Jag skulle så gärna vilja formulera något rappt och extra intelligent med anledning av att det idag är den internationella kvinnodagen. Men huvudet är fullt av förkylning och jag känner mig bara dyster och illa till mods när jag tänker på hur allt går åt helvete.
Det blir alltmer uppenbart att det systemskifte som regeringen nu genomför inte bara kommer att öka klyftorna mellan fattiga och rika, utan även mellan könen. Regeringens politik är en resa tillbaks till den tid då det var en självklarhet att kvinnors ekonomi och hälsa var underordnad mannens.
Häromdagen hörde jag den kvinnliga programledaren i Ring P1 argumentera mot en abortmotståndare med argument som ungefär löd "Ja, men kan det inte finnas situationer då en ung kvinna, kanske utan jobb, och utan pojkvän, bör kunna välja detta fruktansvärda steg".
Sex månader med en borglig regering, ett år med allt mer kvinnofientlig kd-propaganda, så fort går det utför på det sluttande planet att diskussionen förs med argument som vore otänkbara bara för några år sedan. Här är det ingen som längre påminner om att mellan 400 och 500 kvinnor i världen dör varje dag i sviterna av illegala aborter. Ingen säger längre att det är en självklarhet att kvinnan ska ha den slutgiltiga makten över sin egen kropp.
Och regeringen inför ett "vårdnadsbidrag" som är skapat just för de kvinnor med välbetalda makar, som kan stanna hemma med barnen för 3000 kronor i nålpengar per månad.
Och regeringen ger skattelättnader à 8-9 miljarder till de som har råd med tjänstefolk, i stället för att satsa pengarna på till exempel den offentlig sektorn. Och regeringen skär ner på allt den kan inom vår gemensamma sektor och försämrar all den samhällsservice som när den urholkas främst drabbar kvinnor - kollektivtrafik, vård och omsorg, etc.
Nu går det så snabbt utför att jag inte ens har orkat med att uppdatera listan i högermarginalen. Påminn mig gärna om vad jag har missat att lägga in. Nu ska jag bädda ner mig och läsa nya numret av Flamman i hopp om att hitta någon uppmuntran! (Naturligtvis med med en kopp ingefärsavkok och en av citronkakorna som Louise på begäran uppfann ett recept på.)
Andra bloggar om: kvinnodagen, kvinnofientlig politik, regeringen, jämställdhet, vårdnadsbidrag, systemskifte, mörka tider
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här är det också dystert. Angela Merkel är inbjuden till EP för att prata om vad Rom-fördraget gjort för jämställdheten. En verklig adrenalinhöjare så här 8e mars! Eller inte.
SvaraRaderaBara det faktum att vi har en internationell kvinnodag då kvinnor får all om än lite lätt tveksam uppmärksamhet får mig att känna mig lite illa till mods.
SvaraRaderaSå länge som vi har en internationell kvinnodag så är det en indikation på att det finns rätt mycket kvar att göra för kvinnor.
Tack för att du uppmärksammar kvinnofrågor och krya på dig!
SvaraRaderaJag är typ kär i dig efter det här inlägget.
SvaraRadera