Jag är väldigt glad att McCain inte blev president. Den enorma förälskelsen i personen Obama oroar mig. Hur lätt eller svårt kommer det att bli att kritisera hans politik för alla som hyllar hans personlighet? Stödet till honom är inte heller alls så överväldigande som så många hade önskat. Tvärtom är det enorma stödet för McCain oerhört skrämmande för mig. Men fan så fantastiskt att USA har en svart president! Nu sitter snygga människor i tv och pladdrar. Som vanligt, men ännu mer självgott.
Idag kom veterinären R för att hjälpa att borra i väggarna, som han hade lovat igår. I morse kom han på att han hade brutit nyckelbenet i förra veckan. Ett brutet nyckelben, en bruten rygg och en gravid kvinna. Och så kom E. Vi fick upp hatthyllan och lite till och vi fick en supergod pasta med tomatsås som L gjorde igår och salsiccia som L köpte hos Södermalms Delikatesser. Jag skivade ner hälften av korvarna i tomatsåsen och stekte hälften av korvarna med vår salvia, rosmarin och timjan och blandade allt med spaghetti. Enkelt (om man har en vän/hustru som har tid att koka tomatsås) och mycket gott.
Snälla F reagerade på förra inlägget och erbjöd oss att låna en barnvagn som L hämtade efter korvarna och efter att ha tittat på blöjbyte hos min kusin L som fick en flicka för knappt två månader sedan. Alla får barn nu. L tycker att hennes fötter är feta. Men vi blir så glada när vi ser saker hänga på hatthyllan i stället för på gångjärnen till köket och vardagsrummet. Ett litet steg för mänskligheten. Obama och vår hatthylla och alla barn. Och inga jävla hundar. Jag tycker att Obama verkar vara en dålig far.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar