Hoppsan! Erratalista till Korv - Den godaste korven stoppar du själv

Igår upptäckte jag ett fel i min bok för första gången sedan den gick till tryck. Om det dyker upp fler fel så korrigerar jag dem här efterhand när jag får kännedom om dem.

Sidan 104. Recept på Falukorv. 2,5 g gul lök ska vara 12,5 g.

Sidan 29. Recept på nitratsalt. 40 g salpeter ska vara 15 g salpeter.

Jag borde ha kontrollräknat hur mycket salpeter det blev per kilo korvsmet. Den tillåtna mängden salpeter (nitrat) per kilo regleras på EU-nivå för kommersiellt tillverkad korv. Lagen finns här. För de flesta lufttorkade korvar är gränsen satt till 300 mg/kg. Om man följer det felaktiga receptet på nitratsalt i boken så blir tillsatsen i den sista korven i boken - salami finocchiona - störst och hamnar på 600 mg/kg.

Det är knappast någon hälsorisk för en vuxen människa att äta korven om man inte äter den i enorma mängder, men man kanske inte bör mata barn med den. Till inlagd sill får man tillsätta 500 mg/kg vilket visar att det snarare är risken för botulism (som är större i fiskprodukter) än hälsoaspekterna som avgör hur stor den tillåtna mängden är. För värmebehandlad korv är gränsen satt till 150 mg/kg. Om man använder 15 g salpeter per 2 kg salt blir mängden salpeter 150 mg/kg i isterbanden och 225 mg/kg i salami finocchiona. Det är mer lagom.


Läs även andra bloggares åsikter om erratalista, rättelser, Korv - den godaste korven stoppar du själv, korv, den godaste korven stoppar du själv, salpeter, nitrat, nitratsalt

Förvirrande

Idag kom det första exemplaret av korvboken till mig med posten. Det känns väldigt konstigt att hålla i den. Jag vågar inte läsa, men bläddrar och tittar på de snygga bilderna.

Firar med ett glas tysk riesling.

Igår äpplen idag snöstorm

Grisarna har det inte lätt. Idag har Marzena varit mycket upprörd och förvirrad av vädret. Med den här stormen blåser snön in överallt, även in i deras kätte och på halmhögen som de kryper in i för att skydda sig. Jag tror för övrigt att de har kommit in i puberteten. De är inte alls lika keliga längre, i varje fall inte Vera och de är mer skrikiga när de vill ha mat. Det vill säga mest hela tiden. Men de är förtjusande också. Så här var de häromdagen då jag skulle ge dem lite äpplen till mellanmål.



I söndags medverkade jag i P3 Kultur och talade om kött och korv. Det var faktiskt både trevligt och intressant, inte minst för att programledaren och producenten faktiskt hade känt den spirande korvtrenden och letade upp mig. Häromdagen publicerade både DN och GP en dålig text om korv från TT, men kommentarerna visar att folk verkligen vill veta mer om korv och om hur man gör sin egen. Nu har även Bonniers vårkatalog lagts upp på nätet där korvboken annonseras. Det är spännande att det händer så mycket kring korven och charkuterierna just nu och jag känner mig alldeles lugn när det gäller boken. Jag och redaktören bollar manus fram och tillbaka och fotografen och jag har bara fyra korvar kvar att plåta. På måndag går manuset till formgivaren och det kommer att bli mycket lättare att göra de sista korrigeringarna så att det blir en bra bok när texten ligger i en form.


Läs även andra bloggares åsikter om grisar, Linderödssvin, Linderödsgrisar, korv, korvbok, P3 Kultur, utegrisar,

Silverkant

För en tid sedan gjorde jag en sats av den modifierade Landjägern, den med pepparrot, och i förra veckan tillverkade jag Falukorv, i fredags gjorde jag Isterband och måndagsmorgonen förgyllde jag med blodkorvsproduktion.

På måndagskvällen begav jag mig med femton kilo korv i en kylväska till Östersund för att delta i Särimner och SM i Mathantverk. Den främsta anledningen att delta i tävlingen var att få kvalificerade åsikter om mina korvar från experter som jag respekterar. Det försökte jag i varje fall intala mig, när jag satt och var nervös under galamiddagen inför tävlingsresultatens kungörande.

I klassen värmebehandlad korv tilldelades Franzéns Charkuterier silvermedalj för BK, det vill säga blodkorven, med 18,5 poäng av 20 möjliga. Det var Jürgen Körber som var ordförande i den juryn, och han hade blivit så glad över att det äntligen efter tio år kom någon som lämnade in en blodkorv i tävlingen, berättade hans tolk för mig lite senare. Han visste inte heller vilka som hade lämnat in de prisbelönta korvarna i klassen och blev uppenbart stolt när han förstod att det på både guld- och silverplats blev vi, som han hade lärt upp bara ett år tidigare.

Jag hade trott att RP, Rönnapinnen, min modifierade Landjäger, skulle ha en större chans till medalj. Men juryordföranden i klassen lufttorkad korv förstod inte vilken fin produkt han hade framför sig. Vid genomgången av bedömningarna i går morse stack jag till Jürgen en bit, och han bekräftade att det var en i det närmaste perfekt Landjäger. Han förklarade också hur jag ska förbättra rökningen av Falukorven; den ska hänga i 50 graders värme i en timme, så att korven har kommit upp i temperatur och all kondensbildning på ytan har upphört, innan jag slår på röken. Han tyckte att min Falukorv var den mest lyckade och hantverksmässiga av de tre Falukorvar som tävlade i kategorin värmebehandlad korv. Han bad om receptet på Blodkorven.


Vad gäller mitt isterband är jag nöjd med berömmet jag fått från de kringboende här i trakten. Att någon annan tycker mycket om min chark är en helt ny dimension av korvmakandet. Den har jag inte brytt mig om förrän nu, när jag går omkring med en bit Rönnapinne i fickan för att se vem som fattar och vem som blir glad när jag bjuder.

Nu behöver jag egentligen bara en produktionslokal för att rulla igång verksamheten på allvar.


Läs även andra bloggares åsikter om SM i mathantverk, falukorv, blodkorv, silver, isterband, rönnapinne, korv, chark, charkuterier, tävlingsframgångar

Konstig sommar

På två månader har vi sålt och tömt tre hus. Nu är äntligen det mesta över. Jag har försummat skrivandet här. Men sedan två veckor sitter jag vid skrivbordet på bilden och skriver ned allt jag kan om korv. På bordet bredvid har jag mitt referensbibliotek för korv och chark. Tio meter utanför dörren väntar bryggan i sjön. Där badar jag så snart hettan i luften eller hjärnan blir för svår. Var tredje eller fjärde dag tillverkar jag korv. Jag har gjort citronkorv, falukorv och nu senast isterband. Allt med lyckat resultat, än så länge.

Mina vänner K & T upplåter sitt hem förutsättningslöst och stöttar mig i allt. Vad ska jag säga? Den här sommaren hade varit svår att genomlida utan dem. Jag saknar vårt sålda torp, men ser än mer fram emot att flytta in i vårt nya hem.

Om åtta dagar tillträder vi vår gård.

Citronkorv med Mistral-inspirerad sallad.

Egen falukorv. Godare än någon annan jag smakat.

De egna isterbanden. De kramas.

Andra omgången torkas till i morgon innan rökningen. Sedan blir det provsmakning.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, korv, husförsäljning, semester, arbete, bratwurst, färskkorv, falukorv, emulsionskorv, isterband, rökning

Improviserad mognad

I väntan på att man fått igång ett mognadsskåp kan man improvisera. En utspänd plastpåse runt korven skapar ett mikroklimat med hög luftfuktighet.

Men nu har jag fått upp kylskåpet som vänner i Östersund gav mig. En enkel temperaturvakt slår på skåpet när temperaturen överstiger 15 grader. Ett fat med vatten visar sig räcka för att hålla den relativa luftfuktigheten mellan 70-80% enligt hygrometern, vilket är alldeles lagom.



Läs även andra bloggares åsikter om korv, salami, mognadsskåp, mogning, torkning, temperaturkontroll, hygrometer

Om salami och andra lufttorkade korvar: nu hänger vi dem

Nystoppade

Efter att fjälstren fyllts med korvsmet gäller det att skapa de bästa förutsättningarna för att korven ska förlora vatten snabbt och uppnå ett aw-värde på 0.94-0.93, från den nystoppade korvens 0.98-0.97, utan att korven kontamineras av oönskade mikroorganismer. För att uppnå detta måste vi hänga korvarna i en miljö som är så gynnsam som möjligt för mjölksyrabakterierna att leva och föröka sig i. En temperatur mellan 18° och 28° C uppskattas och är vanlig i början på förmognadsfasen, som denna del av salamitillverkningsprocessen kallas. Det första delmålet är att korven inom 30 timmar ska ha fått ett pH-värde på 5.4, för det visar att mjölksyrabakterierna har satt igång nedbrytningen av sockret.

Man skulle tro att en mycket torr miljö med stor luftomsättning vore att föredra under förmognadsfasen, men så är det inte alls; en alltför snabb torkning av korven resulterar i att ytan torkas ut och försluts vilket förhindrar fukten i det inre av korven att försvinna. I stället vill man hänga korven i en luftfuktighet som bara ligger strax under korvens egen fuktighet. På så sätt utjämnas fuktigheten i korven mot den omgivande luften utan att korvens yta torkar ihop.

Fler nystoppade

Under dessa första 30 timmar bör alltså den relativa luftfuktigheten (Rh) ligga på 85-95%. Men detta är en balansakt för om ytan är för fuktig så trivs slembildande bakterier alltför väl där. Om man då inte sänker Rh kan slemmet som bildas ge korven en dålig smak. Därför måste man vara uppmärksam på korvens yta under förmognadsfasen och vara beredd att flytta korven eller ändra Rh på något sätt. Skulle det ändå inträffa så torkar man av korven med ättiksvatten. Om man inte har tillgång till ett klimatrum, eller luftfuktare, luftavfuktare, värmeelement, fläkt och kyla, så får man improvisera. Genom att hänga korvarna i ett mindre skåp av något slag så kan man ändra luftfuktigheten drastiskt bara genom att öppna och stänga dörren i olika grad. Flera korvar tillsammans i ett skåp ökar snabbt luftfuktigheten genom sin avdunstning, ett fat med varmt vatten likaså. Luftrörligheten bör inte överstiga 0.4 m/s.

När man har uppnått ett pH på 5.4 kan man börja sänka värmen med 2°C per dygn. Rh bör ligga på 80-90% och kan sänkas med 2 procentenheter per dygn. Vid det här laget känner man mjölksyrabakteriernas arbete på den syrliga doften från korvarna. Pilla bara på den korv som du också använder för att mäta pH på, så att du inte belastar de andra korvarna med bakterier från dina händer. Korven ska ha en silkesliknande yta nu och luftväxlingen kan dras upp till 0.8-1.2 m/s efter ytterligare något dygn.

Inom en vecka (beroende på vad för startkultur som använts) bör temperaturen ligga på 10°-14°C och pH bör ha reducerats till mellan 5.3 och 5.0. Traditionella italienska och ungerska salami, med sina söta smaker, sjunker sällan under 5.3, men tyska surare sorter kan ofta halka ner till 5.0. Under 5.0 bör korven inte hamna, för då är det svårt att få pH att stiga igen och salamin får en alltför syrlig smak. Vid ett pH på 5.3 koagulerar mycket av köttets proteiner och det släpper som allra mest vatten vid detta pH-värde. Om man inte råkar ha en pH-mätare, så kan man alltså avgöra att pH har gått ner till 5.3 genom att korven har blivit skärfast, det vill säga att man kan skära en skiva av den och snittytan blir jämn och håller ihop.

Ugn som improviserat mognadsskåp

Aw, som man inte kan mäta med annat än dyr apparatur, bör nu ha nått målvärdet på 0.94-0.93, och det kan man på goda grunder anse har uppnåtts om viktförlusten uppgår till 12% av ursprungsvikten. Glöm alltså inte att väga en korv, eller flera korvar om de är olika stora eller stoppade i olika sorters fjälster, innan du hänger dem. En sådan viktförlust är en så kallad kritisk kontrollpunkt i salamitillverkarens HACCP-plan, liksom den första pH-sänkningen som visar att mjölksyrabakterierna är aktiva.

Skulle pH fortsätta att sjunka har man misslyckats. Man har tillsatt för mycket socker i smeten, det är nämligen andelen socker snarare än mängden startkultur som detta beror på, eftersom mjölksyrabakterierna fortsätter att producera mjölksyra så länge det finns socker. Mängden mjölksyrabakterier påverkar däremot hur snabbt pH-fallet blir. Nu är det dags för dem att dö i vår korv, för de har spelat ut sin roll. Korven är säkrad, vi har en stabil produkt.

Nu inträder eftermognadsfasen. Rh bör fortsätta att ligga på 70-80%, det högre värdet om man önskar gynna mögeltillväxt från den mögelkultur som man eventuellt har sprejat eller doppat korven i innan hängning. Låt aldrig Rh överstiga 80% framöver, eftersom de toxiner som vissa mögel i sällsynta fall kan utveckla bara uppstår vid högre luftfuktighet. Möglet skyddar mot bakterieangrepp och förbättrar smaken. Låt fortsatt även temperaturen ligga mellan 10°-14°C. PH kommer nu återigen att stiga; om det vände vid 5.3 så kan det fortsätta ända upp till 6.0 och bidra till en söt, avrundad smak. Korven kommer nu att förlora 1-3% av den ursprungliga vikten per vecka. Det måste finnas ett visst mått av vatten kvar under eftermognaden så att fermenteringsprocesser och fettnedbrytning kan fortsätta att utveckla komplexa smaker. När korven har förlorat 30-35% av ursprungsvikten är den förmodligen färdigtorkad, men du avgör själv vilken konsistens du vill ha på din korv. Om du sedan vakumförpackar den håller den sig i kyl i över ett år. En mögelsalami slår du i stället in i papper och den håller sig lika länge.

De här två texterna beskriver en generell tillverkning av lufttorkade korvar, med en betoning på säkerhet. Alla möjliga avvikelser från detta skelett förekommer, men det kan vara en god början att lära sig dessa enkla steg innan man börjar experimentera. Inte minst om man väljer att göra en salami utan nitritsalt. Jürgen Körber har gång på gång uppmanat oss att börja med smala korvar där skillnaden mellan korvens inre och korvens yta är mindre. Det är också enklare att torka finmalda än grovmalda korvar. Som vanligt är det som är mest spännande också svårast.


Läs även andra bloggares åsikter om korv, fermenterad korv, salami, förmognadsfas, eftermognadsfas, saucisson sec, laktofermentering

Mathantverkskursen, dag 21, efter vilken Jürgen fick en välförtjänt kram

I fredags började vi med teori kring hela köttstyckens torkning. Den kategorin av chark kallas Rohfleischwaren i Tyskland. Processen kan sammanfattas som fyra steg: förtorkning, saltningsfas, genombränningsfas och aromatiseringsfas. Faserna kräver sina specifika temperaturer, luftfuktigheter och påföljade viktminskningar. Alla detaljer och hemligheter finns noterade i min svarta anteckningsbok. Nu skulle jag våga mig på torkning om jag hade något utrymme där jag kunde reglera temperatur och luftfuktighet, och jag skulle inte utgå från River Cottage recept.


Därefter gick vi till ateljén och tog tag i de hela köttstycken som vi hade kvar att jobba med. En skinka, en fläskhare, en fläskkarré och en bit jak. Vi fick fria händer att salta in bitarna med kryddor efter vår fantasi. Jag hängde på G som hade en idé om kryddning på fläskharen och en vilja att ta hand om den bitens torkning och omskötsel tills lufttorkningskursen i mars. Vi har liknade charksmak så jag hjälpte honom med kryddorna och vägde upp 40 g salt, 4,8 g svartpeppar, 6,4 g fänkålsfrö, 2,4 g timjan, och 2,4 g citronskal till vår 1,6 kg-bit, och det tyckte Jürgen doftade väldigt gott. En av deltagarnas renskinka togs också om hand.


Efter lunch övergick vi till en lång provsmakning av olika produkter. Dels våra skinkor som vi behandlade för några dagar sedan. De var otroligt saftiga och något för starkt smakande av de kryddor som vi hade i saltlagen som sprutades in i dem. Färgmässigt var de inte alls så grå som svenska skinkor utan nitrit tenderar att vara. Jag tror att en sådan här behandlad ekologisk skinka utan tillsatser, med fantastisk saftighet, fin färg och underbar smak skulle vara allas juldröm. Jag kommer definitivt att rådbråka min eventuella skinka till jul.


Även den "fina" pastejen som vi gjorde smakade bra men rentungekorven som vi gjorde i torsdags behöver jag inte mer av.


