Lilla Korvmötet

Karta

Vi var några personer som letades oss ut till Partihallarna i Årsta på måndagskvällen. Menigo hade, genom speckhuggaren M, generöst ställt sina lokaler till förfogande för att jag skulle få presentera och diskutera några korvar från mathantverkskursen med några vänner.


Inte hade jag kunnat föreställa mig att det finns ett hus med ett penthouse med provkök, matsal och bar i småporrig plexiglasstil och avslappnad lyxkänsla mitt bland dessa gråa varulokaler, lastkajer och ödsliga gator. En lokal som fick mig att fundera på hur en modern Decamerone skulle kunna gestaltas. Därtill ett kök som hade allt, utom en korvspruta.


Jag bjöd på varmrökt älgkorv med grönpeppar och chili, kallrökt salami, orökt salami, pfefferbeisser i två olika torkningsstadier, en fin leverpastej och en grov leverpastej, samt några Nürnberger rostbratwurst som jag gjorde i söndags.

M bjöd på två ostar från Stafva Gård, en Stafva Blå och en Stafva Ockra varav den senare var mycket mycket god. Därtill bjöd han eller Menigo på flera fantastiskt goda viner att prova till charken, bland annat en Pinot Noir som jag tyckte passade bäst till bratwurstarna och ett par Alsace-viner om jag tyckte passade bättre till de lufttorkade korvarna. Jag ska komplettera med deras namn i morgon. Dessutom hade han lagat en potatissallad med senapsvinegrette, och lite sallader. T & K bjöd på ytterligare en Gewurztraminer, och Patrik och Anna hade med sig fantastiska bröd från Fabrique respektive Gateau.

Det var väldigt trivsamt och gott och jag berättade lite om tillverkningen av korvarna och kursen. Ingen av oss var överdrivet entusiastiska för älgkorven, några tyckte till min förvåning bättre om den kallrökta än den orökta salamin. Alla tyckte bättre om den pepparbitaren som hade torkat ytterligare några dagar, den fick fylligare svartpepparsmak. Det var dött lopp mellan leverpastejerna. Alla tyckte mest om bratwursten, men jag och K tyckte att muskoten och kryddpepparen dominerade en aning för mycket. Jag hoppas att det blir fler Små Korvmöten. Så här gör man ett par kilo av den populäraste korven.

Nürnberger Rostbratwürstl

I orginalreceptet används 1,4 kg kött av kategori S3 d v s fläskkött med 6% synligt fett och 0,6 kg av kategori S4 d v s kollagenrikt utan synliga senor, 30% synligt fett, såsom griskind eller sidfläsk. Fetthalten ska sammantaget vara 25-30% och jag använde i stället 1,5 kg mycket mager grisytterfilé och 0,6 kg rent späck, vilket gav utmärkt resultat, om än förmodligen något mindre köttsmak.

Korvarna ska vara tunna och fingerlånga, men om du inte får tag på tunna fårfjälster, eller om de är för tunna för ditt smalaste korvhorn, så går det bra att göra dem i grisfjälster också, som på bilderna här. Fast det är egentligen fel.

Kryddvikterna avser torkade färdigmalda kryddor. Naturligtvis blir det godare om du mal kryddorna själv alldeles innan du ska använda dem, men tänk då på att dra ner på muskot och kryddpeppar som annars lätt blir för dominerande.

Temperaturerna är mycket viktiga. Lägg in köttet i frysen någon eller ett par timmar innan du börjar arbeta. Köttkvarnens metalldelar kan gott få åka in i frysen också. Mät köttemperaturen så att den håller sig mellan värdena innan du börjar.


Du behöver alltså

• 1,5 kg magert ekologiskt griskött (-1,5 - +2°C)
• 0,6 kg rent ekologiskt späck (max +6°C)
• 1 dl kall mjölk

• 36 g havssalt
• 6 g svartpeppar
• 0,8 g muskot
• 1,2 g kryddpeppar
• 0,6 g muskotblomma
• 2,4 g torkad mejram

• lammfjälster 22-24 mm, blötlagda och upptrasslade

1. Skär köttet i bitar och blanda ordentligt med saltet och kryddorna.
2. Mal köttet och späcket genom 3 mm skiva (eller 4,5). Försök att arbeta snabbt så att inte köttet blir för varmt i malningen.
3. Blanda i mjölken och knåda ordentligt tillräckligt länge för att allt ska bli riktigt kladdigt och smeten håller samman väl.
4. Ställ in smeten i kylen. Demontera kniv och skiva ur kvarnen och sätt dit ditt smalaste korvhorn i stället, eller plocka fram korvsprutan.
5. Trä på fjälstret på korvhornet.
6. Ta fram korvsmeten och kör tills första smeten tittar ut.
7. Knyt en knut på fjälstret.
8. Fyll fjälstret, men inte för packat, tills smeten tar slut. Packar du för hårt så spricker korvarna när du sedan snurrar dem.
   
9. Välj hur långa korvarna ska vara och snurra bara varannan korv åt ett och samma håll. Se hur Jürgen gör på videon nedan (en annan korv, men samma teknik).

Javisst ja! Den hemliga ingrediensen är det yttersta skalet av en ekologisk citron. Och korven håller sig två dagar i kylen och 3 månader i frysen.


Läs även andra bloggares åsikter om Nürnberger bratwurst, bratwurst, färskkorv, Lilla Korvmötet, Grundkurs i mathantverk, lufttorkad korv, salami

Mathantverkskursen, dag 21, efter vilken Jürgen fick en välförtjänt kram

I fredags började vi med teori kring hela köttstyckens torkning. Den kategorin av chark kallas Rohfleischwaren i Tyskland. Processen kan sammanfattas som fyra steg: förtorkning, saltningsfas, genombränningsfas och aromatiseringsfas. Faserna kräver sina specifika temperaturer, luftfuktigheter och påföljade viktminskningar. Alla detaljer och hemligheter finns noterade i min svarta anteckningsbok. Nu skulle jag våga mig på torkning om jag hade något utrymme där jag kunde reglera temperatur och luftfuktighet, och jag skulle inte utgå från River Cottage recept.


Därefter gick vi till ateljén och tog tag i de hela köttstycken som vi hade kvar att jobba med. En skinka, en fläskhare, en fläskkarré och en bit jak. Vi fick fria händer att salta in bitarna med kryddor efter vår fantasi. Jag hängde på G som hade en idé om kryddning på fläskharen och en vilja att ta hand om den bitens torkning och omskötsel tills lufttorkningskursen i mars. Vi har liknade charksmak så jag hjälpte honom med kryddorna och vägde upp 40 g salt, 4,8 g svartpeppar, 6,4 g fänkålsfrö, 2,4 g timjan, och 2,4 g citronskal till vår 1,6 kg-bit, och det tyckte Jürgen doftade väldigt gott. En av deltagarnas renskinka togs också om hand.


Efter lunch övergick vi till en lång provsmakning av olika produkter. Dels våra skinkor som vi behandlade för några dagar sedan. De var otroligt saftiga och något för starkt smakande av de kryddor som vi hade i saltlagen som sprutades in i dem. Färgmässigt var de inte alls så grå som svenska skinkor utan nitrit tenderar att vara. Jag tror att en sådan här behandlad ekologisk skinka utan tillsatser, med fantastisk saftighet, fin färg och underbar smak skulle vara allas juldröm. Jag kommer definitivt att rådbråka min eventuella skinka till jul.


Även den "fina" pastejen som vi gjorde smakade bra men rentungekorven som vi gjorde i torsdags behöver jag inte mer av.


Därefter showade Jürgen med produkter från Hermansdorf som han hade tagit med sig. Den här gången blev jag mest imponerad av den lufttorkade korven på 100% nöt med mögelkultur på gristjocktarmen. Den hade en enkel kryddning men en väldigt tydlig ko-smak och därtill en fin vitmögelstrumparom. En liknande på Linderödssvin vill jag göra. Om man hittar en korv med ett mögel på som man tycker om så kan man skrapa av lite mögel ner i en deciliter vatten. Efter en halvtimme bör en mögelkultur ha växt till sig. Då kan man frysa in den och den vaknar när man tinar upp den så att man kan doppa korv i den eller spraya på korvarna när man hängt upp dem på tork.

Jürgen avslutade med att säga att han nu hade lärt ut på en vecka vad som tar tre år för en charkuteristlärling att lära sig. Nu ska jag försöka sammanställa mina lärdomar och tyda mina klottriga anteckningar och börja experimentera hemma i köket.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, Jürgen Körber, korv, chark, charkuteri, skinka, mögel

Mathantverkskursen, dag 20, under vilken bullret från snabbhacken var öronbedövande

Först provsmakning av gårdagens leverkorv. Jag gillade den inte särskilt mycket, men det gjorde många andra.

Sedan fyra nya korvar. Först en Brühwurst, det vill säga en värmebehandlad korv, av en sort som jag tror skulle kallas en emulsionskorv på svenska. Falukorv tillhör den kategorin. Vi gjorde en "köttkorv av Lyon-typ". 50% magert fläskkött, 30% späck och 20% is. Det svåra är att få fettet att bilda en emulsion med vattnet. Det går att uppnå utan några som helst tillsatser om man vet hur råvarorna beter sig vid olika temperaturer och vid mekanisk påverkan och påverkan av salt.


Tyvärr så kräver nästan en sådan här fin smet en så kallad snabbhack. Det är en otrevligt bullrig och dyr maskin som jag inte hade tänkt skaffa. Men korven blev underbart god, så jag kanske måste tänka över det här.

Sedan gjorde vi Nürnberger Rostbratwürstl, också en Brühwurst. Bratwurst på tyska betyder bara färskkorv och det är en korvgrupp som är mycket enkel att göra och som kan varieras i oändlighet med kryddning och smaksättare. Förutom alla kryddor och kryddblandningar som man kan föreställa sig, så ska man inte glömma torkad svamp, citrusfruktskal, nötter, torkade bär och så vidare. Även här handlar det om att köttet ska vara mellan -1,5 och +2 °C. Fettet ska inte bli varmare än +6 °C.


Salsiccia hör också till den här gruppen, och det gladde mig att få veta att om man har lyckats med en bra bindning i smeten så får man inga kvalitetsförsämringar om man fryser korvarna och då får man ju en väldigt lång hållbarhet. Som färska håller dessa korvar annars bara 2 max 3 dagar.


Därefter gjorde vi samtidigt en "fin" leverpâté och ett experiment på svål och de rentungor som någon av samerna hade tagit med sig. Även för dessa båda användes snabbhacken. Jag tycker inte om den. Vi får väl se i morgon hur produkterna blev. Då får vi också smaka skinkan som vi gjorde igår.


Jag lär mig oerhört mycket på den här kursen, men idag var jag sömnig och okoncentrerad. Jag längtar efter en riktig köttkvarn och en korvspruta och utrymme i frysen, så att jag kan börja experimentera själv. Eldrimner borde få ett pris av något slag för att de arrangerar det här. Jag hyser djup beundran för de som arbetar för organisationen och för vad de har åstadkommit och fortsätter att åstadkomma. Jag har anmält mig till två fortsättningskurser i chark i vår.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, Jürgen Körber, korv, Nürnberger bratwurst, bratwurst, brüwurst

Mathantverkskursen, dag 20, under vilken jag upplevde en inre konflikt

Idag hade vi en genomgång av den lufttorkade korvens utveckling, på förmiddagen. Den, alltså genomgången, var omfattande även om den bara var grundläggande och jag önskar att jag kunde redovisa allt vad som gäller, men det skulle kräva mer tid än jag har här på kvällskvisten i mitt trista vandrarhemsrum. Möjligen kan jag återkomma längre fram med fina tabeller.

Naturligtvis mätte vi ph och temperatur på gårdagens upphängda korvar och antecknade status. Det finns många sätt att sköta en lufttorkad korv, men det allra viktigaste är att se till den och kontrollera den på de sätt man nu kan göra det, och att reglera miljön för att gynna den utveckling som man eftersträvar och för att hämma de otrevliga mikroorganismernas möjligheter att utvecklas.

