Dofterna hade ju krupit ut, men hur skulle det se ut?
Snyggt. Visuellt har steken inte förlorat på att inte brynas.
Konsistensen kan jag ändå inte kalla smörig, eller bredbar, men sönderfallande och omöjlig att skära i tunna skivor. Alltså mycket bra.
Sedan, att skeda av den rikliga skyn över köttet och stoppa i munnen. Så gott. Mycket mycket smak. Djup smak. På samma sätt som hos oxsvanssoppan. Köttet ovanligt tydligt smaksatt av kryddningen. Mycket rosmarinsmak. För mycket? Nej!, påstår lill-K. Även citronen känns. Ovanligt, med karaktär av långkokt nötköttsgryta, fast med lammkött. P var lite besviken på just detta, för han hade förväntat sig en klassisk rosa-stekt lammstek. Vi andra var överväldigade (som jag uppfattade det). Framför allt av styrkan, djupet och komplexiteten i smaken. Även morötterna och vitlöksklyftorna i grytan hade den här tydligheten och var fantastiskt goda. Potatisgratängen med chèvre som lill-K hade gjort passade strålande till.
Tillräckligt av stek, buljong och grönsaker, men inget av gratängen blev kvar till en till middag till mig och L i morgon. Lyckat experiment som kan förfinas.
Andra bloggar om: lammstek, sjutimmarslamm, tillfredsställelse, komplexitet, djup smak
Bildbevisen verkar onekligen lovande.
SvaraRaderaDet är träffande det du beskriver som en djup samak. Precis så upplevde ock jag s(m)aken, som hade köttets smaker på ett helt annat vis stannat kvar och optimerat aromernas klangbottnen.
Jag skall sannerligen köpa mer lammstek i detta realisationens tidevarv.
Åh, det verkar gott! Den djupa smaken du beskriver får mig att tänka på oxsvanssoppa som du också nämner. Oxsvans och musslor tycker jag har det gemensamt att de ger just djupa, komplexa och njutbara smaker som få andra livsmedel.
SvaraRaderaMan borde kunna göra det här med nötkött också... tror jag ska experimentera jag också.
SvaraRadera[j]: Jo, nu får man mycket ull för pengarna.
SvaraRaderaBendel: Lustigt, jag har aldrig tänkt så om musslor. Fast jag kan erkänna att jag aldrig varit så fäst vid musslor. Fattar inte deras anatomi.
Jessika: Precis. Någon ganska fet nötbit. Och så utnyttja detta att kryddningen verkligen går in i köttet.