Därefter showade Jürgen med produkter från Hermansdorf som han hade tagit med sig. Den här gången blev jag mest imponerad av den lufttorkade korven på 100% nöt med mögelkultur på gristjocktarmen. Den hade en enkel kryddning men en väldigt tydlig ko-smak och därtill en fin vitmögelstrumparom. En liknande på Linderödssvin vill jag göra. Om man hittar en korv med ett mögel på som man tycker om så kan man skrapa av lite mögel ner i en deciliter vatten. Efter en halvtimme bör en mögelkultur ha växt till sig. Då kan man frysa in den och den vaknar när man tinar upp den så att man kan doppa korv i den eller spraya på korvarna när man hängt upp dem på tork.

Jürgen avslutade med att säga att han nu hade lärt ut på en vecka vad som tar tre år för en charkuteristlärling att lära sig. Nu ska jag försöka sammanställa mina lärdomar och tyda mina klottriga anteckningar och börja experimentera hemma i köket.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, Jürgen Körber, korv, chark, charkuteri, skinka, mögel

Mathantverkskursen, dag 20, under vilken bullret från snabbhacken var öronbedövande

Först provsmakning av gårdagens leverkorv. Jag gillade den inte särskilt mycket, men det gjorde många andra.

Sedan fyra nya korvar. Först en Brühwurst, det vill säga en värmebehandlad korv, av en sort som jag tror skulle kallas en emulsionskorv på svenska. Falukorv tillhör den kategorin. Vi gjorde en "köttkorv av Lyon-typ". 50% magert fläskkött, 30% späck och 20% is. Det svåra är att få fettet att bilda en emulsion med vattnet. Det går att uppnå utan några som helst tillsatser om man vet hur råvarorna beter sig vid olika temperaturer och vid mekanisk påverkan och påverkan av salt.


Tyvärr så kräver nästan en sådan här fin smet en så kallad snabbhack. Det är en otrevligt bullrig och dyr maskin som jag inte hade tänkt skaffa. Men korven blev underbart god, så jag kanske måste tänka över det här.

Sedan gjorde vi Nürnberger Rostbratwürstl, också en Brühwurst. Bratwurst på tyska betyder bara färskkorv och det är en korvgrupp som är mycket enkel att göra och som kan varieras i oändlighet med kryddning och smaksättare. Förutom alla kryddor och kryddblandningar som man kan föreställa sig, så ska man inte glömma torkad svamp, citrusfruktskal, nötter, torkade bär och så vidare. Även här handlar det om att köttet ska vara mellan -1,5 och +2 °C. Fettet ska inte bli varmare än +6 °C.


Salsiccia hör också till den här gruppen, och det gladde mig att få veta att om man har lyckats med en bra bindning i smeten så får man inga kvalitetsförsämringar om man fryser korvarna och då får man ju en väldigt lång hållbarhet. Som färska håller dessa korvar annars bara 2 max 3 dagar.


Därefter gjorde vi samtidigt en "fin" leverpâté och ett experiment på svål och de rentungor som någon av samerna hade tagit med sig. Även för dessa båda användes snabbhacken. Jag tycker inte om den. Vi får väl se i morgon hur produkterna blev. Då får vi också smaka skinkan som vi gjorde igår.


Jag lär mig oerhört mycket på den här kursen, men idag var jag sömnig och okoncentrerad. Jag längtar efter en riktig köttkvarn och en korvspruta och utrymme i frysen, så att jag kan börja experimentera själv. Eldrimner borde få ett pris av något slag för att de arrangerar det här. Jag hyser djup beundran för de som arbetar för organisationen och för vad de har åstadkommit och fortsätter att åstadkomma. Jag har anmält mig till två fortsättningskurser i chark i vår.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, Jürgen Körber, korv, Nürnberger bratwurst, bratwurst, brüwurst

Mathantverkskursen, dag 20, under vilken jag upplevde en inre konflikt

Idag hade vi en genomgång av den lufttorkade korvens utveckling, på förmiddagen. Den, alltså genomgången, var omfattande även om den bara var grundläggande och jag önskar att jag kunde redovisa allt vad som gäller, men det skulle kräva mer tid än jag har här på kvällskvisten i mitt trista vandrarhemsrum. Möjligen kan jag återkomma längre fram med fina tabeller.

Naturligtvis mätte vi ph och temperatur på gårdagens upphängda korvar och antecknade status. Det finns många sätt att sköta en lufttorkad korv, men det allra viktigaste är att se till den och kontrollera den på de sätt man nu kan göra det, och att reglera miljön för att gynna den utveckling som man eftersträvar och för att hämma de otrevliga mikroorganismernas möjligheter att utvecklas.

Därpå förberedde vi de dagens två produkter som vi skulle ägna oss åt; hela köttbitar (Kochschinken - i tyskland kallas alla sammanhängande köttstycken från gris för skinka) som injicerades med en salt kryddlag och därefter rådbråkades för att proteinernas vätskeupptagningsförmåga skulle maximeras. Jag kände inte till att det är en uråldrig strävan att få skinkan att ta åt sig mer vätska, och inte bara ett sätt för charkuteristen att få ut mer pengar för köttkilot. Det är det. Jürgens inställning är att det är en bra idé att föra in vätska i skinkan genom till exempel insprutning för att göra skinkan saftigare och mer smakrik. Det finns fullkomligt naturliga sätt att uppnå detta utan att tillsätta kemikalier som fosfat och smakförstärkare, vilket industrin gör. För många av oss var det en helt ny idé, och eftersom vi inte hade några maskiner för detta så fick vi stå och skaka en stor till minusgrader nedkyld kastrull så att skinkan fick sina proteinnedbrytande smällar.



