måndag 9 april 2007

Trovärdighet

I takt med att den tekniska utvecklingen marginaliserar traditionella reklamstrategier, till exempel genom att möjliggöra förbispolning av tv-reklam och blockering av reklam på internet, så söker sig marknadsföringen nya vägar. Produktplaceringen i spelfilmer har blivit alltmer ogenerad och en av de senare idéerna är att använda sig av bloggare för marknadsföring. Man skapar en relation mellan en produkt och en bloggare och förser bloggaren med förhandsinformation inför t.ex. ett filmsläpp eller med specialutgåvor och bakgrundsmaterial till produkten. Bloggaren sprider sedan extrakunskapen till sina läsare och använder sin insatthet för att öka intresset för bloggen och sig själv. En förutsättning för att detta ska fungera är att bloggaren verkligen har ett intresse för produkten och är positivt inställd till att sprida information om den. Därför är det viktigt att marknadsförarna underhåller relationen med bloggaren; ju personligare desto bättre; ju mer utvald bloggaren känner sig, desto bättre.

Den här typen av marknadsföring innebär att det blir än svårare för konsumenten att avgöra var gränsen går mellan reklam och information, mellan pådyvlad marknadsföring och självfunnen redaktionell text. Inte ens i vad som du upplever som en nära nog personlig social relation kan du vara säker på om du är utsatt för en medveten marknadsföringskampanj.

Den här utvecklingen skrämmer mig. Reklamen har redan tagit över nästan alla delar av det offentliga rummet. Vill man vara reklamfri har man fått söka sig till naturen eller den personliga sfären, det privata rummet. Men dessa områden blir också alltmer tillgängliga för kommersiella krafter. E-posten är redan invaderad och bönderna ställer sina åkrar till förfogande för reklambudskap till flygresenärerna. Reklamens utrymme i det offentliga rummet ifrågasätts överhuvudtaget inte längre.

Häromdagen utbröt märkligheter på matbloggaren Gittos blogg när hon skrev om gratis öl hon fått till sin dörr. Kommentarerna hon fick på det inlägget ledde till ytterligare ett inlägg. Jag läser Gittos blogg ganska regelbundet för jag tycker att hon ofta formulerar sig dråpligt och mycket underhållande. Ibland retar hon gallfeber på mig, som när hon skriver om underklassens dåliga uppfostran eller om det positiva med genmodifierad majs. Jag försöker avhålla mig från att kommentera sådana inlägg.

När jag läste hennes positiva inlägg om gratisölen slängde jag slappt iväg en dåligt artikulerad kommentar vars enda syfte var att låta henne veta att jag uppfattade det som reklam och att jag tyckte att det var trist. Två andra kommentatorer uttryckte på ett mer välskrivet sätt sin skepsis mot att Gitto skrev ett inlägg om öl som levererats till henne i hopp om att hon skulle skriva upp det.

Dessa tre skeptiska kommentarer fick till följd att ett tjugotal personer velat ge Gitto sitt stöd och på olika sätt göra ned oss som tyckte att Gitto tappade i trovärdighet med sitt inlägg. Bland annat så får jag veta att jag ”uttrycker förakt” genom mitt korta inlägg och att det inte är okej eftersom Gitto inte bryter mot Intitutet mot mutors rekommendationer. När påstod någon att reklam bryter mot IMM:s rekommendationer? Det är lätt att tappa förtroende och trovärdighet utan att bryta mot pressetiska regler. Se bara på mycket av kvällspressens journalistik.

Ett argument som framfördes är att det ju är så alla mattidningar arbetar. Utifrån en mängd gratisprodukter som skickas till redaktionen gör man ett urval som man puffar för. Detta beskrivs som en självklarhet, och så kanske det fungerar på svenska trendängsliga Gourmet, men knappast på den mer Råd & Rön-lika prestigetidskriften Cook’s Illustrated. Hur som helst är detta ytterligare ett trist fenomen, med det kan inte användas som argument för att avfärda bloggläsares upplevelser av att en blogg tappar i trovärdighet.

Restaurangrecensenter bemödar sig ofta om att skydda sin integritet genom att aldrig avslöja sin identitet. En matskribent har inte mycket mer än sin trovärdighet att sätta på spel.


Andra bloggar om: , , , ,

14 kommentarer:

  1. Hej K,

    Jag tycker det är bra att sådana här saker diskuteras och jag respekterar och förstår till viss del dina invändningar mot reklam på bloggar. Jag tror inte att vi någon gång kommer att nå samma synsätt i det här, men jag vill ändå framföra några synpunkter nu när det ändå skapats någon slags polemik kring detta.

    För det första så tycker jag att du ifrågasätter mitt omdöme på ett märkligt sätt: "Därför är det viktigt att marknadsförarna underhåller relationen med bloggaren; ju personligare desto bättre; ju mer utvald bloggaren känner sig, desto bättre."
    Jag känner mig inte på något sätt personligt utvald av Miller, jag vet en hel drös av bloggare som fått exakt samma pressmeddelande som jag. Jag valde att tacka ja till produktprover eftersom jag gillar öl. Jag hade inte ens druckit mer än en enstaka Miller innan och känner definitivt inte att jag fått något personligt band till dem eftersom jag väljer att smaka på deras nya öl.

    För det andra så skriver du så här: "Den här typen av marknadsföring innebär att det blir än svårare för konsumenten att avgöra var gränsen går mellan reklam och information, mellan pådyvlad marknadsföring och självfunnen redaktionell text. Inte ens i vad som du upplever som en nära nog personlig social relation kan du vara säker på om du är utsatt för en medveten marknadsföringskampanj." Jag håller med om att detta är ett problem, och just därför valde jag inte bara att redovisa att jag fått ölen som produktprover, utan dessutom att de hade skickat ölen till min dörr (vilket jag också medgav att jag tyckte var festligt). Jag har alltså tydligt redovisat att det rör sig om en recension av produktprover, så det pådyvlas inte någon som helst reklam annat än att jag recenserar ölen och att jag använder mig av deras pressbild eftersom flaskor är notoriskt svåra att fotografera med min dåliga kamerablixt.

    Du skriver också att "Det är lätt att tappa förtroende och trovärdighet utan att bryta mot pressetiska regler. Se bara på mycket av kvällspressens journalistik." Visst är det det. Men jag har svårt att se att mina recept och mina vardagsbetraktelser på något sätt skulle tappa i trovärdighet för att jag en gång skrivit att jag gillade Millers lightöl. DET resonemanget känns inte trovärdigt. Och om mina läsare inte tror på mig om och när jag recenserar nya produkter så är det väl high five för vänstern - jag har lyckats tappa de multinationella företagen på produkter utan att kunna göra reklam för dem. :)

    Dessutom tycker jag du gör fel när du jämför mig med cooks illustrated, och det tror jag du är väl medveten om. Det är fin retorik, men jag har knappast råd eller möjlighet att leka råd och rön för matvärlden, och tar därför emot varuprover de få gånger jag får dem. Men min integritet är det inget fel på - jag saknar bara dina vänsterideal och ser inget fel med att ta emot prover om någon vill skicka dem till mig.

    Slutligen tror jag knappast du hade skrivit att mitt inlägg var reklam om jag hade skrivit ned ölen, vilket leder mig till det som retar mig mest - att det bara är tillåtet att dissa gratissaker. Men jag gillade ölen, och det står jag för. Så sikta hellre in dig på min dåliga smak än mitt dåliga omdöme. Jag betackar mig för att bli sedd som en naiv dununge som blir utnyttjad av de stora kapitalistiska företagen, för så dåligt omdöme har jag faktiskt inte.

