5000 om EU

Om jag hade 5000 tecken på mig att formulera min kritik mot hur EU fungerar, och en vision om hur jag skulle vilja att det såg ut om tio år, så skulle det bli mycket likt det som Hanna skriver idag.


Läs även andra bloggares åsikter om EU, EU-kritik, Hanna Löfqvist

Landsbygden och resandematen

Härom söndagen tog vi bilen mot kusten ut förbi St. Anna. Jag tänkte att vi skulle få se något samhälle vid vattnet, kanske med en hamn och en restaurang där vi kunde få färsk fisk. Något samhälle fann vi inte. Ett par campingplatser fanns det och ett vandrarhem hittade vi också. Men att hitta någonstans att äta visade sig närapå omöjligt. En av campingplatserna hade en restaurang, men dagens lunchalternativ verkade ointressanta och det var inte säkert att vi kunde få bord för de bokningsbara var bokade. Den andra campingplatsen hade en Pub, men deras kök bestod av en mikrovågsugn förstod vi av menyn; pajer, piroger, pizzabitar, etc. Vi tänkte att nere vid hamnen måste det väl finnas något. En veranda med uteservering där campinggästerna och seglarna sitter och tar en kall öl. Vid hamnen fanns en vändplan med en återvinningsstation. Vi åkte tillbaka till vandrarhemmet, men det var samma visa där. Pajer, piroger och pizzabitar.


En sista chans gav vi Båtsholms Pensionat. Stället såg sömnigt och charmigt ut. Sömnigt kanske för att de hållit i ett bröllop kvällen innnan. En mycket ung och oerfaren, men väldigt vänlig servitris erbjöd oss abborre, pannbiff, eller fläskfilé till lunch. Mina förväntningar sjönk när det framställdes som något positivt att fläskfilén var kryddad med grillkrydda. Vi valde båda abborren och det var ett bra val för den var förträfflig. Båtsholms Pensionat rekommenderas.


Men det är så konstigt hur det ser ut utanför städerna i Sverige. I Italien hittar man ofta de bästa restaurangerna i landsvägskorsningar. I Frankrike är det aldrig svårt att hitta bra mat i någon småby. I England kan det vara svårare, men minsta husansamling har åtminstone en pub. Här försöker man göra St. Annas skärgård till en turistattraktion och sprider, liksom i alla andra bygder, broschyrer, tidningar och sätter upp informationstavlor, men hur har man tänkt sig att man ska locka en enda tysk, engelsk, fransk, eller italiensk turist, när det är så svårt att hitta ens godtagbar mat? Eller, hur ska man locka ens en nykräsen svensk stadsbo som börjar bli van att ställa krav på maten. Vad beror den här tragiska torftigheten på? Är det fantasilöshet? Är det brist på matkultur och matuppfostran? Är det den djungel av bestämmelser som reglerar all offentlig matservering, som avskräcker?

Här på Vikbolandet har vi varje sommar haft Helenedals Kafé i Häradshammar. Ett sympatiskt lärarpar har tillsammans med sina barn drivit ett kafé med konstutställning under någon dryg månad på sommaren. Man har kunnat sitta i deras vackra trädgård och goffa i sig välgjorda smörgåsar och bakelser, kakor, läsk och kaffe, och promenera runt och titta på deras odlingar och höns. I år har de stängt. De nya EU-reglerna som säger att man inte i ett privatkök får tillaga livsmedel för försäljning gör att de inte kan fortsätta. Det är samma regel som gör att föräldrar inte får baka bullar för sina skolbarn att sälja för att samla in pengar. Helenedals Kafé skulle vara tvungna att bygga ett helt nytt kök för att baka brödet och bre mina mackor i. På tillståndsmyndigheten i Norrköping tycker man också att reglerna är knäppa och antydde att man kanske kunde ge dispens, men det kändes helt enkelt inte roligt längre att brottas mot regleringarna. Så det blir inget sommarkafé i år.

