Fasa och skräck är den sorg som minns minuterna när läkaren med ultraljud söker efter hjärtat eller någon rörelse. Gång på gång upprepas den allt tystare tystnaden tills han säger att det inte finns något liv, att barnet är dött.
Längtan och kärlek är huvudingrediensen i den sorg som minns barnet och som väcks när jag ser på fotografierna. Saknad.
Overklighet präglar den sorg i vilken jag fortfarande kan se över till det parallella universum där detta inte hände, där en annan verklighet fortfarande växer fram ur kraften som vår lycka uppbådade. Det skulle inte vara så här.
Det finns flera sorters sorg. De här är de som dominerar nu.
Läs även andra bloggares åsikter om fasa, skräck, längtan, kärlek, saknad, overklighet, sorg, typologi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Verkligen på pricken.
SvaraRaderaSköt om er.
Tänker på er! kram
SvaraRaderaTa väl hand om er!
SvaraRaderaTa hand om er! Och även om jag inte riktigt kan förstå hur känslan är, förstår jag overklighetskänslan.
SvaraRaderaOch vad som hänt är svårbegripligt även för någon utanför. Sorg är svårt och hålet som är tomt är svårare. Jag tänker på er.