Vad finns i Piratparti-påsen?

Jag förstår de som vill rösta på Piratpartiet för att markera sin ståndpunkt i frågor som gäller fildelning, övervakning och andra begränsningar av nätet. Av en kort intervju i SvD med Christian Engström, förstanamn på PP:s EU-valsedel och tidigare medlem av folkpartiet i 20 år, framgår det att en röst på Piratpartiet också innebär en röst på antingen ALDE (Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa) eller G/EFA (Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen), för någon av dessa grupper kommer partiet att tillhöra och rösta med i frågor där de inte har en egen ståndpunkt.

– I de frågor vi inte har någon politik kommer vi rösta med den partigrupp vi tillhör.

I en artikel i samma tidning om småpartiernas möjligheter i EU-valet framgår att det enligt den senaste opinionsundersökningen främst var yngre män som vid tidigare riksdagsval röstat rödgrönt som nu uppger sympatier för PP. Jag undrar om dessa yngre män känner till att en röst på PP blir en röst som kommer att arbeta för, bland annat, ett starkare mer federalistiskt EU, ett EU där marknaden alltid går före välfärden?

Jag tror tyvärr att det är väldigt många som inte har förstått att Vänsterpartiet har i stort sett samma syn som Piratpartiet i frågor som rör friheten på nätet respektive övervakningen och begränsningen av internet, nu senast uttryckt på Aftonbladet Debatt. Som så många gånger annars misslyckas Vänsterpartiets centrala kommunikation och jag lyckas inte hitta någonting om partiets politik kring detta område på hemsidan. Det är väldigt frustrerande att partiet centralt inte förmår förmedla sin ståndpunkt i en sådan oerhört viktig fråga, utan förlitar sig på att vänsterbloggarna ska driva saken.

Uppdatering: Jag hann inte mycket mer än skriva det där så la Vänsterpartiet upp information på sin hemsida!

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Vänsterpartiet, telekompaketet, EU-valet, EU-parlamentet, övervakning, fildelning

Ingvar och Sökbegreppen

Återigen försöker FRA-chefen Ingvar Åkesson desinformera och blanda bort korten i ännu ett illa skrivet inlägg på SvD Brännpunkt, denna gång som svar på Birgitta Ohlssons förtydligande efter Åkessons tidigare retursvada gällande kravet på att signalspaning mot medborgare bara ska få ske vid brottsmisstanke.

Återigen används termen "sökbegrepp". Återigen vill jag påpeka att den enda information i meddelanden som "sökbegrepp" kan analysera och som kan ge träffar i FRA:s filter är avsändare, mottagare och innehåll, samt metainformation som vilket språk meddelande är uttryckt på, hur det är kodat, tidsstämplar och eventuell kryptering, etc.* Vad gäller innehållet i kabelburen information har jag redan tidigare förklarat att det är teoretiskt och praktiskt omöjligt (här och här) att med någon som helst precision upptäcka till exempel planering av IT-attacker eller vapensystem riktade mot Sverige, utan att manuellt granska stora mängder av det som Ingvar kallar "vanliga svenskars kommunikation".

För att Ingvar Åkessons argumentation ska bli hållbar krävs att det som avses är spaning på kommunikation till och från redan kända grupper eller individer. Om detta är vad FRA vill ha möjlighet till, så krävs inte en signalspaningslag av den omfattning som den som antogs av riksdagen nyligen och vars största problem är att den ger möjlighet till massavlyssning av alla svenska medborgare. Om spaning mot redan kända grupper och individer är vad FRA vill ha möjlighet till, så skulle det räcka med att något slags domstol godkände övervakning av dessa individer och grupper och tvingade kabelägaren eller kommunikationsleverantören att lämna ut just den kommunikationen.

I övrigt tål det att tänkas på att för att FRA-lagen ska bli verkligt teknikoberoende så bör man ta fram maskiner som automatiskt öppnar och vecklar upp brev, OCR-läser innehållet och matchar det mot FRA:s "sökbegrepp" för att sedan försluta breven och vidarebefordra dem till adressaten, om de inte ska vidare analyseras av FRA-anställda. Att bygga en sådan maskin är inte på något sätt mer komplicerat än att bygga de elektroniska filtreringssystem som FRA hävdar att de har, eller tror sig kunna bygga.

