Lina och jag gick på ett genomdrag av Strindbergs Ett Drömspel på Dramaten i går. Jag lovade K att skriva en liten blogg om paus-kaffet. Men genomdraget började kl. 11 på förmiddagen och efter en och en halvtimmes genomdrag var Lina och jag aphungriga.
Vi drog på oss kapporna i pausen och sprang över till Nybrogrillen. Vi hamnade långt bak i kön bakom en välklädd dam med en högst ovillig hund. Det har aldrig hänt att jag sett en hund som inte vill ha en korv när det bjuds. Den svarta lille scotten satte sig på bakhasorna medan matte försökte dra den närmre korvmojjen.
- Det är ju för din skull som vi ska handla, försökte hon övertyga.
Visst tycker man att det borde ha gett oss en varning. Men nej. Jag slog till på den italienska, tjocka korven med fläskkött och surkål för 38 kronor. För på menyn fanns ett klistermärke i guld från 2002. Det stod SM-Guld. Och jag shoppade. Jag tryckte i mig en okej korv med mindre okej surkål medan vi småsprang tillbaka och tänkte: smart hund. Bättre att vänta tills man kommer hem. Bättre käk hemma.
Tillbaka på den öppna repetitionen. Det är inte min sak att recensera. Men det är kanske bra att det är några dagar kvar till premiären. Jonas Malmsjö slängde ut en gul badring i publiken och den träffade Lina. Det hade en viss verfremdungseffekt, som Brecht skulle ha gillat.
Andra bloggar om: gästbloggning, Strindberg, Ett Drömspel, Dramaten, korv, hundar, verfremdungseffekt, Brecht
För riktigt tysk korv med surkål. Pröva Östermalms korvspecialist högre upp på Nybrogatan vid Posten.
SvaraRaderaDu kommer aldrig vilja äta ngn annan korv