Brödbloggstips

Jag måste få tipsa om brödbloggaren Martin. Hans passionerade intresse för bröd och bakning smittar verkligen av sig och de snygga bilderna inspirerar. Han är seriös, han går på surdegskurs på Saltå kvarn, han tänker öppna bageri när han lärt sig nog. Gör han det så öppnar jag också ett.

Jag har just slängt in ett par vetesurdegsbröd i ugnen efter att ha inspirerats av hans sidor.


Andra bloggar om: bröd, Pain de Martin, bloggtips, matbloggare

Trovärdighet

I takt med att den tekniska utvecklingen marginaliserar traditionella reklamstrategier, till exempel genom att möjliggöra förbispolning av tv-reklam och blockering av reklam på internet, så söker sig marknadsföringen nya vägar. Produktplaceringen i spelfilmer har blivit alltmer ogenerad och en av de senare idéerna är att använda sig av bloggare för marknadsföring. Man skapar en relation mellan en produkt och en bloggare och förser bloggaren med förhandsinformation inför t.ex. ett filmsläpp eller med specialutgåvor och bakgrundsmaterial till produkten. Bloggaren sprider sedan extrakunskapen till sina läsare och använder sin insatthet för att öka intresset för bloggen och sig själv. En förutsättning för att detta ska fungera är att bloggaren verkligen har ett intresse för produkten och är positivt inställd till att sprida information om den. Därför är det viktigt att marknadsförarna underhåller relationen med bloggaren; ju personligare desto bättre; ju mer utvald bloggaren känner sig, desto bättre.

Den här typen av marknadsföring innebär att det blir än svårare för konsumenten att avgöra var gränsen går mellan reklam och information, mellan pådyvlad marknadsföring och självfunnen redaktionell text. Inte ens i vad som du upplever som en nära nog personlig social relation kan du vara säker på om du är utsatt för en medveten marknadsföringskampanj.

Den här utvecklingen skrämmer mig. Reklamen har redan tagit över nästan alla delar av det offentliga rummet. Vill man vara reklamfri har man fått söka sig till naturen eller den personliga sfären, det privata rummet. Men dessa områden blir också alltmer tillgängliga för kommersiella krafter. E-posten är redan invaderad och bönderna ställer sina åkrar till förfogande för reklambudskap till flygresenärerna. Reklamens utrymme i det offentliga rummet ifrågasätts överhuvudtaget inte längre.

Häromdagen utbröt märkligheter på matbloggaren Gittos blogg när hon skrev om gratis öl hon fått till sin dörr. Kommentarerna hon fick på det inlägget ledde till ytterligare ett inlägg. Jag läser Gittos blogg ganska regelbundet för jag tycker att hon ofta formulerar sig dråpligt och mycket underhållande. Ibland retar hon gallfeber på mig, som när hon skriver om underklassens dåliga uppfostran eller om det positiva med genmodifierad majs. Jag försöker avhålla mig från att kommentera sådana inlägg.

När jag läste hennes positiva inlägg om gratisölen slängde jag slappt iväg en dåligt artikulerad kommentar vars enda syfte var att låta henne veta att jag uppfattade det som reklam och att jag tyckte att det var trist. Två andra kommentatorer uttryckte på ett mer välskrivet sätt sin skepsis mot att Gitto skrev ett inlägg om öl som levererats till henne i hopp om att hon skulle skriva upp det.

Dessa tre skeptiska kommentarer fick till följd att ett tjugotal personer velat ge Gitto sitt stöd och på olika sätt göra ned oss som tyckte att Gitto tappade i trovärdighet med sitt inlägg. Bland annat så får jag veta att jag ”uttrycker förakt” genom mitt korta inlägg och att det inte är okej eftersom Gitto inte bryter mot Intitutet mot mutors rekommendationer. När påstod någon att reklam bryter mot IMM:s rekommendationer? Det är lätt att tappa förtroende och trovärdighet utan att bryta mot pressetiska regler. Se bara på mycket av kvällspressens journalistik.

