Stress

Måste svara på Lisas feministiska utmaning. Självfallet!
Måste svara på Lisas bolognese-utmaning. Vänta på mig!
Måste skriva om gårdagens matlag. Oxsvanssoppa, renentrecôte, äppelkaka.
Måste skriva om råvarulistan. Svårare än det verkar.
Måste skriva om agenteriet. Ny kollektion och enklare beställningar?
Måste fixa tillbaka de stulna nycklarna till landet.
Måste förbereda Tysklandsresan.
Hinner inte.


Andra bloggar om: stress, bloggstress

Pudel

Jag erkänner, jag hade fel. Orecchiette kan vara en väldigt god pastasort, och orecchiette con cime di rape kan vara alldeles fantastiskt gott. Jag har helt enkelt ätit på dåliga restauranger i Apulien. Men som Elizabeth David skriver:

Nå, det finns värre saker att äta upp än sina egna ord.

De värre sakerna bjöds vi inte på igår när vi var bjudna på middag hos AB och hennes M som kom direkt från Rom. M hade med sig cime di rape och färska orecchiette. Han hade gärna gjort de små öronen själv, men det fanns det helt enkelt inte tid för. Så här går det till på ett ungefär om man vill göra rätten enligt M, fast med köpeöron. Man kokar cime di rape i saltat vatten i en stor kastrull. När de närmar sig att bli klara lägger man i färska orecchiette i kastrullen. Långt innan har man gjort en bagna cauda-liknande sås eller dressing.
Fast M hade nog inte smör i såsen och han hade dessutom haft i inte så lite torkad pepperoncini. Och M underströk att det var viktigt att det var sardeller i salt. De har en mycket starkare och tydligare smak hävdar han. Hmm, det går inte att få tag på här, det kanske vore något att importera... När pastan är klar hälls den av, läggs upp i skål och blandas väl med sardell- och vitlöksoljan.
Detta är en pastarätt som italienarna inte tycker att det ska vara riven ost över. Fantastiskt mycket godare än det ser ut på mina bilder.

Som andrarätt fick vi Osso buco, men på rådjurslägg i stället för kalvlägg, och därtill skägglösa kronärtskockor fyllda med någon blandning av bland annat brödsmulor, sardeller och vitlök. Också mycket gott.

Därpå fick vi en bit pecorino och lite mer av korvarna som vi snaskat på innan maten och sedan chockladmousse och grappa. Leende rullade vi hem.

Andra bloggar om: orecchiette, cime di rapa, osso buco, rådjur, kronärtskocka, pecorino, korv, chokladmousse, grappa, sardeller, Apulien,

Restauranger i Köln?

Nästa vecka tillbringar jag två dygn i Tyskland. Har någon tips på bra restauranger i Köln?


Andra bloggar om: restauranger, Köln

Apulisk fredag

Förra fredagen, efter att jag levererat den sista pepparn och efter att ha hört Vinlusen kallas stekare på J&B, så gick jag till P och T för att fira T:s födelsedag med en drink. I samtal med halvitalienska AB så hävde jag ur mig en del nedlåtande kommentarer om maten i Apulien, inte minst om de pessarformade orecchiette, en pastaform jag aldrig fått serverad på något tilltalande sätt. AB drog till med att de är så goda med cime di rapa, men jag har aldrig blivit övertygad om det. Cime di rapa har jag alltid trott var kålblast, men nu har jag läst på och förstått att det är en förädlad form av vild broccoli inte är så enkelt. Engelska Wikipedia kallar grönsaken rapini och hävdar att den är vanlig även i kinesisk matlagning. Har den ett svenskt namn? Hur som helst så blev vi kvar hos P och T alldeles för länge och avslutade med att "plocka äpplen" och dansa i hallen, men inga mobilfoton finns som bevis. Dagen därpå damp det ner ett sms från AB med en inbjudan till middag i kväll då hennes man M kommer upp från Rom. På menyn - Orecchiette con cime di rapa. Modigt! Rapport följer.


Andra bloggar om: orecchiette, cime di rapa, Apulien, rapini

Fasa i griskindskällaren!

I kväll åkte jag förbi kamrat Lars för att se om min griskind hade blivit lika fin som Andreas. Till min fasa upptäckte jag att den hade små fläckar av vitt mögel på en liten del av köttsidan!

Närbild på mögelangreppet

Jag blev jätteledsen och beslöt mig för att ta hem kinden för en närmare undersökning. Nu har jag mögelsurfat hela kvällen för att kunna fatta ett beslut om hur jag ska göra med kinden. Uppenbart är att en del mögel är farligt och annat mögel inte är farligt. Om möglet inte hade varit vitt så borde jag slänga kinden. Vitt mögel används ju inte bara i ostproduktion utan också i salamiproduktion som smaksättare och skydd runt om korven.

Efter att ha luktat noga och nära på kinden och inte känt någonting annat än en underbar doft som av en riktigt god salami, bestämde jag mig för att fortsätta projektet.

Jag har nu ytligt skurit bort de angripna delarna och baddat med ättiksprit. Kinden verkar inte ha krympt lika mycket som Andreas kind och den kändes för mjuk på vissa ställen, så jag hängde upp den igen, denna gång i gästrummet, framför ventilen, med fönstret på glänt och elementet avstängt. Varför tänkte jag inte på det från början? Temperaturen är 10 grader och det fläktar naturligtvis mer än i Lars källare.

Nytt hängläge

Uppdatering: Kamrat Vetrinären på SLV påpekar att färgen på möglet är en dålig mätare på toxicitet liksom lukten (jämför mjöldryga och aflatoxin). Det har han naturligtvis rätt i, men jag tänker testa ändå om inte möglet kommer tillbaka, när den har torkat lite till.


Andra bloggar om: guanciale, griskind, mögel

Efterlysningar

Vet någon var man i Stockholmstrakten kan hitta couscous av märket Ricci?

Vilka couscous-märken tycker ni är bäst?

Var hittar jag en bra apelsin-ingefärsmarmelad?

Måste jag göra en själv, och har någon i så fall ett bra recept?

Och vilka fler affärer än Cajsa Warg för Martelli-pasta?









Andra bloggar om: apelsin, couscous, efterlysning, ingefära, marmelad, Martelli

Politisk råvara - feminism

Feminism är medvetenheten om att samhället diskriminerar halva befolkningen utifrån könstillhörighet. Feminism är viljan att analysera samhället och politiken så att detta synliggörs och feminism är att sträva efter att åtgärda orättvisorna.

Man talar om en könsmaktsordning och den genomsyrar samhället så till den grad att vi inte ser konsekvenserna av de strukturer som den skapat. Om de inte blir så påtagliga som våldet mot kvinnor. Då blundar vi i stället, för att slippa se.

I Sverige dödas i genomsnitt 16 kvinnor varje år av en man som hon har eller har haft en nära relation till.

2005 anmäldes i genomsnitt 48 misshandelsbrott om dagen där offret är en kvinna och gärningsmannen en bekant till henne.

Polisen registrerade samma år i snitt 221 fullbordade våldtäkter på kvinnor per månad. De flesta skedde i hemmet.

Fakta, statistik och matematik är feminismens främsta vapen.

Under 32 år av mitt liv har socialdemokraterna haft regeringmakten. 2004 hade kvinnor i genomsnitt 83 procent av männens lön. 17% mindre i lön än männen alltså. 1968 var skillnaden c:a 28%. Den förändringen är tillräckligt liten för att man ska kunna konstatera ett kapitalt misslyckande under 40 år i en av de mest iögonfallande orättvisefrågorna i samhället.

De 17% i lägre lön kan man försöka förklara bort på olika sätt, till exempel med att män och kvinnor har olika yrken (som om det inte skulle vara en del av könsmaktsordningen), men om man räknar bort alla sådana faktorer så blir det ändå kvar åtta procents löneskillnad som inte går att förklara på annat sätt än brist på pitt.

Och Sverige ligger lång framme i jämlikhetsfrågor i jämförelse med många andra länder, även om omvärldens mörker är närmre än många tror.

Varje år avlider en halv miljon kvinnor i anslutning till aborter, graviditet och förlossning. I vissa länder beror upp till hälften av dessa dödsfall på illegala aborter. Mellan 400 och 500 kvinnor dör varje dag i sviterna av illegala aborter.

Så sa man på Ekot 2004 och det lär inte ha blivit bättre. I EU är abort i stort sett förbjuden i Polen, Irland, Portugal och Malta. På Malta kan en abort leda till tre års fängelse.

En gång i tiden sa jag att jag inte kunde kalla mig feminist så länge som Rigmor Robert kallade sig feminist. Idag inser jag att det är nödvändigt att slåss för innebörden av ordet och att jag kan göra det genom att kalla mig feminist.

I regeringen däremot är 13 ministrar uttalat icke-feminister, inte ens jämställdhetsministern är feminist. Och moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson säger så här:

"Feminist har blivit ett vänsterbegrepp, det är politiskt laddat. Om det var ett neutralt ord tror jag att alla i regeringen skulle kunna ställa upp på det."

