lördag 31 mars 2007
Växthusräkor
Igår bestämde vi att vi behövde vila upp oss, så vi tog ledigt och åkte till landstället. Färska räkor och vitt vin och hemrörd aioli i växthusets 27C var inte så dumt.Det är faktiskt mycket godare att ha det på ett finskt surdegsrågbröd än på vitt rostbröd.
Andra bloggar om: växthuset, räkor, vitt vin, aioli, rågbröd
torsdag 29 mars 2007
Samling
Småsliten efter två sena kvällar i rad sitter jag och funderar över vad jag kan skriva som inte redan skrivits om gårdagskvällens träff vid Hornstull, i någon mån en repris på gittogethern i januari.
För det första så var nästan alla där. Men jag saknade Andreas, Husmodern, Jens, Bendel och Sannah. För att inte tala om poesikungen Embryo, men det är ju ingen matblogg, och hur skulle Embryo veta vad som var på gång? Fast samtidigt kanske det var bra att Andreas inte var där. Hur skulle det sett ut om vi stod där och jämförde längden på våra korvar? Nu ska vi se, vilka var där egentligen? Gitto & Magnus, Jessika, Louise, Lisa & Johan, Vinlusen, Space Babe, Kinna, Braxen, Lager, Sushi-David, Björn, Pastan-Elin och Allt-om-Mat-Malin.
Jag tror att det var alla. Många av dem har skrivit om gårdagskvällen och i de fallen har jag länkat deras namn till just den bloggposten. Jag vill inte lägga till så mycket till deras skriverier. Men: Det var synd att jag inte hann prata med alla. Det var synd att Lisa & Johan gick så tidigt. Det var roligt att flera stycken tyckte om min socialistiska salami som jag hade tagit med mig och bjöd på. Det var bra att få ansikten på de som jag inte sett tidigare. Kanske är det töntigt med bloggträffar, men vem bryr sig; det var mycket, mycket trevligt den här gången också.
Ganska besviken blev jag på maten på Moldau den här gången. Nästa gång föreslår jag att vi träffas någonstans dit alla kan ta med sig mat. Fast det kanske är en dum idé om man vill hålla det opretantiöst.
Andra bloggar om: gittogether, J&B, Moldau, samkväm, matbloggare
För det första så var nästan alla där. Men jag saknade Andreas, Husmodern, Jens, Bendel och Sannah. För att inte tala om poesikungen Embryo, men det är ju ingen matblogg, och hur skulle Embryo veta vad som var på gång? Fast samtidigt kanske det var bra att Andreas inte var där. Hur skulle det sett ut om vi stod där och jämförde längden på våra korvar? Nu ska vi se, vilka var där egentligen? Gitto & Magnus, Jessika, Louise, Lisa & Johan, Vinlusen, Space Babe, Kinna, Braxen, Lager, Sushi-David, Björn, Pastan-Elin och Allt-om-Mat-Malin.
Jag tror att det var alla. Många av dem har skrivit om gårdagskvällen och i de fallen har jag länkat deras namn till just den bloggposten. Jag vill inte lägga till så mycket till deras skriverier. Men: Det var synd att jag inte hann prata med alla. Det var synd att Lisa & Johan gick så tidigt. Det var roligt att flera stycken tyckte om min socialistiska salami som jag hade tagit med mig och bjöd på. Det var bra att få ansikten på de som jag inte sett tidigare. Kanske är det töntigt med bloggträffar, men vem bryr sig; det var mycket, mycket trevligt den här gången också.
Ganska besviken blev jag på maten på Moldau den här gången. Nästa gång föreslår jag att vi träffas någonstans dit alla kan ta med sig mat. Fast det kanske är en dum idé om man vill hålla det opretantiöst.
Andra bloggar om: gittogether, J&B, Moldau, samkväm, matbloggare
måndag 26 mars 2007
Expertutlåtande om Odenbergs lögner
Jag ser att det är en sak som man inte diskuterar när det gäller det här förslaget om att FRA ska få tjuvläsa vår e-post. Det är ingen som diskuterar vad man ska använda sig av för teknologi för att fånga upp de brev som ska avslöja terrorister. Kanske har folk en föreställning om genomförbarheten i det här förslaget som inte stämmer överens med verkligheten?
Det slår mig att jag vet saker som svenska folket inte vet. Det slår mig att jag är expert för en gångs skull. Det slår mig att jag vet hur mycket som inte stämmer när Odenberg lägger fram förslaget om övervakning av all den elektroniska kommunikation som passerar gränsen till utlandet. Andra har försökt förklara att det inte är relevant att tala om nationsgränser när det gäller information som förmedlas över internet, eftersom saker du vill skicka till huset bredvid kan passera över hur många nationsgränser som helst om det är den snabbaste vägen för stunden. Rumslighet och geografi är ointressanta begrepp för kommunikation över internet, vilket redan har ställt till problem för juridiken både när det gäller upphovsrätt och jurisdiktion för tryckfrihetsbrott. Det är i högsta grad relevant kritik av lagen, men det är värre än så. Det finns nämligen ingen möjlighet att fånga upp just e-post som uttrycker att avsändaren är terrorist eller ägnar sig åt något brottsligt överhuvudtaget.
Det är så att jag råkar vara expert på den teknik som FRA tänker sig att använda för övervakning av vad du skriver i din e-post. Det är ju faktiskt så att jag som forskare har presenterat sådan teknik både för CIA, genom deras frontorganisation ORD - Office for Research and Development - och för FRA - Försvarets Radioanstalt - för båda organisationerna har jag haft föredragningar. Jag är mycket väl insatt i forskningsfronten på området och arbetar med den här teknologin dagligen. Många människor har förmodligen oklara föreställningar om vad tekniken är förmögen till, men det gäller faktiskt inte mig. Jag vet exakt vad som är möjligt idag och vad som inte är möjligt. Att hitta terrorister genom att filtrera elektronisk kommunikation med avseende på nyckelord är inte möjligt.
Bara genom att beskriva teknologin som att den ska vara baserad på "sökbegrepp" (som riksdagen ska godkänna), visar de för mig vilken primitiv teknologi som de tänker sig att använda. Det hela rör sig inom ramarna för forskningsområdena Informationssökning (Information Retrieval - IR) och Informationsextraktion (Information Extraction - IE) med variationer. Informationssökning handlar om sådan forskning som ligger bakom sökmotorer såsom Google, Altavista och liknande. Det är faktiskt så att det är ungefär lika troligt att FRA skulle hitta terroristkommunikation i e-post med sådan teknologi, som att du skulle hitta terrorister genom att söka på Google med nyckelord som "när vi sprängt Bush flygplan i luften". Nej förlåt, det där var inte nyckelord, det där var en fras. Nyckelord skulle varit "spränga" "Bush" "flygplan". Du får noll träffar på den första sökfrågan och du får 2910 träffar på den andra. Jag kan lova att ingen av de 2910 träffarna är en terrorkonspiration mot Bush. Informationssökning handlar om att hitta dokument (t.ex. e-postbrev) som stämmer så bra in som möjligt på en sökfråga bestående av nyckelord. Och just så grov blir filtreringen om man använder nyckelord för att hitta något väldigt sällsynt.
Det motsvarar ungefär att använda en frontlastare för att söka efter ett par tappade nycklar. Du får upp väldigt mycket skräp på köpet. Teknologin motsvarar inte att sänka ned en magnet i en höstack för att fånga upp en nål!
Informationsextraktion å andra sidan handlar om att på ett mer komplext sätt hitta fakta om ett specifikt ämne, inne i ett dokument, och att strukturera den informationen i dess beståndsdelar. Forskningsområdet Informationsextraktion har utvecklats sedan början av 90-talet, framför allt genom en av USA:s försvar (Defense Advanced Research Project Agency) sponsrad konferensserie (MUC - Message Understanding Conference), som gick ut på att forskargrupper tävlade om vem som byggde det bästa systemet för en viss informationsextraktionsuppgift. I MUC-5 tror jag det var som uppgiften handlade om att hitta beskrivningar av terroristattacker i tidningstext och att extrahera information om vilken typ av terroristattack det rörde sig om, vilka vapen som använts, var den skett, hur många som dött eller skadats, vilka som låg bakom, etc, etc. Inte ens de amerikanska myndigheterna var så korkade att de trodde att de kunde använda de här systemen för att hitta informationen i något annat än tidningstext. De behövde sådana här system för att fylla sina analytikers databaser utifrån fakta i telegrambyråtext, för att kunna skapa trendanalyser, för att få geopolitisk överblick och för att kunna göra prioriteringar.
Utöver dessa teknologiers begränsningar är det omöjligt att lyckas med att bygga upp ett sådant här system just beroende på bristen på så kallad tränings- och testdata. Det finns liksom inte tillgängligt stora mängder terroristkorrespondens att lära sig från. Man kan därför aldrig kontrollera om ens system är framgångsrikt eller träna upp ett system utifrån de data som finns. Det är överhuvudtaget inte heller särskilt troligt att det finns någon som helst homogenitet i terroristers språkliga uttryckssätt när de talar om sin terrorism.
På sin egen hemsida skriver FRA följande:
Det är alltså så att om FRA vill filtrera ut e-post som avslöjar terroristkonspirationer så kommer de bokstavligt talat att få sitta och läsa igenom enorma mängder brev som inte har ett dugg relevans.
Så om vi bortser från möjligheten att FRA är helt pundiga och tror att den här teknologin ska fånga terrorister och internationella brottslingar, vad är det då man vill uppnå?
Här är några förslag:
Det främsta skälet till att vi bör skrämmas av det här lagförslaget är följande. Ett steg mot ökad övervakning, en uppmjukning av integritetsskyddet är irreversibel; den går aldrig att göra ogjord.
Konkret så kommer ett datalager med e-post som hamnat i ett övervakningsfilter aldrig att raderas, även om det enskilda brevet befinns vara ointressant. Och ingen kommer någonsin att säga att det där får ni inte hålla på med längre, och om någon sa så, så skulle ingen lyssna. Irreversibla saker skrämmer mig mer än allt annat.
Det finns idag inget terroristhot mot Sverige. Men i morgon, när världen inser att Sverige deltar i krig tillsammans med USA:s styrkor i Afganistan, så kommer det plötsligt att finnas en hotbild mot Sverige som stat. Det bästa terroristskyddet vore att ta avstånd från USA:s imperialistiska aggressionspolitik runt om i världen, och att arbeta för att utjämna de ekonomiska och maktrelaterade klyftorna världen över.
Slutligen. Jag är pacifist. Jag har suttit två månader i fängelse för att jag vägrade ha någonting med militären att göra överhuvudtaget. Jag kommer alltid att vara illojal mot militära uppdragsgivare. Så försök inte ens. Pissråttor!
Andra bloggar om: Odenberg, övervakning, FRA, internet, e-post, integritetskränkning, IR, IE, informationssökning, informationsextraktion
Det slår mig att jag vet saker som svenska folket inte vet. Det slår mig att jag är expert för en gångs skull. Det slår mig att jag vet hur mycket som inte stämmer när Odenberg lägger fram förslaget om övervakning av all den elektroniska kommunikation som passerar gränsen till utlandet. Andra har försökt förklara att det inte är relevant att tala om nationsgränser när det gäller information som förmedlas över internet, eftersom saker du vill skicka till huset bredvid kan passera över hur många nationsgränser som helst om det är den snabbaste vägen för stunden. Rumslighet och geografi är ointressanta begrepp för kommunikation över internet, vilket redan har ställt till problem för juridiken både när det gäller upphovsrätt och jurisdiktion för tryckfrihetsbrott. Det är i högsta grad relevant kritik av lagen, men det är värre än så. Det finns nämligen ingen möjlighet att fånga upp just e-post som uttrycker att avsändaren är terrorist eller ägnar sig åt något brottsligt överhuvudtaget.
Det är så att jag råkar vara expert på den teknik som FRA tänker sig att använda för övervakning av vad du skriver i din e-post. Det är ju faktiskt så att jag som forskare har presenterat sådan teknik både för CIA, genom deras frontorganisation ORD - Office for Research and Development - och för FRA - Försvarets Radioanstalt - för båda organisationerna har jag haft föredragningar. Jag är mycket väl insatt i forskningsfronten på området och arbetar med den här teknologin dagligen. Många människor har förmodligen oklara föreställningar om vad tekniken är förmögen till, men det gäller faktiskt inte mig. Jag vet exakt vad som är möjligt idag och vad som inte är möjligt. Att hitta terrorister genom att filtrera elektronisk kommunikation med avseende på nyckelord är inte möjligt.