    SvaraRadera
  2. Du missförstår mitt inlägg och tror att jag talar om dig när jag skriver om det allmäna. Jag försökte förklara bakgrunden till varför jag skrev en kommentar på din blogg.

    SvaraRadera
  3. Okej. Ber om ursäkt, blev lite carried away. Men rent allmänt tycker jag att bloggare är väldigt bra på att redovisa vad som är reklam och ej.

    SvaraRadera
  4. Det är ju alltid bra med en allmän diskussion om reklam - som du skriver blir samhället allt mer reklamiserat och man försöker ständigt hitta nya vägar för att nå sina målgrupper och sprida sitt budskap. "Smygreklam" har blivit ett medel. Men jag tycker inte att reklam i sig är fult - möjligen reklammakarnas cynism, men inte reklam i sig. Konsumentupplysning och reklam går hand i hand - om vi inte tyckte det var roligt, intressant eller upplysande att på något sätt ta del av reklam hade den inte funnits. Vi har alltså ett behov av detta och företagen skulle knappast satsa pengar på det heller om det var verkningslöst.

    Nu har man hittat ett nytt medium för att marknadsföra sig - bloggar. Bloggvärlden är ju en rätt ny företeelse, och i sin barndom var den relativt fri från reklam - är det därför du reagerar så starkt? Att misstänkliggöra en annan bloggare bara för att hon öppet redovisar att hon fått öl, att hon provsmakar den och gillar den - tycker jag faktiskt ät lågt.Hade du blivit nöjdare i din okunskap om hon inte skrivit att hon fått den? Läser du t ex inte spel- eller bokrecensioner för att du vet att redaktionen fått dem tillsända gratis (eller visste du inte det?) - förlorar de i trovärdighet för det?
    Jag tror att seriöst arbetande professionella journalister eller bloggare med för den delen noga akta sig för att verka köpta - då är man ju helt slut som sådan. Likväl vet vi ju att det i den lilla ankdamm som journalistkåren i Sverige tillhör finns väldigt mycket "skratch my back"-anda, det är nog ofrånkomligt.
    Att misstänkliggöra en ung student som arbetar seriöst med sin matblogg bara för att hon en gång skrivit ett ärligt inlägg om en gratisprodukt (som hon öppet redovisar) upplever jag faktiskt som ganska nedrigt och liknar mer "surt sa räven". Jag tycker ni inom matbloggsvärlden ska hålla ihop.Jag läser ofta matbloggar, inte så ofta din som Gittos, och uppskattar dessa. Låt henne fortsätta sitt bloggande utan sura påhopp av besserwissrar. Vill man - kan man misstänkliggöra alla - utom sig själv förstås. Var inte så präktigt tråkig - din blogg skulle vinna på lite tolerans, värme och humor.

    SvaraRadera
  5. Maja h: Bara för att man är matbloggare betyder det ju inte att man har samma åsikter i alla fågor. Det är väl jättebra att det skapas en debatt kring detta ämne(men även andra). Genom att läsa samt fundera kring de olika sidornas argumet gör det för mig i alla fall lättare att skapa mig en egen uppfattning i frågan.
    Och att använda ordet besserwisser, är ju lite farligt eftersom det är väldigt lätt att falla i den gropen själv!

    SvaraRadera
  6. Naturligtvis alltid bra att diskutera och analysera, ta till sig fakta och vara öppen för andras åsikter- det är så (förhoppningsvis) världen och mänskligheten utvecklas. Att ge sig in i en diskussion kan vara svårt eftersom man bör ha respekt för andra - det är där besserwisser-ordet kommer in (och det var i plural :)). Man bör heller inte komma med skamgrepp.Jag har inga problem med vad K skriver på sin egen blogg (kan välja själv att läsa resp. inte läsa), men jag tycker faktiskt inte han ska misskreditera andras och tjafsa (förlåt ordvalet) om trovärdighet.