Nej, just det, det är inget neutralt ord. Det är politiskt laddat. Självfallet, eftersom det hotar hälften av befolkningens maktposition. Här är ett neutralt ord som hela regeringen kan ställa upp på - misogyni

Anders Borg framstod i några sekunder i en intervju i SvD som en man som hade förstått problemet. Han kallar sig feminist, men har inte fattat det här med feministisk analys i politiken.

"Som jag ser det har vissa delar av välfärdsstaten bidragit till att den här könsmaktsordningen vidmakthålls. Bland annat att de områden där kvinnor normalt sett är företagare i huvudsak har varit offentliga monopol och att vi har väldigt höga skatter på låga inkomster."

Hoppsan! Han menar alltså det här med lärande, vård och omsorg är kvinnogöra som ska skötas av kvinnliga egenföretagare. Ja, så kanske det kommer att bli när högeralliansen ser till att vården privatiseras och alla undersköterskor har F-skattesedel. Men det kommer inte att leda till en större jämställdhet. Tvärtom är det så att den gemensamma sektorn är en av anledningarna till att Sverige ligger långt fram i jämställdhetsarbetet. Historiskt har både barnomsorg och äldrevård bidragit till att befria kvinnor från hemarbete och gjort ett ekonomiskt oberoende möjligt genom lönearbete. När man försämrar sådant så är det återigen kvinnorna som får betala priset. Och han menar alltså att problemet inte är att kvinnodominerade yrken har för låga löner utan att problemet är att de betalar för mycket skatt.

Om man lägger en feministisk analys på politiska beslut så ser man strax var den feministiska politiken ligger. Då inser man till exempel att trängselavgifter är ett sätt att omfördela pengar från de rika män som sitter och kör bil till jobbet, till de lågavlönade kvinnor som utgör kollektivtrafikens viktigaste kunder. Då inser man att nedskärningarna i den gemensamma sektorn direkt slår mot kvinnors hälsa och ökar deras andel av det oavlönade hushållsarbetet. Då inser man att varje budgetbeslut måste föregås av en feministisk analys.

Nej, eftersom jämlikhet mellan könen är en fråga om rättvis maktfördelning så är den oupplösligt förknippad med andra rättvisefrågor och med socialismen. Såsom socialismen kämpar mot de orättvisor som baseras på huruvida du föds med kapital och inflytande eller ej, antirasismen kämpar mot orättvisor baserade på etnicitet, så kämpar feminismen mot diskriminering på grund av andra förutsättningar som du inte kunnat styra och mot de strukturer som skapats för att upprätthålla mäns överordning och kvinnors underordning.

Feminismen är lika radikal och omvälvande som socialismen och kräver en revolutionerande samhällsomvälvning. Socialism utan feminism är också en ofullständighet som aldrig kan bli trovärdig. Att krossa patriarkatet är i själva verket den största politiska utmaningen i vår tid.

Uppdatering: I senaste numret av Flamman läser jag

Drygt 1,5 miljoner kvinnor beräknas varje år dö i förtid för att de inandats giftiga gaser i hem där organiska bränslen används vid matlagning och för uppvärmning.

Det har jag aldrig tänkt på och det handlar i allra högsta grad om mat och politik.


I min serie Politisk råvara vill jag pröva att formulera mina grundläggande politiska ståndpunkter på ett tydligt och någorlunda kortfattat sätt, så att också de av mina vänner som inte är politiskt intresserade förstår eller känner till mina politiska utgångspunkter.


Andra bloggar om: abort, Anders Borg, feminism, högeralliansen, kvinnolöner, kvinnomisshandel, könsdiskriminering, könsmaktsordning, patriarkatet, socialism, våld mot kvinnor

Förvirrad Venezuela-rapportering

Håkan Forsberg fortsätter sin nedlåtande och förvirrade rapportering om utveckligen i Sydamerika med en artikel i dagens SvD om Venezuela där han kallar kongressen "presidentens transportkompani". Han insinuerar att president Hugo Cháves är odemokratisk och har diktatoriska mål, när det i själva verket är så att Cháves gång på gång i fria val har vunnit makten med förkrossande majoritet och strävar efter att utvidga även den ekonomiska demokratin i landet.

Vill man läsa fakta om vad som händer i Venezuela, i stället för borgarpressens propaganda, så rekommenderar jag starkt denna artikel av Erik Andersson på bloggen Venezuelanyheter.


