I elefantjägarens hus

På väg från Issac och Mathew stannade vi till vid deras farbrors hus. Där bodde nu deras kusin som upprätthöll ett litet museum över fadern.


Han utsågs av staten till elefantjägare och var den som kallades in när en vild elefant fick spel och började röja i någon av byarna. Hela vardagsrummet var fullt av hans troféer.

-Finns det krokodiler här i floderna? -Nej, inte nu längre, de försvann när människor började bada i floden. (???)

Stolthet

Kallades inte de där kottdjur? Det är ett omöjligt sökord på google.

Elefantöra. Jag glömde fråga om de åt upp elefantköttet.

Det var intressant hur elefantbetarna fick samsas med de kristna ikonerna i en altarliknande nisch. De berättade att de mörkare betarna på bilden nedan kom från en särskild sorts elefant som de benämnde med namn. -Vad är det för något, frågade jag. -Vet du inte det, det är en elefant som varken är hane eller hona, som ser ut som en hane men som inte kan reproducera sig. -De är mycket aggressiva. -Tror jag det, sa jag på ett förutsägbart och töntigt sätt.

Pang, laserstrålen rätt i huvet!

Därefter tackade vi för visningen och påbörjade vår resa ner mot Lower Backwaters, där vi bokat rum på ytterligare en syriansk ortodox home stay. Fortsättning följer...


Läs även andra bloggares åsikter om Indien, Kerala, elefanter, jägare, djungel, uppstoppade djur, religion, utställningar, inredning