Graviditetsnotiser: N - 28

Drömde att barnmorskan förklarade fosterställningar, men det var mitt huvud som skulle fixeras i bäckenöppningen. Svag panik för jag ville inte att huvudet skulle sitta fast så, och det var svårt att andas tills jag kom på att jag inte behövde.

Bakar bröd och måste skynda mig till stan så fort det är klart. Tant M är på besök från Malmö och vi ska äta middag på den nya vietnamesiska restaurangen Nem Nem Quán på Åsögatan.

Försöker desperat komma på en efterrätt som passar till en Sauternes till morgondagens middag.


Läs även andra bloggares åsikter om graviddrömmar

Graviditetsnotiser: N - 29

Arbetade hemma. Studerade begreppssystem för vården och följde delvis en agrarhistorisk föreläsning. Åkte in till stan och lämnade systembolaget i Söderhallarna i vredesmod efter att ha utsatts för deras enda inkompetenta expedit (för andra gången). Mötte L och köpte gyoza-plattor innan vi gick till Sûd och tog ett glas med tant T (ananasjuice, sydafrikansk sauvignon blanc). Snackade mage, förlossning, barn och kejsarsnitt. Shoppade på ICA Torkel Knut och åkte hem och gjorde pastasås så att det räcker till flera middagar efter Nedkomsten.

(Åh, så tråkigt. Är det här som kallas att blogga?)

L tycker att magen är fantastisk. Det tycker jag också. L vill ha kvar den. Jag tror att det blir mer praktiskt utan. Hörde svag profylaxandning bredvid mig i soffan, under den gamla hämdfilmen som vi hade inspelad. Tänker inte låta L se den nya omtalade skräckfilmen som just haft premiär.


Läs även andra bloggares åsikter om graviditet, nedräkning

Graviditetsnotiser: N - 30

Häromveckan så hittade jag min mammas anteckningsbok från 1961, det år då min storebror föddes. Jag sög i mig de få anteckningarna om läkarbesök och mödragymnastik. Länge var det oklart om hon var gravid eller inte, men när det fastslogs, så firade de med en flaska vin. Den sista månaden av graviditeten antecknade hon ingenting.

Hur ointressant det än må vara för de som snubblar över den här bloggen, så tänkte jag därför att jag ska notera något litet varje dag vad gäller graviditeten. Bara som ett minne för mig och kanske någon annan om vad jag tänkte och tyckte.

L lagar blodpudding till sig för femte gången den senaste månaden och det luktar fortfarande äckligare och mer påträngande än jag mindes från barndomen. Nu vill jag inte ha, då åt jag den bara om jag fick jordgubbssylt till. God fruktsallad gör hon varje kväll, så köket är fullt av bananflugor. Hennes mage tog ett tillväxtsprång i förra veckan och putar bisarrt, men nu börjar krafterna komma i kapp. Det är skönt att L mår så bra i sitt tillstånd.

Efter lunch idag stod jag lutad över Spotify och pratade om världens bästa jazz-skivor med kollega M. Vill ha en inbjudan till Spotify. Jag måste ha rätt musik att dansa med barnet till, och skivor och mp3 känns så tröttsamt.

Idag insåg jag att jag inte är ett dugg rädd för förlossningen. Det kändes bra och jag hoppas att det håller i sig.

P.S. Du som är intresserad av graviditeter och mat, men inte politik, bör i stället läsa Aron Etzlers text här, för att fatta vad det andra tjafset handlar om.


Läs även andra bloggares åsikter om graviditet, slutspurt, notiser

Könsuppdatering

Jag skrev något om en pojke i ett tidigare inlägg. Dagens ultraljudsläkare blev förvånad och sa att hon verkligen tyckte att det mer ser ut som en flicka. Jag som just hade vant mig vid tanken på att det inte skulle bli en flicka. Nu får vi vänja oss vid att inte tro någonting.


Läs även andra bloggares åsikter om kön, pojkar, flickor, ultraljud

Saftig rådjursstek

Vi åkte förbi Magnus Kött & Vilt i Nyköping igen i fredags på väg till torpet. Tre gräsänder för 100 spänn var ett av dagens erbjudanden. De var vackra där de hängde i butiken. Så småningom ska jag lära mig att plocka fågel också.


I disken låg bland annat njure, lever och hjärta av nöt. Billig mat, och jag blev lite sugen på att försöka tillaga hjärta för första gången. Men torpets primitiva kök inspirerar mig inte till att experimentera med råvaror som jag inte är bekant med.

I stället blev det leverpastej, ost, småländska isterband, finbacon och en liten rådjursstek. Och rotfrukter från grönsaksmannen utanför butiken. Isterbanden gjorde mig besviken med sin finmaldhet, brist på syra och prinskorvskryddning.

Nåväl, i söndags lagade jag till rådjurssteken så här.

Baconlindad rådjursstek med örter

Framförallt behövs det som syns på bilden, det vill säga en halvkilos stek av innanlår till fyra personer, bra bacon, en vitlöksklyfta, ganska mycket färsk rosmarin, timjan och salvia.

Dessutom behövs kanske ljus soja, en lök, en stor morot, en stor palsternacka, salt och peppar.

• Torka av steken och gnid in den med den delade vitlöksklyftan.
• Smörj in steken med ljus soja.
• Salta och peppra rejält.
• Finhacka örterna och klappa in dem runt om steken.
• Linda bacon runt steken, stick en stektermometer med sladd i steken och lägg den i en smörsmord trång gryta.

• Lägg i den delade vitlöksklyftan, en kvartad lök, en delad morot, och en delad palsternacka.
• Sätt på locket och ställ in grytan i 140 graders ugnsvärme.
• Tag ut steken när innertemperaturen är 70 57 grader och slå in den i folie.

Släng grönsakerna och koka ihop spadet och använd det till exempel i kantarellsåsen på grädde och creme fraiche som du gjort under tiden.


Jag serverade skivor av steken med mosad potatis med smör, mjölk, tryffelolja (ja, jag vet att det är syntetiskt, men det är gott) och persilja, kokta morötter och palsternackor och en sås på årets sista gula kantareller som vi rövade hem från skogen i lördags och dränkte i grädde och crème fraîche.



















Läs även andra bloggares åsikter om rådjur, stek, innanlår, Magnus Kött och Vilt, grytstek, höstmat

Trådar

Det här var den sista helgen på torpet på länge för L. Nästa gång vi kommer hit tillsammans är vi tre. Nu väcker de skarpa varma höstfärgerna och den söta doften av förruttnelse en dov vemodig känsla. En påminnelse om den tydliga närvaro i naturen som min kropp minns från barndomen. Träden, dungen och skogen i förorten där jag växte upp. En sinnlig nykterhet i färger, toner och dofter som aldrig kommer att försvinna, men som bara kan anas i ögonvrån, aldrig greppas.


När jag var liten hade pappa en tjock, vit fårskinnspäls av den typ som hörde till militärens vinteruniform. Den var så tjock och styv att den stod av sig själv som en wigwam och det gick inte att frysa inuti den hur mycket vinter det än var utomhus. Insidans mjuka ull och utsidans feta skinn skyddade mot allt som var kallt och skarpt. Men pappa bar den sällan, för den var så otymplig att det var svårt att röra sig i den.

Häromveckan tog sig en förkylning in i min kropp och som vanligt kom den med en hel arsenal av barndomsminnen. En känsla av långtråkig söndag, med svävande dammpartiklar i släpljus och lukter av stekos från blodpudding, femmarkerkorv eller pannkakor. Beläggningar i munnen och en brännande känsla bakom ögonlocken som var feber eller gråt. En kväljande orgel eller en Brandenburgkonsert med irriterande trumpeter och smaken av blandsaft och barnalbyl.

Sedan gick förkylningen över men känslorna stannade kvar. Jag går omkring med pappas pacifistiska militärrock och en barndomsbeläggning i munnen. Och det bränner bakom ögonlocken när jag inser att jag tagit på mig en minnespyjamas för att vara fin för pojken som ska födas om fem veckor.


Just den här hösten ligger det förflutna parallellt med det som ska komma. Trådarna bakåt är klibbiga och fastnar här och var, men leder ända fram till nuet. Löv och gräs och liv ska ruttna, barn ska födas, och frön och lökar borde sättas. Om ändå kopplingen till tvåhjulstraktorn vore hel så jag kunde plöja upp fältet och så höstvete och höstråg till nästa vinters bröd. Igår såg jag blåklockor och en akleja blomma.

Vi blev visade hembygdsgården av E och hennes son för några veckor sedan. Där fanns ett foto av den Anna som vårt torp har fått sitt namn av. Anna föddes 1868 och E lärde känna henne på 1940-talet då hon gifte in sig på en gård i närheten. Det förflutna blir påtagligt och klibbar vid mig när jag får se och hålla i ett foto av Anna där hon sitter framför torpet, och när jag får hålla i filten som Anna vävde åt E till bröllopspresent.



Det finns inga blodsband mellan oss och Anna. Men vi äger den mark som hon brukade och vi tillbringar mycket av vår bästa tid i huset som hon och hennes man byggde. Mellan spåren i naturen, i huset, i ladan, sträcks nya trådar genom tid och rum när 92-åriga E berättar för oss om Anna, så att hennes levnad väcks till liv.


I ladan står Annas årder. Årdret byts inte mot plog i denna del av Östergötland förrän någon har lagat kopplingen till min tvåhjulstraktor.




Läs även andra bloggares åsikter om liv, död, tid och rum, historien, framtiden, nuet, barndomen, minnet

Monas historiska missbedömning

Jag måste medge att jag är lite häpen efter Monas och Mp:s kungörelse av beslutet att utesluta Vänsterpartiet från en regering efter nästa val. Jag måste också medge att den politiska tydlighet som uppstår roar mig en hel del.

Kanske kommer detta socialdemokratins beslut framstå som ett ödesdigert misstag om några år. Men misstag är nog fel ord för något som måste vara så ytterligt övertänkt som ett försök att utpressa Vänsterpartiet att anamma en nyliberal världsbild där endast en enda ekonomisk politik är möjlig. Så konkretiseras slutgiltigt Socialdemokraternas totala kapitulation inför lögnen om Den Enda Vägens Politik à la Thatcher och New Labour.

Hur som helst är det en fråga om en storslagen missbedöming. Tror man verkligen inte att V kommer att fälla en S+Mp-regering? Eller inbillar man sig att V kommer att bryta sin egen rygg och svika grunderna i partiprogrammet? Inte kan man väl känna sig säker på att få egen majoritet i valet? Man spelar ett högt spel, men tycks inte känna vare sig medspelare eller motståndare. Jag undrar över vad som utspelar sig inom det socialdemokratiska partiet just nu.

Det här kan vara den största möjligheten på många decennier för Vänsterpartiet att ta ansvar för, och intitiativet till, den vänsterpolitik som saknas av så många i Sverige. Nu gäller det om man är organisatioriskt mogen att ta emot de potentiella mängder av tidigare socialdemokratiska väljare som inte längre står ut med Sahlins högerpolitik.


Som vanligt kan man hitta god analys av det som sker hos Ali Esbati, Erik Berg och Röda Raketer.


Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, omvälvningar, oppositionspolitik, misstag