Andra bloggar om: Håkan Forsberg, Cháves, SvD, Venezuela, demokrati, diktatur, Erik Andersson

Restaurantips Paris: Le Verre Volé

Ska man till Paris så ska man till Le Verre Volé (67 rue de Lancry i 10:e arrondissemanget, telefon 01 48 03 17 34, stängt måndager). Det är egentligen en vinbutik med liten meny av traditionell fransk mat. Så här såg menyn ut för ett år sedan:


Det är mycket prisvärt. Maten och vinerna var så bra att vi var tvugna att gå dit igen dagen därpå. Men stället är litet, på den här bilden syns nästan hela lokalen.


Ungefär sex bord alltså. I bokhyllorna längs väggarna står vinerna med prislappar på. Det är bara att plocka en flaska, eller be om råd. Mycket från små producenter, organiskt odlat och ofiltrerat. Dessutom ett tiotal varierande viner på glas.

Saucisse au couteau var en fantastisk grovhackad fläskkorv med karl-johansvamp i, som serverades med potatismos med smörklick, smakrik perfekt grönsallad och grov senap. Jag längtar ofta efter den korven. Kanske borde jag jaga upp den igen, ta reda på tillverkaren och tvinga till mig ett recept.

Om du inte talar franska så får du lite hjälp här. Klicka på bilden nedan, skriv ut den och lämna den till kyparen.



Andra bloggar om: Paris, Le Verre Volé, restauranger, vinbutiker, saucisse, fläskkorv

Hedrad

Stolt konstaterar jag att jag har blivit utsedd till Veckans Matnörd av Lisa Förare Winbladh.

Smörtröst

Finns det något som är mer tröstande än doften av smält smör?
Nej.
Det finns de som inte lyckas med sin béarnaise och som erkänner det offentligt.
I två dagar har det funnits anledning att själv pröva hur den smörbaserade såsen bör tillredas. Igår var dagen efter bloggträffen och dagen före den L-lösa dagen, och idag är det den L-lösa dagen, med L i Helsingborg. När den egna familjen saknas få man som tröst vända sig till hollandaise-familjen, till vilken béarnaise hör.

Jag tror inte att man kan misslyckas om man följer det här receptet. Igår blev den mer än adekvat, idag blev den underbar. Om man trots allt misslyckas så vill jag komma och titta på hur man lyckas med det.

Per 1 ½ nykter person

1 ekologisk äggula
70 gram ekologiskt smör
6 grovkrossade vitpepparkorn (både Sarawak och Muntok går bra)
½ finhackad schalottenlök
1 dm hackad persiljestjälk
2 msk god vitvinsvinäger (eventuellt dragonvinäger för ännu starkare dragonsmak)
2 msk vatten
1 msk hackad bladpersilja
1 msk hackad färsk fransk dragon
1 gnutta salt

1. Smält smöret på låg värme (gärna i ett rostfritt halvlitermått som svalnar snabbt på diskbänken och som sedan är lätt att hälla ur)
2. Ta gulan ur ägget
3. Koka ihop vitpeppar, lök, persiljestjälk, vinäger och vatten tills hälften av vätskan återstår
4. Sätt på ett vattenbad i form av till exempel en sauteuse halvfull med ångande vatten och en rostfri skål däri (se bild) eller ett liknande arrangemang
5. Sila den ihopkokta vätskan ner i den rostfria skålen
6. Lägg ner äggulan och vispa runt i någon minut
7. Droppa - försiktigt till att börja med - ner det smälta smöret medans du vispar halvlugnt, och tillsätt mer - alltmer oförsiktigt - efterhand som det tas upp av äggulan
8. Smaka av med en gnutta salt, inte mer
9. blanda i persiljan och dragonen

Proportionen vinäger-vatten ska man korrigera efter hur sur man gillar sin béarnaise. Ovanstående är en icke-sur variant. Jag skulle nog gå upp till 2 ½ msk vinäger.

Såsen kan hållas varm länge om den står i vattenbadet som man tagit bort från plattan.

Jag har aldrig begripit varför man skulle skira smöret och ta bort det salta mjölkproteinet i botten som håller det mesta av smörsmaken. Det är nog där själva trösten finns.

Andra bloggar om: béarnaise, dragon, vitpeppar, tröst, smör

Idiotsäker klyftpotatis

Följer man det här receptet så kan man inte undvika att få en perfekt klyftpotatis.
Den blir frasig på ytan och uppuffad, men mjuk inuti. Tre medelstora potatisar per person är minimum. Den tar alltid slut.

