tisdag 25 december 2012

Vänder mig om

Ibland vänder jag mig om för att se varifrån jag kom. Det har hänt flera gånger under de senaste åren att någon frågat mig hur jag hamnade här och jag har oftast svårt att svara. Nu senast påminde mig frågan om ett gammalt blogginlägg som jag visste att jag skrivit för länge sedan. En dröm om landet och verksamheter på en fantasigård. Nu hittade jag det som jag skrev och det var inte riktigt som jag mindes det. Jag trodde inte att det låg så nära i tiden. Så sent som i februari 2009 var jag alltså mer intresserad av säd, bröd och bakning än gris, chark och korv? Jag hade ännu inte gått Eldrimners grundkurs för nystartare, och jag trodde fortfarande att jag var anställd på en bra arbetsplats. Men nästan alla som jag nämner i texten har jag fortsatt kontakt med och de uppmuntrar mina drömmar. Så mycket som har hänt på nästan fyra år. Och ändå är drömmarna slående lika.

Ett halvår senare gick jag min första kurs hos Eldrimner, med inriktning på charkuterier. Bara ett år efter att jag skrev det där så lade vi bud på den gård vi nu bor på och drygt ett halvt år senare köpte vi våra två första grisar. Och för två år sedan satt jag med min vän R, veterinären på Livsmedelsverket, och gjorde de första skisserna på hur en produktionslokal för charkuterier skulle kunna se ut. Sedan gick det långsamt, alltför mycket energi gick åt till att klara av trakasserierna som jag fick utstå från ledningen på jobbet. Det var också svårt att hitta hjälp med att förstå alla de komplicerade delarna av byggprocessen, från bygglov till upphandling, från myndigheters krav till vad jag själv kräver av lokaler och utrustning.

För bara ett par månader sedan hittade jag en byggfirma här i närheten som jag genast fick stort förtroende för. Vi har suttit med ritningar och offerter från underentreprenörer och räknat och ritat om och till slut fått fram en budget. Nu ger jag dem totalentreprenad på bygget. Jag räknat och räknat och kommit fram till en resultatbudget och en likviditetsbudget som ser rimliga ut. Första året kommer att bli väldigt tufft. Andra året kommer att gå ihop. Tredje året kommer att bli bra. Banken har gett mig lånelöfte på 800 000 och Almi på 400 000. Jag lägger in 250 000. Investeringsstödsansökan från Landsbyggdsprogrammet ska behandlas nu i januari och ger 600 000 om den går igenom. Det kommer den att göra. Totalbudgeten ligger på ca 2 100 000. Det saknas ungefär 50 000.

Jag startar bygget i nästa vecka. Oavsett. Jag är livrädd och skräckslagen, för nu finns ingen återvändo och går det åt skogen så mister vi vårt hem. Jag har svårt att hantera det irreversibla men kan inte längre slösa bort livet på oväsentligheter.

Jag har startat ett "crowdfunding"-projekt för att få fram de sista pengarna. Nästan hälften har redan kommit in. Här kan du gå in och läsa om det. Med din hjälp kan Franzéns Charkuterier invigas om fyra månader.

God Jul eller Fortsättning eller Slut eller vad man säger just idag!

Här är jag och vår galt Jürgen i hagen. (Mina ben har krympt väldigt mycket sedan vi flyttade ut till landet.) I huset bak till höger ska produktionslokalen ligga.

Sanningar om ekologiskt producerade livsmedel

Tittar in i utkastskorgen på min egen blogg och hittar följande inlägg från 2009-04-06. Jag minns att jag var väldigt upprörd och började läsa en mängd vetenskapliga artiklar för att se vad som var sant och vad som var lögn. Jag måste ha blivit avbruten av något och glömde bort att avsluta inlägget. Jag tycker att det fortfarande är relevant så jag publicerar det nu, trots att de sista styckena inte är färdigskrivna.

Det går en våg av kritik mot ekologisk odling i media värden runt. Söker man runt lite på nätet så finner man att mycket av denna kritik har sitt ursprung i boken The truth about organic farming av Alex Avery vid Hudson Institute, en neokonservativ tankesmedja som får finansiellt stöd av en mängd företag vars produkter inte får användas i ekologisk odling, såsom AgrEvo, Dow AgroSciences, Monsanto, Novartis Crop Protection, Du Pont, DowElanco, ConAgra, och Cargill. Chefen för det tyska Forskningsinstitutet för ekologisk odling (FiBL) - Niggli Urs - gick 2007 igenom och vederlade på ett övertygande sätt argumenten i ett typiskt sådant angrepp med en genomgång av de då senaste rönen i prestigefyllda vetenskapliga artiklar inom området.

