Något bra att berätta 3

Plötsligt hände allting väldigt snabbt. Vi åkte på en visning på en gård strax utanför Örsundsbro, 18 km norr om Enköping, tre mil sydväst om Uppsala. Vi bestämde oss för att bjuda i budgivningen som startade tio dagar senare. Vi har vant oss vid motgångar. När mäklaren så ringde och sa att vi bjudit högst så var det svårt att förstå vad han menade och vad det innebar. Idag har vi varit hos vår nya bank i Enköping och skrivit på pappren som gör att handpenningen på gården förs över till mäklaren i morgon.

Det inte så vackra, men praktiska och stora boningshuset och brygghuset till vänster.

Efteråt skjutsade oss G till gården där jag fotograferade alla ekonomibyggnaderna inuti för att försöka avgöra vilken som är mest lämpad att göra om till produktionslokal för charkuterier.

Från vänster: 1700-talstorpet, stallet, magasinet, gamla svinhuset, ladan och utegångshallen.

Gården är inte jättesöt eller pittoresk, men det verkar väldigt praktisk och välhållen. Och den har en dokumenterad historia sedan 1600-talet. Den är bara på drygt tre hektar, men det verkar möjligt att köpa till av marken runt om. Den tidigare ägaren, som växte upp på gården, och hans föräldrar som höll svin där, bor bara 400 meter bort och äger marken runt om gården. Han och hans hustru verkar vara oerhört sympatiska och det är naturligtvis en enorm tillgång att ha en granne som känner gården utan och innan. Dessutom finns en av Eldrimners rådgivare 15 kilometer bort och han har 25 års erfarenhet av utegrisar, ett gårdsslakteri och kontakter runt hela Uppsala län. Han var med oss på visningen och bjöd på fika och slakteribesök efteråt. Att känna hans stöd är ovärderligt.


Till gården hör ett förfallet 1700-talstorp. Lyckas man restaurera det så blir det fantastiskt fint. Gårdbutik? B&B? Servering?


Vi flyttar in senast den första augusti. Sedan är ni välkomna.


Läs även andra bloggares åsikter om goda nyheter, gårdsköp, äntligen, framtiden, optimism

Framtiden är en inbakad pastej

Det här var min första. Receptet kom från Pastejboken av George Kringelbach (Forum 1976) och måste finkorrigeras innan jag kan lägga ut det.


Läs även andra bloggares åsikter om framtiden, inbakad pastej, köttmos, mördeg, pâté, pâté en croûte

Trådar

Det här var den sista helgen på torpet på länge för L. Nästa gång vi kommer hit tillsammans är vi tre. Nu väcker de skarpa varma höstfärgerna och den söta doften av förruttnelse en dov vemodig känsla. En påminnelse om den tydliga närvaro i naturen som min kropp minns från barndomen. Träden, dungen och skogen i förorten där jag växte upp. En sinnlig nykterhet i färger, toner och dofter som aldrig kommer att försvinna, men som bara kan anas i ögonvrån, aldrig greppas.


När jag var liten hade pappa en tjock, vit fårskinnspäls av den typ som hörde till militärens vinteruniform. Den var så tjock och styv att den stod av sig själv som en wigwam och det gick inte att frysa inuti den hur mycket vinter det än var utomhus. Insidans mjuka ull och utsidans feta skinn skyddade mot allt som var kallt och skarpt. Men pappa bar den sällan, för den var så otymplig att det var svårt att röra sig i den.

Häromveckan tog sig en förkylning in i min kropp och som vanligt kom den med en hel arsenal av barndomsminnen. En känsla av långtråkig söndag, med svävande dammpartiklar i släpljus och lukter av stekos från blodpudding, femmarkerkorv eller pannkakor. Beläggningar i munnen och en brännande känsla bakom ögonlocken som var feber eller gråt. En kväljande orgel eller en Brandenburgkonsert med irriterande trumpeter och smaken av blandsaft och barnalbyl.

Sedan gick förkylningen över men känslorna stannade kvar. Jag går omkring med pappas pacifistiska militärrock och en barndomsbeläggning i munnen. Och det bränner bakom ögonlocken när jag inser att jag tagit på mig en minnespyjamas för att vara fin för pojken som ska födas om fem veckor.


