Svamppulversås

Häromdagen hittade vi ett par stolta fjällskivlingar på tomten som vi la på tork efter rensning. Det fick mig att minnas att jag malde förra årets fjällskivlingar till mjöl i den elektriska kryddkvarnen. I kväll letade jag fram burken och gjorde en sås till kalvkotletterna genom att på lägsta värme bryna en matsked av svamppulvret i en stor klick smör med två finhackade salviablad. Mycket gott. Bara så att jag kommer ihåg att inte glömma bort det mycket användbara svampmjölet. Man kanske kan krydda en deg med det?


Läs även andra bloggares åsikter om stolt fjällskivling, svampmjöl, sås, smör, salvia

Smörsopp och salvia gillar varandra

I fredags åkte vi till torpet bespetsade på svampplockning. När vi kom fram stod tre stolta fjällskivlingar och väntade på oss, så dem stekte jag och fick själv äta upp till den grillade salsiccian eftersom gravida L blev svampängslig. Mums. På lördagen tänkte vi att vi skulle rensa skogarna runtikring, men vi hittade nästan ingenting. Tillbaka på tomten hittade vi däremot sju till stolta fjällskivlingar, lite smörsopp och några andra soppar (som visade sig alltför maskstungna).

De stekte vi och band ihop med lite grädde och åt med en äggröra och knäckebrödssmörgåsar med ost till lunch. Den här gången fick jag inte svampen för mig själv.

Och innan det började regna hann vi med ett dopp i Skiren som fortfarande är tillräckligt varm.

Idag upptäckte jag att sexton nya smörsoppar kommit upp på samma plats, så de rensade jag och tog med hem.

När de låg så här alldeles nakna och doftade fick jag för mig att de skulle tåla mer kryddning än bara salt och peppar. Jag slängde ner dem skivade i lite smält smör och lät vätskan koka bort varpå jag tillsatte mer smör och salt och lät dem brynas. Mot slutet tillsatte jag tre finhackade färska salviablad och därpå en hel del finhackad persilja och malen vitpeppar. Salvian var en lyckoträff, pröva det!



Läs även andra bloggares åsikter om smörsopp, stolt fjällskivling, salvia, svampplockning, Skirsjön, Skiren, Vikbolandet

Friterade zucchiniblommor bland annat

Idag är vädret mulet, det blåser kraftigt och känns hotfullt, så jag vill inte vara ute. L har trotsat vinden och molnen och cyklat till sjön. Jag sätter mig i stället vid datorn och bekänner.

Jag erkänner att jag alltid har varit lite rädd för fritering. För några år sedan så köpte jag en fritös på bakfyllan, men jag har bara använt den två-tre gånger. Resultatet har varit misslyckat, oätligt, jag vet inte varför. Att vildfritera med olja direkt i en kastrull har jag aldrig vågat. Förrän igår. På gasspis dessutom, och utan termometer. Vi hade ju både zucchini och zucchiniblommor och massor av salvia och en köpeblomkål. Jag har fått fantastiskt goda friterade zucchiniskivor på ett torg i Frascati, underbart goda friterade zucchiniblommor här och var både i Grekland och i Italien, men det godaste av allt var friterade salviablad på en landsvägskrog i Umbrien. Och blomkålen såg fin ut på City Gross.

Jag tittade runt på nätet efter recept på frityrsmet som kunde likna den som använts till den friterade salvian och hittade något liknande i ett recept från Jamie Oliver (vars inställning till mat jag respekterar, trots att jag inte står ut med att se honom). Än bättre var att jag där hittade ett fullkomligt genialt tips om att ha hackad mynta på det friterade.

Vad fanns det att vara rädd för? Ingenting. Lätt som en plätt. Och så gott, jag vill egentligen ha mer redan idag. Nästa gång kommer jag veta att vänta lite längre så att oljan alldeles säkert är tillräckligt het (180 C). Är oljan inte tillräckligt het så suger grejerna upp den och det blir för oljefettigt. Nästa gång ska jag dessutom använda en större kastrull med mer olja så att jag kan slänga i mer åt gången utan att riskera att temperaturen sjunker. För friterat ska serveras direkt så att det inte blir soggigt. Med hackad mynta på, glöm inte det.