Och samtalen runt fikabordet på alla Sveriges arbetsplatser skulle också kunna filtreras med dagens taligenkänningsteknik, om vi bara hade mikrofonerna uppsatta... Det enda glädjande i sammanhanget är att debatten inte lägger sig.


*Man kan i och för sig föreställa sig att denna information dessutom kopplas till elektroniska beteenden, så att de spår i form av t.ex. IP-nummer, som en websurfare lämnar efter sig skulle kunna göra den sammanlagda informationen fylligare.


Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, FRA, Lex Orwell, Ingvar Åkesson, integritet, rappakalja, övervakning, integritetskränkning

Anders Wik och Ingvar Åkesson vilseleder om FRA-lagen

I debatten efter antagandet av FRA-lagen har det blivit uppenbart att många av de politiker som hade rätt att rösta om lagen inte hade kompetens att förstå dess följder i sin bristande kunskap om den bakomliggande tekniken.

De av alliansens företrädare som snubblat på teknisk okunskap i sina kommentarer om lagen och sitt röstande, är legio, men mer skrämmande är kanske att när Mona Sahlin till slut bryter den långa tystnaden och lovar att FRA-lagen ska rivas upp efter nästa val, så gör hon det med ett uttalande som tydligt visar att hon inte fattat ett jota av vare sig tekniken eller vad lagstiftningen innebär, när hon beskriver sina skärpta krav:

- Att inte bara sticka fingret ner i kablarna för att se vad man hittar, utan söka efter vad man ser som misstanke om brott, säger hon till Rapport.

Det skulle alla FRA-anställda hålla med om att det är en definition av vad de sysslar med. Läser man mellan raderna i hennes uttalande så förstår man att hon inte alls tänker riva upp lagen, utan bara ändra den så att den framstår som mer rumsren.

Ännu mer besvärande är det när nu både FRA:s förre överdirektör Anders Wik och nuvarande generaldirektör Ingvar Åkesson uttalar sig i DN och SvD på så sätt att det antingen innebär att de själva inte begriper den bakomliggande tekniken, vilket jag betvivlar, eller att de medvetet försöker vilseleda medborgarna.

En stor mängd internationell trafik går genom Sverige. Genom att FRA får spana i den trafik som går i tråd över gränsen kan FRA förse sina uppdragsgivare med information ur den internationella trafiken. Den inhemska trafiken får FRA fortfarande inte spana på.

Gränser och vad som är internationellt eller nationellt kan inte enkelt avgöras vad gäller kommunikation på internet. Visst finns det kablar som går över gränserna, men huruvida en kommunikation sker mellan två personer inom Sverige eller mellan en person i Sverige och någon annan i ett annat land går inte att avgöra utan att grovt kränka personernas integritet genom att spana på individernas handlingsmönster på WWW. Detta vet Ingvar Åkesson när han skriver som ovan.

'För ökad säkerhet efter lagens införande finns tekniska metoder för att "spärra ut" inrikestrafik så väl som möjligt', påstår Anders Wik. En e-postadress som bolletott@gmail.com kan bara konstateras tillhöra en svensk om man spanar på vilka ip-nummer som loggar in på kontot. "Så väl som möjligt" är inte tillfredsställande.

Den information som finns att tillgå i ett meddelande, vare sig det gäller e-post, sms eller telefonsamtal, som kan vara relevant för underrättelseinhämtande är avsändare, mottagare och innehåll. Av det dokument som publiceras i samband med Rapport-avslöjandet framgår att trafikdata, det vill säga vem som kommunicerar med vem, redan lagras av FRA.

När nu FRA anstränger sig för att vi inte ska uppfatta den nya lagen som en lag som tillåter massövervakning, hävdar man att det inte är så att alla data kommer att lagras för att sedan genomsökas med "sökbegrepp". Detta blir en fråga om hur man definierar "lagra" och "massövervakning". Ur mitt yrkesperspektiv handlar det om följande: För att kunna tillämpa ett "sökbegrepp" måste man fånga upp ett meddelande, det vill säga lagra det för åtminstone en kortare tid, och söka igenom det, kontrollera automatiskt om meddelandet matchar "sökbegreppet". Gör man det på all kommunikation så är det relevant att tala om massövervakning. När FRA sätter ett filter på de kablar som går ut från, och in i, landet så handlar det om massavlyssning, hur mycket än FRA:s chefer blandar ihop syftet med lagen med den övervakning som lagen faktiskt möjliggör.

Det är just detta som är den kränkning av den personliga integriteten som så många reagerar mot. Vi vill fortfarande att våra brev ska vara oöppnade när de dimper ned i brevlådan, oavsett om det rör sig om en automatisk undersökning om huruvida de innehåller för tillfället kontroversiella uppmaningar, referenser till vapensystem, listor på bombingredienser eller annat som ger träffar på "sökbegrepp".

När man i samband med den här debatten aggressivt frågar om vi inte bör ha någon underrättelsespaning överhuvudtaget, så kan den frågan bara besvaras i relation till svaret på frågan om huruvida vi bör bevara den än så länge lagstadgade brevhemligheten eller ej.

Det är nämligen så att man inte kan välja ut, eller filtrera, eller tillämpa sökbegrepp, på en kabeltrafik utan att titta på kommunikationens innehåll. På samma sätt som man inte kan veta vad bilarna som kommer till en vägspärr innehåller, vart de är på väg, eller varifrån de kommer, utan att stoppa dem och undersöka, kan man inte, liksom på avstånd, filtrera ut de meddelanden som rör utländska förhållanden utan att titta i dem, så som dessa FRA-anknutna skribenter försöker inbilla oss. Att detta ska ske med automatiska metoder som ska urskilja hot mot rikets säkerhet gör inte saken bättre.

Som jag tidigare stöddigt har påpekat räknar jag mig som expert på området att hitta specifik information i stora mängder text. Jag känner väl till forskningsfronten inom detta område och jag vet att FRA ljuger när påstår sig att kunna hitta hot mot rikets säkerhet bara genom att automatiskt genomsöka eller filtrera, med "sökbegrepp", innehållet i e-post, sms och telefonsamtal i kabel, utan att koppla denna information till andra handlingsmönster på webben (som i så fall måste lagras illegalt för att senare kunna kopplas samman med kommunikation).

Varje argument från FRA måste granskas från ett tekniskt perspektiv och vi som kan tekniken är skyldiga att beskriva bristerna i resonemangen för de som inte har kunskapen eller erfarenheten som krävs för att förstå på vilket sätt som vi håller på att förlora demokratin just nu.

Att "FRA-are, chefer och andra, har [...] god moral och yrkesetik" ska, enligt Anders Wik, garantera att ett framtida system inte missbrukas, och att detta är "en fråga om självbevarelsedrift" eftersom hela "FRA:s framtida existens skulle riskeras" känns inte alls betryggande. Tvärtom så synliggör Anders Wik just hur oskyddad den infrastruktur som man vill bygga upp i själva verket är.

P.S. "FRA är inte en del av "Militären" eller ens av "Försvaret". Detta kan man tydligen inte säga nog många gånger", enligt Anders Wik. Och hur många gånger man än säger det så blir det inte ett dugg mer intressant uttalande. Vem bryr sig om vilka distinktioner som Försvarets Radioanstalt vill göra om vad som tillhör militären, försvaret eller är civilt, och vilken skillnad skulle detta göra för medborgarna? Oj, nu förstår jag att FRA väldigt snart kommer att byta namn. Smart drag!


Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Anders Wik, Ingvar Åkesson, övervakning, demokrati, demokratiunderskott

Expertutlåtande om Odenbergs lögner

Jag ser att det är en sak som man inte diskuterar när det gäller det här förslaget om att FRA ska få tjuvläsa vår e-post. Det är ingen som diskuterar vad man ska använda sig av för teknologi för att fånga upp de brev som ska avslöja terrorister. Kanske har folk en föreställning om genomförbarheten i det här förslaget som inte stämmer överens med verkligheten?

Det slår mig att jag vet saker som svenska folket inte vet. Det slår mig att jag är expert för en gångs skull. Det slår mig att jag vet hur mycket som inte stämmer när Odenberg lägger fram förslaget om övervakning av all den elektroniska kommunikation som passerar gränsen till utlandet. Andra har försökt förklara att det inte är relevant att tala om nationsgränser när det gäller information som förmedlas över internet, eftersom saker du vill skicka till huset bredvid kan passera över hur många nationsgränser som helst om det är den snabbaste vägen för stunden. Rumslighet och geografi är ointressanta begrepp för kommunikation över internet, vilket redan har ställt till problem för juridiken både när det gäller upphovsrätt och jurisdiktion för tryckfrihetsbrott. Det är i högsta grad relevant kritik av lagen, men det är värre än så. Det finns nämligen ingen möjlighet att fånga upp just e-post som uttrycker att avsändaren är terrorist eller ägnar sig åt något brottsligt överhuvudtaget.

Det är så att jag råkar vara expert på den teknik som FRA tänker sig att använda för övervakning av vad du skriver i din e-post. Det är ju faktiskt så att jag som forskare har presenterat sådan teknik både för CIA, genom deras frontorganisation ORD - Office for Research and Development - och för FRA - Försvarets Radioanstalt - för båda organisationerna har jag haft föredragningar. Jag är mycket väl insatt i forskningsfronten på området och arbetar med den här teknologin dagligen. Många människor har förmodligen oklara föreställningar om vad tekniken är förmögen till, men det gäller faktiskt inte mig. Jag vet exakt vad som är möjligt idag och vad som inte är möjligt. Att hitta terrorister genom att filtrera elektronisk kommunikation med avseende på nyckelord är inte möjligt.

Bara genom att beskriva teknologin som att den ska vara baserad på "sökbegrepp" (som riksdagen ska godkänna), visar de för mig vilken primitiv teknologi som de tänker sig att använda. Det hela rör sig inom ramarna för forskningsområdena Informationssökning (Information Retrieval - IR) och Informationsextraktion (Information Extraction - IE) med variationer. Informationssökning handlar om sådan forskning som ligger bakom sökmotorer såsom Google, Altavista och liknande. Det är faktiskt så att det är ungefär lika troligt att FRA skulle hitta terroristkommunikation i e-post med sådan teknologi, som att du skulle hitta terrorister genom att söka på Google med nyckelord som "när vi sprängt Bush flygplan i luften". Nej förlåt, det där var inte nyckelord, det där var en fras. Nyckelord skulle varit "spränga" "Bush" "flygplan". Du får noll träffar på den första sökfrågan och du får 2910 träffar på den andra. Jag kan lova att ingen av de 2910 träffarna är en terrorkonspiration mot Bush. Informationssökning handlar om att hitta dokument (t.ex. e-postbrev) som stämmer så bra in som möjligt på en sökfråga bestående av nyckelord. Och just så grov blir filtreringen om man använder nyckelord för att hitta något väldigt sällsynt. Det motsvarar ungefär att använda en frontlastare för att söka efter ett par tappade nycklar. Du får upp väldigt mycket skräp på köpet. Teknologin motsvarar inte att sänka ned en magnet i en höstack för att fånga upp en nål!

Informationsextraktion å andra sidan handlar om att på ett mer komplext sätt hitta fakta om ett specifikt ämne, inne i ett dokument, och att strukturera den informationen i dess beståndsdelar. Forskningsområdet Informationsextraktion har utvecklats sedan början av 90-talet, framför allt genom en av USA:s försvar (Defense Advanced Research Project Agency) sponsrad konferensserie (MUC - Message Understanding Conference), som gick ut på att forskargrupper tävlade om vem som byggde det bästa systemet för en viss informationsextraktionsuppgift. I MUC-5 tror jag det var som uppgiften handlade om att hitta beskrivningar av terroristattacker i tidningstext och att extrahera information om vilken typ av terroristattack det rörde sig om, vilka vapen som använts, var den skett, hur många som dött eller skadats, vilka som låg bakom, etc, etc. Inte ens de amerikanska myndigheterna var så korkade att de trodde att de kunde använda de här systemen för att hitta informationen i något annat än tidningstext. De behövde sådana här system för att fylla sina analytikers databaser utifrån fakta i telegrambyråtext, för att kunna skapa trendanalyser, för att få geopolitisk överblick och för att kunna göra prioriteringar.

Utöver dessa teknologiers begränsningar är det omöjligt att lyckas med att bygga upp ett sådant här system just beroende på bristen på så kallad tränings- och testdata. Det finns liksom inte tillgängligt stora mängder terroristkorrespondens att lära sig från. Man kan därför aldrig kontrollera om ens system är framgångsrikt eller träna upp ett system utifrån de data som finns. Det är överhuvudtaget inte heller särskilt troligt att det finns någon som helst homogenitet i terroristers språkliga uttryckssätt när de talar om sin terrorism.

På sin egen hemsida skriver FRA följande:

"FRA utformar sina sökbegrepp på sätt som är mycket komplicerade för att slippa drunkna i enorma mängder irrelevant trafik. Denna metodik har FRA arbetat med att förfina i snart 30 års tid, och sökbegreppen måste vara mycket listigare och mer utvecklade för att få rätt effekt. Sökbegreppen byggs upp genom en rad tekniska och innehållsmässiga kriterier, och användningen av betydelsebärande ord är endast ett i mängden. Hur detta sker i detalj vill vi inte gå in på."

Jag garanterar dig att ovanstående är rent skitprat. Jag garanterar dig att det är skitsnack, för FRA har inte tillgång till teknik som jag inte känner till.

Det är alltså så att om FRA vill filtrera ut e-post som avslöjar terroristkonspirationer så kommer de bokstavligt talat att få sitta och läsa igenom enorma mängder brev som inte har ett dugg relevans.

Så om vi bortser från möjligheten att FRA är helt pundiga och tror att den här teknologin ska fånga terrorister och internationella brottslingar, vad är det då man vill uppnå?

Här är några förslag:

1. Man vill visa sig villig och handlingskraftig inför krav från USA.
2. FRA går medvetet in i ett ogenomförbart projekt för att få högre anslag.
3. Man vill skruva upp rädslan i samhället. Det är lättare att kontrollera och styra rädda medborgare. (Man har större frihetsgrader att genomföra politiska och ideologiska förändringar om befolkningen är rädd. Det var det som Bowling for Colombine handlade om. Av de påstådda engelska flygsprängarna hade ingen flygbiljett och bara några få pass. Därefter får vi inte ta med vätskor på flyget, för att inte tala om nagelsaxar. Däremot får vi ta med flygspritflaskor av glas - livsfarliga vapen om krossade - och Cola Light och Mentos inköpta efter säkerhetskontrollen.)
4. Man vill i efterhand kunna använda e-post som bevis när man hittat individer som man vill lagföra för terroristverksamhet.
5. Man vill ha verktyg för åsiktsregistrering.

Fler förslag?

Cola Light och jätteförpackningar Mentos på Stuttgarts flygplats. Vad kan man göra med det?

Det främsta skälet till att vi bör skrämmas av det här lagförslaget är följande. Ett steg mot ökad övervakning, en uppmjukning av integritetsskyddet är irreversibel; den går aldrig att göra ogjord. Konkret så kommer ett datalager med e-post som hamnat i ett övervakningsfilter aldrig att raderas, även om det enskilda brevet befinns vara ointressant. Och ingen kommer någonsin att säga att det där får ni inte hålla på med längre, och om någon sa så, så skulle ingen lyssna. Irreversibla saker skrämmer mig mer än allt annat.


Det finns idag inget terroristhot mot Sverige. Men i morgon, när världen inser att Sverige deltar i krig tillsammans med USA:s styrkor i Afganistan, så kommer det plötsligt att finnas en hotbild mot Sverige som stat. Det bästa terroristskyddet vore att ta avstånd från USA:s imperialistiska aggressionspolitik runt om i världen, och att arbeta för att utjämna de ekonomiska och maktrelaterade klyftorna världen över.

Slutligen. Jag är pacifist. Jag har suttit två månader i fängelse för att jag vägrade ha någonting med militären att göra överhuvudtaget. Jag kommer alltid att vara illojal mot militära uppdragsgivare. Så försök inte ens. Pissråttor!

Andra bloggar om: Odenberg, övervakning, FRA, internet, e-post, integritetskränkning, IR, IE, informationssökning, informationsextraktion