Vem ska starta den restaurankedja med grundläggande god mat som borde finnas spridd över hela landet och som skulle vara ett alternativ till spyställen som Nyköpingsbro och McDonalds? För mig är det ofattbart att det knappt finns några ställen att äta på mellan Stockholm och Stegeborg. Jag önskar att det vore enkelt att öppna en säsongsservering i Sverige. Jag önskar att det inte krävdes en ekonom och en jurist för att ta sig igenom regelverken och bedriva en verksamhet som skulle gynna både den lokala landsbygden och resenärer och turister på genomresa. Vilket parti tänker på de här frågorna? Vänsterpartiet har visserligen en bra småföretagarpolitik, men hur ska man praktiskt gå till väga för att uppmuntra den typ av innovativa initiativ som behövs så väl på landsbygden? Och hur ska man komma förbi de bisarra EU-reglerna? Kan man tänka sig en förenkling i form av en punktlista från tillståndsmyndigheten, som tar upp alla punkter som måste uppfyllas för olika serveringsverksamheter, som företagaren kan bocka av, och om man uppfyller alla punkter så har man rätt att driva en specifik typ av serveringsverksamhet? Jag menar, det behövs nya initiativ för att förenkla för de som vill göra någonting åt de här problemen. Och så måste vi förstås ta oss ur EU också, så att vi kan starta om europasamarbetet på rätt sätt.

Andra bloggar om: landsbygd, restauranger, mattragik, Vikbolandet, St. Anna, semestersverige, byråkrati, EU-kritik, EU-utträde, småföretagande, säsongsverksamhet, turism.

Gudrun Gudrun

Eller herregudrun, som Embryo skulle sagt.

- Att idag ha parollen "Ut ur EU" är lika ointelligent som att ställa sig vid Öresundsbron med en skylt och säga "Stoppa Öresundsbron". Vi är ju medlemmar i den europeiska unionen, och får se till att ha ett så bra samarbete som möjligt.

Så knivskarpt argumenterar Gudrun Schyman i dagens SvD. Varför inte istället jämföra med att lämna ett äktenskap där man utnyttjas och tvingas till handlingar mot sin vilja? Vi är ju gifta, så vi får se till att ha ett så bra samarbete som möjligt?

Är det en stol i EU-parlamentet som lockar så mycket?

Det är både möjligt och önskvärt att lämna EU.

Andra bloggar om: Gudrun Schyman, EU-kritik, EU-utträde

Gurkkraft

Jag har trott att berättelserna om regler för gurkor i EU bara var en vandringsmyt för att beskriva hur hejdlöst korkade regelverken inom EU kan bli. I gårdagens Stockholms Fria Tidning skriver Max Andersson (mp) en utmärkt artikel om vad konsekvenserna skulle kunna bli om Sverige gick ur EU. Tyvärr kan jag inte hitta artikeln i tidningens elektroniska utgåva ännu. Uppdatering: Artikeln finns att läsa här.

Han pekar framför allt på det omöjliga i att vara ett föregångsland inom olika områden så länge som ett radikalt beslut måste fattas i konsensus eller med en stor majoritet av medlemsländerna bakom sig. Konsekvensen blir att EU:s politik hela tiden måste anpassas efter vad de fattigaste länderna i unionen har råd att implementera.

Och vad som ligger i storföretagens intressen, skulle jag vilja tillägga. Därför fick Sverige till exempel inte införa ett torskfiskeförbud i svenska vattten 2002, eller avskaffa momsen på Krav-märkt mat, trots att den svenska regeringen med stödpartier var överens i frågan. Alkoholpolitiken, jordbrukspolitiken, flyktingpolitiken, utrikespolitiken och den bisarra tullpolitiken mot världen utanför EU är andra exempel där Sverige inte längre kan föra en egen politik.


Och reglerna för gurkan då? Jag gör som Stockholms Fria och redovisar de första punkterna i gurkförordningen som ett smakprov. Hela det tossiga dokumentet finns att läsa här.

Utdrag ur kommissionens förordning den 15 juni 1988 om kvalitetsnormer för gurka, ändrad senast 18 mars 2005

KVALITETSNORMER FÖR GURKA
I. DEFINITION AV PRODUKTEN
Dessa normer gäller för gurka av sorter av Cucumis sativus L som är avsedd att levereras färsk till konsumenten, dock inte gurka avsedd för bearbetning eller druvgurka.