    SvaraRadera
  7. Gitto: Ingen fara. Ja, det tror jag också att de bloggare som jag läser är bra på. Men det finns en del matbloggar jag inte tycker är så intressanta på grund av att de skriver så mycket om produkter, trender, "events" och restaurangvärldsskvaller. De känns nog helt enkelt för nära den kommersiella sfären för att jag ska tycka att det är givande att läsa dem. Sedan känner jag inte till hur det är utanför mat- och politikbloggvärlden. Jag vet inte hur det är på till exempel mode- och skönhetsbloggarna för de läser jag inte ;-).

    Maja H:

    1. "om vi inte tyckte det var roligt, intressant eller upplysande att på något sätt ta del av reklam hade den inte funnits" Vad har du för belägg för det? Reklam finns för att någon tjänar pengar på den. Jag känner inte en enda människa som tycker att reklam är rolig, intressant och upplysande.

    2. Jag har inte reagerat starkt. Om du långsamt läser igenom vad som står här ovan så kommer du att märka att det är du som står för de starka reaktionerna och de insinuanta förolämpningarna.

    3. Jag har inte misstänkliggjort någon. Jag har sagt vad jag anser om vad jag uppfattar som reklam. Jag har aldrig trott, eller uttryckt, att Gitto skulle vara köpt av Miller.

    4. Jag har inget inflytande på om Gitto får sura påhopp av besserwissrar.

    5. Jag är inte präktigt tråkig, jag är avslappnat rolig, du blandar ihop mig med någon annan.

    6. Tack för dina konstruktiva och fantasifulla förslag på hur jag ska utveckla min blogg.

    7. Jag ska genast sluta tjafsa på min blogg om saker som du ogillar. Skicka gärna lista på saker jag inte ska tjafsa om.

    SvaraRadera
  8. Käre K
    Du får gärna tjafsa (och vara tråkig eller rolig med för den delen - utveckla det!) så mycket du vill på din blogg - om jag vill läsa den eller inte väljer jag ju faktiskt själv. Nu var ju frågan att tjafsa på andras bloggar (OK jag tjafsar på din, men detta är ju en replik).
    Men sedan undrar jag lite när du skriver om att ingen i din bekantskapskrets uppskattar reklam. Jaha, vilken värld lever du i då? Lilla elitvärlden,med bara en liten, liten sommarstuga (inte alls i rätta området) och bara en liten liten bostadsrätt i Sthlm (inte alls i rätta området). Oj oj ibland är det svårt att vara solidarisk (tycker jag).
    Själv tycker jag faktiskt rätt mycket om reklam, speciellt produktreklam och reklam med humor. Missar sällan reklamsnuttarna - precis som de andra medelklassmänniskorna i min omgvning (fast blir jäkligt förbannad när de stör filmupplevelsen). TJag kan om du vill, ta fram massor med undersökningar som visar hur folk upplever och uppskattar olika typer av reklam, men det kan du säkert göra själv, no big deal. Som jag skrev förut, reklambrabranschen är cynisk - inte en krona satsas utan att de får (åtminstone) två igen och de är de mänskliga svaghetrna de utnyttjar. Det finns faktiskt god reklam och dålig reklam - det sistnämnda är t ex smygreklam (produktplacering - överens?) och reklam som bygger på fördomar eller det patriarkala samhället(som tycks göra allt för att behålla sitt grepp över samhället. Och det vill vi väl inte eller? )Å andra sidan vill jag bara tala om att det finns goda verktyg för att analysera reklam (och politisk propaganda och polemik för den delen också) och det är lite upp till oss själva att skaffa oss dessa verktyg. Eller tror du inte det om oss vanligt folk?
    Förresten, var inte så putt - jag läser ju din blogg då och då och uppskattar den, men vidhåller faktiskt att lite mer av din inneboende humor kunde du ju förmedla till resten av mänskligheten.
    Uppriktigtigt sagt - är du så naiv att du tror att reklambranschen inte skulle satsa på reklam om den inte var verkningsfull? Det är faktiskt en vidig bransch (men med ljusglimtar), skjut gärna in dig på den - det skulle behövas - men lämna de som faktiskt ännu inte är korrumperade utanför.
    O

    SvaraRadera
  9. Som misärbarn kan jag upplysa om att ingen av mina panka släktingar uppskattar reklam.

    trots deras andigfattiga utbildning (om det nu finns ngn) anser dom reklamfenomenet vara ett sjukt o perverterat inslag i allas vår vardag.