3 medelstora fasta vinterpotatisar per person
olivolja
flingsalt
nymortlad (madagaskar)svartpeppar
så mycket färsk rosmarin man kan avvara

1. Sätt på ugnen på 200 grader
   
2. Skala potatisen och dela varje i 6 klyftor
3. Koka potatisklyftorna i 5 minuter
4. Lägg potatisklyftorna i en ugnsfast form, strila olivolja över, blanda om, och vänd klyftorna med eggen uppåt
5. Strö över rikligt med svartpeppar och flingsalt
6. Strö över mycket rikligt med rosmarin, det kan knappast bli för mycket
7. Sätt in i ugnen i 25 minuter
8. Sätt därefter på grillen på 225 grader i 5 minuter (och börja steka biffarna)
9. Stäng av och öppna ugnen på glänt och låt potatisen vänta på det övriga

Jag tycker att kombinationen potatis och rosmarin är än mer storartad än kombinationen tomat och basilika. Särskilt nuförtiden då all basilika smakar billig kanel.

UPPDATERING: Det här är det blogginlägg som drar flest läsare till den här bloggen. Men konstigt nog genererar det knappt några kommentarer alls. Om du prövar det här receptet så blir jag väldigt glad om du efteråt talar om i en kommentar vad du tyckte om det, om det var något som var oklart, eller om du har förbättrat det på något sätt. Tack!

Andra bloggar om: potatis, klyftpotatis, rosmarin

Trovärdighet

Hur vet man att det inte finns någon som helst trovärdighet i en journalists texter? Jo, till exempel när Håkan Forsberg idag (2007) skriver om "Bolivias socialistiske indianpresident" så vet man att också resten är smörja. Om Barack Obama mot all förmodan skulle bli USA:s nästa president, skulle då Håkan kalla honom "USA:s demokratiske negerpresident"? Onödiga eller illa valda journalistattribut avslöjar alltid skribentens ytlighet eller okunnighet. Det slog mig först med skriverierna om "den blinde schejken". Senare har jag också funderat över skillnaden mellan "krigsherrar" och "gerillaledare" och "motståndsmän", och mellan "krigare" och "soldater". "Krigsherrar" och "krigare" är alltid muslimer eller afrikaner. Sådana där andra!


Andra bloggar om: Håkan Forsberg, Evo Morales, Barack Obama, den blinde schejken, krigsherrar, krigare, mujslimer, afrikaner

På verkligt

Igår träffades en massa matbloggare och hang-arounds först på J&B och sedan på Moldau med anledning av att Gitto var på besök i stan och att Lisa hade bestämt sig för att trumma ihop folk. Det fanns också behov av peppar- och griskindsöverlämningar. Jag kom sent efter ett politiskt möte och snubblade in på Moldau strax innan maten kom in, och möttes av kramar och skratt. Det var verkligen väldigt självklart trevligt.

Kinesen från Kalmar med kock

Det verkar lite skadat att jag tycker att det är märkligt och rörande att en sådan varm stämning kan uppstå när människor som knappt känner varandra träffas bara av nyfikenhet, helt utan prestige, berättar saker för varandra och lyssnar. Men det gör mig glad. Jag vill att det ska vara så ofta. Jag hann inte snacka tillräckligt med någon.

Lurig Lisa

Detaljerna har redan beskrivits av åtminstone Andreas, Lisa, Vinlusen och Kinna.

Andreas Bourguignon

Det var första gången på ett par år som jag var på Moldau. Där har jag nämligen flera gånger blivit så illa behandlad att jag bestämt mig för att inte gå tillbaka. Jag har blivit ombedd att gå för att de velat ha bordet till matgäster i stället för öldrickare. Jag har väntat i tre kvart på mat som sedan visat sig försvunnen och inte ens fått en ursäkt. Igår var servicen exemplarisk, verkligen exemplarisk, så jag får på prov ta bort dem från min svart lista.


Andra bloggar om: bloggträff, matbloggare, Moldau

Jamie och skolmaten

Både Approximation och Kulturella fåror skriver intresseväckande om Jamie Oliver, den engelska skolmaten och resultatet av en liberal ekonomi.


Andra bloggar om: Jamie Oliver, skolmat, liberal ekonomi

Råbiff är gott på svartpeppar

Inget vidare bra foto, men jag vill samla på mig saker som kräver svartpeppar.

Andra bloggar om: råbiff, svartpeppar

Gurkkraft

Jag har trott att berättelserna om regler för gurkor i EU bara var en vandringsmyt för att beskriva hur hejdlöst korkade regelverken inom EU kan bli. I gårdagens Stockholms Fria Tidning skriver Max Andersson (mp) en utmärkt artikel om vad konsekvenserna skulle kunna bli om Sverige gick ur EU. Tyvärr kan jag inte hitta artikeln i tidningens elektroniska utgåva ännu. Uppdatering: Artikeln finns att läsa här.