Därpå förberedde vi de dagens två produkter som vi skulle ägna oss åt; hela köttbitar (Kochschinken - i tyskland kallas alla sammanhängande köttstycken från gris för skinka) som injicerades med en salt kryddlag och därefter rådbråkades för att proteinernas vätskeupptagningsförmåga skulle maximeras. Jag kände inte till att det är en uråldrig strävan att få skinkan att ta åt sig mer vätska, och inte bara ett sätt för charkuteristen att få ut mer pengar för köttkilot. Det är det. Jürgens inställning är att det är en bra idé att föra in vätska i skinkan genom till exempel insprutning för att göra skinkan saftigare och mer smakrik. Det finns fullkomligt naturliga sätt att uppnå detta utan att tillsätta kemikalier som fosfat och smakförstärkare, vilket industrin gör. För många av oss var det en helt ny idé, och eftersom vi inte hade några maskiner för detta så fick vi stå och skaka en stor till minusgrader nedkyld kastrull så att skinkan fick sina proteinnedbrytande smällar.



Vi hann bara med en tokigt förkortad variant av den här rådbråkningsprocessen, men det ska bli intressant att smaka resultatet när den i krymppåse lågtempererade kokta skinkan är klar i morgon. En med enbär och en med sydfranska örter smaksatt. Det här kan leda till många nya sorters svenska julskinkor i år. Att använda en cementblandare är inte alls en orimlig behandling för att göra en skinka godare och mer saftig. Det är här som det som jag uttrycker i rubriken blir relevant. Det känns konstigt att ha ökad vätskehalt i skinkan som ett mål. Men om den blir saftig och god och bra kryddad? Den här, liksom nästa produkt, är ytterst lämpad att göra på slaktvarmt kött, med dess förmåga att hålla vatten.


Och så fortsatte vi med en Kuchwurst, en leverkorv, där vi använde allt kött, senor, svål, fett och körtlar, från huvud, fötter och andra rester, som vi kokade med lite grönsaker och kryddor, blandade med brynt lök, och malde med rå lever, för att blanda ihop med buljongen till en emulsionssmet som vi fyllde på glasburkar och bakade i ugn. Jag är skeptiskt till den sortens korv. I det här fallet också för att man använde både kryddpeppar och nejlikor. Använder man de skitkryddorna så försöker man dölja något.


I alla tider har man sagt att endast korvmakaren känner till vad korven innehåller. Jag tycker att det är problematiskt. Jag vill att alla som äter min korv ska veta exakt vad den innehåller, och jag tror att det är en överväldigande pedagogisk uppgift att få gemene man att acceptera och tro på innehållsförteckningen och dessutom gilla smaken med den mentala bild av innehållet som kommer att stå fast för mycket lång tid framöver. Ska jag få någon att äta en sådan här korv så måste jag vara transparent och tala om vad den innehåller. Och då tror jag inte att det är många som vill ha den.

Å andra sidan tycker jag att det är självklart att allt av det djur som jag har fött upp och dödat ska tas till vara. Kanske får jag lura på de produkterna på fotbollssupportrar, hantverkare, journalister och annat ruttet folk? Jag måste tänka över det här. Jag kan ändra uppfattning om mycket, utom transparensen i korvfrågan.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, charkuteri, korv, inälvor, tryne, grisar, leverkorv

Mathantverkskursen, dag 19, under vilken vi fokuserade på mikroorganismer och råkorv

Igår kunde jag inte rapportera eftersom det mobila bredbandet inte fungerade. Men jag kan sammanfatta dagen med att berätta att förmiddagens teoridel ägnades åt mikroorganismer och genomgång av den tyska kategoriseringen av charkprodukter. Kuchwurst, Brüwurst, Rohwurst, Kochschinken und Rohfleischwaren. Därunder kan all världens charkprodukter sorteras. Förmodligen. Det verkar vara en praktiskt användbar ontologi.


Vi ska tillverka en produkt ur varje kategori under veckan. Igår visade oss Jürgen hur man gör en enkel smal Rohwurst. En salami, i betydelsen lufttorkad korv. Vi fick också provsmaka tre lufttorkade korvar som han tagit med sig. En färdigtorkad Pfefferbeisser av samma sort som vi just tillverkat med olika sorters peppar i, en torkad och pressad fantastiskt god Landjäger av nöt smaksatt med korianderfrö och kummin, och en lammsalami med vitmögel som jag tycker hade varit godare med fläsk i stället. Alla tre tyckte han var lämpliga att pröva som nybörjare. Jag ska definitivt prova att göra den pressade eller använda dess kryddning i något annat. Jag som inte ens är särskilt förtjust i vare sig korianderfrö eller kummin. När man får provsmaka Jürgens korv blir hans mästerlighet obestridlig. Inte någon svensk korv som jag har smakat har nått upp till den nivån.


Hur som helst så hängde vi upp de smala korvarna och de kommer att bli klara på en vecka. Jag skulle kunna breda ut mig här om hur man gör en lufttorkad korv, men det blir lite för omfattande och jag ser inte hur man kan göra tabeller i Blogger, vilket gör det ännu svårare att vara tydlig. Och vi har ändå bara lärt oss de absoluta grunderna. Men jag har anmält mig till fortsättningskursen i lufttorkat som går i början av mars. Jag är oerhört sugen på att få utveckla den socialistiska salamin redan i morgon. Oj, så pinsamt okunnig jag var när jag gjorde den, ser jag när jag läser om. Men kursen jag går nu är ändå en fullständigt logisk följd av vad jag skrev den gången.

P.S. Den översta bilden illustrerar den fantastiska rimfrosten som råder här uppe i Östersund. Vackert, men inte så kul att skrapa bort från rutorna på bilen, men idag fick jag tag på två trasmattor för tjugo kronor att lägga på vindrutan. Vi får se om Gustavs teori stämmer.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Jürgen Körber, mathantverk, korv, salami, lufttorkning

Mathantverkskursen, dag 18, under vilken jag fick veta vad likstelheten kan göra för en salami

Idag började den efterlängtade veckan då Jürgen Körber leder kursen. Förutom vi fem från grundkursen så deltar ytterligare nio personer som går denna vecka som en separat kurs. Det är ganska hög medelålder, men könsfördelningen är mer i jämvikt. Endast en till deltagare är fokuserad på gris och hennes familj har också grisarna gående ute året runt, men grisarna är av pigghamstyp. Det är bra att få träffa någon som jag kan fråga om detaljer i grishållningen. Till i morgon ska hon ta reda på vad det kostar dem att låta slakta en gris i Valdemarsvik och vad de fick betala för sina danska utegrishyddor.

