Mat och politik?

Vänstern har alltid haft den bästa musiken, men tyvärr inte den bästa maten. Inte i Sverige i varje fall, det är annorlunda i Italien. Men socialism utan njutning är dömd att misslyckas. Visst är frukt godis, men både fruktstund och bensträckare är hemska hemska ord.

Bilden här visar två tomater från förra årets skörd. Den ena är en Costoluto Genovese och den andra är en Manö. De har olika smak och egenskaper. Om de såldes i en svensk livsmedelsbutik skulle de ändå bara kallas tomater. Det är som om vi inte skulle skilja på röding och kolja, eller lammkotletter och högrev av nöt, utan bara kalla det fisk, eller kött. I livmedelsbutiken är det på sin höjd skillnad på olika typer av tomater, men inte än på olika sorters tomater.

Mat och politik har jag alltid åsikter om, så nu ska jag undersöka om man kan skriva en blogg som handlar om båda. Vi får se hur det går. Kanske blir det slagsida åt det ena eller andra hållet. Det är lättare att skriva om mat, men viktigare att skriva om politik. Jag börjar nog med maten.

Andra bloggar om: Costoluto Genovese, Manö, mat, politik, tomater