Graviditetsnotiser: N - 16

Jag börjar tro att man blir lite korkad av ryggont. Kurserna som jag läser går inte alls bra. Man kanske tänker lite med ryggmärgen också? Hoppas att det blir bättre efter min träff med sjukgymnastnaprapaten i morgon bitti. L ligger i soffan bakom mig och glor på tv och tjoar - Nu har den hicka! Vår föräldrageneration tycks inte känna till det där om att barn i magen får hicka, utan har tittat oförstående på L när hon sagt så där. Nu känner hon hickan från därnere och det är bra för då ligger barnet med huvudet ner.

Apropos tv så blir jag så äcklad att jag vill säga upp tv-licensen av svt:s nya serie Himlen kan vänta, där vi ska få följa dödssjuka människor i deras kamp mot döden. Jag har ett vagt minne av en 70-talsfilm som beskriver en mörk framtid där ett tv-bolag i smyg följer en cancersjuk kvinnas sista tid genom en reporter som har en filmkamera inopererad i ögat och sänder det hela som en tv-serie utan att hon vet om det. En skruvad framtidsvision trodde jag, men enda skillnaden mot svt:s nya satsning är att de dödssjuka här är medvetna om att de gör tv och tycks nöjda med det. På sätt och vis beskriver det ett än mer skrämmande samhälle där en sjuk människas behov är så otillfredsställda att svt kan utnyttja hennes liv till snask. Fy fan. Jag tror att Max von Sydow spelade en biroll i den brittiska filmen. Minns någon namnet på den?

Tack till dem som lagt till några låtar till förökelselistan som jag bad om. Det är lite som att få anonyma paket hemskickade.

Barnvagnen får plats alldeles utmärkt i portuppgången, konstaterar vi.


Läs även andra bloggares åsikter om Himlen kan vänta, hicka, svt