Om en vecka ska jag börja jobba igen, till att börja med på halvtid. Det är ett bra jobb med mycket självbestämmande och fria arbetstider, men jag tänker ändå ofta på hur det vore att ägna sig åt något helt annat. Allt oftare tänker jag på det. På torpet läste jag senaste numret av Eldrimners tidning. Eldrimner är ett "nationellt centrum för mathantverk". Det var de som anordnade Smaklust i Tantolunden för ett par somrar sedan, en matfestival som återkommer nu i augusti. De anordnar också kurser om bland annat bakning, ystning och chark och ger rådgivning och stöd till de som arbetar med mathantverk i någon form. I tidningen fanns en intressant text där Manfred Enoksson (bagaren på Saltå Kvarn) kortfattat beskrev sädens påverkan på mjölets bakegenskaper och en annan text som handlade om en nittonårig jämtlännings åttaåriga passion för getostystning och hans nybyggda mejeri.
Jag fantiserar om hur det vore att ha ett eget litet lantbruk. Till att börja med skulle jag vilja prova att odla de gamla kultursorter av råg och vete som odlades i olika delar av landet innan spannmålsodlingen blev helt ensidig och inriktad på att framhäva ett fåtal vinstgivande egenskaper hos säden framför andra. (Jag borde gå med i föreningen Allkorn genom vilken man kan få tag på sådana kultursorter.) Jag skulle vilja undersöka hur de sorterna och hanteringen av säd och mjöl påverkar bakegenskaper och smak. Jag skulle vilja ha en mindre kvarn där jag kunde mala mitt eget mjöl och lära mig om hur malningen påverkar bakegenskaperna och näringsvärdet. Jag skulle vilja ha en egen stenugn i ett bageri där jag kunde baka mitt bröd till försäljning. Brödsituationen i Sverige är fortfarande katastrofal. Hur många hektar åker behövs för att täcka mitt bageris behov av mjöl?
Jag skulle vilja ha får eller getter som levde ett bra liv på bra bete i hagmarker där slyet inte skulle ha en chans. Och allt nödvändigt vinterfoder skulle odlas på gården. Jag skulle vilja ha ett litet mejeri där jag kunde ta hand om mjölken och ysta hårda getostar som lagrades länge. Där min kompis kan få göra Camorra-fri mozzarella på getmjölk att lägga på pizzorna som han bakar i stenugnen. Getkött är förresten underskattat.
Jag vill ha giftfri odling av sorttomater i stora kallväxthustunnlar. Där odlar jag mina favoritsorter (från Tomatklubbens urval på 350) till perfekt mognad och säljer de vackraste exemplaren till hutlöst styckpris med framgång till topprestaurangerna och direkt till konsumenterna som inte kan motstå dem eftersom de aldrig tidigare har smakat så underbara tomater. Från de stora kökslanden säljer jag giftfria toppgrönsaker och förädlade produkter, utan mellanhand direkt i gårdbutiken till rimliga priser.
I en stor hage bökar riktigt feta grisar av någon sund sort i väntan på att bli lufttorkade skinkor, socialistisk salami, konserverad rillettes, och de franska korvar och andra charkuterier som jag inte hittar i Stockholm. Och då vill jag ha ett gårdsslakteri också, så att grisarna blir helt fria från transportstress.
Sedan blir kunskapsansamlingen så stor att man kan börja hålla kurser och föreläsningar på gården. Kanske har man också en servering, ett riktigt provkök är i varje fall nödvändigt. Och stuguthyrning för agriturism. Naturligvis har man regelbundet forskningssamarbete med SLU. Drömmen tar allt mer formen av ett svenskt River Cottage, men ett sådant behövs ju i allra högsta grad.
Men det blir svårt att sköta allt det här själv. I min fantasi skulle Grönsaksbloggaren få hjälpa mig med kökslanden, Martin fick vara behjälplig med bageriet, Speckhuggaren borde slakta och stycka, Örjan sköta serveringen, Patrik gästa charken, Andreas skjuta viltet i skogen, Veterinär-vännen kontrollera djurhållningen och hygienen, och så vidare. Alla för vilka smak och kvalitet är det viktigaste, finge vara med.
I september håller Eldrimner en kurs Mathantverk för nystartare - grundkurs i hantverksmässig livsmedelsförädling, som sträcker sig över fem veckor. Jag funderar på att anmäla mig och börja spara pengar för en liten tjänstledighet i höst. Så kan jag gnugga drömmarna lite mot verkligheten. Men det blir svårt att välja mellan inriktningarna bakning, ystning och chark. Det största hindret för att förverkliga mina drömmar är nog bristen på en gård. Den får inte ligga för långt från Stockholm heller, så att L kan pendla till jobbet. Varför ska Carl-Philip få ärva en gård av en okänd beundrare? Han kan köpa en själv! På tisdag ska jag praktisera på ett vedugnsbageri.
