Häromveckan så hittade jag min mammas anteckningsbok från 1961, det år då min storebror föddes. Jag sög i mig de få anteckningarna om läkarbesök och mödragymnastik. Länge var det oklart om hon var gravid eller inte, men när det fastslogs, så firade de med en flaska vin. Den sista månaden av graviditeten antecknade hon ingenting.
Hur ointressant det än må vara för de som snubblar över den här bloggen, så tänkte jag därför att jag ska notera något litet varje dag vad gäller graviditeten. Bara som ett minne för mig och kanske någon annan om vad jag tänkte och tyckte.
L lagar blodpudding till sig för femte gången den senaste månaden och det luktar fortfarande äckligare och mer påträngande än jag mindes från barndomen. Nu vill jag inte ha, då åt jag den bara om jag fick jordgubbssylt till. God fruktsallad gör hon varje kväll, så köket är fullt av bananflugor. Hennes mage tog ett tillväxtsprång i förra veckan och putar bisarrt, men nu börjar krafterna komma i kapp. Det är skönt att L mår så bra i sitt tillstånd.
Efter lunch idag stod jag lutad över Spotify och pratade om världens bästa jazz-skivor med kollega M. Vill ha en inbjudan till Spotify. Jag måste ha rätt musik att dansa med barnet till, och skivor och mp3 känns så tröttsamt.
Idag insåg jag att jag inte är ett dugg rädd för förlossningen. Det kändes bra och jag hoppas att det håller i sig.
P.S. Du som är intresserad av graviditeter och mat, men inte politik, bör i stället läsa Aron Etzlers text här, för att fatta vad det andra tjafset handlar om.
Läs även andra bloggares åsikter om graviditet, slutspurt, notiser
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är klart att det är intressant :)!!! Många kramar till er båda!
SvaraRaderaJag var exakt där för ett år sedan, 24 nov skulle Lille T ha kommit. Lycka till med allt!
SvaraRaderaSå fort jag kommit in på förlossningen har all oro runnit av mig och man känner sig i säkra trygga händer och barnens far har alltid klarat sig helt helskinnad igenom så du behöver inte vara ororlig. Själv har jag tyckt det gjort förbannat ont, men inte tillräckligt för att förhindra mig att skaffa fyra stycken;-)
SvaraRaderaLycka till, att första gången få ta och lukta på sin nyfödda är det mest fantastiska som livet kan ge!
/Malin