Lantliga funderingar

På sistone har jag ofta till vardags känt mig väldigt uppgiven efter bombardemanget av välfärdsraserande klyftskapande politiska beslut från ytterhögern vid makten. Det är svårt att läsa tidningar och lyssna på radio utan att bli mörkerdeprimerad eller blodtrycksilsken. Att resa till landet på helgerna för att arbeta med jorden och växterna har fått mig att glömma allt det där och slappna av i kroppsarbete och fokus på naturen. Det har också gett mig dåligt samvete. För att jag flyr politiken, inte orkar bry mig och inte deltar i de aktiviteter som sker under helgerna.

I förrgår följde jag L till biblioteket när hon skulle hämta en beställd bok och jag plockade åt mig lite från faktahyllorna på måfå. Igår började jag bläddra i Börja med småbruk. Odla. Hålla husdjur. Ta tillvara. av Anne Nilsson, ICA-förlaget AB, Västerås, 1985. Inga som helst förväntningar på en sådan bok egentligen, med skitfult typsnitt och töntiga flickor som behandlar lin i världens fulaste 80-talsfrisyrer inuti. Sedan blir jag förvånad. Redan förordet säger saker som träffar mig.

Arbetsglädje får inte alla uppleva i sitt vardagsliv. För det mesta har man inte fritt val, när man skaffar sig ett arbete att leva av. Men fritiden kan vi bestämma mer över. Många väljer att arbeta för nöjes skull under fritiden. Då får man uppleva arbetsglädjen som man saknar i vardagslag. När man mödosamt reser sig upp efter några timmars krypande i landet och ser på resultatet, då känner man att något viktigt är uträttat.

Det händer lätt att man inriktar sitt liv på fritiden och räknar med att det bara är där det går att få arbetsglädje och god arbetsmiljö. Då blir arbetet med trädgården eller djuren en flykt från vardagen och vi blir alldeles för snälla på arbetsplatserna.

Låt oss i stället hoppas att det meningsfulla i fritidens arbete får oss att ställa krav på arbetsplatsen där vi är anställda. Att tyst miljö, ren luft och känslan att man uträttar något betydelsefullt blir självklart på varje arbetsplats.

Låt oss inte krypa undan från samhällslivet, politiken eller världsproblemen, för att ägna oss åt vår lilla trädgård i stillhet. Känn i stället att din egen (eller lånade) jordplätt är en del av jordklotet. Den jordplätten är inte ett mål utan en utgångspunkt!

Bok framför potentiell betesmark

Jag har föreställt mig att vi förr eller senare kommer att ha höns här. Vi måste bara bygga ett hönshus först, för själva hönsen har vi blivit lovade att vi åtminstone kan få låna under sommaren. I kapitlet Fjäderfä lärde jag mig nya saker i natt när jag inte kunde sova. Ur ett matpolitiskt perspektiv är inte höns så särskilt optimala. Jag menar, en av poängerna med djuruppfödning är att man omvandlar för människan obrukbar växtlighet till proteiner som vi kan tillgodogöra oss, och höns käkar bara gräs i mindre omfattning. Gäss däremot, får jag lära mig i den här boken, klarar sig i stort sett helt och hållet på gräsbete efter de första sju veckorna.

Dessutom växer gässen så snabbt att de till och med utnyttjar betet bättre än nötkreatur och får. Från ett hektar gräsbete kan man få ut mer än dubbelt så många kilo gåskött som kött från ungnöt.

Och om man inte göder gässen innan slakt så blir de inte särskilt feta heller. Hmm. Gåsconfit på egen gås vore kanske ett projekt. Egna dunkuddar... Egen dunjacka... Måste odla nylon nästa år...

Andra bloggar om: Gås, gäss, höns, boktips, Anne Nilsson, Börja med småbruk