Han pekar framför allt på det omöjliga i att vara ett föregångsland inom olika områden så länge som ett radikalt beslut måste fattas i konsensus eller med en stor majoritet av medlemsländerna bakom sig. Konsekvensen blir att EU:s politik hela tiden måste anpassas efter vad de fattigaste länderna i unionen har råd att implementera.

Och vad som ligger i storföretagens intressen, skulle jag vilja tillägga. Därför fick Sverige till exempel inte införa ett torskfiskeförbud i svenska vattten 2002, eller avskaffa momsen på Krav-märkt mat, trots att den svenska regeringen med stödpartier var överens i frågan. Alkoholpolitiken, jordbrukspolitiken, flyktingpolitiken, utrikespolitiken och den bisarra tullpolitiken mot världen utanför EU är andra exempel där Sverige inte längre kan föra en egen politik.


Och reglerna för gurkan då? Jag gör som Stockholms Fria och redovisar de första punkterna i gurkförordningen som ett smakprov. Hela det tossiga dokumentet finns att läsa här.

Utdrag ur kommissionens förordning den 15 juni 1988 om kvalitetsnormer för gurka, ändrad senast 18 mars 2005

KVALITETSNORMER FÖR GURKA
I. DEFINITION AV PRODUKTEN
Dessa normer gäller för gurka av sorter av Cucumis sativus L som är avsedd att levereras färsk till konsumenten, dock inte gurka avsedd för bearbetning eller druvgurka.

II. KVALITETSBESTÄMMELSER
Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som gurka skall uppfylla efter iordningställande och förpackning.
A. Minimikrav
Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna skall gurka vara

• hel,
• frisk, dvs. den får inte vara angripen av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör den olämplig för konsumtion,
• färsk till utseendet,
• fast,
• ren, praktiskt taget fri från synliga främmande beståndsdelar,
• praktiskt taget fri från skadedjur,
• praktiskt taget fri från skador orsakade av skadedjur,
• fri från besk smak (om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för klass II i avsnittet ”Toleransbestämmelser”),
• fri från onormal yttre fuktighet,
• fri från främmande lukt och/eller smak.

Gurkorna skall vara tillräckligt utvecklade, men deras kärnor skall vara mjuka.
Produktens tillstånd skall vara sådant att

• den tål transport och hantering, och
• den är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

B. Klassificering
Gurka indelas i de tre klasser som anges nedan.
i) Klass ”Extra”
Gurka i denna klass skall vara av högsta kvalitet. Den skall ha samtliga egenskaper som är typiska för sorten.
Den skall

• vara välutvecklad,
• vara välformad och praktiskt taget rak (maximal krökning: 10 mm per 10 cm av gurkans längd),
• ha den färg som är typisk för sorten,
• vara felfri, t. ex. utan förändringar i formen, särskilt sådana som beror på kärnutveckling.

ii) Klass I
Gurka i denna klass skall vara av god kvalitet. Den skall

• vara tillräckligt utvecklad,
• vara förhållandevis välformad och praktiskt taget rak (maximal krökning: 10 mm per 10 cm av gurkans längd).

Följande fel är tillåtna:

• En smärre formförändring, dock inte sådan som beror på kärnutveckling.
• Ett mindre färgfel, t. ex. en ljusare färg på den del av gurkan som var i kontakt med marken under odlingen.
• Lättare, läkta skalskador som uppstått genom gnidning, hantering eller låga temperaturer, om de inte påverkar hållbarheten.

iii) Klass II
Denna klass omfattar gurka som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan. Den får dock ha följande fel:

• Förändringar i formen som inte beror på långt framskriden kärnutveckling.
• Färgfel som täcker upp till en tredjedel av ytan; för växthusodlad gurka är omfattande färgfel på den berörda delen inte tillåtna.
• Läkta sprickor.
• Lättare skador som uppstått genom gnidning och hantering och som inte har någon avgörande betydelse för hållbarheten och utseendet.

De fel som anges ovan är tillåtna för raka och lätt böjda gurkor. Böjda gurkor är å andra sidan endast tillåtna om eventuella färgfel endast är ringa och om krökningen är det enda felet eller enda formförändringen. Krökningen på lätt böjda gurkor får vara högst 20 mm per 10 cm av
gurkans längd. Böjda gurkor får ha en större krökning och skall förpackas separat.

III. BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING
Storleken bestäms av gurkans vikt.
i) Frilandsodlad gurka skall väga minst 180 g. Växthusodlad gurka skall väga minst 250 g.
ii) För växthusodlad gurka i klass ”Extra” och klass I gäller dessutom
följande:

• Gurkor som väger 500 g eller mer skall vara minst 30 cm långa.
• Gurkor som väger 250-500 g skall vara minst 25 cm långa.

iii) Storlekssortering är obligatorisk för klass ”Extra” och klass I. Skillnaden i vikt mellan den tyngsta och den lättaste gurkan i en förpackning får vara högst

• 100 g om den lättaste gurkan väger 180-400 g,
• 150 g om den lättaste gurkan väger minst 400 g.

iv) Bestämmelserna angående storlekssortering gäller inte för ”korta gurkor”.


Gurkbild från Runåbergs Fröer.


Andra bloggar om: EU, EU-utträde, gurka, gurkförordningen, EU-kritik, Max Andersson, Stockholms Fria Tidning

Äggröra på rågbröd

En dag ska jag väl få göra äggröra på mina egna höns ägg. Det där var ingen särskrivning. Om jag hinner bygga något slags hönshus så får vi låna höns till sommaren. Tills dess får jag nöja mig med ICA:s ekologiska ägg som är ganska goda. En fet och krämig äggröra på surdegsrågbröd är en bra början på en söndag. Mjukt, snällt, milt men smakrikt.

Minst 40 g ekologiskt smör
1 msk vispgrädde
4 ekologiska ägg
en nypa salt
skivor av rågsurdegsbröd
svartpeppar, från t.ex. Malabar, Kerala, Indien.

1. Smält smöret i en kastrull på låg värme
2. Häll i vispgrädden, äggen och saltet
3. Rör med en silikon- eller träspatel i röran på låg värme mellan 5 och 10 minuter tills den inte längre är rinnig utan krämig, men absolut inte stelnad och hård
4. Lägg upp på eventuellt smörade skivor av surdegsrågbröd
   
5. Mortla pepparen och strö över

En variant är att blanda i ett par droppar tryffelolja i röran. En liten skiva västerbotten kan vara gott ovanpå.


Andra bloggar om: äggröra, ägg, rågbröd, svartpeppar

Vedspisvedermödor

Häromdagen på landet tänkte jag att jag skulle få igång vedspisen. Dels för att det är lättare att välja en lagom värme för matlagning än på gasspisen (som bränner på lägsta) och dels för att det ger en skön värme i köket så att vi kan dra ner på den elektriska uppvärmningen. Kamrat Lars förklarade principerna för vedspiseldning och jag hade en del hjälp av en artikel (i nr 1/06) i den speciella tidskriften Åter. Till att börja med så fick jag rensa ur spisen på flera hundra döda bålgetingar som tagit sig ner genom skorstenen. Därpå borstade och skrapade jag ur tre-fyra sopskyfflar med sot. Efter att ha prövat några olika tekniker för att få bort köldlocket i pipan fick jag igång spisen. Stolt ugnsstekte jag ett par bitar revbensspjäll som blev väldigt saftiga efter ett par timmar i den låga värmen.

När vi skulle gå och lägga oss i sovrummet på övervåningen upptäckte vi att all rök från vedspisen hade gått rakt ut i det rummet genom sprickorna i rörspisen där. I stället för sovrum har vi nu en riktigt stor kallrök. Det blir till att knacka ner hela den rörspisen och täta. Nu måste jag hitta någon som kan lära mig att mura.



Andra bloggar om: vedspis, eldning, revbensspjäll, Åter

Tussilago

Tussilagon knoppas i sparrislandet. Knäpp vinter.

Andra bloggar om: tussilago, hästhov

Älgko

Femtio meter bort på ängen står en älgko i skymningen. Jävla apa! Det är säkert den som sparkar omkull mina vitlökssortsskyltar och käkar vilt på alla fruktträd. Jag är pacifist, men det gäller bara människor.


Andra bloggar om: älg

Sockerlönn

På landet har de nyligen avverkat skogen längs tomtens ena kortsida. Den tossiga förra ägaren till vårt landställe drog upp ett antal kanadensiska sockerlönnar från frö. De är tillräckligt stora nu för att plantera ut. Jag kom på att de vore bra skydd mot vind över det nya hygget och tänkte att vi skulle pröva att flytta en idag. Jag grävde en grop och vi grävde upp en av de längsta lönnarna. Det var inte alls så svårt som jag trodde att det skulle vara, med det känns i kroppen att vi fick slita. Hoppas att den klarar sig. Undrar hur gamla de måste bli innan man kan skörda lönnsirap från dem? Vi kan nog plantera tio till längs tomtgränsen. Sedan ska vi göra en allé längs uppfarten på andra kortsidan.


