Opera på Rivieran och Bobs hallonsylt på tröjan

L gästbloggar:

Äntligen söndag! Söndag är julafton. Jag kan utan dåligt samvetete säga: Vill inte. Orkar inte. Har ingen lust! För det är söndag, den underbara lat-dagen och den har varit särskilt uppskattad efter den här veckans fullmatade kvälllar. I torsdags berättade jag för min kompis Elisabet, medan vi tog ett glas vin i pausen av genrepet av av Folkoperans uppsättning av Zara, att jag sett genrepet på av Rivierans Guldgossar på Cirkus kvällen innan. Elisabet blev entusiastisk. -Skriv en recension om båda föreställningarna! Det är faktiskt inte så absurt som den låter. De kritiker, som till exempel recenserar barnteater, får ofta slå i hop två recensioner till en. (Chefsredaktörernas argument lyder att det var ju två premiärer samma vecka). Men ändå är det ju helt otänkbart! Det är liksom inte riktigt comme il faut att nämna den fina operauppsättningen i samma text som den glammiga privatteateruppsättningen. Men jo, jo, jo! Vad härligt att få skriva om Robert Gustafssons sol-och-vårare i kalsonger i flabb-komedin i samma andetag som ståtliga Zara sjunger en duett med Goebbels!

Elisabet fortsatte och tyckte även att jag kunde skriva både om de urusla oliverna, smaksatta med kanel och apelsin (urgh), som jag i hunger beställde på Folkoperans bar för 53 kronor och den grillade korven som jag i en större desperation efteråt köpte på Hornsgatan. Jag började omedelbart skriva en text i huvudet om kocken som efter en charter till Agadir drabbats av den stora kanelinspirationen och samtidigt väva in de roliga killarna (från Marocko?) som serverade mig en grillad korv för betydligt mer prisvärda 18 kronor på korvmojjen.

Vad som egentligen var mer opassande denna kväll var dock inte en dubbelrecension eller Folkoperans bars ockerpris för oätliga oliver utan att Elisabet och jag gick i pausen. Det händer aldrig. Men den här kvällen tyckte vi att gräset ändå verkade grönare på andra sidan. Det kanske inte var så moget eller väluppfostrat. (Men kraven är så stora efter att man har fyllt sex år och växer liksom hela tiden).

Efter ett sms och en textinbjudan åkte vi till Liljevalchs förhandsvisning av utställningen av Carlsund. Vi flockades bland de vanliga gratisdrickarna och kulturentusiasterna. Jag, som fortfarande var hungrig, höll mig nära borden med mat på. Alla gästerna serverades pajer från Blå Porten. En varmrättspaj med chevre, rödlök och spenat, som jag lyckades komma över tre stycken av och en paj med sylt och maräng. Kakpajen var fylld med en deciliter av Bobs hallonsylt och det söta arrangemanget bjöd på en ketchupeffekt. Medan jag pratade med en intendent, prydd i en jättelik sidenslips med rosa ränder, tog jag en försiktig tugga. Hela syltfyllningen for ut och bjöd på en generös splattereffekt.


Intendenten minglade vidare och jag hämtade en hög nödservietter och frågade artigt vad det nu var som tjejen från cateringfirman studerade. Och tänkte att jag skulle stannat vid korvkiosken. Både i verkligheten och i texten. Där var allting så roligt. Där var det fortfarande möjligt för Robert Gustafsson att kliva in i kiosken och sjunga ’Vill du se en stjärna’ tillsammans med Muhammed från Bredäng. Jag tuggade vidare och spanade in en sjuttioårig kvinna i glansig jacka med axelvaddar, virkad mössa med en tygros på ena sidan och sotiga ögonlock som ställde upp sig i en osannolik pose framför en ung man med kamera. För hennes skull var det värt resan ut till Djurgården. Hennes hopp och önskan att bli sedd var oslagbar! Och med ens föll allting på plats: Palmerna på Rivieran i grillen på Hornsgatan med Zara, som lite halvpackad hängde på en ung konstnärsslyngel och över spisen stod en kock i kockmössa, som sjöng en aria och samtidigt prövade ut en blandning av hallon och spiskummin. Och just en sådan vecka, en sådan blandning kan jag varmt rekommendera. En mix av en opera-fars med vernissage rödtjut, varmkorv och tvåhundra tavlor av Carlsund!


Andra bloggar om: Zara, Folkoperans bar, Rivierans guldgossar, Liljevalchs, Carlsund, häxblandning