Mathantverkskursen, dag 14, under vilken jag räknade lite på grisarna

Vackert väder idag, men kallt. Mycket snö på fjällen på andra sidan Storsjön. I luften en frän lukt från flytgödsel som spritts på åkrarna. Ämnet var marknadsföring hela dagen. Mer i form av stillsamma samtal än föreläsning. Många nya idéer om hur en verksamhet kan utvidgas utväxlades. Förpackningar diskuterades. Sima testades. Arbete mot press dryftades. Kort sagt, en trevlig och stillsam dag, som jag inte har så mycket mer att berätta om.

På lunchen försökte jag räkna lite på grisar och hektar med fårbondens hjälp. Ett överslag ger att om de ska ha tre kilo säd om dagen och en hektar ger tre ton så räcker en hektar till tre grisar. Då behövs det tio hektar för tre suggor med trettio kultingar. Till detta kommer proteinrikt kraftfoder, kanske foderbönor. Det verkar alltså som att jag helst skulle behöva en gård på någonstans kring 20 hektar. Fortsätter jag denna grova uträkning skulle detta kunna ge korv till ett värde av mellan en halv och en miljon. Det är nog bäst att jag väntar med att fortsätta räkna på det här till nästa ekonomilektion då vi ska lära oss mer om kalkyler. Och tills jag har verifierat värdet hos alla variabler till en någorlunda rimlig nivå. Jag brukar annars alltid bli miljonär när jag gör sådana här uppskattningar.

I morgon ska vi charkare grilla lamm som fårbonden har tagit med. Han har också korv och lammpastej till mig. Kanske hinner jag inte skriva någon blogg då.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, marknadsföring, foder, grisar, korv

Mathantverkskursen, dag 13, under vilken vissa begrepp blev mindre frånstötande

Jag tyckte om att komma tillbaka till Rösta idag, för fortsättningen på mathantverkskursen. Det var trevligt att återse kurskamraterna. Den här veckan ska vi ägna oss åt ekonomi, marknadsföring och byggnader, förutom en studieresa på torsdag då vi ska besöka en företagare från varje inriktning: bröd, frukt & grönt, ost och chark. I dag började vi med att tala om marknadsföring på förmiddagen, men det var oundvikligt att vi också kom att prata om affärsplaner, vilket också blev bron över till eftermiddagens ämne, ekonomi.

Att diskutera marknadsföring ställer oundvikligen saker och ting på sin spets för mig. Det beror väl på att jag finner så många av reklamens grundförutsättningar motbjudande. Och marknadsföring är oftast liktydigt med reklam. Att tänka i termer av marknadsföring är ofta onaturligt, äcklande och främmande för mig. Dessutom är jag en naturbegåvning på allt som har med saken att göra. Ändå är det så förvånansvärt naturligt för många andra att tala om hur man ska koppla säljande sekundära känslor till produkten för att den ska kunna associeras till konsumenternas behov och attityder.

Samtidigt tror jag ju att det är viktigt, eller åtminstone praktiskt, att, så som vi också gjorde, formulera våra visioner i ord. Sätta ord på drömmarna. Det har jag ju gjort här förut.


Men när en av kursdeltagarna ville berätta om hur konsumenten skulle associera hennes produkter till något småländskt sagoaktigt var jag tvungen att påpeka att irrelevant marknadsföring baserad på begrepp som livsstil och drömmar lika gärna kunde stöta bort potentiella kunder såsom mig själv. -Varför då? - Därför att jag associerar livsstilsbegreppet med glansiga veckotidningar som försöker tjäna pengar på att pådyvla ytliga värderingar på ängsliga, olyckliga människor. Det kändes inte som den åsikten föll i god jord. Atmosfären kändes lite taggig i ett par minuter. Men det gick snabbt över.

Tyvärr så har tydligen åtminstone ett par av kvinnorna som arbetar på Eldrimner hittat den här bloggen. Den som nämnde det med uppskattande ord vid eftermiddagsfikat bad jag att inte föra det vidare. Men det känns ändå som att jag inte kan skriva helt fritt om kursen. Eller så gör jag det ändå. Jag ska i varje fall inte skriva ut namnen på föreläsarnas fortsättningsvis, bestämmer jag nu.

