Med hjälp av den vänliga kvinnan på expeditionen i det rosa huset vid Sandsborgskyrkogården har vi satt oss in i proceduren kring kremering och gravsättning och fått hjälp att fylla i blanketten KYF211 som krävs. Det var inte svårt. Li åkte till vår lokala skattemyndighet och fick ett Intyg om kremering, som tillsammans med den infyllda KYF211 ska lämnas till expeditionen. Man kan också ringa till skattemyndighetens folkbokföringsfolk och be dem skicka pappret, men vi kände oss stressade. Det är det enda i blankettväg som ska fixas och det ska ske åtminstone en dag innan kremeringen. Beställningen ska alltså handläggas och godkännas lokalt så att krematoriet får veta, därför är det nog bättre om man kommer in med handlingarna ett par dagar innan. Men flexibiliteten var stor vid Skogskyrkogården.
Jag ringde krematoriet och fick information om förutsättningarna där. Vi kom överens om att vi ska komma dit med kroppen i morgon klockan 12. Om det inte går ska vi meddela det i god tid, för det tar tid att värma ugnen och mycket gas krävs. Det tar en och en halv timma att kremera en kropp. Om man vill vara med om införandet av kistan i ugnen så vill de att en utomstående ska vara med. Jag vet inte om de förstår att vi redan har varit med om det värsta.
Bårhuset, som kallas Obduktion på Danderyds sjukhus, har varit oerhört hjälpsamma och när jag ringde idag fick jag veta att flickan har klätts i de kläder och den filt som vi lämnade till den ansvariga läkaren idag. Det finns ingen logik i att vi ville att hon skulle ha mer kläder på sig och den filt som vi sovit med, det rör sig bara om starka känslor. De har också klippt av den hårlock som vi bad dem om, och lagt henne i den vita kistan som landstinget (?) står för. Vi får hämta kistan klockan 11 i morgon. Då borde vi hinna till krematoriet i tid.
Jag åkte i kväll och köpte en urna för 800 kronor. Det äldre paret i villaförorten hade sin butik i garaget och det fanns två sorters barnurnor att välja mellan. Jag valde den i plåt, med en flamma på toppen. Urnan ska man ha med sig till krematoriet, och gravyr av namn och datum ingick i priset. Om du behöver telefonnummer till en urnförsäljare så kan du mejla mig på bolletott kanelbulle gmail punkt com, så ska jag skicka dig numret. Försäljaren vill inte att begravningsbyråerna ska veta att det säljs direkt till privatpersoner.
Alltså, med korrekt ifyllda blanketter inlämnade till expeditionen och ett förvarnat krematorium, så kommer vi med den upphämtade kistan och en urna till krematoriet i morgon och genomför nästa steg i detta obegripliga vidriga.
Läs även andra bloggares åsikter om kremering, urnor, bårhus, begravningsbyråer, annorlunda yrken, liktransport
Det borde finnas rätt lite som är logiskt i att begrava ett barn så det är inte vidare ologiskt att vilja klä flickan i kläder som ni har valt ut tillsammans med en filt. Känslor är inte rationella och i situationer som denna är det nog mest att göra som känns bäst.
SvaraRaderak och l. jag förundras över er styrka och er handlingskraft!
SvaraRaderasom jessika skriver så finns det inget logiskt i att behöva begrava ett barn... gör bara vad som känns bäst. eller minst jobbigt.
jag gör så nu när jag skriver en banal kommentar till ett starkt inlägg. men jag känner att jag måste säga *nånting* ialla fall.
Det är fantastiskt att ni orkar ta tag i allt det här, och jag tror verkligen att det kan vara betydelsefullt för andra att få veta hur ni gör. Kanske inte för att omedelbart omsätta i handling, men för att ha en tanke i bakhuvudet den dag det värsta händer att man själv kan vara med och styra något - och kanske någonstans, på en enda punkt i det ofattbart djävulska, inte känna sig fullständigt hjälplös och utlämnad.
SvaraRaderaJag tycker att det är otroligt logiskt att vilja klä sitt barn och svepa in det i en filt - det är hjärtats logik.
Tänker mycket på er båda.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera