonesiska ockupationen, så ignorerad av västvärlden som med sina ekonomiska intressen i de ofantliga naturtillgångarna står för den indonesiska statens största skatteintäkter.

Från och med idag är barnets eventuella födelse inom det normala. Trettiosju veckor + 0. Magen ser fin ut. L trött.

Graviditetsnotiser: N - 21

Vi var bjudna till B & K-A på middag med deras son P och hans hustru tant T och deras dotter K. Trots att jag knappt kom upp ur sängen i morse på grund av ryggsmärtor, så lyckades jag baka och tvätta och promenera en förmiddagspromenad i solen och placera ett ljus på mammas grav innan vi åkte till Birkastan. Till middag bjöds pepparrotskött med rotfrukter och sedan ost och citronkaka och allt var fantastiskt gott, och B berättade om sin far och jag berättade om min och det fanns igenkännande och alla tittade beundrande på L:s mage och K-A försökte övertala tant T att skaffa en till mage men det är ju inte aktuellt och jag fick ryggråd som jag kommer att följa från och med i morgon och dessutom en voltaren-kräm som rundade av min svans och hörnen på stolarna. Nu har L packat ner mig i sängen med benen högt och jag tror att jag ska se ett avsnitt av någon River Cottage-serie. Och jag tänker fortsätta att skriva en anteckning varje dag, hur ointressant den än blir, för värdet kan infinna sig senare, kanske om 17 år.

Graviditetsnotiser: N - 22

Ischias-liknade ryggsmärtor gjorde att jag knappt kom upp ur sängen i morse. Ringde en sjukgymnast/kiropraktor som hjälpte mig för ett år sedan med liknande besvär, men han ringde tillbaka först på eftermiddagen och hade en tid först på måndag. Ytterst obehagligt att känna sig så otillräcklig i den här situationen och inte veta om man kan vara till någon hjälp om L behöver det. Från och med söndag så ligger en nedkomst helt inom det normala. Vad är jag då till för nytta om min kropp inte fungerar? Omväxlande har jag legat och stått hela dagen och mest läst om barn. På kvällen tog jag ett glas vin på Enskede Krog och gick sedan en promenad. Rörelse är det bästa om värken tillåter. Nu ett avsnitt brittisk komedi i sängen. The computer says yes.

Graviditetsnotiser: N - 23

Idag besökte vi BB Stockholm där vi har en plats för förlossningen om ingenting utöver det normala inträffar. Det var ett riktigt fint och lugnt ställe som vi gärna vill föda på. Vi guidades runt av en intensiv undersköterska, men träffade också Gudrun Abascal som svarade på frågor. Hon måste väl anses som legendarisk vid det här laget, men finns konstigt nog inte på Wikipedia. Det var en ball typ som gav intryck av att vara mycket klok och medveten om allt det senaste inom forskningen. Jag fick verkligen känslan av att detta kanske var den mest framstående förlossningskliniken i världen just nu, och det var väl meningen med besöket. Sedan provade vi lustgasen, som gjorde mig yr och glad, men som inte dämpade smärtan i min rygg, som har börjat krångla igen.

Kasettband har hittats i röjningen av hemmet. En påse har jag tagit till bilen som har en kasettbandspelare. Idag dök Lou Reeds Beginning of a Great Adventure upp och det är ju en Ska-Föröka-Mig-låt. Det måste finnas fler sådana, men vilka? Har du ett konto på Spotify kan du lägga till låtar på min den här spellistan. Säg till om det inte fungerar, för då har jag länkat fel. Eller pröva den här länken i stället.


Läs även andra bloggares åsikter om BB Stockholm, Gudrun Abascal, lustgas, Spotify, avkomma

Graviditetsnotiser: N - 24

Organiseringen av hemmet går dåligt. Befängda prioriteringar görs. Resurser utnyttjas inte på bästa sätt. Vissa saker kan man inte blogga om.

