söndag 20 september 2009

Mathantverkskursen, dag 6, på vilken jag åkte ut på landet för att träffa bönder

Igår for vi fem charkare på mathantverkskursen iväg på besök hos några etablerade mathantverkare på besöksavstånd från Östersund.* Först åkte vi till Kenneth Rehnsbo på Lunda, Ytterån. Han har Highland Cattle och Linderödssvin som han gör några varianter av rökt salami på (75% nöt, 25% gris), och han håller på att bygga ett litet gårdsslakteri. Varmröken är en separat byggnad och charkproduktionen har han i källaren, liksom rummet där han torkar korvarna.

Highland Cattle

Kenneth kom igång med verksamheten så sent som för två år sedan, efter att ha slitit ut sig på byggjobb. Linderödssvinen har inte fungerat så bra som han hade hoppats, för grisningen vintertid utomhus har inte så många kultingar klarat, tvärtemot vad som skrivits om rasen. Vi spekulerade om det hade att göra med den 25-gradiga kylan här uppe i landet, eller om det berodde på att han fått en dålig linje av rasen. Det är svårt att se de problemen när djuren är både söta och bedårande.



Efter att ha tittat på djur och byggnader och blivit förevisade charklokalen blev vi bjudna på kokkaffe och kaffebröd i köket av Kenneths hustru, bland barn och barnbarn, och vi satt och pratade om hur man ska få ut sina produkter på marknaden och om förhållandet till grossister och detaljister. Kenneth har ett skåp med produkter en bit in på avfartsvägen där kunder kan ta vad de vill ha och lägga betalningen enligt prislapparna. Vi satt kvar en bra stund och det varma bemötandet från Kenneth och hans familj gjorde gott på lördagsförmiddagen.

Spjuvern J, M och Kenneth i charkkällaren

Efter det letade vi oss bort mot Nils Nilsgården i Trångsviken. Trots att det var nära, så kändes det som en helt annan bygd, och getbonden, som talade en ganska bred dialekt, hade haft djuren i mer än 15 år och hustrun hade också ystat så länge, om jag förstod saken rätt. Hon var nu på ostmässa i Turin med 20 kilo av deras ost. Bonden, vars namn flyr mig, gjorde först ett lite blygt intryck, men efterhand som vi började prova ostarna och mesen kom han igång.


Den blivande köttgetbonden G snackar getkött med mjölkgetbonden

Eftersom G ville ha lite starkare ost än vad som fanns i det lilla butiksrummet, så gick vi ner till den gamla jordkällaren från 1800-talet som hans förfäder byggt när byn skiftades och gården flyttades ut. Där fick vi se hur de låg, de källarlagrade getostarna som är Sveriges andra "Presidia"-produkt, skyddad av Slowfood-rörelsens bevakning. Och vi fick också se dammet och hålen efter de små korsordsdjuren på två bokstäver.


När vi skurit upp, provsmakat, och köpt större delen av osten gav han oss ockå den resterande biten. (I morse när jag kom ner till frukost på vandrarhemmet hade min korg i kylen slagits in i en stor plastpåse.)

Källarlagrad jämtländsk getost

Därefter gick vi och hälsade på getflocken. Bonden hade gett upp försöken att stängsla in getterna och lät nu i stället en hund vakta dem. Getter är onekligen sympatiska djur. De kan komma fram och luta huvudet mot ens lår, som för att säga -Du verkar fin, du kan få vara med oss, du kan få vara med i vårt kollektiv, vill du inte det? Fast de ser också lite stenade ut med de där ögonen och jazzskäggen.


Den sista bonden vi besökte, Magnus Gustaphsson i Häljesund, hade en väldigt imponerande grishållning. Fyra suggor av blandras hade gett 12,5 kultingar var i år och alla verkade stormtrivas på sina stora beten ner mot sjön. Läs om dem på hans hemsida.


Tyvärr arrenderar han gården och kommer därför förmodligen inte att investera i det slakteri han skulle behöva. Han säljer alltså sina slaktade och styckade jätteglada grisar och har inga problem att hitta avsättning för dem hos privatpersoner och restauranger. Han har därför inget behov av, eller lust att betala priset för, ekologisk certifiering. Kraven som han ställer på sin egen uppfödning är dessutom oerhört mycket strängare än EU-reglerna.



Han skulle aldrig föda upp Linderödssvin, sa han, men det beror på att han anser att deras långsamma tillväxt är oacceptabel. Han har själv inte haft några problem med grisning i sträng kyla i hyddorna som hans grisar bor i.

Vi kom inte tillbaka till Östersund förrän sent. Man skulle kunna säga att det tar lite tid att påbörja samtal här uppe, men att de sedan också blir så trevliga att det tar tid att avsluta dem. Långa avslappnade pauser är svåra att bryta.


Nu sticker jag upp till Fågelberget och där vet jag inte hur mobilmottagningen är, så vi får väl se när nästa rapport kommer.

*Allt jag skriver i den här bloggen kan vara missuppfattningar och innehålla spår av nötter.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

lördag 19 september 2009

Fortsättning följer

i morgon, för nu är jag för trött för att skriva efter en intensiv dag med tre gårdsbesök. I morgon däremot så kompenserar jag underlåtenheten med fina bilder och till och med två filmer med söta nakna grisar i huvudrollen.

fredag 18 september 2009

Mathantverkskursen, dag 5, på vilken jag förstod byggnadernas betydelse

Ja, jag hade undrat över den ständigt återkommande rubriken "Byggnader" i schemat för kursen. En antydan om ämnets vikt kom nog redan under beskrivningen av HACCP-arbetet och lagstiftningen. I dag ägnade Robert Åkermo förmiddagen åt att beskriva hela processen som arbetet med att uppföra byggnader för livsmedelsförädling innebär. Han kommer att återkomma många gånger under de resterande veckorna och finnas tillgänglig för rådgivning under hela kursen. Herr Åkermo är agronom med inriktning på arkitektur, konsult i alla frågor som rör lantbrukets byggnader och står dessutom bakom Oviken Ost, ett gårdsmejeri med nordens största besättning av ost(!)frisiska mjölkfår.

Under de här timmarna på förmiddagen kände jag för första gången hur miljonerna rann iväg. Det är så många steg att ta med i beräkningen vid uppförandet av en byggnad, och bara om man gör det på rätt sätt kan det bli bra till slut. Det innebär att man måste göra ett oerhört genomtänkt förarbete och fundera över varje steg som ska tas i den lokal som ska användas för livsmedelsproduktion.

Samtidigt gör tvånget att konkretisera att man tvingas fundera över vilka steg som faktiskt måste tas i ett drömkök. Vilka dörrar som måste öppnas och stängas och vilka handlingar och flöden som omfattas av en korvs tillblivelse. Genast började hjärnan arbeta med hur lokalen ska se ut där jag vill arbeta. Hur ska jag bäst göra för att minimera hälsoriskerna, för att underlätta städning och förvaring? Vilka utrymmen behöver jag för att kunna göra alla produkter som jag vill tillverka? Hur ska allt bli som mest praktiskt och enkelarbetat och vad krävs av utrymmena för att jag ska kunna göra de allra bästa produkterna? De allra bästa produkterna! Nyss satt jag på en pub och ritade en skiss på den viktigast av de lokaler som jag behöver. Mycket märkligt, eftersom det också innebär att ta ett steg i riktning mot att förverkliga idéerna.

Efter lunch (fläskkarré med potatis, gräddsås och rönnbärsgelé, mycket gott) fick vi lära oss allt om möjligheter till finansiering av verksamheten genom länsstyrelserna av en väldigt underhållande länsstyrelsebyråkrat vars ständiga skratt smittade när han hånade sina egna myndighetsblanketter och ledde oss vid handen genom snårskogen av irrellevanta krav från Jordbruksverket vid ansökan av 1) startbidrag (250 000 rakt av för de som är under 40 år, jag ska DO-anmäla) 2) investeringsbidrag, för fasta anläggningar på jordbruksfastighet med 30% av investeringen upp till 3 000 000 3) förädlingsbidrag, för fasta anläggningar och lösa inventarier för livsmedelsförädling med 30% av investering upp till 3 000 000 4) kompetensutveckling med 50% av minst 10 000 (?) på kurser och studieresor (även utomlands) hur många gånger som helst.