Efter lunch vidtog ekonomi-temat. Jag har alltid fasat inför tanken på att tvingas skriva en affärsplan. Idag kändes det hur enkelt som helst att börja formulera min affärsidé och en början till affärsplan. Det kändes till exempel väldigt enkelt att svara på de fyra frågorna om vilken min produkt är, vem som är konsumenten av min produkt, vilka behov hos konsumenten som min produkt tillfredsställer och vilka egenskaper som gör min produkt bättre än konkurrerande produkter. Kanske borde jag skriva ut svaren här? Alla dessa övningar och praktiska föreläsningar leder till att jag konkretiserar mina fantasier och jag gissar att det är meningen med kursen för mig. Kanske går det här att genomföra? Önskan att göra det ökar, och rädslan minskar för varje dag.

Jag måste börja räkna på foderstat för grisarna för att se hur stor areal jag behöver om jag verkligen ska kunna bli självförsörjande på deras foder. Jag måste läsa på om foderbönor i synnerhet och om fodrets påverkan på grisens smak i allmänhet. Jag måste börja arbeta med den rapporten som ska redovisas vid kursens slut. Dess form och innehåll har ännu inte specificerats tillräckligt av de kursansvariga.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, ekonomi, marknadsföring, reklam, affärsplaner, visioner, affärsidéer

Orionteaterns kreativa marknadsföring

Orionteaterns iscensättning av Fredrik Strages Fans i regi av Stina Oscarson sågas i DN:

"Regissören Stina Oscarson måste ha insett att boken inte är rakt av lämpad för scenen. Därför har hon lagt till rent teatrala inslag: tjejgrupp som härmar ABBA i "Waterloo"; småbarn som vill bli idoler. Det senare är riktigt obehagligt, då verkliga småbarn uppträder. Publiken jublar, men skrattar också åt dem. Deras scen kommer direkt efter ett inslag om rättegången mot Michael Jackson. Om det är tänkt som en kritisk parallell, faller tyvärr kritiken för utnyttjande av barn tyngst mot Orionteatern."

Orionteatern koncentrerar det hela i sin marknadsföring till:

"Publiken jublar" (DN)

Andra bloggar om: Orionteatern, Stina Oscarson, marknadsföring, dålig smak, öppet mål

Samma grisar överallt*

Men lite olika presentation. L:s bror var häromdagen på Irian Jaya (Västra Papua) för att närvara på sin hustrus systersons bröllop. Nära Jayapura, på väg till flygplatsen träffade han på denna kollega i Waena.

Förmodligen färre regler än vad T måste rätta sig efter i Östermalmshallen, men man undrar över vad det där långa numret på den rosa skylten står för?

*Är det naturligtvis inte. Grisen på bilden levde nog ett lyckligt liv, till skillnad från de flesta grisar vars kött man kan köpa i Sverige.


Andra bloggar om: Irian Jaya, Västra Papua, globala svinerier, griskött, marknadsföring, styckscheman

Trovärdighet

I takt med att den tekniska utvecklingen marginaliserar traditionella reklamstrategier, till exempel genom att möjliggöra förbispolning av tv-reklam och blockering av reklam på internet, så söker sig marknadsföringen nya vägar. Produktplaceringen i spelfilmer har blivit alltmer ogenerad och en av de senare idéerna är att använda sig av bloggare för marknadsföring. Man skapar en relation mellan en produkt och en bloggare och förser bloggaren med förhandsinformation inför t.ex. ett filmsläpp eller med specialutgåvor och bakgrundsmaterial till produkten. Bloggaren sprider sedan extrakunskapen till sina läsare och använder sin insatthet för att öka intresset för bloggen och sig själv. En förutsättning för att detta ska fungera är att bloggaren verkligen har ett intresse för produkten och är positivt inställd till att sprida information om den. Därför är det viktigt att marknadsförarna underhåller relationen med bloggaren; ju personligare desto bättre; ju mer utvald bloggaren känner sig, desto bättre.

Den här typen av marknadsföring innebär att det blir än svårare för konsumenten att avgöra var gränsen går mellan reklam och information, mellan pådyvlad marknadsföring och självfunnen redaktionell text. Inte ens i vad som du upplever som en nära nog personlig social relation kan du vara säker på om du är utsatt för en medveten marknadsföringskampanj.

