Monas historiska missbedömning

Jag måste medge att jag är lite häpen efter Monas och Mp:s kungörelse av beslutet att utesluta Vänsterpartiet från en regering efter nästa val. Jag måste också medge att den politiska tydlighet som uppstår roar mig en hel del.

Kanske kommer detta socialdemokratins beslut framstå som ett ödesdigert misstag om några år. Men misstag är nog fel ord för något som måste vara så ytterligt övertänkt som ett försök att utpressa Vänsterpartiet att anamma en nyliberal världsbild där endast en enda ekonomisk politik är möjlig. Så konkretiseras slutgiltigt Socialdemokraternas totala kapitulation inför lögnen om Den Enda Vägens Politik à la Thatcher och New Labour.

Hur som helst är det en fråga om en storslagen missbedöming. Tror man verkligen inte att V kommer att fälla en S+Mp-regering? Eller inbillar man sig att V kommer att bryta sin egen rygg och svika grunderna i partiprogrammet? Inte kan man väl känna sig säker på att få egen majoritet i valet? Man spelar ett högt spel, men tycks inte känna vare sig medspelare eller motståndare. Jag undrar över vad som utspelar sig inom det socialdemokratiska partiet just nu.

Det här kan vara den största möjligheten på många decennier för Vänsterpartiet att ta ansvar för, och intitiativet till, den vänsterpolitik som saknas av så många i Sverige. Nu gäller det om man är organisatioriskt mogen att ta emot de potentiella mängder av tidigare socialdemokratiska väljare som inte längre står ut med Sahlins högerpolitik.


Som vanligt kan man hitta god analys av det som sker hos Ali Esbati, Erik Berg och Röda Raketer.


Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, omvälvningar, oppositionspolitik, misstag