Förmiddagen ägnade vi åt köttets natur och hur dess egenskaper förändras från levande muskulatur, över slaktögonblicket, till likstelheten och vidare genom mörningen. Mycket handlar om PH-värde och proteinernas förmåga att binda vatten. Just förmågan att hålla vatten är som sämst hos köttet en stund efter rigor mortis inträde och därför vore det egentligen bäst att starta tillverkningen av alla lufttorkade produkter som salami och skinkor vid den tidpunkten, eftersom man vill att köttet ska förlora vattenhalten så snabbt som möjligt för att förhindra bakterietillväxt. Men det rör sig om ungefär åtta timmar efter slakt om det handlar om en ostressad gris, så det är ganska orealistiskt om man inte slaktar själv, eller fryser in direkt efter slakt. Och slakta tänker jag inte göra själv. Jag för samtal med polisen T om att låta honom ta hand om den biten i deras nybyggda slakteri strax söder om Örebro. En PH-mätare tycks förresten vara en oundgänglig apparat som jag måste föra upp på min lista över saker som ska köpas. Allt handlar om att förhindra att dåliga bakterier kommer till köttet och att sabba deras livsbetingelser genom att hålla rätt PH, och en låg vattenaktivitet.


Efter lunch samlades vi i Ateljén, det vill säga utbildnings- och utvecklingsköket här på Rösta. En ganska mager halv gris fanns till hands och under eftermiddagen styckade Jürgen den under det att han beskrev vad han gjorde, berättade om köttets olika karaktär på olika delar av kroppen, förklarade hur man sorterar bitarna efter fett- och kollagenandel för att uppnå karakteristiska egenskaper hos olika sorters chark och för att kunna återskapa en lyckad produkt över tiden. Dessutom fick jag lära mig en hel del om skinkor och deras olika styckning och behandling i Spanien, Italien och Sydtyskland.

Styckningen tog ganska lång tid, trots hans oerhörda knivskicklighet, men det blev inte mycket över av grisen till slut. Jag tror att det kommer att ta mig många slaktkroppar att lära mig att göra jobbet på rimlig tid. Jürgen har naturligtvis inställningen att det är vår skyldighet att använda så mycket som möjligt av djuret, när vi nu har fött upp det och tagit livet av det. Han förespråkar till och med att man ska mala ned benen till mjöl och gödsla landen med.


Den här veckan är upplagd så att den ska efterlikna en charkuterist arbetsvecka med början i den ostyckade slaktkroppen. I morgon ska vi börja med att gå igenom de olika korvarna i korvfamiljerna och efter lunch praktiserar vi med korvtillverkning. Jag skulle vilja lägga upp lite film som jag tog, men det tar så väldigt lång tid att ladda upp med det här mobila bredbandet så det får nog vänta.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, Jürgen Körber, charkuteri, gris, styckning, kött

Mathantverkskursen, dag 17, från vilken jag skolkade lite grand

Det har påpekats att jag inte har redogjort för den sjuttonde dagen av kursen. Jag tyckte inte att det fanns så mycket att säga om den dagen eftersom det inte var nya ämnen som togs upp. Men för att protokollet ska bli riktigt ska jag redovisa kortfattat.

Vi började dagen med ytterligare undervisning om byggnader med Robert Å. Denna gång fick vi se exempel på ritningar av befintliga byggnader, bland annat på Eldrimners mobila ysterier och charklokaler. Robert hade ritat en del av detta och han visade sedan också ritningar av sitt eget ysteri, en imponerande byggnation som skymtar på bilden nedan.

Trots att han har uppmanat oss att bara skissa utan mått och detaljer på papper, så har jag inte kunnat motstå att leka lite med Sketchup för att förstå hur jag skulle vilja ha min egen ideala produktionslokal.

På lunchen stötte vi ihop med Sören från Fågelberget som var nere för ett möte med Länsstyrelsen. Han berättade att "min" salami, som ju inte hade rökts, såg väldigt fin ut, för den hade blivit alldeles vit. Hoppas att det är ett mögel som ger god smak.

Därefter följde ytterligare ett pass med ekonomi. Vi gick vidare med olika sorters kalkyler och investeringsberäkningar. Det är intressant, och förvånande nog ganska underhållande att ägna sig åt. Fast jag tycker fortfarande att hela min tänkta produktionskedja, från uppfödning av Linderödssvinen med oklar foderstat, till slakt på återtag och produktion av ganska okända mängder ospecificerade charkuterier, och en mängd olika försäljningsmöjligheter, innehåller alltför många variabler och är en alltför komplex process för att resultatet av en beräkning ska vara tillförlitligt. Den bedömningen skulle jag i varje fall själv göra av en sådan kalkyl.

Jag önskar att jag kunde sitta några dagar eller en vecka och bara ägna mig åt det här, det känns som att det inte finns tid för lönearbete nu. På gårdsfronten inget nytt, förutom att jag har insett att jag behöver åker och skog, snarare än fin betesmark, och att fornlämningar på fastigheten inte går ihop med utegrisar.

Vid tre-tiden smet jag från undervisningen för att slippa för lång mörkerkörning, men jag nådde bara till Gävle. Det är en annan historia.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, byggnader, ekonomi, chark, Linderödssvin, kalkyler

Mathantverkskursen, dag 16, under vilken jag fick se andras visioner förverkligade

Den här torsdagen ägnade vi åt studiebesök. Vi började hos det alldeles nyöppnade Frejas Bakeri i ett villaområde i centrala Östersund. Det blev en bekräftelse av min idé om att det vore möjligt att starta ett mikrobageri här i villakvarteren i Enskede. Fast där jag tänkte mig ett bageri i en källare hade Lisbeth Lagerfelt låtit sin man bygga ett bageri i en ny liten fristående byggnad av garagestorlek. Hon håller öppet fredagar och lördagar och har gått ner till 80% på sitt ordinarie lönearbete. Lisbeth har vunnit ett par guldmedaljer för sina bröd och verkade, med sin danska bakgrund, stolt över sitt långjästa surdegsbaserade grova rågbröd. Det hade jag gärna smakat, men allt var slutsålt.