Friterade grönsaker

Rensa och skär lämpliga saker från trädgården eller affären i lagom stora bitar.

Exempel på lämpliga saker

Fyll en kastrull till hälften med rapsolja och sätt på spisen. Gör sedan den tempura-liknande frityrsmeten så här:

1 ägg
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
33 cl kall lageröl
salt

Skilj äggets vita från gulan. Häll mjölet och bakpulvret på gulan. Rör om och rör ner ölet. Vispa äggvitan till hårt skum och blanda ner i smeten. Salta.


När du tror att oljan är tillräckligt varm, doppa ett salviablad i smeten och släpp ner i oljan. Om det tar färg på kanske 20-30 sekunder så är oljan förmodligen tillräckligt varm. Lägg i så fall ner lite i taget av grönsakerna doppade i smeten och försök vända dem när de fått färg på ena sidan. Tag upp med hålslev eller stekpincett och låt rinna av på massa hushållspapper. Salta med flingsalt. Fortsätt tills allt är friterat. Lägg upp på ett fat och strö över hackad mynta.

Innan den hackade myntan blev strödd

Jag tyckte inte att salviabladen smakade så starkt av salvia som jag mindes dem. Jag befarar att jag inte hade tillräckligt het olja och därför friterade dem en aning för länge varvid de eteriska oljorna förgicks. Det blir nog bättre nästa gång.


Andra bloggar om: bekännelser, fritering, salvia, zucchiniblommor, blomkål, zucchini, rapsolja

Mer grönsaksstatus

Salladsärt - Sugar Snap

Romansallad, Cossallad, Kos-sallad - Little Gem

Fänkål - Zefa fino

Spetskål - Jersey Wakefield

Gurka - Northern pickling

Salvia

Andra bloggar om: salvia, gurka, spetskål, fänkål, romansallad, cossallad, kos-sallad, salladsärt

Sista måltiden (2006)

Nyårsaftonens middag blev väldigt lyckad. Vi började med tre bouchéer och champagne (André Clouet Grande Réserve, 7686). Bouchéerna har jag gjort förut och de blev goda som vanligt.
En fyllning var ny - smörstekta gula kantareller med en bit getost. Det är en smakkombination som jag har upptäckt fungerar mycket bra. De andra fyllningarna var champignon- och schalottenlökshack i madeira och brie med sparrisknopp och kapris (i salt).

Därpå åt vi den gratinerade hummern. Det var länge sedan jag gjorde en sådan och det kändes som en liten tidsresa till ett äldre kök med andra smaker.

Mjuka, milda och lite dammiga och mer mättande än jag hade trott. Champagnen hängde med.

Som huvudrätt fick vi Saltimbocca med fänkål, svartrot och svart trumpetsvamp. Smakerna var fantastiskt goda. Svart trumpetsvamp går väldigt bra ihop med fänkål.


Kalvinnanlåret var förmodligen inte innanlår och konstigt hårt och omöjligt att banka ut. Det blev också lite torrt. Jag ska klaga hos ICA Globen där jag köpte köttet.


Men smakkombinationerna var strålande. En lätt röd bourgogne (La Vignée Pinot Noir, 5421) visade sig vara ett bra val till, trots att det var så ungt.

Sedan blev det två ostar, en ung och därför ganska mild Banon chèvre och en perfekt mogen Brie de meaux.


Till efterrätt gjorde vi fikon- och rabarbersuffléer. Det var första gången jag gjorde sufflé och det gick bra. Madeira och kaffe till det.



När jag vaknade i dag ville jag ha en sufflé till. Men äggen är slut.

Gott nytt år!

Andra bloggar om: bouchéer, hummer, saltimbocca, sufflé, fikon, rabarber, kalvinnanlår, prosciutto, salvia, champagne, bourgogne, banon chèvre, brie de meaux, fänkål, svartrot, svart trumpetsvamp, madeira

Konstig vinter

Vi åkte till landet över helgen. Det är den 10 december idag. I går var det 8 grader varmt och vi plockade trattkantareller och såg några förvuxna gula kantareller också. Jag plockade ett par småtomater i växthuset och rosmarin och oregano, och salvia och persilja ur rabatten. I dag var det lite svalare för första gången på länge och då kändes det nästan som det luktade lite vinter.