Porca maronna!

Hos Hanna Löfqvist hittar jag en länk till en artikel i L'Espresso som beskriver de slavförhållanden som arbetarna på tomatfälten i Apulien lever under. I den absoluta konsekvensen av ett laglöst, rasistiskt, kapitalistiskt samhälle behandlas arbetarna värre än djur. Enligt artikeln kommer i stort sett alla tomater som förpackas i konservfabrikerna i Salerno, Neapel och Caserta från det område i Apulien där tomatskörden sköts på detta sätt. Hur är det med Muttis konserver? Jag ska skriva och fråga var deras tomater kommer från.

"Skammens triangel" där tomaterna odlas. Bild från artikeln i L'Espresso.

Uppdatering: En italiensk vän upplyser mig om att en italiensk organisation för mänskliga rättigheter web tidning Web Magazine redan frågat Mutti om förhållandena för arbetarna som skördar tomaterna som de konserverar. Här följer svaret från Mutti:

Risposta di Mutti

Gentile consumatore, La vorrei subito tranquillizzare circa i suoi dubbi. L'azienda Mutti si trova in provincia di Parma e tutto il pomodoro trasformato nei mesi estivi proviene da campi attigui o mediamente vicini alla fabbrica. Ciò significa che il pomodoro non provviene dal sud Italia ma unicamente e principalmente dalle provincie di Parma, Reggio, Piacenza, Cremona, Mantova. Mentre una piccola quantità arriva da Ferrara e Cuneo.

La decisione di approvvigionarsi in zona vicine è dettata dalla grande attenzione che la ditta pone alla qualità della materia prima. Un pomodoro provveniente dal Sud Italia arriverebbe a Parma dopo un viaggio lunghissimo che causerebbe la perdita di tutte le proprietà nutrizionali della bacca stessa. Ora veniamo alla sua domanda: Il pomodoro che Mutti utilizza per i suoi prodotti, è stato raccolto nel rispetto del lavoro umano? Assolutamente si! Anche perché ormai da parecchi anni (quasi decenni) al Nord Italia e in particolare nelle zone che le ho sopra indicato, il lavoro manuale di raccolta è stato sostituito dal lavoro delle macchine.

L'uomo è ovviamente sempre presente, ma ha mansioni differenti ed anche più gratificanti (ex. Controllo, guida del veicolo...). Quindi possiamo affermare in tutta sicurezza e tranquillità che l'azienda Mutti non solo è attenta alla qualità del prodotto, alla salvaguardia dell'ambiente (con metodi di produzione integrata che lei ci ha citato) ma inoltre ciò che vende è prodotto nel rispetto del lavoro umano.

Vilket kan sammanfattas som: Nej, Muttis fabriker är belägna i Parma och därför kommer Muttis tomater inte från södra Italien. De kommer från närbelägna områden eftersom de inte skulle tåla långa transporter. Tomaterna är plockade med respekt för arbetarnas arbetsförhållanden, inte minst eftersom man i norra Italien skördar maskinellt. Mutti bemödar sig inte bara om hög kvalitet på tomaterna utan även om såväl miljöaspekter som arbetsförhållanden.

Jag ska försöka ta reda på vad som gäller även för andra märken.

Uppdatering II: Samma tidskrift har även fått svar från Longobardi och De Cecco som, om jag förstår det rätt, svarar att de respekterar arbetarnas rättigheter, lever upp till SA8000-certifiering, och kräver av sina underleverantörer att även de ska göra det, men att det är omöjligt att vara absolut säker på att underleverantörerna efterlever kraven. Med reservation för att min italienska är ganska rostig.

Andra bloggar om: Apulien, slaveri, tomater, kapitalism, Puglia, Italien

Pudel

Jag erkänner, jag hade fel. Orecchiette kan vara en väldigt god pastasort, och orecchiette con cime di rape kan vara alldeles fantastiskt gott. Jag har helt enkelt ätit på dåliga restauranger i Apulien. Men som Elizabeth David skriver:

Nå, det finns värre saker att äta upp än sina egna ord.

De värre sakerna bjöds vi inte på igår när vi var bjudna på middag hos AB och hennes M som kom direkt från Rom. M hade med sig cime di rape och färska orecchiette. Han hade gärna gjort de små öronen själv, men det fanns det helt enkelt inte tid för. Så här går det till på ett ungefär om man vill göra rätten enligt M, fast med köpeöron. Man kokar cime di rape i saltat vatten i en stor kastrull. När de närmar sig att bli klara lägger man i färska orecchiette i kastrullen. Långt innan har man gjort en bagna cauda-liknande sås eller dressing.
Fast M hade nog inte smör i såsen och han hade dessutom haft i inte så lite torkad pepperoncini. Och M underströk att det var viktigt att det var sardeller i salt. De har en mycket starkare och tydligare smak hävdar han. Hmm, det går inte att få tag på här, det kanske vore något att importera... När pastan är klar hälls den av, läggs upp i skål och blandas väl med sardell- och vitlöksoljan.
Detta är en pastarätt som italienarna inte tycker att det ska vara riven ost över. Fantastiskt mycket godare än det ser ut på mina bilder.

Som andrarätt fick vi Osso buco, men på rådjurslägg i stället för kalvlägg, och därtill skägglösa kronärtskockor fyllda med någon blandning av bland annat brödsmulor, sardeller och vitlök. Också mycket gott.

Därpå fick vi en bit pecorino och lite mer av korvarna som vi snaskat på innan maten och sedan chockladmousse och grappa. Leende rullade vi hem.

Andra bloggar om: orecchiette, cime di rapa, osso buco, rådjur, kronärtskocka, pecorino, korv, chokladmousse, grappa, sardeller, Apulien,

Apulisk fredag

Förra fredagen, efter att jag levererat den sista pepparn och efter att ha hört Vinlusen kallas stekare på J&B, så gick jag till P och T för att fira T:s födelsedag med en drink. I samtal med halvitalienska AB så hävde jag ur mig en del nedlåtande kommentarer om maten i Apulien, inte minst om de pessarformade orecchiette, en pastaform jag aldrig fått serverad på något tilltalande sätt. AB drog till med att de är så goda med cime di rapa, men jag har aldrig blivit övertygad om det. Cime di rapa har jag alltid trott var kålblast, men nu har jag läst på och förstått att det är en förädlad form av vild broccoli inte är så enkelt. Engelska Wikipedia kallar grönsaken rapini och hävdar att den är vanlig även i kinesisk matlagning. Har den ett svenskt namn? Hur som helst så blev vi kvar hos P och T alldeles för länge och avslutade med att "plocka äpplen" och dansa i hallen, men inga mobilfoton finns som bevis. Dagen därpå damp det ner ett sms från AB med en inbjudan till middag i kväll då hennes man M kommer upp från Rom. På menyn - Orecchiette con cime di rapa. Modigt! Rapport följer.


Andra bloggar om: orecchiette, cime di rapa, Apulien, rapini