Andra bloggar om: träd, sockerlönn, odling, flytta träd

Kaprisgrenar

Jag har några gånger försökt dra upp kaprisplantor (Capparis spinosa) från frö, men inte lyckats. På Bergianska har de en planta, men jag har inte vågat be om skott. I lördags, på väg till landet, hämtade vi upp min vän J som varit och hälsat på vänner i Lecce i Apulien, södra Italien. Eftersom han känner till, och till viss del delar, min passion för kapris i salt så hade han hört sig för om möjligheten att köpa med sig en kaprisplanta till mig. Att rycka loss en vild planta från någon mur verkade vanskligt. Det visade sig att handelsträdgårdarna inte förde kaprisplantor vid den här tiden på året, men han fick i stället med sig tre grenar av sina värdars kaprisplantor samt instruktioner om hur han skulle behandla dem. Vi ordnade en ruta jord i växthuset och stack ner grenarna till hälften och kupade därefter jord över dem. Nu får vi vänta och se om de utvecklar rötter.


Andra bloggar om: kapris, odling, kaprisodling

Kindkontroll

Idag återsåg jag griskinden som jag hängde upp för torkning i Lars källare den 22 december. Enligt receptet ska den hänga i minst tre veckor. I morgon har den hängt i två. Jag kände på den. Den var fastare, men inte så fast som hade trott. Inga som helst tecken på att den skulle ha farit illa. Så här ser den ut nu.


(Obehagligt nog har många hamnat på min blogg efter att ha sökt på "hängning" på google, eftersom Hängningen var rubriken på min notis om att jag hängt upp kinden i källaren.)


Andra bloggar om: griskind, guanciale

Nyhittade ankare i bloggoceanen

Nu har jag hittat två för mig nya bloggar att följa.

Syrran skriver ilsket, rakt på sak och tydligt om bland annat fördommar, feminism, rasism, och flyktingpolitik. Som i dagens inlägg om gårdagens TV4-reportage om "utländska våldtäktsmän".

Kulturella fåror någonstans i Norrköping skriver mer fundersamt reflekterande och mer mångordigt om politik, samhälle och kultur, politisk kultur och kulturpolitik, som jag uppfattar det. Jag blev rårörd av hur han har uppmärksammat min blogg och undrar över hur länge jag kan citera hans "något av det intressantaste jag sett i år".


Andra bloggar om: Syrran, Kulturella fåror, bloggar

Sista måltiden (2006)

Nyårsaftonens middag blev väldigt lyckad. Vi började med tre bouchéer och champagne (André Clouet Grande Réserve, 7686). Bouchéerna har jag gjort förut och de blev goda som vanligt.
En fyllning var ny - smörstekta gula kantareller med en bit getost. Det är en smakkombination som jag har upptäckt fungerar mycket bra. De andra fyllningarna var champignon- och schalottenlökshack i madeira och brie med sparrisknopp och kapris (i salt).

Därpå åt vi den gratinerade hummern. Det var länge sedan jag gjorde en sådan och det kändes som en liten tidsresa till ett äldre kök med andra smaker.

Mjuka, milda och lite dammiga och mer mättande än jag hade trott. Champagnen hängde med.

Som huvudrätt fick vi Saltimbocca med fänkål, svartrot och svart trumpetsvamp. Smakerna var fantastiskt goda. Svart trumpetsvamp går väldigt bra ihop med fänkål.


Kalvinnanlåret var förmodligen inte innanlår och konstigt hårt och omöjligt att banka ut. Det blev också lite torrt. Jag ska klaga hos ICA Globen där jag köpte köttet.


Men smakkombinationerna var strålande. En lätt röd bourgogne (La Vignée Pinot Noir, 5421) visade sig vara ett bra val till, trots att det var så ungt.

Sedan blev det två ostar, en ung och därför ganska mild Banon chèvre och en perfekt mogen Brie de meaux.


Till efterrätt gjorde vi fikon- och rabarbersuffléer. Det var första gången jag gjorde sufflé och det gick bra. Madeira och kaffe till det.



När jag vaknade i dag ville jag ha en sufflé till. Men äggen är slut.

Gott nytt år!

Andra bloggar om: bouchéer, hummer, saltimbocca, sufflé, fikon, rabarber, kalvinnanlår, prosciutto, salvia, champagne, bourgogne, banon chèvre, brie de meaux, fänkål, svartrot, svart trumpetsvamp, madeira