Bara genom att beskriva teknologin som att den ska vara baserad på "sökbegrepp" (som riksdagen ska godkänna), visar de för mig vilken primitiv teknologi som de tänker sig att använda. Det hela rör sig inom ramarna för forskningsområdena Informationssökning (Information Retrieval - IR) och Informationsextraktion (Information Extraction - IE) med variationer. Informationssökning handlar om sådan forskning som ligger bakom sökmotorer såsom Google, Altavista och liknande. Det är faktiskt så att det är ungefär lika troligt att FRA skulle hitta terroristkommunikation i e-post med sådan teknologi, som att du skulle hitta terrorister genom att söka på Google med nyckelord som "när vi sprängt Bush flygplan i luften". Nej förlåt, det där var inte nyckelord, det där var en fras. Nyckelord skulle varit "spränga" "Bush" "flygplan". Du får noll träffar på den första sökfrågan och du får 2910 träffar på den andra. Jag kan lova att ingen av de 2910 träffarna är en terrorkonspiration mot Bush. Informationssökning handlar om att hitta dokument (t.ex. e-postbrev) som stämmer så bra in som möjligt på en sökfråga bestående av nyckelord. Och just så grov blir filtreringen om man använder nyckelord för att hitta något väldigt sällsynt.
Det motsvarar ungefär att använda en frontlastare för att söka efter ett par tappade nycklar. Du får upp väldigt mycket skräp på köpet. Teknologin motsvarar inte att sänka ned en magnet i en höstack för att fånga upp en nål!Informationsextraktion å andra sidan handlar om att på ett mer komplext sätt hitta fakta om ett specifikt ämne, inne i ett dokument, och att strukturera den informationen i dess beståndsdelar. Forskningsområdet Informationsextraktion har utvecklats sedan början av 90-talet, framför allt genom en av USA:s försvar (Defense Advanced Research Project Agency) sponsrad konferensserie (MUC - Message Understanding Conference), som gick ut på att forskargrupper tävlade om vem som byggde det bästa systemet för en viss informationsextraktionsuppgift. I MUC-5 tror jag det var som uppgiften handlade om att hitta beskrivningar av terroristattacker i tidningstext och att extrahera information om vilken typ av terroristattack det rörde sig om, vilka vapen som använts, var den skett, hur många som dött eller skadats, vilka som låg bakom, etc, etc. Inte ens de amerikanska myndigheterna var så korkade att de trodde att de kunde använda de här systemen för att hitta informationen i något annat än tidningstext. De behövde sådana här system för att fylla sina analytikers databaser utifrån fakta i telegrambyråtext, för att kunna skapa trendanalyser, för att få geopolitisk överblick och för att kunna göra prioriteringar.
Utöver dessa teknologiers begränsningar är det omöjligt att lyckas med att bygga upp ett sådant här system just beroende på bristen på så kallad tränings- och testdata. Det finns liksom inte tillgängligt stora mängder terroristkorrespondens att lära sig från. Man kan därför aldrig kontrollera om ens system är framgångsrikt eller träna upp ett system utifrån de data som finns. Det är överhuvudtaget inte heller särskilt troligt att det finns någon som helst homogenitet i terroristers språkliga uttryckssätt när de talar om sin terrorism.
På sin egen hemsida skriver FRA följande:
"FRA utformar sina sökbegrepp på sätt som är mycket komplicerade för att slippa drunkna i enorma mängder irrelevant trafik. Denna metodik har FRA arbetat med att förfina i snart 30 års tid, och sökbegreppen måste vara mycket listigare och mer utvecklade för att få rätt effekt. Sökbegreppen byggs upp genom en rad tekniska och innehållsmässiga kriterier, och användningen av betydelsebärande ord är endast ett i mängden. Hur detta sker i detalj vill vi inte gå in på."Jag garanterar dig att ovanstående är rent skitprat. Jag garanterar dig att det är skitsnack, för FRA har inte tillgång till teknik som jag inte känner till.
Det är alltså så att om FRA vill filtrera ut e-post som avslöjar terroristkonspirationer så kommer de bokstavligt talat att få sitta och läsa igenom enorma mängder brev som inte har ett dugg relevans.
Så om vi bortser från möjligheten att FRA är helt pundiga och tror att den här teknologin ska fånga terrorister och internationella brottslingar, vad är det då man vill uppnå?
Här är några förslag:
- Man vill visa sig villig och handlingskraftig inför krav från USA.
- FRA går medvetet in i ett ogenomförbart projekt för att få högre anslag.
- Man vill skruva upp rädslan i samhället. Det är lättare att kontrollera och styra rädda medborgare. (Man har större frihetsgrader att genomföra politiska och ideologiska förändringar om befolkningen är rädd. Det var det som Bowling for Colombine handlade om. Av de påstådda engelska flygsprängarna hade ingen flygbiljett och bara några få pass. Därefter får vi inte ta med vätskor på flyget, för att inte tala om nagelsaxar. Däremot får vi ta med flygspritflaskor av glas - livsfarliga vapen om krossade - och Cola Light och Mentos inköpta efter säkerhetskontrollen.)
- Man vill i efterhand kunna använda e-post som bevis när man hittat individer som man vill lagföra för terroristverksamhet.
- Man vill ha verktyg för åsiktsregistrering.
Det främsta skälet till att vi bör skrämmas av det här lagförslaget är följande. Ett steg mot ökad övervakning, en uppmjukning av integritetsskyddet är irreversibel; den går aldrig att göra ogjord.
Konkret så kommer ett datalager med e-post som hamnat i ett övervakningsfilter aldrig att raderas, även om det enskilda brevet befinns vara ointressant. Och ingen kommer någonsin att säga att det där får ni inte hålla på med längre, och om någon sa så, så skulle ingen lyssna. Irreversibla saker skrämmer mig mer än allt annat.Det finns idag inget terroristhot mot Sverige. Men i morgon, när världen inser att Sverige deltar i krig tillsammans med USA:s styrkor i Afganistan, så kommer det plötsligt att finnas en hotbild mot Sverige som stat. Det bästa terroristskyddet vore att ta avstånd från USA:s imperialistiska aggressionspolitik runt om i världen, och att arbeta för att utjämna de ekonomiska och maktrelaterade klyftorna världen över.
