Mörkret ligger i

Det här vädret, det här mörkret speglar innehållet i min hjärna ganska väl, men är det inte lite överdrivet, som väder betraktat? Jag kan inte minnas att man brukade stiga upp till gråsvart regn och tända lamporna och ha dem tända tills man gick och lade sig igen. Lite solsken skulle åtminstone underlätta långpromenader.

Idag har L ägnat hela dagen åt att fixa och trixa och reda ut och förstå och fastslå och vädja och besluta om gravsättning och minnesstund. Prästen som hade lovat att hjälpa till att ordna allt detta var bara stor i munnen. Hur kunde jag lita på en präst? Han kan ha sina mysstunder i Allhelgonakyrkan för sig själv. Tack och lov för L:s producentkompetens!

På torsdag förmiddag gravsätter vi vår dotters aska i min mors grav på Katarina kyrkogård med en vaktmästares hjälp.


Läs även andra bloggares åsikter om skenheliga skitpräster, mörka tider