Uppifrån från vänster har vi två paket Maultaschen, en burk Hubertus Schmalz (på gris- och gåsfett), ett dinkelbröd, en bit Emmentahler, två kalvbratwurst, en tryffelleverkorv, ett paket rostbratwurst, massa tunna skivor Strohgäuschinken och sex Nürnberger bratwurst.
När Den tyske vännen körde mig till mitt hotell pekade han ut en bra slaktare i närheten (Metzgerei Ziegler, Wiederholdstr. 23). Jag följde Jessikas uppmaning idag och frågade slaktaren efter schwabiska specialiteter. De skulle inte få in maultaschen förrän i morgon och han blev överhuvudtaget generad över sin obefintliga engelska och över att han inte tyckte att de hade tillräckligt schwabiska produkter. Han var snäll men servil, om man nu kan tänka sig en servil slaktare. Och charkuterist är nog snarare vad han var.
Nåväl, Strohgäu-skinkan var det enda han tyckte var lokalt nog, och den är ju lite ovanlig med tanke på att man får noll träffar på google om man söker på ordet. Hotellet hade den på sin storartade frukostbuffé, så jag visste hur god den är. Lätt rökt, men bara lätt, och inte för salt. Mild och mjuk.
Nu har vi ätit kalvbratwursten - mild, inte märkvärdig, men komplexare köttsmak än en svensk mild korv - och Nürnbergbratwurstarna. De senare tyckte L var så vackra och vaktelägglika och det har hon ju rätt i.
Schmaltz har jag aldrig tidigare ätit förrän nyss på en skiva av dinkelbrödet. Oj, så gott, mycket löksmak, fett och perfekt på en skiva mörkt bröd.
Maultaschen och rostbratwurst köpte jag på delikatessbutiken Schlemmermeyer (Königstr. 4) vid stationen. Jag kunde ju inte komma hem utan Maultaschen.
Nu ska jag smälta maten och njuta av att vara hemma igen. Och förkylningen är borta. Så skönt.
Andra bloggar om: maultaschen, schmalz, dinkelbröd, emmentahler, leverkorv, rostbratwurst, Strohgäuschinken, Nürnberger bratwurst, bratwurst, Stuttgart
