måndag 31 mars 2008

Till Paris

Nästa resa går till Paris. Där ska jag gifta mig. Med L. Den 16 maj på svenska ambassaden.


Tenendosi per mano


Är det månne någon av mina läsare som har en lägenhet i Paris att låna ut 14 - 20 maj? Eller tips om billigt hotell? Vi lägger hellre pengar på mat än på boende. Funderar också på var man ska äta en riktigt god måltid och bli uppassad som en drottning den 16. Kan Taillevent vara något, trots att de har förlorat en stjärna och ägaren sedan 45 år dog i januari? Jag föredrar något klassiskt franskt framför det experimentella en sådan dag.

Vi tar tacksamt emot alla Paris-tips vi kan få.

Festen blir lite längre fram.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 26 mars 2008

Brrrr, och varför är alla sorgklädda?

Tillbaka från Indien sedan en vecka är det svårt att komma på vad man kan skriva här egentligen. Sinnena har svårt att överlappa från de tropiska varma regnen till kylan och snön. Allt är så dämpat och tyst och alla mörkklädda ser så dystra ut.


Så här var det. Först en vecka av hårt arbete med långa möten och försök att definiera forskningsprojektet och det gemensamma arbetet. Efterhand blev det allt tydligare vad vi ville göra. Sedan besöken på HIV-avdelningar på tre mycket olika sjukhus för att försöka förstå deras förutsättningar och behov. Behoven och förutsättningarna visade sig vara mycket olika, men alla tre sjukhusen visade stort intresse för projektet och ville delta och lägga ner faktiskt arbete.

För att komma till prestigesjukhuset i Kochi 20 mil bort åkte vi åtta personer i en bil i 4,5 timmar från Thiruvananthapuram. Och sedan tillbaka. Den som inte har varit i Indien kan inte föreställa sig hur trafiken är. Efter ett tag så inser man att det finns en logik i det hela, en algoritm för bilkörningen, men vad spelar det för roll när marginalerna är för små och chansningarna för många. Omkörningar i kurvor är mer regel än undantag. Här är en kort film som visar riktigt riktigt stillsam, närmast körskoleaktig indisk bilkörning.




Efter Thiruvananthapuram och Kochi åkte vi till Delhi för att fortsätta med tåg till Chandigarh morgonen därpå. En kväll kring Connaught Place i Delhi gav mig en annan bild av staden än den förra resan. Tågresan dagen efter var fin och jag har bestämt mig för att resa mer med tåg i Indien om jag kommer tillbaka. Chocken var stor när jag vid slutstationen upptäckte att den enda väska som var kvar på hatthyllan inte var min väska. Den väskan tog jag ändå med mig när jag gick ut på perrongen uppgiven och övertygad om att jag aldrig skulle få se min väska igen. Men se, då hade jag inte räknat med sub-inspector Raj vid järnvägspolisen som lade ner alla resurser på att hitta min väska igen - och lyckades! Visserligen tog det en fyra timmar, men dem fick jag tillbringa i VIP-väntrummet, de sista timmarna konverserande med sub-inspector Raj själv om vitt skilda ämnen såsom odling, brottslighet och Sveriges djurliv (inga elefanter!).



Sub-inspector Raj vid järnvägspolisen i Chandigarh med mina väskor

Tacksamheten var gränslös när till slut kabelindustrialisten Singh kom med min väska och återfick sin egen. Jag blev erbjuden att bo i hans hus men tackade dumt nog nej, eftersom jag räknade med att bra boende skulle ha ordnats av forskningsinstitutet vi skulle besöka. Hade jag bott i Mr. Singhs villa hade jag nog sluppit 24 timmars kaskad- och fontänövningar (som visserligen fick mig att gå ner minst tre kilo).

Efter Chandigarh och Mohali var arbetsveckan slut och jag återvände till Kerala. Efter en natt i Ernakulam tog jag bussen till Alappuzha (Alleppey) där jag bytte till reguljärbåten som tog mig till Thomas ö en dryg timme bort. Tredje kyrkan på vänster sida är hållmärket för rätt hållplats på ön Chennamkary.




