Idag var det dags. Jag steg upp i ottan. Kinden har legat i salt-, socker- och kryddblandningen i nästan sex dygn. Den har vätskat sig rejält. Jag tar upp den, torkar av den och känner på den. Den är fast och inte äcklig på något sätt. Jag krossar lite till svartpeppar och gnider in. 
Knyter om ett krympt bomullssnöre som om det vore en julklapp och lägger den i en plastpåse. Kör till kamrat Lars och väcker honom. -Det är dags för hängningen. Han leder ner mig i källaren. Innanför vinkällaren finns ytterligare ett rum. Ett rör i taket. Ett dubbelt halvslag. Där hänger den. Nu får jag inte se den igen förrän om tio dagar.
Andra bloggar om: griskind, guanciale, svartpeppar
Stort! Den ser fin ut. Slog du av något av vätskan eller saltade om under proceduren? Jag har gjort två omsaltningar... Och den ser inte alls så fin ut som din. Vi får väl se i natt. Jag sänker temperaturen till 14° i köket efter att skinkan har kokats.
SvaraRaderaJag slog varken av vätskan eller saltade om. Jag tänkte att vi gott kunde göra på olika sätt för att se hur det går.
SvaraRaderaDet är ångestfyllt att inte kunna titta till den på 10 dagar.
Spännande att följa! Gillar källarbilden. Det är lite Hitchcock över den.
SvaraRadera