Därpå åkte vi vidare till Örtagård Öst. En sympatisk Jan-Anders Jarebrand berättade inspirerande om hur han och hans bror byggt upp sin produktion på deras släktgård. Men jag tyckte att det var lite väl mycket tjat om avans på produktionen. Meningen var nog att uppmuntra oss nybörjare att våga ta betalt för vårt arbete. Men jag har också tyckt mig märka att det finns en falang bland mathantverkarna (kanske med beundrare inom Eldrimner) som tycks tävla i att göra största möjliga förtjänst på restprodukter i andra och tredje led. Jag, som ju är en beundrare av nose-to-tail ideologin, kan tycka att det går för långt ibland, när smakerna inte är så storslagna att de berättigar det höga priset. Jag tror till och med att det kan skada hela idén om kvalitet i småskaligheten, om man säljer sockerlagslagda torkade pressrester i pytteförpackningar för 500 kr kilot. Nåväl, här är en distraherande bild av en legendarisk frukt- och bärpress i ett fint produktionskök. Fast klinkergolv ska jag inte ha i mitt.


Nästa stopp var Grannäset, en gård med småskalig bärförädling och gårdsrestaurang. Där fick vi lunch och en berättelse om Eva och Dans väg fram till den nuvarande verksamheten på deras fantastiskt vackra gård på den lilla orten i östra Jämtland. Det är bedrövligt att det ska vara så omständligt att få tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker oavsett vilka när, var och hur som gäller. Ett kök och vardagsrum som deras skulle jag gärna ha. Fast inte skulle jag ha klinkers på golvet.


Mätta efter lunchen kom vi äntligen till Sivert Rosenholm på Hällesjö Chark. Sivert har genom åren tilldelats hela tio guldmedaljer för sina produkter i SM i mathantverk. Han är en mycket intensiv person, som liksom jag har bestämt sig för att framöver arbeta med Linderödssvin som råvara och framför allt med lufttorkade grejer. Det ska bli intressant att jämföra produkter med honom framöver. Han är också en jävel på att svära, men det viktigaste var att han förmedlade lusten och glädjen över att få vakna, äta frukost och gå till sin egen charkverkstad och produktion som han var så uppenbart stolt över. Trots att han hade klinkergolv.



Till slut åkte vi Åsbergets Gårdsmejeri där den oerhört erfarne ystaren Ann Klensmeden tog emot oss och berättade om ostproduktionen och mejeriet. Hon har ett väldigt fint, välordnat och klinkerfritt mejeri och verkade inte ha något behov av att framställa mathantverket i någon romantisk dager, eller som en lönsam eller ens tillfredsställande sysselsättning. Men när vi började snacka ost med henne, och getter, så kunde hon inte dölja sin passion. Historien om hur de återskapade Vålåloffen - en ost som tagits ur produktion för länge sedan, men som så många jämtar mindes från sin barndom - är fascinerande. Vi fick provsmaka flera goda ostar. Den allra godaste var ett misslyckande där hon gjort ett fel i processen. Jag frågade om hon inte tänkte upprepa sitt misstag och ta upp den i produktionen. Det tänkte hon inte göra. När vi skulle gå frågade hon om vi inte ville se hennes getter. Naturligtvis ville vi se hennes getter. Jag har svårt att få nog av getter.



Efter elva timmar var jag tillbaka i Östersund klockan åtta.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, studiebesök, Frejas Bakeri, Örtagård Öst, Grannäset, Hällesjö Chark, Åsbergets Gårdsmejeri, bageri, mejeri, chark, bärförädling

Mathantverkskursen, dag 15, till vilken jag vaknade med en ny bild av vad marknadsföring är

Ja, så var det. Jag låg och grubblade en timme i natt över hur det som är en dröm är en ensamhet. Till att börja med. Men att den kan bli till, och fortgå bara om andra människor blir del av den. Jag ska förklara vad jag menar en annan gång.

Idag hade vi byggnadsundervisning på förmiddagen och fick lära om hur himla bra akrylatgolv är. Det vill jag verkligen ha i min produktionslokal. Vår lärare har lovat att titta på annonsen och bilderna på en gård som jag tror att jag ska titta på när det är visning nu på lördag.

Efter lunch hade vi ekonomiundervisning vars luftighet och långsamhet först gjorde mig irriterad, men som sedan framstod som rimlig med tanke på deltagarnas olika erfarenheter. Någon vet inte vad ett avdrag är, en annan har drivit ett aktiebolag. Jag får större och större behov av individuell rådgivning, och det kommer jag ju snart att få.

Som en kontrast till mina nya tankar om marknadföring, fick jag i kväll kännedom om polisens ståndpunkt om vilken korv som ska göras. Han kan tänka sig att tillverka korv som han själv inte tycker om, om en kund ber om en korrigerad korv. Jag kan inte tänka mig att någonsin göra en korv som jag inte tycker om smaken på. Jag accepterade hans åsikt, trots att den är obegriplig för mig. Det kanske är en kombination av den tysta jämtländska kylan och sitaren på P2, vad vet jag.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, ekonomi, byggnader,

Mathantverkskursen, dag 14, under vilken jag räknade lite på grisarna

Vackert väder idag, men kallt. Mycket snö på fjällen på andra sidan Storsjön. I luften en frän lukt från flytgödsel som spritts på åkrarna. Ämnet var marknadsföring hela dagen. Mer i form av stillsamma samtal än föreläsning. Många nya idéer om hur en verksamhet kan utvidgas utväxlades. Förpackningar diskuterades. Sima testades. Arbete mot press dryftades. Kort sagt, en trevlig och stillsam dag, som jag inte har så mycket mer att berätta om.

På lunchen försökte jag räkna lite på grisar och hektar med fårbondens hjälp. Ett överslag ger att om de ska ha tre kilo säd om dagen och en hektar ger tre ton så räcker en hektar till tre grisar. Då behövs det tio hektar för tre suggor med trettio kultingar. Till detta kommer proteinrikt kraftfoder, kanske foderbönor. Det verkar alltså som att jag helst skulle behöva en gård på någonstans kring 20 hektar. Fortsätter jag denna grova uträkning skulle detta kunna ge korv till ett värde av mellan en halv och en miljon. Det är nog bäst att jag väntar med att fortsätta räkna på det här till nästa ekonomilektion då vi ska lära oss mer om kalkyler. Och tills jag har verifierat värdet hos alla variabler till en någorlunda rimlig nivå. Jag brukar annars alltid bli miljonär när jag gör sådana här uppskattningar.

