Pudel

Jag erkänner, jag hade fel. Orecchiette kan vara en väldigt god pastasort, och orecchiette con cime di rape kan vara alldeles fantastiskt gott. Jag har helt enkelt ätit på dåliga restauranger i Apulien. Men som Elizabeth David skriver:

Nå, det finns värre saker att äta upp än sina egna ord.

De värre sakerna bjöds vi inte på igår när vi var bjudna på middag hos AB och hennes M som kom direkt från Rom. M hade med sig cime di rape och färska orecchiette. Han hade gärna gjort de små öronen själv, men det fanns det helt enkelt inte tid för. Så här går det till på ett ungefär om man vill göra rätten enligt M, fast med köpeöron. Man kokar cime di rape i saltat vatten i en stor kastrull. När de närmar sig att bli klara lägger man i färska orecchiette i kastrullen. Långt innan har man gjort en bagna cauda-liknande sås eller dressing.
Fast M hade nog inte smör i såsen och han hade dessutom haft i inte så lite torkad pepperoncini. Och M underströk att det var viktigt att det var sardeller i salt. De har en mycket starkare och tydligare smak hävdar han. Hmm, det går inte att få tag på här, det kanske vore något att importera... När pastan är klar hälls den av, läggs upp i skål och blandas väl med sardell- och vitlöksoljan.
Detta är en pastarätt som italienarna inte tycker att det ska vara riven ost över. Fantastiskt mycket godare än det ser ut på mina bilder.

Som andrarätt fick vi Osso buco, men på rådjurslägg i stället för kalvlägg, och därtill skägglösa kronärtskockor fyllda med någon blandning av bland annat brödsmulor, sardeller och vitlök. Också mycket gott.

Därpå fick vi en bit pecorino och lite mer av korvarna som vi snaskat på innan maten och sedan chockladmousse och grappa. Leende rullade vi hem.

Andra bloggar om: orecchiette, cime di rapa, osso buco, rådjur, kronärtskocka, pecorino, korv, chokladmousse, grappa, sardeller, Apulien,