Silverkant

För en tid sedan gjorde jag en sats av den modifierade Landjägern, den med pepparrot, och i förra veckan tillverkade jag Falukorv, i fredags gjorde jag Isterband och måndagsmorgonen förgyllde jag med blodkorvsproduktion.

På måndagskvällen begav jag mig med femton kilo korv i en kylväska till Östersund för att delta i Särimner och SM i Mathantverk. Den främsta anledningen att delta i tävlingen var att få kvalificerade åsikter om mina korvar från experter som jag respekterar. Det försökte jag i varje fall intala mig, när jag satt och var nervös under galamiddagen inför tävlingsresultatens kungörande.

I klassen värmebehandlad korv tilldelades Franzéns Charkuterier silvermedalj för BK, det vill säga blodkorven, med 18,5 poäng av 20 möjliga. Det var Jürgen Körber som var ordförande i den juryn, och han hade blivit så glad över att det äntligen efter tio år kom någon som lämnade in en blodkorv i tävlingen, berättade hans tolk för mig lite senare. Han visste inte heller vilka som hade lämnat in de prisbelönta korvarna i klassen och blev uppenbart stolt när han förstod att det på både guld- och silverplats blev vi, som han hade lärt upp bara ett år tidigare.

Jag hade trott att RP, Rönnapinnen, min modifierade Landjäger, skulle ha en större chans till medalj. Men juryordföranden i klassen lufttorkad korv förstod inte vilken fin produkt han hade framför sig. Vid genomgången av bedömningarna i går morse stack jag till Jürgen en bit, och han bekräftade att det var en i det närmaste perfekt Landjäger. Han förklarade också hur jag ska förbättra rökningen av Falukorven; den ska hänga i 50 graders värme i en timme, så att korven har kommit upp i temperatur och all kondensbildning på ytan har upphört, innan jag slår på röken. Han tyckte att min Falukorv var den mest lyckade och hantverksmässiga av de tre Falukorvar som tävlade i kategorin värmebehandlad korv. Han bad om receptet på Blodkorven.


Vad gäller mitt isterband är jag nöjd med berömmet jag fått från de kringboende här i trakten. Att någon annan tycker mycket om min chark är en helt ny dimension av korvmakandet. Den har jag inte brytt mig om förrän nu, när jag går omkring med en bit Rönnapinne i fickan för att se vem som fattar och vem som blir glad när jag bjuder.

Nu behöver jag egentligen bara en produktionslokal för att rulla igång verksamheten på allvar.


Läs även andra bloggares åsikter om SM i mathantverk, falukorv, blodkorv, silver, isterband, rönnapinne, korv, chark, charkuterier, tävlingsframgångar

Konstig sommar

På två månader har vi sålt och tömt tre hus. Nu är äntligen det mesta över. Jag har försummat skrivandet här. Men sedan två veckor sitter jag vid skrivbordet på bilden och skriver ned allt jag kan om korv. På bordet bredvid har jag mitt referensbibliotek för korv och chark. Tio meter utanför dörren väntar bryggan i sjön. Där badar jag så snart hettan i luften eller hjärnan blir för svår. Var tredje eller fjärde dag tillverkar jag korv. Jag har gjort citronkorv, falukorv och nu senast isterband. Allt med lyckat resultat, än så länge.

Mina vänner K & T upplåter sitt hem förutsättningslöst och stöttar mig i allt. Vad ska jag säga? Den här sommaren hade varit svår att genomlida utan dem. Jag saknar vårt sålda torp, men ser än mer fram emot att flytta in i vårt nya hem.

Om åtta dagar tillträder vi vår gård.

Citronkorv med Mistral-inspirerad sallad.

Egen falukorv. Godare än någon annan jag smakat.

De egna isterbanden. De kramas.

Andra omgången torkas till i morgon innan rökningen. Sedan blir det provsmakning.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, korv, husförsäljning, semester, arbete, bratwurst, färskkorv, falukorv, emulsionskorv, isterband, rökning