I morgon ska vi charkare grilla lamm som fårbonden har tagit med. Han har också korv och lammpastej till mig. Kanske hinner jag inte skriva någon blogg då.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, marknadsföring, foder, grisar, korv

Mathantverkskursen, dag 13, under vilken vissa begrepp blev mindre frånstötande

Jag tyckte om att komma tillbaka till Rösta idag, för fortsättningen på mathantverkskursen. Det var trevligt att återse kurskamraterna. Den här veckan ska vi ägna oss åt ekonomi, marknadsföring och byggnader, förutom en studieresa på torsdag då vi ska besöka en företagare från varje inriktning: bröd, frukt & grönt, ost och chark. I dag började vi med att tala om marknadsföring på förmiddagen, men det var oundvikligt att vi också kom att prata om affärsplaner, vilket också blev bron över till eftermiddagens ämne, ekonomi.

Att diskutera marknadsföring ställer oundvikligen saker och ting på sin spets för mig. Det beror väl på att jag finner så många av reklamens grundförutsättningar motbjudande. Och marknadsföring är oftast liktydigt med reklam. Att tänka i termer av marknadsföring är ofta onaturligt, äcklande och främmande för mig. Dessutom är jag en naturbegåvning på allt som har med saken att göra. Ändå är det så förvånansvärt naturligt för många andra att tala om hur man ska koppla säljande sekundära känslor till produkten för att den ska kunna associeras till konsumenternas behov och attityder.

Samtidigt tror jag ju att det är viktigt, eller åtminstone praktiskt, att, så som vi också gjorde, formulera våra visioner i ord. Sätta ord på drömmarna. Det har jag ju gjort här förut.


Men när en av kursdeltagarna ville berätta om hur konsumenten skulle associera hennes produkter till något småländskt sagoaktigt var jag tvungen att påpeka att irrelevant marknadsföring baserad på begrepp som livsstil och drömmar lika gärna kunde stöta bort potentiella kunder såsom mig själv. -Varför då? - Därför att jag associerar livsstilsbegreppet med glansiga veckotidningar som försöker tjäna pengar på att pådyvla ytliga värderingar på ängsliga, olyckliga människor. Det kändes inte som den åsikten föll i god jord. Atmosfären kändes lite taggig i ett par minuter. Men det gick snabbt över.

Tyvärr så har tydligen åtminstone ett par av kvinnorna som arbetar på Eldrimner hittat den här bloggen. Den som nämnde det med uppskattande ord vid eftermiddagsfikat bad jag att inte föra det vidare. Men det känns ändå som att jag inte kan skriva helt fritt om kursen. Eller så gör jag det ändå. Jag ska i varje fall inte skriva ut namnen på föreläsarnas fortsättningsvis, bestämmer jag nu.

Efter lunch vidtog ekonomi-temat. Jag har alltid fasat inför tanken på att tvingas skriva en affärsplan. Idag kändes det hur enkelt som helst att börja formulera min affärsidé och en början till affärsplan. Det kändes till exempel väldigt enkelt att svara på de fyra frågorna om vilken min produkt är, vem som är konsumenten av min produkt, vilka behov hos konsumenten som min produkt tillfredsställer och vilka egenskaper som gör min produkt bättre än konkurrerande produkter. Kanske borde jag skriva ut svaren här? Alla dessa övningar och praktiska föreläsningar leder till att jag konkretiserar mina fantasier och jag gissar att det är meningen med kursen för mig. Kanske går det här att genomföra? Önskan att göra det ökar, och rädslan minskar för varje dag.

Jag måste börja räkna på foderstat för grisarna för att se hur stor areal jag behöver om jag verkligen ska kunna bli självförsörjande på deras foder. Jag måste läsa på om foderbönor i synnerhet och om fodrets påverkan på grisens smak i allmänhet. Jag måste börja arbeta med den rapporten som ska redovisas vid kursens slut. Dess form och innehåll har ännu inte specificerats tillräckligt av de kursansvariga.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, ekonomi, marknadsföring, reklam, affärsplaner, visioner, affärsidéer

Mathantverkskursen, dag 5, på vilken jag förstod byggnadernas betydelse

Ja, jag hade undrat över den ständigt återkommande rubriken "Byggnader" i schemat för kursen. En antydan om ämnets vikt kom nog redan under beskrivningen av HACCP-arbetet och lagstiftningen. I dag ägnade Robert Åkermo förmiddagen åt att beskriva hela processen som arbetet med att uppföra byggnader för livsmedelsförädling innebär. Han kommer att återkomma många gånger under de resterande veckorna och finnas tillgänglig för rådgivning under hela kursen. Herr Åkermo är agronom med inriktning på arkitektur, konsult i alla frågor som rör lantbrukets byggnader och står dessutom bakom Oviken Ost, ett gårdsmejeri med nordens största besättning av ost(!)frisiska mjölkfår.

Under de här timmarna på förmiddagen kände jag för första gången hur miljonerna rann iväg. Det är så många steg att ta med i beräkningen vid uppförandet av en byggnad, och bara om man gör det på rätt sätt kan det bli bra till slut. Det innebär att man måste göra ett oerhört genomtänkt förarbete och fundera över varje steg som ska tas i den lokal som ska användas för livsmedelsproduktion.

Samtidigt gör tvånget att konkretisera att man tvingas fundera över vilka steg som faktiskt måste tas i ett drömkök. Vilka dörrar som måste öppnas och stängas och vilka handlingar och flöden som omfattas av en korvs tillblivelse. Genast började hjärnan arbeta med hur lokalen ska se ut där jag vill arbeta. Hur ska jag bäst göra för att minimera hälsoriskerna, för att underlätta städning och förvaring? Vilka utrymmen behöver jag för att kunna göra alla produkter som jag vill tillverka? Hur ska allt bli som mest praktiskt och enkelarbetat och vad krävs av utrymmena för att jag ska kunna göra de allra bästa produkterna? De allra bästa produkterna! Nyss satt jag på en pub och ritade en skiss på den viktigast av de lokaler som jag behöver. Mycket märkligt, eftersom det också innebär att ta ett steg i riktning mot att förverkliga idéerna.

Efter lunch (fläskkarré med potatis, gräddsås och rönnbärsgelé, mycket gott) fick vi lära oss allt om möjligheter till finansiering av verksamheten genom länsstyrelserna av en väldigt underhållande länsstyrelsebyråkrat vars ständiga skratt smittade när han hånade sina egna myndighetsblanketter och ledde oss vid handen genom snårskogen av irrellevanta krav från Jordbruksverket vid ansökan av 1) startbidrag (250 000 rakt av för de som är under 40 år, jag ska DO-anmäla) 2) investeringsbidrag, för fasta anläggningar på jordbruksfastighet med 30% av investeringen upp till 3 000 000 3) förädlingsbidrag, för fasta anläggningar och lösa inventarier för livsmedelsförädling med 30% av investering upp till 3 000 000 4) kompetensutveckling med 50% av minst 10 000 (?) på kurser och studieresor (även utomlands) hur många gånger som helst.

