Vänder mig om

Ibland vänder jag mig om för att se varifrån jag kom. Det har hänt flera gånger under de senaste åren att någon frågat mig hur jag hamnade här och jag har oftast svårt att svara. Nu senast påminde mig frågan om ett gammalt blogginlägg som jag visste att jag skrivit för länge sedan. En dröm om landet och verksamheter på en fantasigård. Nu hittade jag det som jag skrev och det var inte riktigt som jag mindes det. Jag trodde inte att det låg så nära i tiden. Så sent som i februari 2009 var jag alltså mer intresserad av säd, bröd och bakning än gris, chark och korv? Jag hade ännu inte gått Eldrimners grundkurs för nystartare, och jag trodde fortfarande att jag var anställd på en bra arbetsplats. Men nästan alla som jag nämner i texten har jag fortsatt kontakt med och de uppmuntrar mina drömmar. Så mycket som har hänt på nästan fyra år. Och ändå är drömmarna slående lika.

Ett halvår senare gick jag min första kurs hos Eldrimner, med inriktning på charkuterier. Bara ett år efter att jag skrev det där så lade vi bud på den gård vi nu bor på och drygt ett halvt år senare köpte vi våra två första grisar. Och för två år sedan satt jag med min vän R, veterinären på Livsmedelsverket, och gjorde de första skisserna på hur en produktionslokal för charkuterier skulle kunna se ut. Sedan gick det långsamt, alltför mycket energi gick åt till att klara av trakasserierna som jag fick utstå från ledningen på jobbet. Det var också svårt att hitta hjälp med att förstå alla de komplicerade delarna av byggprocessen, från bygglov till upphandling, från myndigheters krav till vad jag själv kräver av lokaler och utrustning.

För bara ett par månader sedan hittade jag en byggfirma här i närheten som jag genast fick stort förtroende för. Vi har suttit med ritningar och offerter från underentreprenörer och räknat och ritat om och till slut fått fram en budget. Nu ger jag dem totalentreprenad på bygget. Jag räknat och räknat och kommit fram till en resultatbudget och en likviditetsbudget som ser rimliga ut. Första året kommer att bli väldigt tufft. Andra året kommer att gå ihop. Tredje året kommer att bli bra. Banken har gett mig lånelöfte på 800 000 och Almi på 400 000. Jag lägger in 250 000. Investeringsstödsansökan från Landsbyggdsprogrammet ska behandlas nu i januari och ger 600 000 om den går igenom. Det kommer den att göra. Totalbudgeten ligger på ca 2 100 000. Det saknas ungefär 50 000.

Jag startar bygget i nästa vecka. Oavsett. Jag är livrädd och skräckslagen, för nu finns ingen återvändo och går det åt skogen så mister vi vårt hem. Jag har svårt att hantera det irreversibla men kan inte längre slösa bort livet på oväsentligheter.

Jag har startat ett "crowdfunding"-projekt för att få fram de sista pengarna. Nästan hälften har redan kommit in. Här kan du gå in och läsa om det. Med din hjälp kan Franzéns Charkuterier invigas om fyra månader.

God Jul eller Fortsättning eller Slut eller vad man säger just idag!

Här är jag och vår galt Jürgen i hagen. (Mina ben har krympt väldigt mycket sedan vi flyttade ut till landet.) I huset bak till höger ska produktionslokalen ligga.

Grusade boendedrömmar

Jag anstränger mig för att inte låta vår olycka ta upp all plats i mitt liv. Jag vill inte att våra försök att navigera bort från den händelsen ska vara det enda som får fokus framöver. Jag vill att också andra drömmar ska få plats. Det blir så tomt annars.

För ett par veckor sedan hittade jag en annons om en gård till salu. Det har varit en dröm för mig under ganska lång tid att hitta ett boende på landet där jag skulle få vara närmare jorden, kunna ha lite djur och få odla på ett mer allvarligt vis. Den här vackra 1700-talsgården var på många sätt verkligen passande; den är lagom stor med sina 31 hektar, den är billig om den håller sig kring sitt utropspris på 3 miljoner, den har 5 hektar åker och betesmark som är utarrenderad, vilket gör att jag skulle kunna utveckla ett litet månskenslantbrukande bit för bit, den har del av en sjö, lagom mycket skog och många användbara ekonomibyggnader. Avståndet till stan skulle kunna vara kortare, men det är bra för det priset; L skulle kunna ta sig till jobbet på 50 minuter om hon hade körkort. Jag skulle kunna pendla till jobbet och arbeta hemifrån en del. Så småningom skulle jag kunna bygga upp några mindre lantbruksaktiviteter vid sidan om.