Vi hann bara med en tokigt förkortad variant av den här rådbråkningsprocessen, men det ska bli intressant att smaka resultatet när den i krymppåse lågtempererade kokta skinkan är klar i morgon. En med enbär och en med sydfranska örter smaksatt. Det här kan leda till många nya sorters svenska julskinkor i år. Att använda en cementblandare är inte alls en orimlig behandling för att göra en skinka godare och mer saftig. Det är här som det som jag uttrycker i rubriken blir relevant. Det känns konstigt att ha ökad vätskehalt i skinkan som ett mål. Men om den blir saftig och god och bra kryddad? Den här, liksom nästa produkt, är ytterst lämpad att göra på slaktvarmt kött, med dess förmåga att hålla vatten.


Och så fortsatte vi med en Kuchwurst, en leverkorv, där vi använde allt kött, senor, svål, fett och körtlar, från huvud, fötter och andra rester, som vi kokade med lite grönsaker och kryddor, blandade med brynt lök, och malde med rå lever, för att blanda ihop med buljongen till en emulsionssmet som vi fyllde på glasburkar och bakade i ugn. Jag är skeptiskt till den sortens korv. I det här fallet också för att man använde både kryddpeppar och nejlikor. Använder man de skitkryddorna så försöker man dölja något.


I alla tider har man sagt att endast korvmakaren känner till vad korven innehåller. Jag tycker att det är problematiskt. Jag vill att alla som äter min korv ska veta exakt vad den innehåller, och jag tror att det är en överväldigande pedagogisk uppgift att få gemene man att acceptera och tro på innehållsförteckningen och dessutom gilla smaken med den mentala bild av innehållet som kommer att stå fast för mycket lång tid framöver. Ska jag få någon att äta en sådan här korv så måste jag vara transparent och tala om vad den innehåller. Och då tror jag inte att det är många som vill ha den.

Å andra sidan tycker jag att det är självklart att allt av det djur som jag har fött upp och dödat ska tas till vara. Kanske får jag lura på de produkterna på fotbollssupportrar, hantverkare, journalister och annat ruttet folk? Jag måste tänka över det här. Jag kan ändra uppfattning om mycket, utom transparensen i korvfrågan.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, charkuteri, korv, inälvor, tryne, grisar, leverkorv

Mathantverkskursen, dag 19, under vilken vi fokuserade på mikroorganismer och råkorv

Igår kunde jag inte rapportera eftersom det mobila bredbandet inte fungerade. Men jag kan sammanfatta dagen med att berätta att förmiddagens teoridel ägnades åt mikroorganismer och genomgång av den tyska kategoriseringen av charkprodukter. Kuchwurst, Brüwurst, Rohwurst, Kochschinken und Rohfleischwaren. Därunder kan all världens charkprodukter sorteras. Förmodligen. Det verkar vara en praktiskt användbar ontologi.


Vi ska tillverka en produkt ur varje kategori under veckan. Igår visade oss Jürgen hur man gör en enkel smal Rohwurst. En salami, i betydelsen lufttorkad korv. Vi fick också provsmaka tre lufttorkade korvar som han tagit med sig. En färdigtorkad Pfefferbeisser av samma sort som vi just tillverkat med olika sorters peppar i, en torkad och pressad fantastiskt god Landjäger av nöt smaksatt med korianderfrö och kummin, och en lammsalami med vitmögel som jag tycker hade varit godare med fläsk i stället. Alla tre tyckte han var lämpliga att pröva som nybörjare. Jag ska definitivt prova att göra den pressade eller använda dess kryddning i något annat. Jag som inte ens är särskilt förtjust i vare sig korianderfrö eller kummin. När man får provsmaka Jürgens korv blir hans mästerlighet obestridlig. Inte någon svensk korv som jag har smakat har nått upp till den nivån.


Hur som helst så hängde vi upp de smala korvarna och de kommer att bli klara på en vecka. Jag skulle kunna breda ut mig här om hur man gör en lufttorkad korv, men det blir lite för omfattande och jag ser inte hur man kan göra tabeller i Blogger, vilket gör det ännu svårare att vara tydlig. Och vi har ändå bara lärt oss de absoluta grunderna. Men jag har anmält mig till fortsättningskursen i lufttorkat som går i början av mars. Jag är oerhört sugen på att få utveckla den socialistiska salamin redan i morgon. Oj, så pinsamt okunnig jag var när jag gjorde den, ser jag när jag läser om. Men kursen jag går nu är ändå en fullständigt logisk följd av vad jag skrev den gången.

P.S. Den översta bilden illustrerar den fantastiska rimfrosten som råder här uppe i Östersund. Vackert, men inte så kul att skrapa bort från rutorna på bilen, men idag fick jag tag på två trasmattor för tjugo kronor att lägga på vindrutan. Vi får se om Gustavs teori stämmer.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Jürgen Körber, mathantverk, korv, salami, lufttorkning

Mathantverkskursen, dag 14, under vilken jag räknade lite på grisarna

Vackert väder idag, men kallt. Mycket snö på fjällen på andra sidan Storsjön. I luften en frän lukt från flytgödsel som spritts på åkrarna. Ämnet var marknadsföring hela dagen. Mer i form av stillsamma samtal än föreläsning. Många nya idéer om hur en verksamhet kan utvidgas utväxlades. Förpackningar diskuterades. Sima testades. Arbete mot press dryftades. Kort sagt, en trevlig och stillsam dag, som jag inte har så mycket mer att berätta om.

På lunchen försökte jag räkna lite på grisar och hektar med fårbondens hjälp. Ett överslag ger att om de ska ha tre kilo säd om dagen och en hektar ger tre ton så räcker en hektar till tre grisar. Då behövs det tio hektar för tre suggor med trettio kultingar. Till detta kommer proteinrikt kraftfoder, kanske foderbönor. Det verkar alltså som att jag helst skulle behöva en gård på någonstans kring 20 hektar. Fortsätter jag denna grova uträkning skulle detta kunna ge korv till ett värde av mellan en halv och en miljon. Det är nog bäst att jag väntar med att fortsätta räkna på det här till nästa ekonomilektion då vi ska lära oss mer om kalkyler. Och tills jag har verifierat värdet hos alla variabler till en någorlunda rimlig nivå. Jag brukar annars alltid bli miljonär när jag gör sådana här uppskattningar.

I morgon ska vi charkare grilla lamm som fårbonden har tagit med. Han har också korv och lammpastej till mig. Kanske hinner jag inte skriva någon blogg då.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, marknadsföring, foder, grisar, korv

Påskhelgens tre kulinariska höjdpunkter

Kolgrillad hemgjord vildsvinsfänkålssalsiccia.

Hemrökt lax med nyslungad citron- och persiljemajonäs, fänkålssallad och kokt potatis.

Grillad urbenad vildsvinskotlett med parmesan- och rosmarinpotatismos och vitlöksfräst blandsvamp.

Läs även andra bloggares åsikter om god mat, korv, lax, vildsvin

Charkuteribiblioteket

"Det är allmänt erkändt, att af alla menniskans födoämnen är kött det vigtigaste och mest använda. Det ligger dock i sakens natur att en enda familj icke alltid är i stånd att så hastigt förtära allt efter ett större slagtkreatur erhållet kött, att ej något deraf utsättes för faran att blifva skämdt."

Ur J. Eppner 1871

Ur Carl Frisk 1936

Tack vare min bokpusher på Rönells börjar nu mitt lilla charkuteribibliotek att växa. Än så länge:

• Korvboken - Hjälpreda och kulturhistoria, Karl-Olov Arnstberg & Anders Björklund, Carlsson & Jönsson Bokförlag AB, 1983. (Stulen, farsan)
  
• Det glömda köket - En kokbok om att torka, grava, rimma, röka, stoppa korv, marinera, syra, luta m.m., Jens Linder, Albert Bonniers Förlag, 2005. (Gåva A-L C)
  
• Tillverkning af Korf- och Charcuterivaror - En grundlig anvisning att efter tysk metod tillreda, salta och röka de flesta i handeln förekommande kött- och fläskvaror, J. Eppner, Sigfrid Flodins förlag, 1871. (Gåva P S)
  
• Receptbok för charkuterister, Henning Fast, Tryckeri Balder, 1936. (Köpt P S)
  
• Handbok för charkuterister, Carl Frisk, A.-B. Nordiska Bokförlaget Erdheim & C:o, 1940. (Köpt P S)
  

Andra bloggar om: korv, charkuteri, kokböcker, hantverk, udda intressen

Smaklust och charkdrömmar

Jag har också varit på Smaklust. Jag gick dit utan några som helst förväntningar igår för att jag hade fått en biljett av den goda Lisa till smakverkstaden Salami på svenska - korvar med karaktär.

Idag är jag oerhört imponerad av Eldrimner, som organiserat hela festivalen. För ett par år sedan var jag medlem av Slow Food, som jag trodde skulle vara en förening för passionerade matmänniskor som förknippar en viss ideologi med god smak och bra föda. Men Slow Food visade sig till min förvåning bara vara ett PR-jippo för producenter och restauratörer. Slow Food Sverige har knappast några aktiviteter alls, det är dyrt att vara medlem och man får absolut ingenting tillbaka om man inte vill använda föreningen för att marknadsföra sina produkter eller tjänster. Eldrimner däremot visar sig vara mycket av det som jag hoppades att Slow Food skulle vara. Det handlar om passion, kunskap och vilja att förmedla information om smak, mat, hantverk, och de regleringar som omgärdar livsmedelsproduktion. Och dessutom lyckas de organisera det hela på ett imponerande sätt, både på den här festivalen och på deras hemsida. Det var en utvikning.

Salamishowen dominerades av den tyska charkmästaren Jürgen Körber från den ekologiska gården Herrmannsdorf utanför München. Om jag förstår det rätt så verkar han genom Eldrimner ha fungerat som ett slags mentor för svenska producenter av salamiliknande korv. Hur imponerad jag blev av honom förstår man när man ser hur jag har softat fotot ovan kring hans gestalt där han lutar sig mot tolken för att lyssna på vad den skånske bonden har att säga om sin fläsksalami. På salamishowen presenterades fyra svenska korvar gjorda på i tur och ordning fläsk, nöt, älg och ren samt två mycket goda svenska öl som jag inte minns varifrån de kom. Jag är ju ganska konservativ, så fläsksalamin föll mig mest på läppen, även om den var en aning för salt. För mig var ändå Jürgen den stora behållningen från tillställningen.

Hans passion för korven var stor. Han höll korvskivorna under sin stora snok och berättade med härlig sydtysk accent om dofterna han kände och för varje korv avslutade han med --Och så en stark doft av kött som gör att man bara måste bita. Sedan stoppade han korven i munnen och tuggade långsamt medans hans blick blev dimmig. Tyvärr var tolken usel, alldeles för trött, och hade inte grundläggande kunskap om matterminologi för att klara uppdraget.

Idag såg jag honom igen på stora scenen, där han kom upp med en lammkropp som han sedan styckade oerhört skickligt samtidigt som han berättade om styckningsdetaljerna och vad man kunde göra med dem. Hans sidekick var en svensk kock som jag missade namnet på, men som också tyvärr hade fått uppdraget att tolka vilket han inte på något sätt klarade av. Mina egna usla tyskakunskaper var bättre. Det var ett väldigt slöseri att inte satsa på en duktig tolk till Herr Körber.

Jürgen Körber hade sån utstrålning, passion, hantverkskunskap och yrkesstolthet att om möjligheten till friår fortfarande hade funnits kvar så hade jag omedelbart gått fram till honom och tiggt och bett om att få vara gratispraktikant åt honom under ett år. Jag menar allvar.