Nu stiger denna kritik mot ekologisk odling fram i svensk media i Marit Paulsens och Lars Bergströms gestalt. I DN 5 april får Marit Paulsen göra reklam för sin nya bok - Lurad av laxen: sant & falskt om maten - utan att få sina påståenden kritiskt granskade. Hon har naturligtvis helt rätt i sin huvudpoäng, att en av de viktigaste sakerna envar kan göra för att minska livsmedelsproduktionens miljöpåverkan är att inte slänga bort mat i onödan. Det är också otvivelaktigt så att vi generellt bör minska andelen kött från konventionellt uppfödda djur i mathållningen. I övrigt har inte Marit Paulsen stöd i vetenskapen för sina påståenden. En vecka senare får Lars Bergström bre ut sig med påståenden om att konsumenter av ekologiska produkter blir lurade. "Det blir inte näringsrikare, det blir inte bättre för miljön, det blir absolut inte uthålligare." Den stora mängd forskning som visar på motsatsen har DN:s reporter inte orkat läsa.

Torsdagen den 16 april kom så ett pressmedelande från Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Solna som använder dessa argument för att lägga ned satsningen på ekomat i kommunen, precis som de försökte göra 2006, då baserad på en artikelserie i Aftonbladet med bland annat intervjuer med samma Lars Bergström. Nu skriver man:
-- I sitt nya miljöprogram kommer Solna att ta bort det generella kravet på att en viss del av den upphandlade maten skall vara kravmärkt eller ekologisk. Produkterna är ofta dyrare och kvaliteten håller inte måttet, vilket gör att mycket mat måste slängas.

Det säger Magnus Nilsson (m) som är ordförande i Miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Bakgrunden är de nya rön som visar ekologisk odling inte är mer miljövänlig och att produkterna inte är mer hälsosamma jämfört med vanligt modernt jordbruk. Däremot är de ofta dyrare.

-- Ett exempel är Marit Paulsens bok som innehåller en rad argument som också stöds av uttalanden från forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Men självklart fattar vi inte beslut på grundval av enskilda debattböcker eller uttalanden. Redan 2006 fanns det goda skäl att ifrågasätta nyttan av ekomat. Solnas mål om en viss andel ekomat som fanns var svåra att uppnå eftersom tillgången till ekomat var dålig.

Barometern hänger på: http://www.barometern.se/ledare/kasta-inte-maten-tank-pa-miljon(1267452).gm

Låt oss ta det i tur och ordning och se hur Marit och Lars argument kan bemötas.
  1. Skördarna blir mindre i ekologiska odlingar.
I en 21 år lång studie mellan parallella konventionella odlingar och ekologiska odlingar vid The Rodale Institute har man bland annat jämfört storleken på skördarna och visat att ekologiska system ger större skördar. En mycket läsvärd rapport publicerad i BioScience 2005 (Environmental, Energetic, and Economic Comparisons of Organic and Conventional Farming Systems. Pimentel et. al., 2005) beskriver resultaten lättfattligt och pedagogiskt. Man resonerar också kring varför en del europeiska studier visat på lägre skördar vid ekologisk odling.

Även om det skulle vara fallet, att ekologiska odlingar i jämförelse med konstgödsel- och bekämpningsmedelsintensiv högteknologisk odling i Europa och Nordamerika ger lägre skördar, så är detta inte fallet i jämförelse med den typ av odling (low input agriculture) som är utbredd i tredje världen. Där skulle en omställning till ekologisk odling väsentligen öka avkastningen och stärka livsmedelstryggheten visar flera undersökningar.

