Graviditetsnotiser: N - 10

Idag tog jag ut en semesterdag. Först bytte jag till vinterdäck. Därefter följde jag med L till hudkirurgen i Björkhagen för att ta bort ett elakt födelsemärke. Det gick bra, men eftersom snittet inte ska utsättas för något som helst vatten de första dagarna så får barnet hålla sig åtminstone till på söndag, så vi kan ta avslappnande och smärtstillande duschar på BB.

Sedan körde jag till torpet för att stänga för vintern, men det tog mycket längre tid än beräknat, eftersom färjan över Bråviken var avstängd, så jag fick ta en lång omväg via Kolmården och Norrköping. Väl här fick jag inte mer än en halvtimme innan solen gick ner och allt blev mörkt. Men vad härligt det är att komma tillbaka till verkligheten! Ljuset och dofterna finns här, nära naturen och inte i stan.

I växthuset väntade tre mogna tomater och många gröna. På marken låg fler gurkor, där gurkplantan hade dött. En hel del chili hade mognat. En talgoxe skrämde jag upp bakom en tomatplanta och den ville inte flyga ut ur växthuset när jag lämnade dörren öppen så den kanske bor där?

I morgon får jag inte glömma att ta med mig timjan, salvia och rosmarin hem. De färska kryddorna har jag saknat, nu när vi inte har varit här regelbundet. Jag måste också komma ihåg att täcka kronärtskocksplantorna ordentligt så att några klarar vintern. Det är viktigt både att de inte förfryser och att de skyddas mot väta med tak.

Åt en fläskkotlett från Magnus Kött & Vilt till middag, med potatis och trattkantarellgräddsås. Folköl till, ifall jag skulle behöva pipa tillbaka akut. Nu sitter jag framför brasan och bloggar på papper, eftersom jag glömde sladden till datorn hemma och vill spara batteri till ett River Cottage-avsnitt innan jag somnar.

(Kan ni tänka er att den mentalt rubbade, som jag skrev om i söndags, följer min blogg?! Nu försöker hon skrämma mig till att inte skriva om de delar av mitt liv som hon vill kladda vidare i, genom att upplysa om att hon fått "råd och definitioner" från "kvinnofridslinjen och polisen" gällande nätförtal, och hon kräver att jag ska ta bort min blogg från i söndags. Jag funderar också kring det här med definitioner och råd. Begreppet förtal blir lite knepigt när förtalet publiceras anonymt utan att objektet utpekas med namn. Men det kanske räcker med att någon, vem som helst, känner sig träffad, eller? Jag råder henne till att fortsätta att kontakta polisen ända tills de lyssnar på henne och, om de inte tar hennes kränkthet på allvar, att driva ärendet vidare till JO. Frågan är om det hela ska definieras som ett hatbrott eller ett kvinnofridsbrott? Kanske kan riksdagens ledamöter också vara intresserade? Ska man ta upp saken med kommunens sociala nämnd och Riksförbundet för mental hälsa? Är det mödan värt att försöka få in en insändare i landets största morgontidning? Frågorna är många, och det enda vi säkert vet är att fortsättning följer.)