Slutligen. Jag är pacifist. Jag har suttit två månader i fängelse för att jag vägrade ha någonting med militären att göra överhuvudtaget. Jag kommer alltid att vara illojal mot militära uppdragsgivare. Så försök inte ens. Pissråttor!
Andra bloggar om: Odenberg, övervakning, FRA, internet, e-post, integritetskränkning, IR, IE, informationssökning, informationsextraktion
lördag 24 mars 2007
Arab är det nya ryss
fredag 23 mars 2007
Månpasta
I kväll korrekturlagade vi ett recept för någons framtida kokbok. Oj, så gott. Ärtor och mynta är alltid bra ihop.
Andra bloggar om: mums, korrekturmat
Andra bloggar om: mums, korrekturmat
torsdag 22 mars 2007
Citronglömska
Hej! Jag verkar inte dö av salamin. Men nu kom jag på att jag alldeles glömt bort Limoncello-produktionen. Inspirerad av Bendels tips och över livet i stort fortsätter jag så här:
Nu har du låtit citronskalen dra i sprit i en månad. Sila bort citronskalen. Om spriten är omkring 40% så mäter du upp den och tar hälften så mycket vatten och häller i en kastrull. Tillsätt vidare hälften så mycket rårörsocker som vatten till kastrullen. Koka upp. Låt svalna något. Häll genom silduk ner i spriten. Rör om och glöm i en månad till.
Vänta! Nu gjorde jag det där och det som var mörkt pissgult blev ljust avloppsbrunt, eller som grumligt iste. Det här är nog ett sådant fall då man ska använda raffinerat vitt socker och inte rårörsocker om man vill hålla fast vid traditionella estetiska värderingar. Hrm...
Andra bloggar om: limoncello, överlevnad, glömska, sprit
Nu har du låtit citronskalen dra i sprit i en månad. Sila bort citronskalen. Om spriten är omkring 40% så mäter du upp den och tar hälften så mycket vatten och häller i en kastrull. Tillsätt vidare hälften så mycket rårörsocker som vatten till kastrullen. Koka upp. Låt svalna något. Häll genom silduk ner i spriten. Rör om och glöm i en månad till.
Vänta! Nu gjorde jag det där och det som var mörkt pissgult blev ljust avloppsbrunt, eller som grumligt iste. Det här är nog ett sådant fall då man ska använda raffinerat vitt socker och inte rårörsocker om man vill hålla fast vid traditionella estetiska värderingar. Hrm...
Andra bloggar om: limoncello, överlevnad, glömska, sprit
Var och en sin egen försökskanin
Jag provsmakade den socialistiska salamin för en halvtimme sedan. Sitter och väntar på symptom. Känner jag en svag huvudvärk? Värker lederna? Är hostningen en efterdyning av förkylningen?
Jag vågade mig bara på tre små bitar men den var god, salamin. Kanske till och med väldigt god. Stark smak av svartpeppar och tydlig rödvinston. Eftersom det var så smala fjälster har den förlorat lite för mycket fukt. Det har gjort att den har blivit skör. Köttet har torkat mer än späckbitarna vilket gör att den inte går att skära i tunna skivor, men det vill man nog ändå inte när korvarna är så smala.
Resten av korvarna lät jag vakumförpacka på Finefood så att de inte ska förlora ännu mer fukt. Undrar om någon vågar smaka om jag tar med mig en till gittogethern?
Andra bloggar om: salami, provsmakning, dödsförakt, korv, matförgiftning
Jag vågade mig bara på tre små bitar men den var god, salamin. Kanske till och med väldigt god. Stark smak av svartpeppar och tydlig rödvinston. Eftersom det var så smala fjälster har den förlorat lite för mycket fukt. Det har gjort att den har blivit skör. Köttet har torkat mer än späckbitarna vilket gör att den inte går att skära i tunna skivor, men det vill man nog ändå inte när korvarna är så smala.
Resten av korvarna lät jag vakumförpacka på Finefood så att de inte ska förlora ännu mer fukt. Undrar om någon vågar smaka om jag tar med mig en till gittogethern?
Andra bloggar om: salami, provsmakning, dödsförakt, korv, matförgiftning
onsdag 21 mars 2007
Tyskt byte
Äntligen hemma! Här är mitt byte.
Uppifrån från vänster har vi två paket Maultaschen, en burk Hubertus Schmalz (på gris- och gåsfett), ett dinkelbröd, en bit Emmentahler, två kalvbratwurst, en tryffelleverkorv, ett paket rostbratwurst, massa tunna skivor Strohgäuschinken och sex Nürnberger bratwurst.
När Den tyske vännen körde mig till mitt hotell pekade han ut en bra slaktare i närheten (Metzgerei Ziegler, Wiederholdstr. 23). Jag följde Jessikas uppmaning idag och frågade slaktaren efter schwabiska specialiteter. De skulle inte få in maultaschen förrän i morgon och han blev överhuvudtaget generad över sin obefintliga engelska och över att han inte tyckte att de hade tillräckligt schwabiska produkter. Han var snäll men servil, om man nu kan tänka sig en servil slaktare. Och charkuterist är nog snarare vad han var.
Nåväl, Strohgäu-skinkan var det enda han tyckte var lokalt nog, och den är ju lite ovanlig med tanke på att man får noll träffar på google om man söker på ordet. Hotellet hade den på sin storartade frukostbuffé, så jag visste hur god den är. Lätt rökt, men bara lätt, och inte för salt. Mild och mjuk.
Nu har vi ätit kalvbratwursten - mild, inte märkvärdig, men komplexare köttsmak än en svensk mild korv - och Nürnbergbratwurstarna. De senare tyckte L var så vackra och vaktelägglika och det har hon ju rätt i.
Och de var just så goda som de ser ut. Med förrädiskt mycket smak.
Schmaltz har jag aldrig tidigare ätit förrän nyss på en skiva av dinkelbrödet. Oj, så gott, mycket löksmak, fett och perfekt på en skiva mörkt bröd.
Maultaschen och rostbratwurst köpte jag på delikatessbutiken Schlemmermeyer (Königstr. 4) vid stationen. Jag kunde ju inte komma hem utan Maultaschen.
Nu ska jag smälta maten och njuta av att vara hemma igen. Och förkylningen är borta. Så skönt.
Andra bloggar om: maultaschen, schmalz, dinkelbröd, emmentahler, leverkorv, rostbratwurst, Strohgäuschinken, Nürnberger bratwurst, bratwurst, Stuttgart
Uppifrån från vänster har vi två paket Maultaschen, en burk Hubertus Schmalz (på gris- och gåsfett), ett dinkelbröd, en bit Emmentahler, två kalvbratwurst, en tryffelleverkorv, ett paket rostbratwurst, massa tunna skivor Strohgäuschinken och sex Nürnberger bratwurst.
När Den tyske vännen körde mig till mitt hotell pekade han ut en bra slaktare i närheten (Metzgerei Ziegler, Wiederholdstr. 23). Jag följde Jessikas uppmaning idag och frågade slaktaren efter schwabiska specialiteter. De skulle inte få in maultaschen förrän i morgon och han blev överhuvudtaget generad över sin obefintliga engelska och över att han inte tyckte att de hade tillräckligt schwabiska produkter. Han var snäll men servil, om man nu kan tänka sig en servil slaktare. Och charkuterist är nog snarare vad han var.
Nåväl, Strohgäu-skinkan var det enda han tyckte var lokalt nog, och den är ju lite ovanlig med tanke på att man får noll träffar på google om man söker på ordet. Hotellet hade den på sin storartade frukostbuffé, så jag visste hur god den är. Lätt rökt, men bara lätt, och inte för salt. Mild och mjuk.
Nu har vi ätit kalvbratwursten - mild, inte märkvärdig, men komplexare köttsmak än en svensk mild korv - och Nürnbergbratwurstarna. De senare tyckte L var så vackra och vaktelägglika och det har hon ju rätt i.
Och de var just så goda som de ser ut. Med förrädiskt mycket smak.Schmaltz har jag aldrig tidigare ätit förrän nyss på en skiva av dinkelbrödet. Oj, så gott, mycket löksmak, fett och perfekt på en skiva mörkt bröd.
Maultaschen och rostbratwurst köpte jag på delikatessbutiken Schlemmermeyer (Königstr. 4) vid stationen. Jag kunde ju inte komma hem utan Maultaschen.
Nu ska jag smälta maten och njuta av att vara hemma igen. Och förkylningen är borta. Så skönt.
Andra bloggar om: maultaschen, schmalz, dinkelbröd, emmentahler, leverkorv, rostbratwurst, Strohgäuschinken, Nürnberger bratwurst, bratwurst, Stuttgart
måndag 19 mars 2007
100% heltäckningsmatta
Här uppe på Stuttgarts kullar där magnolian blommar hade jag, strax innan, proppat i mig Maultaschen hemma hos den tyska vännen. På bussen ner från kullarna fick jag sms från L som talade om för mig att jag vunnit Bolognese-tävlingen enligt Matälskarens älskade Johan. Då blev jag glad! Hans kommentarer var intelligenta också, fast jag kommer att bli ännu gladare om han gillar såsen när han får smaka den i verkliga livet.
På mitt hotellrum firar jag med en kvarting vitt vin. Önskar att jag finge festa loss rejält, för hissen här på det underbara hotellet skulle klara att jag inte visste vad som är upp eller ner. Den är nämligen helt inbäddad i heltäckningsmatta.
Andra bloggar om: bolognese, ragù, Stuttgart, vår, magnolia, heltäckningsmatta
söndag 18 mars 2007
Linssoppa eller sniglar?
L:
Medan K ägnar sig åt politik idag så tog jag mig en titt i skafferiet. Det är fullt. Proppfullt. Vi har exempelvis tio påsar med olika sorters mjöl. Nedanför skafferiet har vi dessutom en tio-kilosförpackning från Järna. Mycket mjöl alltså. K kan baka bröd så att det räcker månader framöver. Om han hade tid. Han har även örnögon och ett bra minne. Det går inte att slänga något bara för att det står att bästa förbruknings datum har gått ut. Det håller ju ett tag till.
Mina ögon föll på en påse gröna linser, som har stått där i obruten förpackning ett tag. Det känns nästan tvunget att göra och skriva om en linssoppa på K:s blogg. Det är en rätt som förknippas med vissa politiska åsikter. Vänster-människor äter ju mer linser än andra. Vänstermänniskor är ju inte lika intresserade av matflärd. Eller?
Så medan jag längtar till lördag då vi ska gå ut och äta på Bistro Paname, öppnade jag förpackningen med linser och kände mig genast jätteduktig. Jag skulle både spara pengar, äta nyttigt och skriva om den röda klassiskern.
Här är vad min soppa innehöll: vatten, köttbuljong, tomatpuré. Saften från citronklyfta , vitlök och brynt charlottenlök, ett lagerblad och timjan, blekselleri, gröna linser. På slutet slängde jag i gårdagens klyftpotatisar.
Det blev gott. Vardagsgott. Duktigt-gott. Nyttigt-gott. Nu känner att jag gjort mig mer förtjänt av en tallrik sniglar med persiljesmör på lördag.
Andra bloggar om: linser, linssoppa, vänstermat
lördag 17 mars 2007
In i garderoben
Nu har fem chili-plantor grott. Tre Cascabel, en Mulato Isleno och en Jamaican Bell. Dags att ställa in dem i garderoben under lysröret, så att de inte blir för långa och gängliga. Ljus på med tidsinställning 16 timmar om dygnet. De har det lugnt och skönt medan jag stressar ihjäl mig.
Ovanpå djävulsförkylningen kommer politiska plikter hela helgen och sedan direkt ut till Arlanda i morgon kväll för att flyga ner till Stuttgart igen. Där förväntas jag presentera projektplaner som jag inte ens har hunnit skriva ner än. Hoppas jag hinner det på måndag förmiddag.
Jag kommer tillbaka först på onsdag-kvällen, så kanske L bloggar något mer fram till dess. Om jag får plats i bagaget så ska jag i varje fall försöka få ner lite mer Maultaschen och annat gott hem.
Andra bloggar om: chili, cascabel, mulato isleno, jamaican bell, förkylning, politik, plikter, maultaschen
fredag 16 mars 2007
En korv, en gul badring och Strindberg
L fortsätter att gästblogga, eftersom jag är man och sjuk och det är mycket värre än hennes förkylning.
Lina och jag gick på ett genomdrag av Strindbergs Ett Drömspel på Dramaten i går. Jag lovade K att skriva en liten blogg om paus-kaffet. Men genomdraget började kl. 11 på förmiddagen och efter en och en halvtimmes genomdrag var Lina och jag aphungriga.
Vi drog på oss kapporna i pausen och sprang över till Nybrogrillen. Vi hamnade långt bak i kön bakom en välklädd dam med en högst ovillig hund. Det har aldrig hänt att jag sett en hund som inte vill ha en korv när det bjuds. Den svarta lille scotten satte sig på bakhasorna medan matte försökte dra den närmre korvmojjen.
Tillbaka på den öppna repetitionen. Det är inte min sak att recensera. Men det är kanske bra att det är några dagar kvar till premiären. Jonas Malmsjö slängde ut en gul badring i publiken och den träffade Lina. Det hade en viss verfremdungseffekt, som Brecht skulle ha gillat.
Andra bloggar om: gästbloggning, Strindberg, Ett Drömspel, Dramaten, korv, hundar, verfremdungseffekt, Brecht
Lina och jag gick på ett genomdrag av Strindbergs Ett Drömspel på Dramaten i går. Jag lovade K att skriva en liten blogg om paus-kaffet. Men genomdraget började kl. 11 på förmiddagen och efter en och en halvtimmes genomdrag var Lina och jag aphungriga.
Vi drog på oss kapporna i pausen och sprang över till Nybrogrillen. Vi hamnade långt bak i kön bakom en välklädd dam med en högst ovillig hund. Det har aldrig hänt att jag sett en hund som inte vill ha en korv när det bjuds. Den svarta lille scotten satte sig på bakhasorna medan matte försökte dra den närmre korvmojjen.
- Det är ju för din skull som vi ska handla, försökte hon övertyga.
Visst tycker man att det borde ha gett oss en varning. Men nej. Jag slog till på den italienska, tjocka korven med fläskkött och surkål för 38 kronor. För på menyn fanns ett klistermärke i guld från 2002. Det stod SM-Guld. Och jag shoppade. Jag tryckte i mig en okej korv med mindre okej surkål medan vi småsprang tillbaka och tänkte: smart hund. Bättre att vänta tills man kommer hem. Bättre käk hemma.
Tillbaka på den öppna repetitionen. Det är inte min sak att recensera. Men det är kanske bra att det är några dagar kvar till premiären. Jonas Malmsjö slängde ut en gul badring i publiken och den träffade Lina. Det hade en viss verfremdungseffekt, som Brecht skulle ha gillat.
Andra bloggar om: gästbloggning, Strindberg, Ett Drömspel, Dramaten, korv, hundar, verfremdungseffekt, Brecht
torsdag 15 mars 2007
Egendomligheter?
Jag har blivit utmanad av Kinna på en lek. Man ska skriva ner ett antal egendomligheter om sig själv på sin blogg för alla att glo på. Sedan ska man skicka vidare utmaningen. Men gudskelov är reglerna sådana att för varje ny vända så blir både antalet saker man ska skriva ner, och antal personer som man ska skicka vidare utmaningen till, en färre. Det började med ett tusental bloggare och egenheter, men nu är vi äntligen nere på hanterbara fem stycken.
- Jag har bott i över 30 olika lägenheter
- Jag älskar mina namnsdagar och påminner gärna folk om dem
- Jag hatar när man blandar glass med torra saker
- Jag har spelat rysk soldat på Stockholms Stadsteater och bar då ut Stalins kista otaliga gånger i en riktig kalkonföreställning
- Jag tror att indianer är ostmänniskor och cowboys är korvmänniskor och att man kan fortsätta att dela in världen på det viset
tisdag 13 mars 2007
Nykläckt
Först upp av de sådda chilifröna blev Jamaican Bell. Nio dagar tog det, men den här grodden är ensam.
Andra bloggar om: förgroning, chili, chiliodling, chiliprojekt, jamaican bell
Ansvar
Läs vad Syrran skriver om alla jobbiga frågor som måste ställas om man går med på analysen att det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor i samhället, och att våldtäkt är ett uttryck för resultat av detta förtryck snarare än ett individpsykologiskt problem.
Andra bloggar om: könsmaktsordning, våldtäkt
Andra bloggar om: könsmaktsordning, våldtäkt
söndag 11 mars 2007
fredag 9 mars 2007
Sista lunchen på SR
Eftersom L har smittat mig sjuk, har jag tvingat henne att gästblogga:
I dag var min sista dag på Sveriges Radio, en tillfällig anställning. Jag har tagit med mig lunch varje dag och mikrat den. Jag har lärt känna nya människor och fått se vad de har med sig för matrester. Om de har öst ner gårdagens fiskpinnar med ris i ett gammalt glasspaket eller om de köper keso och brunprickiga bananer på Skafferiet.
Många saker kring lunchen är intressanta att observera hos sina nya kollegor. Allt det som är vardagligt och intimt visar sig vid ett matbord. Det mumsas, smackas och pratas med mat i munnen. Såklart. Det är ju inte Nobelmiddag. Och så finns det dom som tycker att allt som det inte står namn på i kylskåp och skafferi är det fritt fram att ta för sig av. Jättehungriga personer. Och vad är det med dem som fullständigt hamstrar servetter eller drar metervis med hushållspapper? De lyckas dessutom använda allt papper. Mystiskt. Och smulmänniskorna. De, som inte bara samlar ihop smulorna, utan sedan fortsätter att formera dem till miniatyrkonsverk. Väldigt passivt aggressivt.
Såhär sista dagen tänkte jag att jag skulle slå till och prova maten i SR:s lunchmatsal, Restaurang Gourmedia. Namnet gör ju anspråk på gourmetmat för mediafolk. Jag hade bespetsat mig på den strimlade oxragun, med tomat, smålök och zucchini, som det gick att läsa om på hemsidan.
Till att börja med ser själva restaurangen ut som vilken matsal som helst. Inte som en gourmetrestaurang alls. Med matsalstak, matsalväggar med inramade affischer och matalsmöbler som kunde stå i vilken matsal, i vilken myndighet, skola, eller servicehus som helst, någonstans i Sverige. Istället för estetik har det satsats på tydlighet med skyltar att följa om var man kan hämta vad. Drycker. Dagens rätt. Sallad. Bröd. Kryddor. Take-away.
Och alla mediemännsikorna rörde sig vant i denna snitslade matsalsvärld och blev till matsalsmänniskor. I alla åldrar, storlekar och klädstilar. Jag kryssade omkring med min bricka, tog rivna morötter, isbergsallad och groddar med rhode-islandsås och sedan oxragun. Vad ska jag säga? Urk på burk. Allt var skumt i konsistensen. Och smaklöst. Jag tuggade och tuggade och tuggade. Skittrist.
Desto roligare att titta på de andra gästerna. På tanten vid nästa bord, som fortfarande använder papiljotter. Ett sprött litet hår hade det fina pailjottsvallet. Hon var den som höll i gång samtalet i sitt sällskap. De andra två var tysta. Papiljotttanten var nöjd. Och det unga gänget som teckande med händerna. Jag blir alltid lite generad när jag ser folk teckna. Jag vill så gärna titta. Det ser så livligt ut. Vad betyder den där gesten? Och den? Men jag tittar bort. Inte glo ofint.
Ytterligare en tant fångade min uppmärksamhet. Hon satt i profil, kutade med ryggen och såg egentligen rätt alldaglig ut om det inte vore för de knallröda inneskorna. Tydligen varma. Tanten kippade med skorna och luftade fötterna. På det där vardagliga och avspända sättet, samtidigt som hon tog nästa tugga.
Får du möjlighet någon gång, besök då Gourmedia. Inte för matens skull, men för kostymcheferna, de unga killarna i munkjackor, de äldre i hood-kläder, scriptorna, marimekkokillarna, mustaschteknikerna, kulturtanterna, sportdårarna, pumorna och hela den tunga finska redaktionen.
Andra bloggar om: Sveriges Radio, Gourmedia, lunchmat, lunchrestauranger, gästbloggning
I dag var min sista dag på Sveriges Radio, en tillfällig anställning. Jag har tagit med mig lunch varje dag och mikrat den. Jag har lärt känna nya människor och fått se vad de har med sig för matrester. Om de har öst ner gårdagens fiskpinnar med ris i ett gammalt glasspaket eller om de köper keso och brunprickiga bananer på Skafferiet.
Många saker kring lunchen är intressanta att observera hos sina nya kollegor. Allt det som är vardagligt och intimt visar sig vid ett matbord. Det mumsas, smackas och pratas med mat i munnen. Såklart. Det är ju inte Nobelmiddag. Och så finns det dom som tycker att allt som det inte står namn på i kylskåp och skafferi är det fritt fram att ta för sig av. Jättehungriga personer. Och vad är det med dem som fullständigt hamstrar servetter eller drar metervis med hushållspapper? De lyckas dessutom använda allt papper. Mystiskt. Och smulmänniskorna. De, som inte bara samlar ihop smulorna, utan sedan fortsätter att formera dem till miniatyrkonsverk. Väldigt passivt aggressivt.
Såhär sista dagen tänkte jag att jag skulle slå till och prova maten i SR:s lunchmatsal, Restaurang Gourmedia. Namnet gör ju anspråk på gourmetmat för mediafolk. Jag hade bespetsat mig på den strimlade oxragun, med tomat, smålök och zucchini, som det gick att läsa om på hemsidan.
Till att börja med ser själva restaurangen ut som vilken matsal som helst. Inte som en gourmetrestaurang alls. Med matsalstak, matsalväggar med inramade affischer och matalsmöbler som kunde stå i vilken matsal, i vilken myndighet, skola, eller servicehus som helst, någonstans i Sverige. Istället för estetik har det satsats på tydlighet med skyltar att följa om var man kan hämta vad. Drycker. Dagens rätt. Sallad. Bröd. Kryddor. Take-away.
Och alla mediemännsikorna rörde sig vant i denna snitslade matsalsvärld och blev till matsalsmänniskor. I alla åldrar, storlekar och klädstilar. Jag kryssade omkring med min bricka, tog rivna morötter, isbergsallad och groddar med rhode-islandsås och sedan oxragun. Vad ska jag säga? Urk på burk. Allt var skumt i konsistensen. Och smaklöst. Jag tuggade och tuggade och tuggade. Skittrist.
Desto roligare att titta på de andra gästerna. På tanten vid nästa bord, som fortfarande använder papiljotter. Ett sprött litet hår hade det fina pailjottsvallet. Hon var den som höll i gång samtalet i sitt sällskap. De andra två var tysta. Papiljotttanten var nöjd. Och det unga gänget som teckande med händerna. Jag blir alltid lite generad när jag ser folk teckna. Jag vill så gärna titta. Det ser så livligt ut. Vad betyder den där gesten? Och den? Men jag tittar bort. Inte glo ofint.
Ytterligare en tant fångade min uppmärksamhet. Hon satt i profil, kutade med ryggen och såg egentligen rätt alldaglig ut om det inte vore för de knallröda inneskorna. Tydligen varma. Tanten kippade med skorna och luftade fötterna. På det där vardagliga och avspända sättet, samtidigt som hon tog nästa tugga.
Får du möjlighet någon gång, besök då Gourmedia. Inte för matens skull, men för kostymcheferna, de unga killarna i munkjackor, de äldre i hood-kläder, scriptorna, marimekkokillarna, mustaschteknikerna, kulturtanterna, sportdårarna, pumorna och hela den tunga finska redaktionen.
Andra bloggar om: Sveriges Radio, Gourmedia, lunchmat, lunchrestauranger, gästbloggning
torsdag 8 mars 2007
Dyster kvinnodag
Jag skulle så gärna vilja formulera något rappt och extra intelligent med anledning av att det idag är den internationella kvinnodagen. Men huvudet är fullt av förkylning och jag känner mig bara dyster och illa till mods när jag tänker på hur allt går åt helvete.