II. KVALITETSBESTÄMMELSER
Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som gurka skall uppfylla efter iordningställande och förpackning.
A. Minimikrav
Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna skall gurka vara

• hel,
• frisk, dvs. den får inte vara angripen av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör den olämplig för konsumtion,
• färsk till utseendet,
• fast,
• ren, praktiskt taget fri från synliga främmande beståndsdelar,
• praktiskt taget fri från skadedjur,
• praktiskt taget fri från skador orsakade av skadedjur,
• fri från besk smak (om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för klass II i avsnittet ”Toleransbestämmelser”),
• fri från onormal yttre fuktighet,
• fri från främmande lukt och/eller smak.

Gurkorna skall vara tillräckligt utvecklade, men deras kärnor skall vara mjuka.
Produktens tillstånd skall vara sådant att

• den tål transport och hantering, och
• den är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

B. Klassificering
Gurka indelas i de tre klasser som anges nedan.
i) Klass ”Extra”
Gurka i denna klass skall vara av högsta kvalitet. Den skall ha samtliga egenskaper som är typiska för sorten.
Den skall

• vara välutvecklad,
• vara välformad och praktiskt taget rak (maximal krökning: 10 mm per 10 cm av gurkans längd),
• ha den färg som är typisk för sorten,
• vara felfri, t. ex. utan förändringar i formen, särskilt sådana som beror på kärnutveckling.

ii) Klass I
Gurka i denna klass skall vara av god kvalitet. Den skall

• vara tillräckligt utvecklad,
• vara förhållandevis välformad och praktiskt taget rak (maximal krökning: 10 mm per 10 cm av gurkans längd).

Följande fel är tillåtna:

• En smärre formförändring, dock inte sådan som beror på kärnutveckling.
• Ett mindre färgfel, t. ex. en ljusare färg på den del av gurkan som var i kontakt med marken under odlingen.
• Lättare, läkta skalskador som uppstått genom gnidning, hantering eller låga temperaturer, om de inte påverkar hållbarheten.

iii) Klass II
Denna klass omfattar gurka som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan. Den får dock ha följande fel:

• Förändringar i formen som inte beror på långt framskriden kärnutveckling.
• Färgfel som täcker upp till en tredjedel av ytan; för växthusodlad gurka är omfattande färgfel på den berörda delen inte tillåtna.
• Läkta sprickor.
• Lättare skador som uppstått genom gnidning och hantering och som inte har någon avgörande betydelse för hållbarheten och utseendet.

De fel som anges ovan är tillåtna för raka och lätt böjda gurkor. Böjda gurkor är å andra sidan endast tillåtna om eventuella färgfel endast är ringa och om krökningen är det enda felet eller enda formförändringen. Krökningen på lätt böjda gurkor får vara högst 20 mm per 10 cm av
gurkans längd. Böjda gurkor får ha en större krökning och skall förpackas separat.

III. BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING
Storleken bestäms av gurkans vikt.
i) Frilandsodlad gurka skall väga minst 180 g. Växthusodlad gurka skall väga minst 250 g.
ii) För växthusodlad gurka i klass ”Extra” och klass I gäller dessutom
följande:

• Gurkor som väger 500 g eller mer skall vara minst 30 cm långa.
• Gurkor som väger 250-500 g skall vara minst 25 cm långa.

iii) Storlekssortering är obligatorisk för klass ”Extra” och klass I. Skillnaden i vikt mellan den tyngsta och den lättaste gurkan i en förpackning får vara högst

• 100 g om den lättaste gurkan väger 180-400 g,
• 150 g om den lättaste gurkan väger minst 400 g.

iv) Bestämmelserna angående storlekssortering gäller inte för ”korta gurkor”.


Gurkbild från Runåbergs Fröer.


Andra bloggar om: EU, EU-utträde, gurka, gurkförordningen, EU-kritik, Max Andersson, Stockholms Fria Tidning