Det var pedagogiskt riktigt att lägga in denna avslappnade man och informationen om det rikliga stöd som man faktiskt kan få för att klara byggnationer, efter den lite nedslående insikten om att det kommer att kosta oss att bygga de lokaler som vi definitivt kommer att behöva för vår verksamhet. I linje med den trygghetbombning som vi hittills utsatts för avslutades föredraget med att föreläsaren lovade oss att även de som bor i andra landsting eller regioner kan ringa honom direkt, och när som helst, för att få guidning om blanketter och regler för ansökan om stöd och bidrag, i stället för att vända oss till våra egna landsting, om de nu inte skulle vara så tillmötesgående. Man häpnar.

På detta följde en kvinna från Almi som försökte verka sträv för att dölja sin osäkerhet och det faktum att hon visste att hon och hennes powerpoint-presentation var usel i jämförelse med den föregående dynamiske talaren. Och det var första gången som den där konventionella synen på företagande och nystartande och entreprenörskap fick komma fram på den här kursen, och det var ju helt i onödan. Den som vill slaska till sitt liv med sådana näringslivets floskler kan ju grotta ner sig i deras hemsida som jag inte tänker länka till.

Mina idéer om en charkverksamhet på åretruntutegående Linderödsgrisar blir allt konkretare och starkare. I morgon åker vi charkare, Narviks-G, familjen polis, Dala-J och jag, runt på lite studiebesök, bland annat till en som har åtminstone knappt tio Linderödssvin som han sägs göra lite chark på. Jag ska berätta vidare.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 17 september 2009

Mathantverkskursen, dag 4, på vilken jag fick svar på en gammal möglig fråga

Äntligen! Nu vet jag att det var helt ofarligt mögel på griskinden. Vår föreläsare i livsmedelslagstiftning och egenkontroll hävdade i morse med bestämdhet att inget mögel som växer på torkat kött eller ost utvecklar toxiner. Så var det med den saken, alla köttorkare. Men det finns ju andra patogener. Edit: Det där påståendet tycks inte vara helt vattentätt. Jag ska kommentera i ett nytt inlägg när jag har fått svar på några frågor.

I övrigt gick vi i någorlunda detalj igenom förutsättningarna för tillväxt, toxiner, sporbildning och död för de vanligaste och farligaste patogenerna i livsmedel. Dessutom avlivades en del myter om avsvalning. Den tidigare "regeln" om vikten av att komma ner till +8 grader celsius på 4 timmar har ingen som helst vetenskaplig grund. Snarare gäller att nedgången från +53 till +7 inte bör ta längre tid än 14 timmar.

Jag har inte så mycket mer att berätta om dagens undervisning eftersom vi bara fortsatte med samma ämnen som igår. Föreläsaren fortsatte att göra intryck och nu har jag i varje fall en ganska klar bild i huvudet av vad som krävs för att skriva en plan för egenkontroll inklusive HACCP.

Jag tog nog för mycket plats i klassrummet, som vanligt, i de andras ögon, med mina många frågor och synpunkter, men jag försöker att inte bry mig om det. Jag måste fråga och kommentera för att lära mig och för att hålla mig vaken och för att utnyttja tiden optimalt. Jag tror inte heller att föreläsaren tog illa upp.

Till lunch igår rimmad bog med senap och rotmos. Fläsket mycket gott, rotmoset äckligt. Till lunch idag fisksoppa med aioli. Tillräckligt adekvat för en skolmatsal.

Har börjat tycka att en i gruppen är gapig och korkad.

Över en översaltad men god jordärtskockssoppa med räkor och hasselnötter började jag planera en lördagsutflykt med köttgetbonden. Han är vuxen och trevlig, ni skulle också gilla honom. Jag fick honom att ringa och höra om det var ok att besöka en glad grisbonde och charkuterist, en lufttorkare och en källarlagrad getostystare. Det verkade det vara.

Nu börjar det bli dags att knyta sig.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

onsdag 16 september 2009

Mathantverkskursen, dag 3, på vilken jag fick lära mig att hantera myndigheter

Dagens huvudperson var Per Nilsson, före detta livsmedelsinspektör, nu egenföretagare som är expert på livsmedelslagstiftning och egenkontroll med HACCP (Hazard Analysis Critical Control Point). Han ledde oss varligt in på ett område som uppenbarligen är ångestfyllt för många mathantverkare och dessutom fullt av myter och bristande kunskap, även från myndigheternas sida. Herr Nilsson avfärdade vanföreställningar och redde ut missförstånd på löpande band, han förklarade för oss hur vi ska förhålla oss till myndigheterna och lagstiftningen och gav oss råd om hur vi ska bete oss i det praktiska.