Det var pedagogiskt riktigt att lägga in denna avslappnade man och informationen om det rikliga stöd som man faktiskt kan få för att klara byggnationer, efter den lite nedslående insikten om att det kommer att kosta oss att bygga de lokaler som vi definitivt kommer att behöva för vår verksamhet. I linje med den trygghetbombning som vi hittills utsatts för avslutades föredraget med att föreläsaren lovade oss att även de som bor i andra landsting eller regioner kan ringa honom direkt, och när som helst, för att få guidning om blanketter och regler för ansökan om stöd och bidrag, i stället för att vända oss till våra egna landsting, om de nu inte skulle vara så tillmötesgående. Man häpnar.

På detta följde en kvinna från Almi som försökte verka sträv för att dölja sin osäkerhet och det faktum att hon visste att hon och hennes powerpoint-presentation var usel i jämförelse med den föregående dynamiske talaren. Och det var första gången som den där konventionella synen på företagande och nystartande och entreprenörskap fick komma fram på den här kursen, och det var ju helt i onödan. Den som vill slaska till sitt liv med sådana näringslivets floskler kan ju grotta ner sig i deras hemsida som jag inte tänker länka till.

Mina idéer om en charkverksamhet på åretruntutegående Linderödsgrisar blir allt konkretare och starkare. I morgon åker vi charkare, Narviks-G, familjen polis, Dala-J och jag, runt på lite studiebesök, bland annat till en som har åtminstone knappt tio Linderödssvin som han sägs göra lite chark på. Jag ska berätta vidare.


Läs även andra bloggares åsikter om Eldrimner, Grundkurs i mathantverk, byggnader, bidrag, chark, beredningslokaler, beredningskök, tacksamhet

Mathantverkskursen, dag 4, på vilken jag fick svar på en gammal möglig fråga

Äntligen! Nu vet jag att det var helt ofarligt mögel på griskinden. Vår föreläsare i livsmedelslagstiftning och egenkontroll hävdade i morse med bestämdhet att inget mögel som växer på torkat kött eller ost utvecklar toxiner. Så var det med den saken, alla köttorkare. Men det finns ju andra patogener. Edit: Det där påståendet tycks inte vara helt vattentätt. Jag ska kommentera i ett nytt inlägg när jag har fått svar på några frågor.

I övrigt gick vi i någorlunda detalj igenom förutsättningarna för tillväxt, toxiner, sporbildning och död för de vanligaste och farligaste patogenerna i livsmedel. Dessutom avlivades en del myter om avsvalning. Den tidigare "regeln" om vikten av att komma ner till +8 grader celsius på 4 timmar har ingen som helst vetenskaplig grund. Snarare gäller att nedgången från +53 till +7 inte bör ta längre tid än 14 timmar.

Jag har inte så mycket mer att berätta om dagens undervisning eftersom vi bara fortsatte med samma ämnen som igår. Föreläsaren fortsatte att göra intryck och nu har jag i varje fall en ganska klar bild i huvudet av vad som krävs för att skriva en plan för egenkontroll inklusive HACCP.

Jag tog nog för mycket plats i klassrummet, som vanligt, i de andras ögon, med mina många frågor och synpunkter, men jag försöker att inte bry mig om det. Jag måste fråga och kommentera för att lära mig och för att hålla mig vaken och för att utnyttja tiden optimalt. Jag tror inte heller att föreläsaren tog illa upp.

Till lunch igår rimmad bog med senap och rotmos. Fläsket mycket gott, rotmoset äckligt. Till lunch idag fisksoppa med aioli. Tillräckligt adekvat för en skolmatsal.

Har börjat tycka att en i gruppen är gapig och korkad.

Över en översaltad men god jordärtskockssoppa med räkor och hasselnötter började jag planera en lördagsutflykt med köttgetbonden. Han är vuxen och trevlig, ni skulle också gilla honom. Jag fick honom att ringa och höra om det var ok att besöka en glad grisbonde och charkuterist, en lufttorkare och en källarlagrad getostystare. Det verkade det vara.

Nu börjar det bli dags att knyta sig.


Läs även andra bloggares åsikter om toxiner, patogener, avsvalning, socialisation, mögel, egenkontroll, Eldrimner, Grundkurs i mathantverk, HACCP, livsmedelslagstiftning, Per Nilsson

Mathantverkskursen, dag 3, på vilken jag fick lära mig att hantera myndigheter

Dagens huvudperson var Per Nilsson, före detta livsmedelsinspektör, nu egenföretagare som är expert på livsmedelslagstiftning och egenkontroll med HACCP (Hazard Analysis Critical Control Point). Han ledde oss varligt in på ett område som uppenbarligen är ångestfyllt för många mathantverkare och dessutom fullt av myter och bristande kunskap, även från myndigheternas sida. Herr Nilsson avfärdade vanföreställningar och redde ut missförstånd på löpande band, han förklarade för oss hur vi ska förhålla oss till myndigheterna och lagstiftningen och gav oss råd om hur vi ska bete oss i det praktiska.

I morgon fortsätter vi med en till heldag om detta, som faktiskt är riktigt roligt att lära sig om. Nu vet jag till exempel med bestämdhet att Magnus Kött & Vilt visst får ha charkproduktion i sina lokaler om de skulle vilja, och att lärarparet på Vikbolandet skulle kunnat fortsätta med sitt sommarkafé, för det som kommunen meddelade dem var inte sant.

Denne Nilsson är dessutom den person som håller på att utarbeta Livsmedelsverkets nya riktlinjer för småskalig charkproduktion och han är också en av Eldrimners kontaktpersoner som vi kan rådgöra med i de här frågorna närhelst vi önskar i framtiden. Det är väldigt tryggt att veta.