Just den här hösten ligger det förflutna parallellt med det som ska komma. Trådarna bakåt är klibbiga och fastnar här och var, men leder ända fram till nuet. Löv och gräs och liv ska ruttna, barn ska födas, och frön och lökar borde sättas. Om ändå kopplingen till tvåhjulstraktorn vore hel så jag kunde plöja upp fältet och så höstvete och höstråg till nästa vinters bröd. Igår såg jag blåklockor och en akleja blomma.

Vi blev visade hembygdsgården av E och hennes son för några veckor sedan. Där fanns ett foto av den Anna som vårt torp har fått sitt namn av. Anna föddes 1868 och E lärde känna henne på 1940-talet då hon gifte in sig på en gård i närheten. Det förflutna blir påtagligt och klibbar vid mig när jag får se och hålla i ett foto av Anna där hon sitter framför torpet, och när jag får hålla i filten som Anna vävde åt E till bröllopspresent.



Det finns inga blodsband mellan oss och Anna. Men vi äger den mark som hon brukade och vi tillbringar mycket av vår bästa tid i huset som hon och hennes man byggde. Mellan spåren i naturen, i huset, i ladan, sträcks nya trådar genom tid och rum när 92-åriga E berättar för oss om Anna, så att hennes levnad väcks till liv.


I ladan står Annas årder. Årdret byts inte mot plog i denna del av Östergötland förrän någon har lagat kopplingen till min tvåhjulstraktor.




Läs även andra bloggares åsikter om liv, död, tid och rum, historien, framtiden, nuet, barndomen, minnet

Politisk råvara - demokrati

Jag tycker att en bra kokbok ska ta upp även grundläggande metoder, ingredienser och råvaror, särskilt om det förekommer missuppfattningar eller mytbildningar kring dem. En politisk kokbok kanske också ska göra det.

I Sverige är politisk demokrati så självklart och grundläggande att man sällan talar om den. Vi väljer representanter till EU-parlamentet som ska bevaka våra intressen i Europafrågor, vi väljer representanter till riksdagen som ska föra en representativ politik på nationell nivå, vi väljer politiker till landsting och kommun som fattar politiska beslut på läns- och stadsnivå, i Stockholm har vi politiskt representativ fördelning av platser i stadsdelsnämnderna som har inflytande på den allra mest lokala nivån i staden. Möten är öppna och medborgarna kan ta del av beslutsprocesserna och ställa frågor till sina representanter som är skyldiga att besvara dem. Det gäller i varje fall på nationell nivå och lägre. Varje inskränkning i denna demokrati skulle väcka protester. Bara ett fåtal ultranyliberaler och högerextremister förordar på allvar en annan ordning. Och kanske några koketta anarkister.

Det där gäller politisk demokrati, det motsatta gäller ekonomisk demokrati. När det handlar om företag har de flesta av de som utför arbetet mycket lite inflytande över hur företaget styrs och över beslut som påverkar produktionen av vad det nu må vara. Ingen anställd har inflytande över hur en VD eller styrelseordförande utses. Den som har kapital kan köpa sig aktier och därigenom makt över besluten som fattas i företagets ledning. Den som har pengar kan köpa sig makt över den som arbetar i företaget. De som arbetar i företaget och genererar dess resultat har inget inflytande över hur eventuell vinst från företaget används. Ekonomisk demokrati är mer sällsynt än flytande margarin i mitt kök. Kapitalismen står nämligen i motsättning till demokratin.

För så kort tid sedan som under mellankrigstiden var politiska demokratier i minoritet i Europa - de flesta länder var diktaturer. Det är inte så länge sedan. Kommer bristen på ekonomisk demokrati snart att framstå som lika främmande?

I min serie Politisk råvara vill jag pröva att formulera mina grundläggande politiska ståndpunkter på ett tydligt och någorlunda kortfattat sätt, så att också de av mina vänner som inte är politiskt intresserade förstår eller känner till mina politiska utgångspunkter.


Andra bloggar om: framtiden, demokrati, politisk demokrati, ekonomisk demokrati