Men gode Patrik fixade en inbjudan till Spotify åt mig, så nu kan jag lyssna på gamla plattor medan jag sorterar gamla papper.


Läs även andra bloggares åsikter om hormoner

Graviditetsnotiser: N - 25

Trött på graviditets- och förlossningsböckerna. Vill läsa om vad som händer sen. Hur kommer vardagen se ut? Åkte förbi biblioteket i Farsta på vägen hem från jobbet och lånade:

Lästips - Förälder för första gången av Carola Lindström
Babyliv - Om dig och ditt barns första år av Annika Ortmark Lind & Ulla Idenstedt
Bebishandboken - De 201 vanligaste frågorna på BVC av Lena Lidbeck & Marianne Rydin
Du är pappa av Dick Sundevall
Första året - En handbok för nyblivna föräldrar av Anders Lenhammar

Nu ska jag lägga mig på soffan och se om någon är något att ha. L är hos sin mamma.
Andra tips eller varningar?

Graviditetsnotiser: N - 26

Barnmorskan konstaterar att nu är huvudet neråt igen och det börjar nog fixeras i bäckenöppningen. Hon visar pedagogiskt med ett underlivsskelett och en docka med långt ljust hår. Mycket obehagligt.

Barnmorskan är som en kopia av ett gammalt ex, men väldigt mycket trevligare. Varför kan man inte ha samma barnmorska att förlösa barnet? Jag frågade om hon kände till någon bra bok om den första tiden med barnet, men hon kände bara till en halvbra och ansåg att man förmodligen ändå inte kan läsa sig till hur det kommer att bli.

Den vietnamesiska restaurangen Nem Nem Quán som vi gick till i lördags var mycket prisvärd. I varje fall om man valde någon av de tre menyerna för 200 kronor. Milda fina smaker. Nästa gång ska jag be att få det något starkare.

Efterrätten till gårdagens middag blev en Zuppa Inglese i portionsglas med spriten ersatt med citronsaft och lite rabarbersaft. Hyfsat gott, men inte alls som mitt original. - Som en jättestor chokladpralin, som herr A sa.

Graviditetsnotiser: N - 27

Hittade just mammas anteckningsbok från 1965.

Annandag Påsk Måndag 19 April
Föddes vår andre son kl. 4.52 på morgonen. Vikt 3160 g längd 50 cm, mörkt hår, mycket lik M som nyfödd. Oändligt ljuvlig och liten & ömhetsuppväckande. Vattnet gick vid 1-tiden på natten & jag fick åka ensam till Sabb. B.B då L-O måste stanna hos M. Tråkigt ensamt men sen gick det ju hemskt fort, på knappa 3 timmar. Men otäckt var det förstås. Fick ligga länge [...] på förlossningsavd. Privatavd. stängd p.g.a. personalbrist. Fick i alla fall halvenskilt rum på en allmän avdeln. 32. Delade rum först med professorskan Gunnel Schmitarlöv [?] & sen med Kerstin Sörman. Var först upprörd över det dåliga omhändertagandet på avd. och framförallt var det svårt att finna sig i toalett- & tvättrumsförhållandena. (2 toaletter, 2 duschar för 25 patienter) Så småningom fann jag mig dock tillrätta och njöt obeskrivligt av min lille son. Efter amningarna, (då han skötte sig perfekt, åt snabbt och jättemycket) låg jag och förundrade mig över hans fina uttryck & undrade över hans hemligheter. Fick underbara blommor & brev. Så visst hade jag det bra fast jag inte hann läsa och tänka & ägna mig åt mig själv som jag kunnat på mitt beställda enkelrum.

Lördag 24
Åkte vi hem. På grund av platsbristen skickades man hem redan efter 5 dagar. Vi fick ett fantastiskt mottagande. L-O hade gjort allting så fint i ordning, mönstergillt skötbord o.s.v., och bjöd på champagne & sen på underbar middag med rådjursstek & jordgubbar.