Ett argument som framfördes är att det ju är så alla mattidningar arbetar. Utifrån en mängd gratisprodukter som skickas till redaktionen gör man ett urval som man puffar för. Detta beskrivs som en självklarhet, och så kanske det fungerar på svenska trendängsliga Gourmet, men knappast på den mer Råd & Rön-lika prestigetidskriften Cook’s Illustrated. Hur som helst är detta ytterligare ett trist fenomen, med det kan inte användas som argument för att avfärda bloggläsares upplevelser av att en blogg tappar i trovärdighet.

Restaurangrecensenter bemödar sig ofta om att skydda sin integritet genom att aldrig avslöja sin identitet. En matskribent har inte mycket mer än sin trovärdighet att sätta på spel.


Andra bloggar om: trovärdighet, meta, matbloggare, reklam, marknadsföring

Samling

Småsliten efter två sena kvällar i rad sitter jag och funderar över vad jag kan skriva som inte redan skrivits om gårdagskvällens träff vid Hornstull, i någon mån en repris på gittogethern i januari.

För det första så var nästan alla där. Men jag saknade Andreas, Husmodern, Jens, Bendel och Sannah. För att inte tala om poesikungen Embryo, men det är ju ingen matblogg, och hur skulle Embryo veta vad som var på gång? Fast samtidigt kanske det var bra att Andreas inte var där. Hur skulle det sett ut om vi stod där och jämförde längden på våra korvar? Nu ska vi se, vilka var där egentligen? Gitto & Magnus, Jessika, Louise, Lisa & Johan, Vinlusen, Space Babe, Kinna, Braxen, Lager, Sushi-David, Björn, Pastan-Elin och Allt-om-Mat-Malin.

Jag tror att det var alla. Många av dem har skrivit om gårdagskvällen och i de fallen har jag länkat deras namn till just den bloggposten. Jag vill inte lägga till så mycket till deras skriverier. Men: Det var synd att jag inte hann prata med alla. Det var synd att Lisa & Johan gick så tidigt. Det var roligt att flera stycken tyckte om min socialistiska salami som jag hade tagit med mig och bjöd på. Det var bra att få ansikten på de som jag inte sett tidigare. Kanske är det töntigt med bloggträffar, men vem bryr sig; det var mycket, mycket trevligt den här gången också.

Ganska besviken blev jag på maten på Moldau den här gången. Nästa gång föreslår jag att vi träffas någonstans dit alla kan ta med sig mat. Fast det kanske är en dum idé om man vill hålla det opretantiöst.

Andra bloggar om: gittogether, J&B, Moldau, samkväm, matbloggare

På verkligt

Igår träffades en massa matbloggare och hang-arounds först på J&B och sedan på Moldau med anledning av att Gitto var på besök i stan och att Lisa hade bestämt sig för att trumma ihop folk. Det fanns också behov av peppar- och griskindsöverlämningar. Jag kom sent efter ett politiskt möte och snubblade in på Moldau strax innan maten kom in, och möttes av kramar och skratt. Det var verkligen väldigt självklart trevligt.

Kinesen från Kalmar med kock

Det verkar lite skadat att jag tycker att det är märkligt och rörande att en sådan varm stämning kan uppstå när människor som knappt känner varandra träffas bara av nyfikenhet, helt utan prestige, berättar saker för varandra och lyssnar. Men det gör mig glad. Jag vill att det ska vara så ofta. Jag hann inte snacka tillräckligt med någon.

Lurig Lisa

Detaljerna har redan beskrivits av åtminstone Andreas, Lisa, Vinlusen och Kinna.

Andreas Bourguignon

Det var första gången på ett par år som jag var på Moldau. Där har jag nämligen flera gånger blivit så illa behandlad att jag bestämt mig för att inte gå tillbaka. Jag har blivit ombedd att gå för att de velat ha bordet till matgäster i stället för öldrickare. Jag har väntat i tre kvart på mat som sedan visat sig försvunnen och inte ens fått en ursäkt. Igår var servicen exemplarisk, verkligen exemplarisk, så jag får på prov ta bort dem från min svart lista.


Andra bloggar om: bloggträff, matbloggare, Moldau