I morgon fortsätter vi med en till heldag om detta, som faktiskt är riktigt roligt att lära sig om. Nu vet jag till exempel med bestämdhet att Magnus Kött & Vilt visst får ha charkproduktion i sina lokaler om de skulle vilja, och att lärarparet på Vikbolandet skulle kunnat fortsätta med sitt sommarkafé, för det som kommunen meddelade dem var inte sant.

Denne Nilsson är dessutom den person som håller på att utarbeta Livsmedelsverkets nya riktlinjer för småskalig charkproduktion och han är också en av Eldrimners kontaktpersoner som vi kan rådgöra med i de här frågorna närhelst vi önskar i framtiden. Det är väldigt tryggt att veta.

Dessutom, när jag efter lunch snackade lite gris med polisen, så berättade han att Jürgen K (som de hade besökt i Herrmannsdorf) var oerhört intresserad av Linderödssvinet och upprörd över att ingen i Sverige använder dess kött till charkuterier. Han uppmanade mig att ta upp mitt intresse för den grisen med Jürgen, och det kan ni hoppa upp och klappa er på skinkorna att jag tänker göra. Det här börjar ju likna öppet mål.

Varje morgon och kväll när jag sitter i bilen och kör längs Storsjön till eller från Rösta och lyssnar till Get up with it, så får jag en stark känsla av overklighet. Jag vet inte om distansen till vad jag håller på med är obehaglig eller behaglig. Nu ska jag vila en liten stund innan jag går till sportbaren för att titta på fotboll med den blivande köttgetbonden.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 15 september 2009

Mathantverkskursen, dag 2, på vilken jag fick lära mig om snusk och smuts

Ja, idag satt vi inte i cirkel utan i par vid skolbänkar och dagens tema var livsmedelshygienkemi och mikrobiologi. Jag delade bänk med en polis från Närke som ska föda upp, slakta och förädla jakar. Jakbresaola, kan det vara något?

Undervisningen idag var inte så ambitiöst genomförd, förmodligen delvis beroende på att den ena föreläsaren var upptagen med annat. Vi gick igenom två kompendier i ämnena, men presentatören kunde inte svara på särskilt många av våra frågor. Kan toxinerna från Clostridium Botulinum brytas ned på något sätt, till exempel av värme? Hur mycket av vitaminerna förstörs egentligen vid vilka temperaturer och efter hur lång tid? Hur ligger det egentligen till med Jürgen Körbers påstående att nitritsalthalterna är så låga att de inte kan ta kål på bakterierna utan bara används för att behålla köttets rödfärg? Förmodligen får vi svar på en del av frågorna i morgon vid HACCP-undervisningen och resten förhoppningsvis av våra charkexperter längre fram.

Till lunch fick vi fiskpudding vilket inte alls var så dumt. Skolmatsalen har tydligen rykte om sig att växla mellan mycket bra och usel. Den är i varje fall KRAV-märkt.

På eftermiddagen blev vi visade runt på Rösta och fick se matateljen, det mobila produktionsköket (som man kan hyra för 500 i månaden) och Rösta mejeri som Eldrimner ska ta över. Där fick vi också smaka på några riktigt goda ostar. Därefter filmvisning med filmer om unga mathantverkare som skulle inspirera oss, och ett par av dem var nog lite inspirerande.

Nu sitter jag i solen på en parkeringsplats utanför Jamtli och väntar på att vandrarhemmet ska öppna. Man blir lite barnslig av att sitta i skolbänken.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 14 september 2009

Mathantverkskursen, dag 1, på vilken jag målade skinkor med vattenfärg

Klockan 8:30 började det och jag kom i tid eftersom jag slocknat 21:45 igår. Redan när jag parkerade bilen träffade jag på en man som också skulle gå charkinriktningen, och som senare visade sig vara en person som min bror berättat för mig om, eftersom han fått höra talas om hur han flyttat till Narvik för att föda upp getter som köttdjur. Trevlig typ som jag förmodligen ska göra mathantverksutflykt med i helgen.