Söndag 25
Njöt av att vara hemma, lugnt, skönt K (som vi tror han ska heta) är jättesnäll skriker aldrig mer än så där 5 minuter när han är otålig att få äta. E & A här en kort stund och beundrade K.

Graviditetsnotiser: N - 28

Drömde att barnmorskan förklarade fosterställningar, men det var mitt huvud som skulle fixeras i bäckenöppningen. Svag panik för jag ville inte att huvudet skulle sitta fast så, och det var svårt att andas tills jag kom på att jag inte behövde.

Bakar bröd och måste skynda mig till stan så fort det är klart. Tant M är på besök från Malmö och vi ska äta middag på den nya vietnamesiska restaurangen Nem Nem Quán på Åsögatan.

Försöker desperat komma på en efterrätt som passar till en Sauternes till morgondagens middag.


Läs även andra bloggares åsikter om graviddrömmar

Graviditetsnotiser: N - 29

Arbetade hemma. Studerade begreppssystem för vården och följde delvis en agrarhistorisk föreläsning. Åkte in till stan och lämnade systembolaget i Söderhallarna i vredesmod efter att ha utsatts för deras enda inkompetenta expedit (för andra gången). Mötte L och köpte gyoza-plattor innan vi gick till Sûd och tog ett glas med tant T (ananasjuice, sydafrikansk sauvignon blanc). Snackade mage, förlossning, barn och kejsarsnitt. Shoppade på ICA Torkel Knut och åkte hem och gjorde pastasås så att det räcker till flera middagar efter Nedkomsten.

(Åh, så tråkigt. Är det här som kallas att blogga?)

L tycker att magen är fantastisk. Det tycker jag också. L vill ha kvar den. Jag tror att det blir mer praktiskt utan. Hörde svag profylaxandning bredvid mig i soffan, under den gamla hämdfilmen som vi hade inspelad. Tänker inte låta L se den nya omtalade skräckfilmen som just haft premiär.


Läs även andra bloggares åsikter om graviditet, nedräkning

Graviditetsnotiser: N - 30

Häromveckan så hittade jag min mammas anteckningsbok från 1961, det år då min storebror föddes. Jag sög i mig de få anteckningarna om läkarbesök och mödragymnastik. Länge var det oklart om hon var gravid eller inte, men när det fastslogs, så firade de med en flaska vin. Den sista månaden av graviditeten antecknade hon ingenting.

Hur ointressant det än må vara för de som snubblar över den här bloggen, så tänkte jag därför att jag ska notera något litet varje dag vad gäller graviditeten. Bara som ett minne för mig och kanske någon annan om vad jag tänkte och tyckte.

L lagar blodpudding till sig för femte gången den senaste månaden och det luktar fortfarande äckligare och mer påträngande än jag mindes från barndomen. Nu vill jag inte ha, då åt jag den bara om jag fick jordgubbssylt till. God fruktsallad gör hon varje kväll, så köket är fullt av bananflugor. Hennes mage tog ett tillväxtsprång i förra veckan och putar bisarrt, men nu börjar krafterna komma i kapp. Det är skönt att L mår så bra i sitt tillstånd.

Efter lunch idag stod jag lutad över Spotify och pratade om världens bästa jazz-skivor med kollega M. Vill ha en inbjudan till Spotify. Jag måste ha rätt musik att dansa med barnet till, och skivor och mp3 känns så tröttsamt.

Idag insåg jag att jag inte är ett dugg rädd för förlossningen. Det kändes bra och jag hoppas att det håller i sig.

P.S. Du som är intresserad av graviditeter och mat, men inte politik, bör i stället läsa Aron Etzlers text här, för att fatta vad det andra tjafset handlar om.


Läs även andra bloggares åsikter om graviditet, slutspurt, notiser

Könsuppdatering

Jag skrev något om en pojke i ett tidigare inlägg. Dagens ultraljudsläkare blev förvånad och sa att hon verkligen tyckte att det mer ser ut som en flicka. Jag som just hade vant mig vid tanken på att det inte skulle bli en flicka. Nu får vi vänja oss vid att inte tro någonting.


