Trots det grå vädret trodde jag att det här skulle bli en hygglig dag. Igår fick jag den dödssjuke fadern att förstå hur vikten av att den mentalt rubbade särbon håller sig till sin hälft av besökstiderna, och vi kom överens om att det är den överenskommelsen som gäller framöver. Vi barn har velat hålla honom utanför konflikten med uppmärksamhetshaveristen, men till slut har vi varit tvungna att berätta om hennes sinnessjuka beteende för honom. Hur hon sprider lögner och skickar brev till släkten med bisarra fantasier om oss, och att hon vägrar att gå med på en uppdelning av besökstiderna där hon får hälften och vi andra som inte vill träffa henne den andra hälften. Idag var vi och hälsade på honom för första gången på ett tag, och det var trevligt och han var riktigt pigg och glad. Han beundrade L:s mage och vi pratade mycket om graviditet och vad han mindes av min mammas graviditeter. Innan vi gick tog jag återigen upp besökstidsuppdelningen och han bekräftade vår överenskommelse. Nu blir både spontana besök och planering av närståendepenningsdagar enklare. Trodde jag. När vi kom hem väntade ytterligare ett e-brev från den rubbade särbon, i vilket hon förklarar att vi inte har någon överenskommelse. Hur ska man handskas med en människa som njuter mest av allt av konflikter som ställer henne i centrum av uppmärksamheten, som får allt att kretsa kring henne i stället för den dödssjuke? Jag ringde fadern och berättade om hennes bisarra brev och han lovade att ta upp saken med henne igen. Det var vad den här första dagen i vecka 39 kom att handla om.
Läs även andra bloggares åsikter om mentalt rubbade uppmärksamhetshaverister
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du vet K, det är kanske dags att ansöka om de där närståendepenningen NU. Nu behöver inte ta ut den förrän tillståndet blir allvarligt.
SvaraRaderaOch du ska nog be att få prata med någon på Försäkringskassan som kan mycket om närståendepenning, typ en avdelningschef, om hur ni ska göra eftersom situationen är så komplicerad med särbon ingen ivill ha att göra med. Inte för att man vill hålla någon utanför någon annans döende men det verkar som om det krävs för att ni också ska kunna få del av det medan liv är. Döden varar mycket länge.
Själva närståendepenningen är inget problem, där har vi delat upp dagarna i tre lika delar och hon har tagit ut sina. Det är så absurt att det är uppdelningen av själva besökstiderna som hon vägrar att hålla sig till besök på sina dagar.
SvaraRaderaDu vet att ni kan ta ut dagar samtidigt?
SvaraRaderaJag menar om du och syskon vill vara där samtidigt.
SvaraRaderaNej, det får man inte enligt blanketten: "Flera personer kan begära ersättning under samma vårdperiod men inte för samma timmar". Synd, för det skulle underlätta när vi ska ta hem honom ett dygn.
SvaraRaderaNej, inte för samma timmar, det går ju åt flera timmar då men det kanske ni kan stå ut med. Sett till hur det är så måste han vara ansluten till PAH, avancerad hemsjukvård.
SvaraRadera