Verksamhetsledaren Bodil Cornell höll i dagens kursinnehåll som handlade om att presentera Eldrimner, kursen, personalen på Eldrimner och oss själva. Ganska plågsamt blev det sistnämnda eftersom formen innebar att vi med vattenfärger skulle måla vår vision om vårt eget mathantverk och sedan berätta utifrån målningen. Ja, det låter vedervärdigt, men det var inte så farligt ändå. Förmodligen eftersom alla närvarande var väldigt jordnära och konkreta i både sina målningar och visioner. Men det var lägesedan jag målade med vattenfärger och det blev inte så snyggt. Några Linderödssvin och lite torkade skinkor och korvar kunde man urskilja. Ja, åtminstone skinkorna.

Gruppen består av 22 personer varav bara fyra är män och alla dessa fyra har valt inriktningen chark. De andra har valt inriktningen bär och grönsaker (9), ystning (6) och bröd (4). Jaha, de siffrorna gick inte ihop, men sådana är ungefär proportionerna. Få är under 35, gissar jag. Den geografiska spridningen är stor, men majoriteten verkar vara norrlänningar och många har gårdar och nästan alla är egentligen intresserade av flera av inriktningarna.

När de började berätta om sina visioner framstod de som mycket intressantare människor än vid min första fördomsfulla anblick. Det var roligt att lyssna till deras drömmar och jämföra. Några fick omedelbara tips på lösningar till sina problem. Jag har redan förstått att det är viktigt att etablera kontakt med andra som ägnar sig, eller vill ägna sig åt mathantverk. Bara genom att låta människor med drömmar som de vill förverkliga träffas fyller kursen en funktion.

Mina egna drömmar hörde till de luftigare, men jag tycker nog att mina kunskaper kändes som att de hörde till de tyngre.

Det enda lunchställe som finns i närheten av Rösta är skolmatsalen på Åsbygdens Naturbruksgymnasium i Torsta. Där fick jag den vidrigaste sönderkokta spaghetti med köttfärssås som jag ätit sedan skoltiden. Eldrimner har det senaste året satsat på unga mathantverkare. Jag tror att det är betydligt effektivare att ge unga människor bra, god mat än att stimulera småföretagandet om man vill ha fler unga mathantverkare.

Det var ett bakslag att få veta att den andra hantverksveckan, den med Jürgen Körber, slås ihop med en enveckaskurs i chark, så att vi kan bli upp till ett tjugotal personer den veckan, i stället för fem personer. De kunde de gott ha meddelat oss på ett tidigare stadium. Vad jag däremot inte heller kände till är att Eldrimner betalar för att var och en av oss ska få två dagars praktik hos valfri mathantverkare i Sverige. Jag undrar vart jag ska välja att söka mig? Vilka var det som hade Linderödskultingarna på Smaklust?

Det var Dalängarna, säger Anna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 13 september 2009

fredag 11 september 2009

Jag tror att det har blivit höst

Men det var en lång sommar. Strax efter pappas begravning den 17 juni flyttade vi ut till torpet och jag blev kvar där ända in i augusti. Flera gånger i sommar har jag sagt att klichén om att naturen har en läkande förmåga också är sanning. Att bara stå där mitt i stillheten på min mark har varit till hjälp. Jag har funderat över om det har att göra med att hjärnan mår bra av den ständiga föränderligheten när gräset eller löven eller grenarna eller molnen rör på sig. Strandkantens oklarhet är något annat och mycket mer än trottoarkantens förutsägbarhet.

Under hela sommaren låg den rapport som jag skulle avslutat i maj som en plåga över mig. Som jag nog redan skrivit så gör sorg konstiga saker med ens förmågor. Jag har inte kunnat koncentrera mig, knappt kunnat skriva, knappt kunnat läsa. Självömkan, ilska, ledsamhet, apati och saknad snurrar och slår oförutsägbart hit och dit. Allt tar längre tid än förväntat. I slutet på våren kändes det som att andra trodde att allt var överspelat och tillbaka i något normalt. Då satte jag upp ett fotografi på min döda dotter på kontorsväggen. Så att andra skulle förstå att det som hänt var närvarande.

I går blev jag tillräckligt klar med min rapport och skickade iväg den. Jag blev överrumplad av lättnaden som jag kände.