Läs även andra bloggares åsikter om kön, pojkar, flickor, ultraljud

Saftig rådjursstek

Vi åkte förbi Magnus Kött & Vilt i Nyköping igen i fredags på väg till torpet. Tre gräsänder för 100 spänn var ett av dagens erbjudanden. De var vackra där de hängde i butiken. Så småningom ska jag lära mig att plocka fågel också.


I disken låg bland annat njure, lever och hjärta av nöt. Billig mat, och jag blev lite sugen på att försöka tillaga hjärta för första gången. Men torpets primitiva kök inspirerar mig inte till att experimentera med råvaror som jag inte är bekant med.

I stället blev det leverpastej, ost, småländska isterband, finbacon och en liten rådjursstek. Och rotfrukter från grönsaksmannen utanför butiken. Isterbanden gjorde mig besviken med sin finmaldhet, brist på syra och prinskorvskryddning.

Nåväl, i söndags lagade jag till rådjurssteken så här.

Baconlindad rådjursstek med örter

Framförallt behövs det som syns på bilden, det vill säga en halvkilos stek av innanlår till fyra personer, bra bacon, en vitlöksklyfta, ganska mycket färsk rosmarin, timjan och salvia.

Dessutom behövs kanske ljus soja, en lök, en stor morot, en stor palsternacka, salt och peppar.

• Torka av steken och gnid in den med den delade vitlöksklyftan.
• Smörj in steken med ljus soja.
• Salta och peppra rejält.
• Finhacka örterna och klappa in dem runt om steken.
• Linda bacon runt steken, stick en stektermometer med sladd i steken och lägg den i en smörsmord trång gryta.

• Lägg i den delade vitlöksklyftan, en kvartad lök, en delad morot, och en delad palsternacka.
• Sätt på locket och ställ in grytan i 140 graders ugnsvärme.
• Tag ut steken när innertemperaturen är 70 57 grader och slå in den i folie.

Släng grönsakerna och koka ihop spadet och använd det till exempel i kantarellsåsen på grädde och creme fraiche som du gjort under tiden.


Jag serverade skivor av steken med mosad potatis med smör, mjölk, tryffelolja (ja, jag vet att det är syntetiskt, men det är gott) och persilja, kokta morötter och palsternackor och en sås på årets sista gula kantareller som vi rövade hem från skogen i lördags och dränkte i grädde och crème fraîche.



















Läs även andra bloggares åsikter om rådjur, stek, innanlår, Magnus Kött och Vilt, grytstek, höstmat

Trådar

Det här var den sista helgen på torpet på länge för L. Nästa gång vi kommer hit tillsammans är vi tre. Nu väcker de skarpa varma höstfärgerna och den söta doften av förruttnelse en dov vemodig känsla. En påminnelse om den tydliga närvaro i naturen som min kropp minns från barndomen. Träden, dungen och skogen i förorten där jag växte upp. En sinnlig nykterhet i färger, toner och dofter som aldrig kommer att försvinna, men som bara kan anas i ögonvrån, aldrig greppas.


När jag var liten hade pappa en tjock, vit fårskinnspäls av den typ som hörde till militärens vinteruniform. Den var så tjock och styv att den stod av sig själv som en wigwam och det gick inte att frysa inuti den hur mycket vinter det än var utomhus. Insidans mjuka ull och utsidans feta skinn skyddade mot allt som var kallt och skarpt. Men pappa bar den sällan, för den var så otymplig att det var svårt att röra sig i den.

Häromveckan tog sig en förkylning in i min kropp och som vanligt kom den med en hel arsenal av barndomsminnen. En känsla av långtråkig söndag, med svävande dammpartiklar i släpljus och lukter av stekos från blodpudding, femmarkerkorv eller pannkakor. Beläggningar i munnen och en brännande känsla bakom ögonlocken som var feber eller gråt. En kväljande orgel eller en Brandenburgkonsert med irriterande trumpeter och smaken av blandsaft och barnalbyl.

