På tunnelbanan hem läste jag vidare i Året i Toscana - Mat och människor i en italiensk by av Elizabeth Romer. Trots den töntiga titeln som signalerar klichéer är det en mat- och råvarumässigt intressant bok som följer året månad för månad. Den naiva romantiken kring storbondens förhållande till sina underlydande kan jag vara utan. Den grå dagen fick mig hursomhelst att längta efter den minestrone (stor soppa) som jag läste om. En riktig minestrone från Centralitalien har ju inget att göra med det klara blask som till exempel serverades i skolan när jag var liten. Tyvärr så fick jag inte tag på någon grönkål eller svartkål eller liknande, men det är inte nödvändigt. Jag lade dessutom till lite sönderbruten pasta och serverade den mycket tjocka soppan över en rejäl skiva rostat rågbröd som jag gnidit med en vitlöksklyfta och ringlat god olivolja över. Här är min variant på hennes soppa som naturligtvis kan utvidgas med nästan vad som helst som gör en glad.
Minestrone (för två till fyra personer)
1 stor lök
2 morötter
2 selleristjälkar
½ dl olivolja
ca 400 g kokta cannellini-bönor (burk ok)
1 burk bra tomater
2 stora potatisar
1 knapp liter god inte stark buljong
salt
nymalen svartpeppar
ev. persilja och varsamt med örtkryddor
1 skiva (råg)bröd per person
1 liten vitlöksklyfta
god olivolja igen
- Värm oljan i en stor gryta på ganska låg värme.
- Skala och tärna morötterna ganska fint och lägg ner i oljan. Rör om.
- Tärna sellerin ganska fint och lägg ner i oljan. Rör om.
- Tärna löken ganska fint och lägg ner i oljan. Rör om.
- Skala och tärna potatisen i något större bitar, men lägg inte i dem än.
- När grönsakerna har svettats i ungefär 10 minuter häller du i bönorna som du har sköljt väl om de var konserverade. Rör om.
- Häll i tomaterna efter en stund och lite buljong och rör om så att de går sönder.
- Lägg i potatisen och tillräckligt med buljong för att det ska bli en tjock soppa.
- Sjud sakta i ungefär 20 minuter och rör om då och då. Bönorna kommer att gå sönder och reda soppan. Späd med mer buljong om det blir alldeles för tjockt.
- Lägg i pastan och, beroende på sort, sjud vidare tills den är klar.
- Strö i eventuell persilja och örter.
- Rosta eller grilla en brödskiva per person, gnid in den med en vitlöksklyfta och lägg den i en sopptallrik. Ringla över god olivolja.
- Slå upp den heta tjocka grytliknande soppan över brödet.
- Sura vidare, men mätt.
Andra bloggar om: minestrone, soppa, italiensk mat, Elizabeth Romer, gråväder, köttlöst
En god minestrone är underbart gott och värmande!
SvaraRaderaden boken har jag. Och de få gånger jag öppnar den blir jag lika irriterad. På allt.
SvaraRaderaOj då. Då kanske du skulle slänga den. På allt? Jag har ju inte kommit så långt än och irriterar mig mest på romantiken. Mat- och råvarureflexionerna stämmer hyfsat med mina erfarenheter från Umbrien.
SvaraRaderaJag har den också. Den irriterar mig också till döds. Till en början gjorde den inte det. Råvarubeskrivningarna och recepten är helt okej men romantiken och näsvisheten och slå på fingrarna och... Å ena sidan har de perfekt smak, perfekt tycke och perfekt känsla för allt men äter inte insjöfisk och det har ju den perfekta förklaringen det med. Så den står i bokhyllan och där står den. Men den råa tomatsåsen är helt okej.
SvaraRaderainte kan jag slänga boken, det är ju en bok o de kan inte slängas och som Jessika o du säger så är ju inte recepten dåliga. Fast jag har nog aldrig lagat något från den, frågar mina grannar, vänner, tanter i butiken eller min svärmor istället.
SvaraRaderaJa, jag lånade ju boken på biblioteket så jag kan lämna tillbaka den när jag vill ;-). Och du är allt ganska priviligierad matmässigt, Ilva. Föreställ dig du ett ögonblick en trött ICA i förorten en grå dag, om du kan.
SvaraRaderaJag tycker mycket om Sverige men det finns två anledningar till att jag skulle vara tveksam till att flytta tillbaka och det är klimatet (jag åker inte skidor) och matutbudet. Jag tycker att grönsaksutbudet är deprimerande och totalt odemokratiskt. Så jag förstår dig.
SvaraRadera