Det blir alltmer uppenbart att det systemskifte som regeringen nu genomför inte bara kommer att öka klyftorna mellan fattiga och rika, utan även mellan könen. Regeringens politik är en resa tillbaks till den tid då det var en självklarhet att kvinnors ekonomi och hälsa var underordnad mannens.
Häromdagen hörde jag den kvinnliga programledaren i Ring P1 argumentera mot en abortmotståndare med argument som ungefär löd "Ja, men kan det inte finnas situationer då en ung kvinna, kanske utan jobb, och utan pojkvän, bör kunna välja detta fruktansvärda steg".
Sex månader med en borglig regering, ett år med allt mer kvinnofientlig kd-propaganda, så fort går det utför på det sluttande planet att diskussionen förs med argument som vore otänkbara bara för några år sedan. Här är det ingen som längre påminner om att mellan 400 och 500 kvinnor i världen dör varje dag i sviterna av illegala aborter. Ingen säger längre att det är en självklarhet att kvinnan ska ha den slutgiltiga makten över sin egen kropp.
Och regeringen inför ett "vårdnadsbidrag" som är skapat just för de kvinnor med välbetalda makar, som kan stanna hemma med barnen för 3000 kronor i nålpengar per månad.
Och regeringen ger skattelättnader à 8-9 miljarder till de som har råd med tjänstefolk, i stället för att satsa pengarna på till exempel den offentlig sektorn. Och regeringen skär ner på allt den kan inom vår gemensamma sektor och försämrar all den samhällsservice som när den urholkas främst drabbar kvinnor - kollektivtrafik, vård och omsorg, etc.
Nu går det så snabbt utför att jag inte ens har orkat med att uppdatera listan i högermarginalen. Påminn mig gärna om vad jag har missat att lägga in. Nu ska jag bädda ner mig och läsa nya numret av Flamman i hopp om att hitta någon uppmuntran! (Naturligtvis med med en kopp ingefärsavkok och en av citronkakorna som Louise på begäran uppfann ett recept på.)
Andra bloggar om: kvinnodagen, kvinnofientlig politik, regeringen, jämställdhet, vårdnadsbidrag, systemskifte, mörka tider
Det blir alltmer uppenbart att det systemskifte som regeringen nu genomför inte bara kommer att öka klyftorna mellan fattiga och rika, utan även mellan könen. Regeringens politik är en resa tillbaks till den tid då det var en självklarhet att kvinnors ekonomi och hälsa var underordnad mannens.
Häromdagen hörde jag den kvinnliga programledaren i Ring P1 argumentera mot en abortmotståndare med argument som ungefär löd "Ja, men kan det inte finnas situationer då en ung kvinna, kanske utan jobb, och utan pojkvän, bör kunna välja detta fruktansvärda steg".
Sex månader med en borglig regering, ett år med allt mer kvinnofientlig kd-propaganda, så fort går det utför på det sluttande planet att diskussionen förs med argument som vore otänkbara bara för några år sedan. Här är det ingen som längre påminner om att mellan 400 och 500 kvinnor i världen dör varje dag i sviterna av illegala aborter. Ingen säger längre att det är en självklarhet att kvinnan ska ha den slutgiltiga makten över sin egen kropp.
Och regeringen inför ett "vårdnadsbidrag" som är skapat just för de kvinnor med välbetalda makar, som kan stanna hemma med barnen för 3000 kronor i nålpengar per månad.
Och regeringen ger skattelättnader à 8-9 miljarder till de som har råd med tjänstefolk, i stället för att satsa pengarna på till exempel den offentlig sektorn. Och regeringen skär ner på allt den kan inom vår gemensamma sektor och försämrar all den samhällsservice som när den urholkas främst drabbar kvinnor - kollektivtrafik, vård och omsorg, etc.
Nu går det så snabbt utför att jag inte ens har orkat med att uppdatera listan i högermarginalen. Påminn mig gärna om vad jag har missat att lägga in. Nu ska jag bädda ner mig och läsa nya numret av Flamman i hopp om att hitta någon uppmuntran! (Naturligtvis med med en kopp ingefärsavkok och en av citronkakorna som Louise på begäran uppfann ett recept på.)
Andra bloggar om: kvinnodagen, kvinnofientlig politik, regeringen, jämställdhet, vårdnadsbidrag, systemskifte, mörka tider
tisdag 6 mars 2007
Johan Ehrenberg
Tisdagen den 13 mars klockan 19.00 kommer Johan Ehrenberg, chefredaktör för ETC, till Enskede Bibliotek för att tala om maktlöshetsjukan inom vänstern och sin nya bok Nya Ekonomihandboken, som är en uppdatering av den för mig omvälvande Ekonomihandboken som inte går att få tag på längre. Han kommer också att lägga fram sitt förslag till socialistiskt program. Jag ska gå dit och lyssna för jag tror att det blir både intressant, lärorikt och stärkande i dessa dystra tider. Det är dessutom gratis och han sägs vara en väldigt bra föredragshållare.
Andra bloggar om: Johan Ehrenberg, Enskede Bibliotek, Ekonomihandboken, socialism, framtidstro
Andra bloggar om: Johan Ehrenberg, Enskede Bibliotek, Ekonomihandboken, socialism, framtidstro
måndag 5 mars 2007
Sjunde dagen
söndag 4 mars 2007
Satt chili
Nu är chilifröna sådda. Fyra frön av varje sort satta i enskilda småkrukor med kaktusjord uppblandad med perlite och vermiculite.
Vill man veta mer om chili så rekommenderar jag den här galne finnens sidor. Missa inte hans bilder på "Fiery Faces", som visar hur folk ser ut efter att ha ätit hans starkaste sorter.
Andra bloggar om: chili, odling, chiliodling, chiliprojekt
Vill man veta mer om chili så rekommenderar jag den här galne finnens sidor. Missa inte hans bilder på "Fiery Faces", som visar hur folk ser ut efter att ha ätit hans starkaste sorter.
Andra bloggar om: chili, odling, chiliodling, chiliprojekt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