Sedan gick förkylningen över men känslorna stannade kvar. Jag går omkring med pappas pacifistiska militärrock och en barndomsbeläggning i munnen. Och det bränner bakom ögonlocken när jag inser att jag tagit på mig en minnespyjamas för att vara fin för pojken som ska födas om fem veckor.


Just den här hösten ligger det förflutna parallellt med det som ska komma. Trådarna bakåt är klibbiga och fastnar här och var, men leder ända fram till nuet. Löv och gräs och liv ska ruttna, barn ska födas, och frön och lökar borde sättas. Om ändå kopplingen till tvåhjulstraktorn vore hel så jag kunde plöja upp fältet och så höstvete och höstråg till nästa vinters bröd. Igår såg jag blåklockor och en akleja blomma.

Vi blev visade hembygdsgården av E och hennes son för några veckor sedan. Där fanns ett foto av den Anna som vårt torp har fått sitt namn av. Anna föddes 1868 och E lärde känna henne på 1940-talet då hon gifte in sig på en gård i närheten. Det förflutna blir påtagligt och klibbar vid mig när jag får se och hålla i ett foto av Anna där hon sitter framför torpet, och när jag får hålla i filten som Anna vävde åt E till bröllopspresent.



Det finns inga blodsband mellan oss och Anna. Men vi äger den mark som hon brukade och vi tillbringar mycket av vår bästa tid i huset som hon och hennes man byggde. Mellan spåren i naturen, i huset, i ladan, sträcks nya trådar genom tid och rum när 92-åriga E berättar för oss om Anna, så att hennes levnad väcks till liv.


I ladan står Annas årder. Årdret byts inte mot plog i denna del av Östergötland förrän någon har lagat kopplingen till min tvåhjulstraktor.




Läs även andra bloggares åsikter om liv, död, tid och rum, historien, framtiden, nuet, barndomen, minnet

Monas historiska missbedömning

Jag måste medge att jag är lite häpen efter Monas och Mp:s kungörelse av beslutet att utesluta Vänsterpartiet från en regering efter nästa val. Jag måste också medge att den politiska tydlighet som uppstår roar mig en hel del.

Kanske kommer detta socialdemokratins beslut framstå som ett ödesdigert misstag om några år. Men misstag är nog fel ord för något som måste vara så ytterligt övertänkt som ett försök att utpressa Vänsterpartiet att anamma en nyliberal världsbild där endast en enda ekonomisk politik är möjlig. Så konkretiseras slutgiltigt Socialdemokraternas totala kapitulation inför lögnen om Den Enda Vägens Politik à la Thatcher och New Labour.

Hur som helst är det en fråga om en storslagen missbedöming. Tror man verkligen inte att V kommer att fälla en S+Mp-regering? Eller inbillar man sig att V kommer att bryta sin egen rygg och svika grunderna i partiprogrammet? Inte kan man väl känna sig säker på att få egen majoritet i valet? Man spelar ett högt spel, men tycks inte känna vare sig medspelare eller motståndare. Jag undrar över vad som utspelar sig inom det socialdemokratiska partiet just nu.

Det här kan vara den största möjligheten på många decennier för Vänsterpartiet att ta ansvar för, och intitiativet till, den vänsterpolitik som saknas av så många i Sverige. Nu gäller det om man är organisatioriskt mogen att ta emot de potentiella mängder av tidigare socialdemokratiska väljare som inte längre står ut med Sahlins högerpolitik.


Som vanligt kan man hitta god analys av det som sker hos Ali Esbati, Erik Berg och Röda Raketer.


Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, omvälvningar, oppositionspolitik, misstag

Förtydligande om den polska korvröken

Marzena gästbloggar ett förtydligande:

När det gäller röken så ser det ut som en stor fyrkantig låda där de hängde korvarna på pinnar och ett säcktyg över. I botten på lådan gick ett fyrkantigt rör ca 1m och i slutet av det var en liten brasa som man flyttade nära ingången eller petade bort en bit beroende på hur varmt eller rökigt det skulle vara. Mycket mer än så vet jag inte för dom startade vid 5 tiden på morgonen och jag var där och tog bilder någon gång vid 10 tiden och framåt, så jag följde inte hela processen. Hoppas du förstår något av min beskrivning. Jag bifogar en bild där man ser hela röken så kanske det blir tydligare. I förgrunden står ett kokkärl som inte hänger ihop med röken.



Läs även andra bloggares åsikter om polska korvar, rökning, rök, bröllopsbestyr

Polska bröllopskorvar

L gästbloggar:

För ett par veckor sedan åkte min kollega Marzena till Polen för att gå på sin kusins bröllop. Hon bodde på sin morbrors gård där även förberedelserna inför festen hölls. Under Marzenas första natt på gården slaktades en gris. Dagen efter kom traktens korvmakare. Morbror, en granne och korvmakare hjälptes sedan åt att framställa två sorters korv och en rökt skinka. En dag senare var det bröllopsfest på traktens disco. Då serverades korven med vodka och syrade gurkor med mera. Jag önskar jag hade varit med!

Foto: Marzena Baranowska

Köttlycka i Nyköping

Det kan ibland vara svårt att få med sig bra kött när vi åker till torpet på helgerna. Jag hinner sällan köpa något i Stockholm innan vi sticker iväg. Norrköping har ingen bra köttaffär och Ica i Östra Husby, som annars är ganska bra, har till och med lagt ner sin köttavdelning och säljer bara färdigförpackat. I fredags chansade jag på att söka på kött och Nyköping på nätet och fick en träff på Magnus Kött & Vilt (Fågelbov. 32, 611 36 Nyköping, 0155-21 04 03). Jag ringde dit för att höra om de var en butik som sålde till privatpersoner och om de hade bra leverpastej (att kontra L:s järnbrist med). Ja, det hade de.


Vi körde förbi och hittade en fantastisk köttbutik. En finfin köttbutik! Vi köpte högrev och märgpipa från en nyskjuten förvirrad älg, två bröst från en fasan, och två feta kotletter från en gris som nästan hade skrattat ihjäl sig. Dessutom en prisbelönt falukorv och en stor bit leverpastej från något ställe i Eskilstuna. Och lagrad grevé, en bit brie och en pecorino sardo. De hade nyslaktat lamm också och fint bacon och rimmad oxbringa och en massa annat som jag ska pröva framöver. Och underbar och kunnig personal som blev glada över vår uppskattning.


Dessutom hade de en frys med grisöron och knorrar och andra mer udda styckningsdelar och kan fixa fram annat, som till exempel griskinder, om man ringer innan.

Dessutom stod det en man utanför och sålde ett brett sortiment av fina lokalproducerade grönsaker billigt. Det gör han varje fredag.

Fasanbrösten stekte jag alldeles för torra och serverade med blandsvamp och rödbetor i går.

Av älgen gjorde jag en gryta idag som blev desto godare. Brynta bitar älg la jag med smör- och oljesvettade tärningar av rotselleri, palsternacka, morot, lök, purjo, rosmarin, salvia och lagerblad i en gryta. Därpå fräste jag dagens svampskörd förutom trattkantarellerna (kantareller, smörsopp och några andra fina soppar) och slängde ner varpå jag fyllde på vatten så det täckte och lät det puttra sakta i två timmar. Mot slutet slängde jag i lite brytbönor. Mycket gott, men ofotat.

Läs även andra bloggares åsikter om Magnus Kött och Vilt, köttlycka, köttinformation, lokalproducerat, bra service, Nyköping, lyckoträff