Läs även andra bloggares åsikter om drömmar, fantasier, småskaligt lantbruk, giftfri odling, mathantverk, Eldrimner, Allkorn, bakning, ystning, chark, karriärombyte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Självklart ställer jag upp som konsult och arbetshjälp. Både för grönsakslanden och för bageriet. Är nog egentligen mer kompetent på det senare.
SvaraRaderaJag vill också vara med. Kan plöja en åker eller två.
SvaraRaderaNär jag låg, inte så febrig, men sjuk härom veckan och tittade på Hugh tänkte jag liknande tankar. Det största problemet för mej är dock inte bristen på gård (även om det också är ett problem) utan det faktum att det skulle gå åt helvete eftersom jag troligen inte skulle fixa logistiken och dessutom är för slö. Men jag hjäper gärna till i en chark.
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderaGrönsaksbloggaren, din bagerikunskap kanske är för konservativ idag?
Hanna, du ska ju ta hand om Brysselkålen, he he.
Patrik, man får inte vara så där pessimistisk!
Tusan också, jag glömde ju bort hönsen och gässen eller ankorna! Hur ska vi annars få pannkakor och cassoulet?
Med så många tamdjur är det nog bra med en vakthund för att skydda dem mot rovdjur, en pyrinéerhund kanske. Sen tycker jag det låter ganska komplett, det skulle vara nån ko då?
SvaraRaderaEtt gäng lamadjur!!
SvaraRaderaNej, allvarligt. Det är nog bra att börja i liten skala och låta det växa. Gårdsmejeri, såna älskar jag men det är svårt för små gårdar att få egentillverkar smör och sånt sålt i någon större skala. De kanske inte vill det heller. Inte för att jag vill att det ska finnas på Ica. Men på saluhallen kanske...
Görel: jag måste erkänna att jag aldrig varit förtjust i hundar. Fast i somras såg jag en oerhört skicklig fårhund och blev mycket imponerad. En sådan kan jag tänka mig att ha.
SvaraRaderaJessika: Varken lamadjur eller strutsar kommer i fråga. Där sätter jag gränsen.
Getsmör tror jag aldrig kommer sälja särskilt bra.
Pyrenéerhund heter det ju, med e. Ifall du kommer i införskaffartankar och börjar googla ...
SvaraRaderaJag skulle kunna vara kontakten med SLU, se till att det bedrivs lite forskning och att du får ta del av de senaste rönen. Men jag skulle också vilja ta dit lite agronomstudenter på studiebesök så de kan se att det går att driva ett småskaligt, vänligt och lagom lönsamt jordbruk.
SvaraRaderaSjälvklart kommer jag också handla dina produkter (speciellt sockerbjörkssaven) och be om råd om hur jag bäst skall sköta min surdeg.
listan med högerns attacker är mycket viktig
SvaraRaderamänniskors historiska minne blir kortare och kortare
och till slut minns man ingenting
vi blir som nickedockor
vi blir som läskautomater: stoppa in en tia i ssprinagn i huvudskålen och ut kommer en iskall och intetsägande coke: den är lika god för alla överallt
det är liksom ingen konspiration utan en medveten och långsam och idog nedbrottning av ett samhälle som försökte vara rättvist
men det kan det bli igen: på nytt sätt
heja allting: heja den socialistiska korven
Louise, det låter perfekt.
SvaraRaderaembryo, tack för uppmuntran. Jag har varit dålig på att hålla listan uppdaterad. Jag ska försöka skärpa mig.
Det fanns en strutsfarm här, jag vet inte om den finns kvar. Låg utåt Engsö slott.
SvaraRaderaStrutsar är en aning udda släkte. Vi stannade utan att veta att det var en strutsfarm där. Inte någonting i sikte, det kunde lika gärna vara en tom hästhage. Och så vände jag mig om och då stod där 7 8 strutsar. Hello! Som en flock som bara verkade bestå at strutshuvuden och halsar. Men det var rätt coolt faktiskt.
Jag vet inte ens om man kan ha lamor i den här klimatet. De måste väl gå ute? Men om de kan vistas i bergsmiljö i Peru måste de väl klara svenskt klimat?
Vi rörde oss rytmiskt. Det är en väldigt viktig del i att kunna arbeta snabbt och effektivt med kroppen. Radion spelade för det mesta Göteborgs lokalradio, med Frank Gunnarsson, Lasse Brandeby och Jan Josefsson. Tidigt på morgonen, innan de äldre hade kommit, spelade vi kassettband med Led Zeppelin.
SvaraRaderaJag medger att det förekom en del mixer och kassa mjöler.
Men de grundläggande handgreppen för att väga upp, rundriva, slå limpor, fläta kransar med mera, har knappast ändrats.
Tack för att du delar med dig av dina drömmar. Jag tror att vi är många matintresserade som tänkt liknande tankar vid något tillfälle i livet.
SvaraRaderaDessutom måste människor alltid odla sina drömmar, oavsett ålder och livssituation, annars tror jag att fantasin förtvinar inom oss.