    PS. Vi har ingen sommarstuga, utan ett förfallet ruckel, som ingen har råd att rusta upp, men vi tycker så ändå, utan att sitta på en nymålad punschveranda.

    Vad har mellanskiktet fattat som inte vi har förstått? Att öl kan vara gratis om man påar det offentligt eller vadå?

    SvaraRadera
  10. Fick du ingen öl stackars K?

    SvaraRadera
  11. Jag var i Vitryssland nyligen på resa, ett land de flesta "vet" allt om eller åtminstone ordagrant kan rapa upp vad papegojmedia kör ner i halsen på dem.

    Nåväl...

    Vad som slog mig var en uppfriskande befrielse från reklam och den mentala våldtäkt denna dagligen utgör i allas våra gemensamma offentliga rum såväl som privata.

    Istället uppmuntrades kultur och poesi vilket gav tid till eftertanke. Att komma från en totalitär marknadsdiktatur som våra här i väst till en sådan miljö var som en avlastning för själen....

    SvaraRadera
  12. Jag kan inte svara för exakt hur det gått till senaste åren men det skulle förvåna mig om det gått annorlunda till än när jag hade hand om plocksidorna.
    Ja, ibland skrev vi om produkter som skickats till redaktionen. Om jag skulle göra ett överslag så var det kanske en produkt per nummer som fann nåd inför den kritiska redaktionens ögon och gommar. Och ibland dissades produkter. Resten var uppsnokat på annat sätt. Det blev helt enkelt inte bra annars. Trendängsliga tidningar måste hitta sina saker själva om de vill fortsätta ligga i framkant.

    Ibland ringde vi företag och bad dem skicka produktprover så att vi kunde fotografera grejorna (Gourmet använder mycket sällan färdiga bilder). Anledningen är att om man har en liten redaktion och en tidning som ständigt går med förlust har man inte tid att åka och fixa grejor. Att sitta och fakturera ett par tior hit eller dit för en burk sylt finns det inte resurser till. Varken hos oss eller producenten. Brödrostar och dyrare saker lånade man av producenter eller butiker.

    Ofta handlar det dessutom om att få produkter innan de finns i butikerna. Eller produkter som bara finns i en annan del av landet. De flesta tidningar har nämligen lång pressläggning och det är inte så värdefullt för läsarna att få läsa om produkter som funnits i flera månader. Inte minst trendänsgsliga tidningar måste ligga lite före. Därför går det inte alltid att köpa varor i butik om man ska skriva om det. Och det mesta av varuproverna som kom till Gourmet gav vi bort eller slängde.

    Jag beställde inte hem det beramade bloggölet när jag tillfrågades. Hade jag fått hem det ändå hade jag säkerligen gett bort det. Jag tycker att det är helt i sin ordning att bloggare tar emot just smakprover och produktprover i begränsad mängd. Både från små goa korvproducenter och multinationella företag. Det viktiga är att bloggare som är ovana att bli uppvaktade lär sig tänka kritiskt och gör egen research om och när de skriver om produkterna. Och att inse att man inte behöver skriva om dem alls. Jag tycker att det är viktigt att det förs en debatt och att bloggare blir medvetna om sitt ansvar.

    Samma sak gäller böcker: ofta skickas till och med ett provtryck eller korrektur till redaktionerna på grund av den långa pressläggningen. Det ordnas ochså pressvisningar av filmer så att recensioner kommer lagom till premiären. Gratisböcker, gratisprover och gratisfilmer kan tyckas glamoröst för folk som inte jobbar i branschen. För oss är det jobb.
    När min bok är klar i höst kommer förlaget skicka ut ett hundratal fri-ex till redaktioner, journalister och bloggare som jag vill ska skriva om den. De som finner det oetiskt att få min kokbok kommer jag givetvis inte att skicka till. Ruth Reichl delar naturligtvis också ut gratis-ex av sin bok och bjöd på betydligt lyxigare launchparties än mitt kommer att vara.

    De som tjänar mest på att skicka produktprover och kokböcker till redaktioner (och förmodligen till bloggare) är faktiskt mindre producenter, ni vet de där som kämpar med underbara småskaliga produkter. De som inte har kontakter eller kan anlita dyra PR-firmor. De som inte har råd med helsidesannonser. Jag vet inte faktiskt vad alternativet skulle vara till att sända produktprover. Sitta hemma och vänta på att bli upptäckta? Hur skulle det se ut om bara pepparimportörer som lärt känna en redaktör (förmodligen med iskall beräkning i sinnet) fick sin peppar omskriven? Det skulle likna korruption.

    Den stora skillnaden mellan Gourmet och Cook´s Illustrated ligger för övrigt kanske inte så mycket i ambitionen och upplägget som i resurserna. Cook´s Illustrated har en upplaga på över en miljon och en månghövdad stab. Gourmet har inte ens 1/30 av den upplagan. Cook´s Illustrated har dessutom en lönsam sajt och ger ut kokböcker som säljer i hundratusentals ex. Ganska begripligt är att man på Cook´s Illustrated har helt andra förutsättningar att granska produkter och utföra ordentliga tester. En annan skillnad är att ledaren i Gourmet inte utnyttjas av chefredaktören för att torgföra muggiga religiösa och politiska åsikter.

    Det finns en massa pressetiska diskussioner som är intressanta. Övertramp sker ständigt. Det har definitivt blivit värre. De finns en massa saker som vi borde diskutera. Inbjudningar till resor, fester och sponsring. Jag har själv gjort en del tveksamheter, inte för att bli rik men för att få mer kunskap och erfarenheter. Gourmet har publicerat en del advertorials (som jag är tveksam till) för att kunna betala sina fattiga och gravt underbetalda frilansare. Tidningen har alltid gått back och när jag arbetade där som redaktör hade jag usel lön.

    Till syvende och sist: när det gäller urval till Gourmets plocksidor har det näppeligen varit frågan om ett slött urval av insända produktprover. På en del tidningar är det tyvärr en hel del sånt. Men om man vill behålla trovärdigheten som bloggare bör man göra lite research innan man spekulerar i andras arbetsmetoder.

    SvaraRadera
  13. "Jag är inte präktigt tråkig, jag är avslappnat rolig, du blandar ihop mig med någon annan."

    Det kan jag skriva under på. Tycker du fått omotiverat mkt diss för en snabb magreaktion. Jag gillar dig! Tycker inte heller om den mesta reklamen, men vissa undantag kan va som bra musikvideos (Sonys? med Jose Gonzales) eller nästan som konst (Konsums).

    SvaraRadera
  14. Jag tycker att det är ett intressant och upplysande inlägg som Lisa skrivit här ovan.

    Tills jag kommer till det sista stycket. Då blir jag bara förvirrad.

    Jag har ingen annan källa till vad jag skriver om Gourmet än Lisa själv. Har du glömt att du skrev som föjler i kommentarsfältet hos Gitto?

    "Eftersom jag skriver för riktiga tidningar kan jag tala om att många redakörer är mindre hederliga än Gitto. De flesta produkter du ser på plocksidor i tidningar är produktprover."

    SvaraRadera