Festivalen blev en succé; det antal besökare som förväntades under hela festivalen uppnåddes redan under den första dagen, påstod en försäljare. Idag hörde vi hur de ropade ut i Blekingeområdet att de bara hade tjugo kroppkakor kvar att sälja av de 20 000 som de hade gjort inför festivalen, så de som stod längst bak i kön fick nog avstå. Jag hoppas att tillställningen upprepas nästa år och att den då dimensioneras efter den uppenbara hunger efter goda livsmedel som anstormningen antyder.


Andra bloggar om: Eldrimner, Jürgen Körber, Smaklust, Slow Food, korv, chark

Var och en sin egen försökskanin

Jag provsmakade den socialistiska salamin för en halvtimme sedan. Sitter och väntar på symptom. Känner jag en svag huvudvärk? Värker lederna? Är hostningen en efterdyning av förkylningen?


Jag vågade mig bara på tre små bitar men den var god, salamin. Kanske till och med väldigt god. Stark smak av svartpeppar och tydlig rödvinston. Eftersom det var så smala fjälster har den förlorat lite för mycket fukt. Det har gjort att den har blivit skör. Köttet har torkat mer än späckbitarna vilket gör att den inte går att skära i tunna skivor, men det vill man nog ändå inte när korvarna är så smala.

Resten av korvarna lät jag vakumförpacka på Finefood så att de inte ska förlora ännu mer fukt. Undrar om någon vågar smaka om jag tar med mig en till gittogethern?

Andra bloggar om: salami, provsmakning, dödsförakt, korv, matförgiftning

En korv, en gul badring och Strindberg

L fortsätter att gästblogga, eftersom jag är man och sjuk och det är mycket värre än hennes förkylning.

Lina och jag gick på ett genomdrag av Strindbergs Ett Drömspel på Dramaten i går. Jag lovade K att skriva en liten blogg om paus-kaffet. Men genomdraget började kl. 11 på förmiddagen och efter en och en halvtimmes genomdrag var Lina och jag aphungriga.

Vi drog på oss kapporna i pausen och sprang över till Nybrogrillen. Vi hamnade långt bak i kön bakom en välklädd dam med en högst ovillig hund. Det har aldrig hänt att jag sett en hund som inte vill ha en korv när det bjuds. Den svarta lille scotten satte sig på bakhasorna medan matte försökte dra den närmre korvmojjen.

- Det är ju för din skull som vi ska handla, försökte hon övertyga.

Visst tycker man att det borde ha gett oss en varning. Men nej. Jag slog till på den italienska, tjocka korven med fläskkött och surkål för 38 kronor. För på menyn fanns ett klistermärke i guld från 2002. Det stod SM-Guld. Och jag shoppade. Jag tryckte i mig en okej korv med mindre okej surkål medan vi småsprang tillbaka och tänkte: smart hund. Bättre att vänta tills man kommer hem. Bättre käk hemma.

Tillbaka på den öppna repetitionen. Det är inte min sak att recensera. Men det är kanske bra att det är några dagar kvar till premiären. Jonas Malmsjö slängde ut en gul badring i publiken och den träffade Lina. Det hade en viss verfremdungseffekt, som Brecht skulle ha gillat.

Andra bloggar om: gästbloggning, Strindberg, Ett Drömspel, Dramaten, korv, hundar, verfremdungseffekt, Brecht

Sjunde dagen

Så här ser salamin ut efter sju dagars torkning i 15 grader, 40-45% relativ luftfuktighet. De har krymt väldigt mycket. Ingen dålig lukt, bara en svag köttdoft. Men ska man våga äta den där?


Andra bloggar om: salami, socialism, korv, torkning, heminredning

Förvirrad i tanken

Ur Korvboken - Hjälpreda och kulturhistoria av Karl-Olov Arnstberg & Anders Björklund:

Särskilt långa korvar dyker här och var upp i historien, i synnerhet när det gällt att framhäva olika korvtillverkares skicklighet och yrkeskunskap. En sådan omtalas av Ch. Weigel vid 1600-talets slut under beteckningen Die lange königsberger. Det handlar om att på nyårsdagen under rituella former kånka runt en jättekorv i staden. Weigel ger flera exempel, med början år 1558. Mot slutet av 1500-talet tycks seden falla i glömska. År 1601 ville dock slaktarna i Königsberg åter fira korvfest och gottgöra att de försummat seden. De slog sig ihop och finhackade åttioen skinkor. Korven blev tusen och fem alnar lång. Vikten höll enligt Weigel 885 pund. Etthundratre slaktardrängar, prydda med röda och vita band över bröstet och om livet, bar korven i processionen. Framför dem gick trumpetare och vid sidan av andra hantverkare. Först gick de till fursten och förärade honom etthundratrettio alnars längd. Stadens invånare var mycket upphetsade och strömmade till. Alla förundrade sig över detta korvmonstrum och blev "förvirrade i sina tankar". Processionen avslutade sin kringvandring i Königsberg med att söka upp bagarna. "Desamma bagare ville också låta sig ses med sin konst, blandade härpå mången skön skäppa mjöl tillhopa och bakade åtta strudlar vilka var mätte fem alnar, och ville de med dessa ävenledes göra sig berömda".

24 timmar senare. Fjälstret har blivit genomskinligt.

Andra bloggar om: korv, jättekorv, exhibitionism, förvirrade tankar,

Socialistisk salami

***EXTRA EXTRA - REVOLUTION I ENSKEDEKÖK - FOLKET HAR TAGIT MAKTEN ÖVER PRODUKTIONSMEDLEN - EXTRA EXTRA***

Efter arbetstid på måndagskvällen tog folket makten i ett litet kök i Enskededalen och startade salamitillverkning med egna produktionsmedel. Helt oblodig var inte denna revolutionära händelse när grisens ena skinka hackades i småbitar tillsammans med en lagom mängd av samma gris späck. Mat och Politik möter en uppspelt och stolt korvrevolutionär dagen efter.