En undersökning utförd av FN:s miljöprogram (UNEP-UNCTAD. (2008). Organic Agriculture and Food Security in Africa. United Nations.) kommer till följande slutsats:
In developing countries, evidence from research and from this study shows that agricultural yields in organic systems do not fall, and at least remain stable when converting from systems that use relatively low amounts of synthetic inputs (many of which were by-passed by the earlier "green revolution") such as those frequently found in Africa. Over time, yields increase as capital assets in systems improve, thus outperforming those in traditional systems and matching those in more conventional, input-intensive systems. Food availability increased in all cases centred on food production where data were reported examined in this study. Others, such as Gibbon and Bolwig (2007), have also found that organic conversion in tropical Africa is associated with yield increases rather than with yield reductions.

Organic farming increases access to food on several levels. First, increased quantity of food produced per farm leads to household food security witch results in all members of the household having access to enough food. Second, the production and selling of food surpluses at local markets means that farmers benefit from higher incomes, which increases their purchasing power. Third, fresh organic produce becomes available to more people in the wider community. Finally, organic farming enables new and different groups in a community to get involved in agricultural production and trade where previously they were excluded for financial or cultural reasons.

Källor:

Peter Gibbon and Simon Bolwig (2007), The economics of certified organic farming in tropical Africa: A preliminary assessment, DIIS Working Paper 2007:3, January 2007.

Marie Trydeman Knudsen (2006) The impact of organic farming on food security in a
regional and global perspective. CABI Publishing

Badgley, C., Moghtader, J., Quintero, E., Zakem, E., Jahi Chappell, M., Avilés-Vázquez, K., amulon, A. and Perfecto, I. (2007): Organic agriculture and the global food supply. Renewable Agriculture and Food Systems: 22(2); 86-108.)


2. Jordens yta räcker inte till att odla ekologiskt för alla.

Om det stämmer att ekologisk odling ökar avkastningen i jämförelse med dagens system, så räcker jordens yta längre med ekologisk odling, särskilt vad gäller tredje världen eftersom det är där som den stora befolkningtillväxten sker. Ett större problem är att den bördiga jorden är illa fördelad mellan jordens folk. Och än värre att skördarna från den bördiga jorden inte fördelas rättvist. Och om vi slutar slänga en fjärdedel av maten och slutar elda upp den eller omvandla den till bränsle så kunde överskottet användas redan idag av de som inte har tillräckligt. Så mycket som 40-50% av alla skördefärdiga livmedel i USA, motsvarande ett värde av 43 miljarder dollar, äts aldrig av någon konsument, enligt en studie från University of Arizona, och det tycks mindre bero på konsumenternas beteende än på hur marknaden för livsmedel fungerar.

3. Det är framställandet av råvaror som står för de största klimatkostnaderna i form av energiåtgång. (Marit Paulsen hänvisar också utan referenser till forskning som visar att ekoodlingar kostar mer ur energisynpunkt eftersom skördarna blir mindre.)

Och vad gäller då för framställandet av råvarorna? Enligt Pimentel et. al., 2005 går det i parallellodlingarna vid Rodale Institute åt 30% mindre fossilt bränsle i ekologisk majsodling än i konventionell odling. I sojabönsodling var det ingen större skillnad. Till detta kommer energiåtgång för produktion av konstgödsel och bekämpningsmedel. Dalgaard et al. (2001) visar att energiåtgången i ekologisk produktion av grödor är lägre än i konventionell odling, och att den är mer energieffektiv även om man kompenserar för att den ger lägre skördar i Danmark. Mäder et al. (2002) redovisar i en artikel publicerad i Science, om parallella försöksodlingar i Schweiz, att energiåtgången för den ekologiska odlingen låg på 55% av den konventionella. Samma artikel rapporterar också ökad bördighet och biodiversitet i de ekologiska odlingarna.

4. Det finns inga mätningar som entydigt säger att det är så [att ekologiskt odlade grönsaker innehåller mer näring].

Jo, det finns enskilda mätningar som entydigt säger det, men om man ser till alla relevanta studier över näringsvärdet i ekologiska jordbruksprodukter jämfört med konventionella, så är inte resultaten entydiga. Det beror bland annat på att sådana studier är svårgenomförda beroende på alla ingående faktorer som kan påverka näringsvärde. Det finns mycket forskning att göra inom området. I de sammanställningar som jag läst har jag inte kunnat finna några exempel på att näringsvärdet skulle vara lägre i ekologiska produkter, utom när det gäller proteinhalt i vete. Tvärtom så är näringsvärdet likvärdigt eller högre i nästintill samtliga rapporter. Högre värden rapporteras ofta vad gäller C-vitamin, mineraler, omega-3 och antioxidanter. Dessutom tycks man vara enig om en del negativa effekter från konventionell odling. Exempelvis är nitrithalten högre i konstgödslade livsmedel och kaniner och råttor som föds upp på konventionellt odlat foder tycks få högre dödlighet i avkomman i jämförande studier. En sammanställning av forskningen återfinns i Bourn D. & Prescott J. (2002) publicerad i Critical Reviews in Food Science and Nutrition. En entydig och oantastlig rapport som jag som tomatälskare särskilt gillar är studien från Mitchell et al. (2007), publicerad i Journal of Agricultural and Food Chemistry, om halten av två antioxidanter som var 79% respektive 97% högre i de ekologiskt odlade tomaterna än i de parallellt konventionellt odlade, i ett genomsnitt över tio år. Snacka bort den du, om du kan, Lars Bergström.

En ganska uppenbar näringsvärdesmässig fördel med ekologiska livsmedel är de lägre halterna av bekämpningsmedelsrester. Från Livsmedelsverkets hemsida:
Av samtliga prov av färska grönsaker och frukter som togs år 2006 (1120 prov) och som innefattade både ekologiska och konventionella livsmedel påträffades bekämpningsmedelsrester i 65 % av proverna [Inga i de ekologiska. Min anmärkning]. I drygt 5% av dessa prover överskreds dessutom gällande gränsvärden för bekämpningsmedel.

5. Smak ska man inte diskutera. Det är en subjektiv upplevelse.

Och ändå finns det forskare som trotsar Marits påbud och vill diskutera smak. 60 stycken vetenskapliga studier i ämnet utförda mellan 1976 och 2006 refereras i Do Oraganic Fruits and Vegetables Taste Better than Conventional Fruits and Vegetables? av Richard C. Theuer (2006). Theuer beskriver också de metodologiska svårigheterna med dessa studier och problematiserar frågan i en lättbegripliga sammanställning som drar tre slutsatser:
  1. En majoritet av undersökningarna visar inte på konsekventa eller signifikanta skillnader i smak och organoleptisk kvalitet.
  2. Av alla de som gör det, rapporterar en överväldigande majoritet att ekologiska produkter är överlägsna eller att föredra i jämförelse med konventionellt odlade.
  3. Det är extremt ovanligt med rapporter som redovisar sämre kvaliteter hos ekologiskt odlade produkter i jämförelse med konventionellt odlade.
Det är lätt att inse att andra faktorer än odlingssätt kan påverka smaken i än högre grad, till exempel jordmån, klimat, soltimmar, färskhet och sort. Men är det dessutom så att de sekundära metaboliterna inverkar på smaken, och dessa är högre i de ekologiska produkterna, så är det dumt att bortse från detta om man söker smakupplevelser.

Det är en självklarhet att det finns bättre och sämre konventionella odlingar, likväl som det finns bättre och sämre ekologiska odlingar och produkter. Svegros produktion av kryddörter är ju ett skräckexempel på hur man kan framställa ekologiska produkter som inte smakar någonting överhuvudtaget i jämförelse med de kryddor som var och en kan odla i en kruka, balkonglåda eller i trädgårdslandet. Å andra sidan så behöver jag inte en vetenskaplig artikel för att känna skillnaden i smak mellan en ekologiskt uppfödd svensk gris av högsta kvalitet och en dansk vattenstinn stresshormonsgris. Å tredje sidan så tror jag att jag känner skillnad på köttet från Glada Utegrisar i Vimmerby och en dåligt sågad kotlett från Scan som är märkt som ekologisk.

En intressant sidospår som jag tycker är relevant är att man i djurexperiment med höns, råttor och möss har funnit att när dessa får fri tillgång till ekologiskt och konventionellt odlat foder så väljer de nästan uteslutande det ekologiskt odlade, enligt den sammanställning av rapporter som redovisas i Woese et al. (1997), och som också redovisar den högre graden av dödlighet hos avkomman som jag nämnde ovan.

6. Tar du bilen till den lilla gårdsbutiken och köper kött eller självplockat, hur mycket klimatfarlig energi drar varje majskolv då?

