Stilla dagar hos risbonden Thomas

Idag har jag beställt nya flygbiljetter till Indien för en resa där vi ska försöka lägga grunden till ett längre samarbetsprojekt med svenska och indiska forskare och personalen på några sjukhus i Thiruvananthapuram (Trivandrum) och Chandigarh. Det får mig att komma ihåg att jag inte avslutade reseberättelsen från den förra resan. Jag skrev om chocken som Delhi gav mig, om hur annorlunda allt var när jag kom till Kerala och hamnstaden Kochi (Cochin), och om hur vi sedan åkte till kryddodlarna i djungeln och upp i bergen, och hur vi på vägen därifrån fick se elefantjägarens troféer. Men jag skrev inte om det som var både den starkaste och den stillsammaste upplevelsen.


En bil körde oss hela vägen från elefantjägarens hus till Alappuzha (Alleppey), och sedan, med instruktioner över mobiltelefon, vidare en bit inåt landet tills vägen tog slut.

- Längre än så här kommer vi inte. Där är det, sa chauffören, och pekade över floden.


En kanot tog oss över till andra stranden där Thomas bor med sin hustru, deras två barn, sin mor och sin lillebror Matthew. Det här är mitt i det område som kallas lower backwaters, ett system av sjöar, floder och kanaler som börjar strax innanför Arabiska sjön. Öarna är mer eller mindre uppbyggda för hand av lera från botten. Huvudnäringen är risodling och hela området är ett komplext system av mänsklig och naturlig reglering av vattnet, med översvämmningar och torrläggning och kanalmuddring och vallbyggen. Här och var står pumphusen som reglerar vattennivån på risfälten och ser till att öarna, som ofta ligger under vattennivån i kanalerna, inte blir översvämmade.

Här var Thomas släkt som feodalherrar fram till jordreformen efter den kommunistiska valsegern 1958, men till skillnad från många av de andra storjordägarna stannade familjen kvar. Thomas har tillräckligt med land för att försörja familjen men numera står gästerna på deras homestay för ungefär hälften av familjens inkomster. Det stora vita huset på bilden ovan har systern, som bor och arbetar i England med man och barn, just låtit bygga för att bo i när de kommer hem igen. Fast ingen verkar tro att de kommer att flytta hem igen. Hur skulle de kunna vänja sig vid att bo här på vischan, efter att ha anpassat sig till livet i Manchester?


För det här var vischan. Stillheten i landskapet speglades i Thomas lugn. Han talade långsamt, långsamt och eftertänksamt. Allting drog ut på tiden och vi märkte att det inte hade någon betydelse. Varje morgon och varje kväll anordnades en tur, en promenad, en cykeltur, en kanottripp, eller en båtresa med någon av bröderna. Vi blev lugnare och lugnare. Vi gick på stigarna längs floderna och kanalerna, förbi hemmen som alla hade trappa ner i vattnet och där man tvålade in sig och borstade tänderna och tvättade kläder och badade och piffade till barnen innan skolan. Överallt leenden och skratt. Lockelser från männskobyn. Och vi fick följa med när Thomas gick runt och letade efter familjer och barn som tidigare gäster fotograferat.


Och han berättade om livet i backwaters, om hur kasterna, yrkesgrupperna och religionerna var sammanflätade, om sina idéer om fungerande lokal turism, om sin besvikelse på politiken eller politikerna, men sin tro på lokalsamhället och grannsamverkan, om svårigheterna med ekologisk risodling, om sin oro för att en framtida son inte kommer att vilja ta över arbetet på fälten, om fåglarna och naturen och sin familjs historia.

Många åker till Keralas backwaters och hyr en husbåt med kapten och kock för hiskliga summor och sitter sedan på kanalerna och ser på avstånd att det rör sig i buskarna. Vi tittade på dem i stället, när de gled förbi i sina rottingstolar, och det såg stelt och konstigt ut. Jag är glad att vi inte hyrde båt, att vi i stället fick se och komma nära livet på öarna.

Jag längtar tillbaka till promenaderna och samtalen. Och stillheten. Mötet med Thomas var av den sorten som gör världen mer begriplig. Om några veckor kanske jag får sitta där på terrassen på kvällen med en kall Kingfisher och fråga honom mer.



Läs även andra bloggares åsikter om backwaters, Indien, Kerala, risodling, stillhet, givande samtal