Bilder från båtstationen i Alappuzha

Hos Thomas var det stilla och lugnt, så som jag hade längtat efter det. Att återvända till platser man tidigare besökt är underskattat. Att resa gör en inte nödvändigtvis till en visare människa, men det kan skala av ett lager av rädsla, ytterligare ett lager av rädsla.


Jag gick promenader längs kanalerna och mötte människor som log mot mig. Och jag såg ett annorlunda vardagsliv.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

onsdag 19 mars 2008

Arabiska Sjoen

Idag fick jag mitt foersta dopp i den Arabiska Sjoen. Det var salt.

180 trappsteg ner ligger stranden daer jag var ensam med ett gaeng taaspetsdansande flamenco-krabbor, en haegerslaekting, en flirtig schaefervalp och tvaa utslagna turister. Starka stroemmar, hoega vaagor. Maerklig ensamhet.


Strax soeder om Varkala (Beach) tillbringar jag tvaa dagar vid en hemlig strand i slutet av turistsaesongen paa ett ayurvediskt hotell med ett gaeng sjukliga tyska kvinnor 50+ som alla ser hemskt osunda ut. Personalen har till slut gett upp alla foersoek att lura paa mig hokuspokusbehandlingar. Jag i min tur har smugglat in oel paa omraadet, men den uppvaeger inte bristen paa L. Man ska inte resa paa det haer viset. Av bilderna framgaar det nog inte hur oerhoert synd det aer om mig.



fredag 7 mars 2008

Indiskt uppehåll

Nu kanske det inte blir någonting här på ett tag för i morgon bitti åker jag till Indien på två veckor. Först arbete och sedan lite fritid. På den lediga tiden ska jag besöka Thomas igen. Kanske råkar jag på en uppkoppling innan dess och kan rapportera. Annars återkommer jag efter långfredagen. Jag önskar att jag vore frusen, så att jag kunde se fram emot 31+ i Kerala, men nu har jag bara separationsångest. Hej svejs.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 2 mars 2008

Israels brott och omvärldens tystnad


Omvärldens skuld genom tystnad är stor. Medias ansvar genom vinklad rapportering går inte att bortse från. Det hela blir självklart om man räknar döda. Jag minns när det gick tre döda palestinier på varje israel. Sedan blev det tio palestinska liv per israeliskt liv. Nu är vi uppe i att en död israel rättfärdigar mördandet av mer än 100 palestinier och att det är acceptabelt att säga att palestinierna ska utrotas. Den svenska regeringens inställning och handlingar i frågan om Israel och Palestina är en stor skamlighet.

Lars Ohly uttalar sig i ett pressmeddelande:

Israel fortsätter att döda palestinier. Blockaden mot Gaza svälter ut människor samtidigt som direkta attacker dödar civila, varav många är barn. Raketer skickas mot flyktingläger där människor inte kan gömma sig och inte försvara sig.

- Israels agerande är vidrigt och avskyvärt, säger vänsterpartiets ordförande Lars Ohly i en kommentar. Nu måste omvärlden reagera mot ockupationsmaktens uppenbara likgiltighet för palestinska liv.

Palestinska LO i Gaza har bombats, deras byggnader har totalförstörts. Bland annat svenska biståndsmedel har byggt upp den palestinska fackföreningsrörelsen.

- Detta borde vara tillräckligt för att den svenska biståndsministern skulle reagera med avsky mot Israels agerande, men Gunilla Carlsson är tyst, fortsätter Lars Ohly.

- Israels attacker är tydliga och grova brott mot den fjärde Genève-konventionen. Så länge inte omvärlden reagerar med styrka kommer brotten att fortsätta. Alla länder har möjlighet att ställa individer som gjort sig skyldiga till grova brott mot Genève-konventionen inför rätta. Nu är det hög tid att de ansvariga i Israel får svara för sina övergrepp. Jag kräver därför att Sveriges regering agerar så att de ansvariga ställs inför rätta, avslutar Lars Ohly.


Dagens Nyheter, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad, Sydsvenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,