I helgen åkte jag dit för att spana runt fastigheten. Den ligger vackert i ett vackert kulturlandskap. Igår tog jag mod till mig och ringde till min bank för att höra om vi skulle få lån för att köpa den. Min bank meddelar att de inte ger lån på lantbruksfastigheter annat än för boendedelen, inget att diskutera. Jag ringer till mäklaren och får bekräftat att många banker inte lånar till lantbruksmark, och får några tips på vilka som gör det. Nästa telefonsamtal utmynnar i att en arrogant banktjänsteman har åsikter om hur jag borde levt mitt liv de senaste åren och ett uttalande om att jag allra allra minst måste lägga in 750 000 själv om jag ska ha någon chans att få låna till den fastigheten. 25% handpenning verkar vara ett minimum för att få låna till lantbruk.

Det är väl ett bra exempel på hur fjärran verkligheten bankerna bedriver sin verksamhet? En skokartong på Kungsholmen för 4,5 miljoner är det inga problem att få lån till, men en produktiv åker-, betes-, och skogsmark och 160 kvm bostad för 3 miljoner är inte värt knappt någonting som säkerhet. En spekulation byggd på mentala föreställningar och tillfällig efterfrågan är värt ett fantasibelopp, men mark som kan producera faktiska livsmedel och energi är inte värt ett lån med sig själv som säkerhet. En kreativ person som vill bruka marken för att producera och förädla varor till sin och andras glädje och nytta och förbättra världen, är inte värd det stöd som en menlös illusionists värdelösa låtsaslivsstil i mainstreamfåran i storstaden kan få av sin pundiga lättimponerade bankman vid uppvisande av sitt oförtjänta lönebesked eller sina familjeresurser.

Politik och ekonomi kring småskaligt lantbruk och livsmedelsförädling i Sverige är ett område som jag kommer att intressera mig för framöver. Jag tror att det vore bra om det intresserade andra likaså. Så vitt jag har märkt har varken vänstern eller högern några visioner eller en framtida politik för det här området. Jag väntar fortfarande på att få tala med några andra lokala banker, men jag har egentligen inte längre några förhoppningar om att kunna få förändra mitt liv i den här riktningen den här gången heller.


Läs även andra bloggares åsikter om bostadsdrömmar, banksenilitet, småskaligt lantbruk, livsmedelsförädling, bolån, banker, jordbrukspolitik, drömmar

Andra drömmar

Om en vecka ska jag börja jobba igen, till att börja med på halvtid. Det är ett bra jobb med mycket självbestämmande och fria arbetstider, men jag tänker ändå ofta på hur det vore att ägna sig åt något helt annat. Allt oftare tänker jag på det. På torpet läste jag senaste numret av Eldrimners tidning. Eldrimner är ett "nationellt centrum för mathantverk". Det var de som anordnade Smaklust i Tantolunden för ett par somrar sedan, en matfestival som återkommer nu i augusti. De anordnar också kurser om bland annat bakning, ystning och chark och ger rådgivning och stöd till de som arbetar med mathantverk i någon form. I tidningen fanns en intressant text där Manfred Enoksson (bagaren på Saltå Kvarn) kortfattat beskrev sädens påverkan på mjölets bakegenskaper och en annan text som handlade om en nittonårig jämtlännings åttaåriga passion för getostystning och hans nybyggda mejeri.

Jag fantiserar om hur det vore att ha ett eget litet lantbruk. Till att börja med skulle jag vilja prova att odla de gamla kultursorter av råg och vete som odlades i olika delar av landet innan spannmålsodlingen blev helt ensidig och inriktad på att framhäva ett fåtal vinstgivande egenskaper hos säden framför andra. (Jag borde gå med i föreningen Allkorn genom vilken man kan få tag på sådana kultursorter.) Jag skulle vilja undersöka hur de sorterna och hanteringen av säd och mjöl påverkar bakegenskaper och smak. Jag skulle vilja ha en mindre kvarn där jag kunde mala mitt eget mjöl och lära mig om hur malningen påverkar bakegenskaperna och näringsvärdet. Jag skulle vilja ha en egen stenugn i ett bageri där jag kunde baka mitt bröd till försäljning. Brödsituationen i Sverige är fortfarande katastrofal. Hur många hektar åker behövs för att täcka mitt bageris behov av mjöl?

Det blir för tråkigt med ett helt blogginlägg utan bilder, så här kommer några får.

Jag skulle vilja ha får eller getter som levde ett bra liv på bra bete i hagmarker där slyet inte skulle ha en chans. Och allt nödvändigt vinterfoder skulle odlas på gården. Jag skulle vilja ha ett litet mejeri där jag kunde ta hand om mjölken och ysta hårda getostar som lagrades länge. Där min kompis kan få göra Camorra-fri mozzarella på getmjölk att lägga på pizzorna som han bakar i stenugnen. Getkött är förresten underskattat.

Jag vill ha giftfri odling av sorttomater i stora kallväxthustunnlar. Där odlar jag mina favoritsorter (från Tomatklubbens urval på 350) till perfekt mognad och säljer de vackraste exemplaren till hutlöst styckpris med framgång till topprestaurangerna och direkt till konsumenterna som inte kan motstå dem eftersom de aldrig tidigare har smakat så underbara tomater. Från de stora kökslanden säljer jag giftfria toppgrönsaker och förädlade produkter, utan mellanhand direkt i gårdbutiken till rimliga priser.

I en stor hage bökar riktigt feta grisar av någon sund sort i väntan på att bli lufttorkade skinkor, socialistisk salami, konserverad rillettes, och de franska korvar och andra charkuterier som jag inte hittar i Stockholm. Och då vill jag ha ett gårdsslakteri också, så att grisarna blir helt fria från transportstress.

Sedan blir kunskapsansamlingen så stor att man kan börja hålla kurser och föreläsningar på gården. Kanske har man också en servering, ett riktigt provkök är i varje fall nödvändigt. Och stuguthyrning för agriturism. Naturligvis har man regelbundet forskningssamarbete med SLU. Drömmen tar allt mer formen av ett svenskt River Cottage, men ett sådant behövs ju i allra högsta grad.

Men det blir svårt att sköta allt det här själv. I min fantasi skulle Grönsaksbloggaren få hjälpa mig med kökslanden, Martin fick vara behjälplig med bageriet, Speckhuggaren borde slakta och stycka, Örjan sköta serveringen, Patrik gästa charken, Andreas skjuta viltet i skogen, Veterinär-vännen kontrollera djurhållningen och hygienen, och så vidare. Alla för vilka smak och kvalitet är det viktigaste, finge vara med.

I september håller Eldrimner en kurs Mathantverk för nystartare - grundkurs i hantverksmässig livsmedelsförädling, som sträcker sig över fem veckor. Jag funderar på att anmäla mig och börja spara pengar för en liten tjänstledighet i höst. Så kan jag gnugga drömmarna lite mot verkligheten. Men det blir svårt att välja mellan inriktningarna bakning, ystning och chark. Det största hindret för att förverkliga mina drömmar är nog bristen på en gård. Den får inte ligga för långt från Stockholm heller, så att L kan pendla till jobbet. Varför ska Carl-Philip få ärva en gård av en okänd beundrare? Han kan köpa en själv! På tisdag ska jag praktisera på ett vedugnsbageri.


Läs även andra bloggares åsikter om drömmar, fantasier, småskaligt lantbruk, giftfri odling, mathantverk, Eldrimner, Allkorn, bakning, ystning, chark, karriärombyte

Mjöldrömmar

Tänk om man hade en sådan här kvarn. Då skulle man kunna prova gratis utsäde från Allkorn och odla sin egen säd och mala sitt eget mjöl. Undrar hur mitt bröd skulle smaka om mjölet var alldeles färskmalet. Stoppade just in två surdegsrågbröd i ugnen. För första gången experimenterar jag med fikon, valnötter och svartpeppar från Madagaskar i degen. De ska vara till ostarna på partiföreningens våravslutning i morgon.

Uppdatering: Bröden blev mycket goda. Nästa gång struntar jag i valnötterna och ökar mängden svartpeppar.


Andra bloggar om: mjöl, kvarn, utsäde, bakning, drömmar, från ax till limpa