Dessutom, när jag efter lunch snackade lite gris med polisen, så berättade han att Jürgen K (som de hade besökt i Herrmannsdorf) var oerhört intresserad av Linderödssvinet och upprörd över att ingen i Sverige använder dess kött till charkuterier. Han uppmanade mig att ta upp mitt intresse för den grisen med Jürgen, och det kan ni hoppa upp och klappa er på skinkorna att jag tänker göra. Det här börjar ju likna öppet mål.

Varje morgon och kväll när jag sitter i bilen och kör längs Storsjön till eller från Rösta och lyssnar till Get up with it, så får jag en stark känsla av overklighet. Jag vet inte om distansen till vad jag håller på med är obehaglig eller behaglig. Nu ska jag vila en liten stund innan jag går till sportbaren för att titta på fotboll med den blivande köttgetbonden.


Läs även andra bloggares åsikter om Eldrimner, livsmedelslagstiftning, egenkontroll, HACCP, Per Nilsson, Grundkurs i mathantverk, riklinjer, Jürgen Körber, entusiasm

Mathantverkskursen, dag 2, på vilken jag fick lära mig om snusk och smuts

Ja, idag satt vi inte i cirkel utan i par vid skolbänkar och dagens tema var livsmedelshygienkemi och mikrobiologi. Jag delade bänk med en polis från Närke som ska föda upp, slakta och förädla jakar. Jakbresaola, kan det vara något?

Undervisningen idag var inte så ambitiöst genomförd, förmodligen delvis beroende på att den ena föreläsaren var upptagen med annat. Vi gick igenom två kompendier i ämnena, men presentatören kunde inte svara på särskilt många av våra frågor. Kan toxinerna från Clostridium Botulinum brytas ned på något sätt, till exempel av värme? Hur mycket av vitaminerna förstörs egentligen vid vilka temperaturer och efter hur lång tid? Hur ligger det egentligen till med Jürgen Körbers påstående att nitritsalthalterna är så låga att de inte kan ta kål på bakterierna utan bara används för att behålla köttets rödfärg? Förmodligen får vi svar på en del av frågorna i morgon vid HACCP-undervisningen och resten förhoppningsvis av våra charkexperter längre fram.

Till lunch fick vi fiskpudding vilket inte alls var så dumt. Skolmatsalen har tydligen rykte om sig att växla mellan mycket bra och usel. Den är i varje fall KRAV-märkt.

På eftermiddagen blev vi visade runt på Rösta och fick se matateljen, det mobila produktionsköket (som man kan hyra för 500 i månaden) och Rösta mejeri som Eldrimner ska ta över. Där fick vi också smaka på några riktigt goda ostar. Därefter filmvisning med filmer om unga mathantverkare som skulle inspirera oss, och ett par av dem var nog lite inspirerande.

Nu sitter jag i solen på en parkeringsplats utanför Jamtli och väntar på att vandrarhemmet ska öppna. Man blir lite barnslig av att sitta i skolbänken.


Läs även andra bloggares åsikter om Eldrimner, Grundkurs i mathantverk, livsmedelshygien, mikrobiologi

Mathantverkskursen, dag 1, på vilken jag målade skinkor med vattenfärg

Klockan 8:30 började det och jag kom i tid eftersom jag slocknat 21:45 igår. Redan när jag parkerade bilen träffade jag på en man som också skulle gå charkinriktningen, och som senare visade sig vara en person som min bror berättat för mig om, eftersom han fått höra talas om hur han flyttat till Narvik för att föda upp getter som köttdjur. Trevlig typ som jag förmodligen ska göra mathantverksutflykt med i helgen.

Verksamhetsledaren Bodil Cornell höll i dagens kursinnehåll som handlade om att presentera Eldrimner, kursen, personalen på Eldrimner och oss själva. Ganska plågsamt blev det sistnämnda eftersom formen innebar att vi med vattenfärger skulle måla vår vision om vårt eget mathantverk och sedan berätta utifrån målningen. Ja, det låter vedervärdigt, men det var inte så farligt ändå. Förmodligen eftersom alla närvarande var väldigt jordnära och konkreta i både sina målningar och visioner. Men det var lägesedan jag målade med vattenfärger och det blev inte så snyggt. Några Linderödssvin och lite torkade skinkor och korvar kunde man urskilja. Ja, åtminstone skinkorna.

Gruppen består av 22 personer varav bara fyra är män och alla dessa fyra har valt inriktningen chark. De andra har valt inriktningen bär och grönsaker (9), ystning (6) och bröd (4). Jaha, de siffrorna gick inte ihop, men sådana är ungefär proportionerna. Få är under 35, gissar jag. Den geografiska spridningen är stor, men majoriteten verkar vara norrlänningar och många har gårdar och nästan alla är egentligen intresserade av flera av inriktningarna.

När de började berätta om sina visioner framstod de som mycket intressantare människor än vid min första fördomsfulla anblick. Det var roligt att lyssna till deras drömmar och jämföra. Några fick omedelbara tips på lösningar till sina problem. Jag har redan förstått att det är viktigt att etablera kontakt med andra som ägnar sig, eller vill ägna sig åt mathantverk. Bara genom att låta människor med drömmar som de vill förverkliga träffas fyller kursen en funktion.

Mina egna drömmar hörde till de luftigare, men jag tycker nog att mina kunskaper kändes som att de hörde till de tyngre.

Det enda lunchställe som finns i närheten av Rösta är skolmatsalen på Åsbygdens Naturbruksgymnasium i Torsta. Där fick jag den vidrigaste sönderkokta spaghetti med köttfärssås som jag ätit sedan skoltiden. Eldrimner har det senaste året satsat på unga mathantverkare. Jag tror att det är betydligt effektivare att ge unga människor bra, god mat än att stimulera småföretagandet om man vill ha fler unga mathantverkare.

Det var ett bakslag att få veta att den andra hantverksveckan, den med Jürgen Körber, slås ihop med en enveckaskurs i chark, så att vi kan bli upp till ett tjugotal personer den veckan, i stället för fem personer. De kunde de gott ha meddelat oss på ett tidigare stadium. Vad jag däremot inte heller kände till är att Eldrimner betalar för att var och en av oss ska få två dagars praktik hos valfri mathantverkare i Sverige. Jag undrar vart jag ska välja att söka mig? Vilka var det som hade Linderödskultingarna på Smaklust?

Det var Dalängarna, säger Anna.

Läs även andra bloggares åsikter om charkuteri, Eldrimner, Grundkurs i mathantverk, Linderödssvin, vattenfärg