Den sista juni tog jag mod till mig och sökte till Grundkurs i hantverksmässig livsmedelsförädling med inriktning på chark som ges under fem veckor i höst av Eldrimner. På söndag tar jag bilen upp till Östersund för den första kursveckan och därpå följer en veckas praktik i Fågelberget 20 mil norr därom. I november får jag fem hela dagar med Jürgen Körber som lärare.

Nu är jag orolig och tycker att det ska bli hemskt av vara utan L i två veckor. Men emellanåt tycker jag naturligtvis att kursen ska bli väldigt spännande. 25 sparade semesterdagar ryker, men dem skulle arbetsgivaren ändå tvinga mig att ta ut. Med på resan följer nyinköpta Naturbrukets husdjur del 1 & 2 och Växtodlingens grunder.

Jag ska försöka att rapportera regelbundet från min resa.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kort rapport om sommarens odlingar

Jag borde rapportera om hur det gick med sommarens odlingar. Jag skrev om vilka fröer jag hade köpt, så då borde jag också berätta hur det gick med dem, om inte annat för att jag själv ska minnas. Allting som vi odlade kom sent i år.

Pak Choi, Prize Choi, ekofrö. Blev angripna och uppätna som alla kålväxter som jag försöker mig på. Jordloppor och kålmaskar? Till att börja med så gick det bra i växthuset, jag borde skördat då, för sedan blev även de angripna.
Dill, Mammuth. Den hade jag glömt. Det kanske finns några små stjälkar någonstans.
Salladsgurka, Diva, ekofrö. En kraftig planta klättrar högt i växthuset, men den har bara gett tre gurkor än så länge. Skalet är oerhört beskt, men där innanför är det gott. Ingen gurka att göra inläggningar på. Nu vet jag att det är det som 'salladsgurka' betyder.


Sallad, plocksalladsblandning Fedco Lettuce Mix, ekofrö. Bra blandning som har gett mycket. Men jag vill ha ännu mer smakrik sallad!
Brysselkål, Darkmar 21, ekofrö. Mycket angripna på friland. Gigantisk planta som mår gott i en jättekruka i växthuset. Än så länge syns inga knoppar till.
Daikon, Minowase/Mooli, ekofrö. Det såg bra ut, men när jag skördade var den oerhört träig och oätlig.


Rödbeta, Bull's Blood, ekofrö. Både vacker med sin oxblodsröda blast och mycket god, men vi satte alldeles för lite av den.
Morot, en blandning som jag inte minns namnet på. Alla möjliga olika färger. Goda. Jag borde ha sått glesare.
Mangold, Five Colours, ekofrö. Tog lång tid på sig och blev klar att skörda först för ett par veckor sedan.
Spenat, Bloomsdale Long Standing, ekofrö. Mycket god och snabb. Vill ha mer. Kanske årets grönsak.
Högväxande växthustomat, Brandywine, ekofrö. Sanslöst god men gav inte mycket.


Buskväxande pastatomat, Black Plum, ekofrö. Rikgivande sort, men små tomater, som har gett väldigt god tomatsås.
Brytböna, Speedy, ekofrö. Tålig och rikgivande trots sin ringa höjd. Väldigt god och mjäll.
Störbrytböna, Marga. Alla dog i junikylan och två ytterligare omgångar kom aldrig upp. Borde förgrott i växthuset som reserv.


Bondböna, Witkiem, ekofrö. Mycket bra och god bondböna som gav rikligt med skidor. Började blomma igen för några veckor sedan.
Koriander, Koriander, ekofrö. Har jag inte sett till.
Ringblomma, Deja Vu, ekofrö. Råkade nog rensa bort det mesta i röran. Satte en omgång till i växthuset och planterade ut. Blommar först nu, sedan ett par veckor tillbaka.
Luktärt, Vild Italiensk. Pålitlig och doftar underbart, men jag gjorde inga bra ställningar i år.
Chili, Habanero Dulche. Endast en planta kom upp och den har inte ens blommat.


Dessutom gav förra årets kronärtskocksplanta två kronärtskockor i växthuset.

Jag blir alltmer övertygad om att man måste bo vid sina odlingar för att kunna sköta om dem ordentligt. Jag vill inte bo i en burk i en löjlig stad längre. Det är i periferin som verkligheten händer.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,