Ekologiska eller närproducerade produkter behöver naturligtvis inte hämtas med bil från där de produceras, utan kan lika gärna levereras till och inhandlas i din butik, så som görs på många håll. Men åker man till gårdbutiken och köper en halv gris, så är det nog inte värre för miljön än de dagliga transporterna från Scans centrallager till butikerna, som ska till för att konsumenterna ska kunna köpa sina små styckbitar när som helst.

7. "Det blir inte näringsrikare, det blir inte bättre för miljön, det blir absolut inte uthålligare."

Att det ofta, men inte alltid, blir näringrikare, och mycket sällan, förutom i fallet med protein, blir näringsfattigare, har jag visat ovan.

När det gäller miljöpåverkan så ska vi dela upp den frågan i fyra delar. Den första gäller energiåtgången och den har jag också redan behandlat. Den andra gäller läckage av näringsämnen. Den tredje gäller läckage av gifter. Den fjärde gäller biologisk mångfald.

Läckage av näringsämnen.
Den här frågan är omtvistad. Här finns både de som Lars Bergström som hävdar att läckaget från odlingar med organisk gödsel är större,

Läckage av gifter.

Biologisk mångfald.

Det vore intressant att få veta vilka agrikulturella lobbykontakter Marit Paulsen har haft i Bryssel genom åren och vilka hon kommer att lyssna på om hon får en ny period i EU-parlamentet. Och om vi nu talar om vikten av att inte slänga bort mat borde vi inte då också tala om vikten av att inte bränna upp mat och hälla ut mjölk i avsikt att höja livsmedelspriserna, eller hur exporten av EU:s kraftigt subventionerade lantbruksöverskott förstör förutsättningarna för lantbruk i tredje världen?

Positivt: den 15 april tog Tyskland det modiga beslutet att omedelbart stoppa användandet av Monsantos GMO-majs som visat sig orsaka skador på xxx, såsom tidigare Frankrike, Österrike och Ungern gjort. Idag sände Vetenskapsradion en intressant intervju med NN om plogfri odling och dess konsekvenser för miljön.




tisdag 14 februari 2012

Landsbygdsdepartementets förfärande kortsynthet

Först i dagarna har jag fått höra talas om hur landsbygdsdepartementet i budgeten för 2012 drog ned anslagen till Sveriges Lantbruksuniversitet SLU:s grundutbildningar med 30 miljoner och anslagen till fortlöpande miljöanalys med 45 miljoner. Detta har bland annat fått till följd att den agrarhistoriska grundkursen och de flesta andra agrarhistoriska kurser under forskarnivå har lagts ned.

Ansvaret för SLU:s budget ligger till skillnad från andra universitet under Eskil Erlandssons landsbygdsdepartement. Samme Erlandsson som påstår sig vilja främja Sverige som matland och svenskt mathantverk lägger alltså ned den enda utbildning i landet som ger en historisk bakgrund till hur vår livsmedelsförsörjning ser ut idag och vår mathållnings rötter. Han låter dessutom lägga ned de utbildningar som i förlängningen krävs för forskningen om hur vi ska ställa om vår livsmedelsförsörjning till någonting mer hållbart och mindre miljöbelastande än dagens lantbruk.

Sedan jag läste den agrarhistoriska grundkursen på SLU för några år sedan har jag ofta tänkt på att det är märkligt hur lite utrymme det perspektivet på historien får i historieundervisningen. Agrarhistorien beskriver den enskilt viktigaste delen av människans historia - hur vi skaffar föda. Genom att studera agrarhistoria så följer man människans förutsättningar för överlevnad och samhällenas framväxt genom historien. Jorden, djuren, makten, grödorna och teknologin. Bara det perspektivet kan ge en förståelse för hur civilisationen har utvecklats från förhistorisk tid in i dagens värld. Först med det perspektivet blir faktiskt historien begriplig. Även om lantbruket är en perifer företeelse för de flesta i dagens samhälle så måste vi fortfarande äta. Ett agrarhistoriskt perspektiv borde i själva verket vara utgångspunkten för all historieundervisning i skolan.

Det som blir konsekvenserna av Landsbygdsdepartementets nedskärningar i SLU:s budget får till sist Eskil Erlandssons projekt Det nya matlandet att förlora all trovärdighet.

(Till min glädje ser jag att Avdelningen för agrarhistoria vid SLU har lagt hela Det svenska jordbrukets historia i fem band på nätet.)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 15 januari 2012

Sin egen surkål


Att syra grönsaker är en fantastisk konserveringsmetod. Grönsakerna behåller sina smaker och näringsämnen och blir faktiskt i många fall ännu godare av behandlingen. Det är märkligt hur mycket av de gamla konserveringsmetoderna, och rent av hur mycket av världens matkulturer överhuvudtaget, som handlar om några få bakteriestammars inflytande på råvarorna - osttillverkning, syrning av grönsaker, lufttorkning av korv och kött, och all bakning med surdeg - allt handlar om mjölksyrabakteriernas förmåga att sänka pH och påverka miljön för andra bakterier så att råvarorna får längre hållbarhet och skyddas från att ruttna eller förfalla på andra sätt.

Egentligen behöver jag inte mer än livsmedel från de här grupperna. En korv med surkål, en bit surdegsbröd och en ost därefter. Jo, ett glas vin också, så jäst är väl det som saknas i ekvationen.

Jag har försökt göra egen surkål någon enstaka gång tidigare, men inte lyckats. Jag tyckte att det var svårt att hitta ett fungerande kärl, och kålen möglade eller ruttnade, jag minns inte riktigt vad som hände. Jag längtade efter en riktig syrningskruka och nu till sist hittade jag en svensk nätbutik som säljer dem. Det går att hitta dem ännu billigare om man köper dem direkt från Tyskland. Fördelen med de här krukorna är att de kommer med passande tyngder som håller kålen under vattenytan och att de har ett vattenlås som gör locket lufttätt men ändå tillåter gas att pysa ut. Naturligtvis så kan man lösa detta på andra sätt.


Ska du göra surkål så behöver du till en 10-literskruka
  • 5-8 kg vitkål
  • 10-15 g salt per kilo kål, inte mer
  1. Tag bort alla fula yttre blad på kålhuvudena. Dela dem mitt itu och skär loss stocken. Riv stocken på rivjärn och ställ åt sidan.
  2. Skär eller hyvla vitkålen fint. Syrningsexperten Karin Bojs hävdar att 0,8 mm är optimal tjocklek på strimlorna. Jag litar på henne. Jag använde min skärmaskin som jag kunde ställa in på den tjockleken. Väg kålstrimlorna och beräkna hur mycket salt som behövs och mät upp detta.
  3. Blanda den strimlade vitkålen med de rivna stockarna.
  4. Lägg ett lager vitkål i krukan och strö en del av det uppmätta saltet över. Stampa vitkålen med någonting lämpligt, köp en Krautstampfer, tillverka en själv, eller använd en brödkavel utan rullpinnar. Man kan också trampa på kålen i en separat balja med väl rengjorda fötter eller med dedicerade surkålstramparstövlar och därefter lägga den i kärlet. Poängen är att kålen ska börja vätska sig av saltet och den mekaniska nötningen.
  5. Upprepa tills kålen och saltet tar slut. Pressa ihop kålen så att det inte finns några luftfickor. Lägg tyngder på kålen.
  6. Står nu vätskan 3 cm över kålen? Om inte, koka upp en lag med 15 g salt per liter vatten och kyl ned den, fyll därpå kärlet med den avsvalnade lagen så att den står åtminstone 3 cm över vitkålen. Sätt på lufttätt lock, gärna med vattenlås så att gas kan ta sig ut.
  7. Låt kärlet stå i rumstemperatur 20-22 grader i 2-3 dygn för att få igång mjölksyrajäsningen.
  8. Ställ därefter kärlet någonstans där det är 15-18 grader. Jag hade krukan i ett rum där vi har lägre värme på vintern, ca 16-17 grader. En matkällare eller en sval är perfekt.
  9. Surkålen är mogen efter 6-8 veckor och då kan du föra över den till burkar som du förvarar i kylen om du vill, för längre hållbarhet. Min surkål blev klar för en månad sedan och jag har den fortfarande kvar i syrningskrukan vid 16 grader. Den smakar fantastiskt gott både rå och kokt. Jag borde nog lägga den på burk, men jag är lite lat och jag tror att den snart kommer att ha tagit slut. Nä, jag borde burka den nu och starta jäsning av andra grönsaker!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,