Den här utvecklingen skrämmer mig. Reklamen har redan tagit över nästan alla delar av det offentliga rummet. Vill man vara reklamfri har man fått söka sig till naturen eller den personliga sfären, det privata rummet. Men dessa områden blir också alltmer tillgängliga för kommersiella krafter. E-posten är redan invaderad och bönderna ställer sina åkrar till förfogande för reklambudskap till flygresenärerna. Reklamens utrymme i det offentliga rummet ifrågasätts överhuvudtaget inte längre.

Häromdagen utbröt märkligheter på matbloggaren Gittos blogg när hon skrev om gratis öl hon fått till sin dörr. Kommentarerna hon fick på det inlägget ledde till ytterligare ett inlägg. Jag läser Gittos blogg ganska regelbundet för jag tycker att hon ofta formulerar sig dråpligt och mycket underhållande. Ibland retar hon gallfeber på mig, som när hon skriver om underklassens dåliga uppfostran eller om det positiva med genmodifierad majs. Jag försöker avhålla mig från att kommentera sådana inlägg.

När jag läste hennes positiva inlägg om gratisölen slängde jag slappt iväg en dåligt artikulerad kommentar vars enda syfte var att låta henne veta att jag uppfattade det som reklam och att jag tyckte att det var trist. Två andra kommentatorer uttryckte på ett mer välskrivet sätt sin skepsis mot att Gitto skrev ett inlägg om öl som levererats till henne i hopp om att hon skulle skriva upp det.

Dessa tre skeptiska kommentarer fick till följd att ett tjugotal personer velat ge Gitto sitt stöd och på olika sätt göra ned oss som tyckte att Gitto tappade i trovärdighet med sitt inlägg. Bland annat så får jag veta att jag ”uttrycker förakt” genom mitt korta inlägg och att det inte är okej eftersom Gitto inte bryter mot Intitutet mot mutors rekommendationer. När påstod någon att reklam bryter mot IMM:s rekommendationer? Det är lätt att tappa förtroende och trovärdighet utan att bryta mot pressetiska regler. Se bara på mycket av kvällspressens journalistik.

Ett argument som framfördes är att det ju är så alla mattidningar arbetar. Utifrån en mängd gratisprodukter som skickas till redaktionen gör man ett urval som man puffar för. Detta beskrivs som en självklarhet, och så kanske det fungerar på svenska trendängsliga Gourmet, men knappast på den mer Råd & Rön-lika prestigetidskriften Cook’s Illustrated. Hur som helst är detta ytterligare ett trist fenomen, med det kan inte användas som argument för att avfärda bloggläsares upplevelser av att en blogg tappar i trovärdighet.

Restaurangrecensenter bemödar sig ofta om att skydda sin integritet genom att aldrig avslöja sin identitet. En matskribent har inte mycket mer än sin trovärdighet att sätta på spel.


Andra bloggar om: trovärdighet, meta, matbloggare, reklam, marknadsföring

Zeta-mannen

Bendel har frågat Zeta-mannen Fernando di Luca hur han tycker att en ragù bolognese ska lagas. Eftersom hans variant var lik Bendels så liknar den sannolikt också min.

Jag har mycket lågt förtroendende för Fernando di Luca. Han är en fantastiskt duktig marknadsförare, men sedan jag upptäckte att endast en enda av Zetas olivoljor är italiensk, så litar jag inte på honom. Bara Casa di Luca-oljan har italienska oliver i sig, de andra oljorna är importerade och förpackade i Italien. Trots det står det på italienska på flaskorna. Det tycker jag är bedräglig marknadsföring. Dessutom håller flera av hans råvaror låg kvalitet, såsom flera av olivsorterna och kaprisen i salt. På så sätt banaliserar han aktivt det italienska köket för svenska konsumenter. Eftersom han själv är en så stor del av marknadsföringen av produkterna får han finna sig i att misstroendet mot produkterna kladdar av sig på honom själv och hans utsagor om matlagning.


Andra bloggar om: Zeta, Fernando di Luca, bolognese, olivolja, oliver, kapris, marknadsföring, Italien,