Mat och Politik: På vilket sätt blev den här salamin socialistisk?
Korvrevolutionär K: Den är följden av ett kollektivt arbete där vi med egna produktionsmedel arbetade efter var och ens förmåga för att tillfredsställa var och ens behov. Mina behov av att få göra korv var överväldigande, men förmågan var otillräcklig visade det sig sent omsider när själva fjälsterstoppandet skulle påbörjas, men då kom L till min hjälp, med något mindre behov men desto större förmåga till fjälsterhantering.
M o P: Hur började det hela egentligen?
K K: Det var en alldeles naturlig följd av korvhegemonins förtryck i dagens samhälle. Det bedrövliga tillståndet på korvfronten har alienerat folket så till den grad att vi nu drivs in i en revolutionär småskalig egenproduktion av salami.
M o P: Du menar att Mamma Scans produkter är för torftiga?
K K: Ha! Borgerlig propaganda! Vater Scan, menar du? Ja, Pater Scan har till slut fallit på eget grep med sina smak- och ideologilösa korvplagiat. Inte går det i längden att sälja allt mer undermåliga produkter till folket och tro att det inte leder till uppror till slut. Därför är revolutionen oundviklig, eftersom kapitalismen och nyliberalismen oundvikligen leder till allt sämre kvalitet. Sämre kvalitet är den enda möjliga följden i en ekonomisk verklighet där vinstmaximering är ledstjärnan. Frågan är bara om upproret kommer att ledas av de på smak och njutning utsvultna konsumenterna eller av de självförrädande arbetarna inom Svenskt Köttimperium.
M o P: Men socialism har väl inte alltid lett till hög kvalitet?
K K: Nej, inte historiskt, men vi socialister lär å andra sidan av våra misstag. Och nu är det dags att inse att kvalitet, hantverk, mångfald och närproduktion går hand i hand med komplexa smaker, njutning och socialism. Och vi får inte glömma solidariteten med dem som producerar matvarorna vi njuter av och med dem som fortfarande arbetar under det kapitalistiska imperialistiska förtrycket.
M o P: Du menar att vi ska känna empati med tredje världens arbetare?
K K: Nej! Solidaritet är någonting mycket mer. Solidaritet innebär en treenighet av analys, medkänsla och handling. Empati är borgarnas ord för ett snyftande medlidande som upplöses i självförhärligande allmosegivande. Vi handlar politiskt på alla nivåer för att förändra världen.
M o P: Så vad gör du då om projektet med den socialistiska salamin misslyckas? Innebär inte det att socialismen är ett ideologiskt misslyckande?
K K: Nej, det innebär bara att korven misslyckades. Då gör vi en ny. Upproret sprider sig i köken och alla misslyckanden i produktionen förvaltar vi, så att vi lär oss. Och med våra gemensamma erfarenheter, kunskap och lärdom kommer vi en dag att lyckas med både den perfekta socialistiska salamin och den njutningsfyllda revolutionen!
M o P: Så hur gjorde du?
K K: Så här!

Ett drygt kilo av den lilla grisskinkan, noga rensad från fett och hinnor och hackad
Ett drygt kvarts kilo fint fast vitt späck från under svålen på grisen skuret i ärtstora bitar 40 g salt
2,5 dl rödvin
1 ½ vitlöksklyfta
1 krm salpeter
2 msk svartpeppar från madagaskar, mycket grovt krossad
2 msk fänkålsfrön, mortlade
½ dl surdeg
rakfjälster

1. Lägg fjälstren i blöt
2. Rensa noga och hacka skinkan bit för bit och kylförvara det som du inte håller på med för tillfället
   
3. Skär späcket och håll också det mycket kallt
4. Blanda kryddorna med vinet
5. Blanda i kött och späck
6. Blanda i surdegen
7. Skölj fjälstrena noga genom att spola rinnande vatten genom dem flera gånger
   
8. Fyll fjälster i lagom längder
9. Knyt ihop fjälstret
10. Knyt en knut med kokat bomullssnöre innanför fjälsterknuten
11. Häng upp att torka i svalt utrymme (c:a 12-15 grader)

Köttrensandet och hackanden och skärandet tar väldigt lång tid. Håll bara lite av köttet i taget utanför kylen och håll köket så kallt det går. Använd också engångsgummihandskar. Jag hackar köttet för hand för att jag inte har en skiva till köttkvarnen som jag tycker mal tillräckligt grovt.


Själva fjälsterfyllandet är också trixigare än man tror och man måste absolut vara två personer de första gångerna.


Saltmängden är egentligen för stor - 4 % i stället för 3% - men får mig att känna mig tryggare.
Surdegen hittade jag på för att försöka få igång en vänligt sinnad mjölksyrebakteriekultur så snabbt som möjligt. Det är en ren chansning. Man kan välja att använda en startkultur för att få igång mjölksyran men då ska man också ha ett inkubationssteg i hög värme och luftfuktighet innan man hänger korven på torkning.


Jag har som vanligt försökt att slå samman recept och tekniker från olika håll. Självaste Hugh Fearnley-Whittingstall på River Cottage står för grunden med sitt recept, som anses som farligt av många andra, eftersom det inte innehåller vare sig nitrit, salpeter eller startkultur. Andra sajter där man kan lära sig mycket är Sausagemaking, Introduction to making Salami och den här köttsajten.



Fortsättning följer...


Andra bloggar om: salami, socialism, scan, Svenskt Kött, korv, revolution