Trav och galopp.

På en månad har Vera och Marzena bökat upp den lilla hage som de har levt i sedan de kom hit, och nu finns inget grönt kvar där. Idag hade jag bestämt att sänka eltråden på hela övre hagen utanför deras lilla område, så att grisarna skulle få riktigt gott om utrymme under vintern och utfodring på betongplattan. Hela dagen jobbade jag och R och L, och när vi till slut var färdiga med hagen så tog jag förväntansfullt bort plankan och eltråden från en bit av deras lilla hage.




Men de vägrade att gå över den osynliga linjen där eltråden hade varit.




Till slut vågade sig Marzena ut och det såg ut som hon travade runt hagen. Jag har noterat att när Linderödssvin går i terrängen så rör de sig som kattdjur. Men när de springer eller galopperar så rör de sig mer som hundar. Jag gillar hur de rör sig.



Sedan kom även Vera ut för att upptäcka med sin syster. När de väl hittade marken under ekarna fick vi inte längre någon kontakt med dem, det var deras paradis. Vi satt en stund i mörkret och tittade på hur de bökade och de fortsatte en lång stund efter läggdags.

Det här var den bästa dagen på länge och jag längtar efter att få gå upp och ge grisarna mat i morgon bitti.


Läs även andra bloggares åsikter om Linderödssvin, Linderödsgrisar, utegrisar, djurhållning, glada grisar,

Silverkant

För en tid sedan gjorde jag en sats av den modifierade Landjägern, den med pepparrot, och i förra veckan tillverkade jag Falukorv, i fredags gjorde jag Isterband och måndagsmorgonen förgyllde jag med blodkorvsproduktion.

På måndagskvällen begav jag mig med femton kilo korv i en kylväska till Östersund för att delta i Särimner och SM i Mathantverk. Den främsta anledningen att delta i tävlingen var att få kvalificerade åsikter om mina korvar från experter som jag respekterar. Det försökte jag i varje fall intala mig, när jag satt och var nervös under galamiddagen inför tävlingsresultatens kungörande.

I klassen värmebehandlad korv tilldelades Franzéns Charkuterier silvermedalj för BK, det vill säga blodkorven, med 18,5 poäng av 20 möjliga. Det var Jürgen Körber som var ordförande i den juryn, och han hade blivit så glad över att det äntligen efter tio år kom någon som lämnade in en blodkorv i tävlingen, berättade hans tolk för mig lite senare. Han visste inte heller vilka som hade lämnat in de prisbelönta korvarna i klassen och blev uppenbart stolt när han förstod att det på både guld- och silverplats blev vi, som han hade lärt upp bara ett år tidigare.

Jag hade trott att RP, Rönnapinnen, min modifierade Landjäger, skulle ha en större chans till medalj. Men juryordföranden i klassen lufttorkad korv förstod inte vilken fin produkt han hade framför sig. Vid genomgången av bedömningarna i går morse stack jag till Jürgen en bit, och han bekräftade att det var en i det närmaste perfekt Landjäger. Han förklarade också hur jag ska förbättra rökningen av Falukorven; den ska hänga i 50 graders värme i en timme, så att korven har kommit upp i temperatur och all kondensbildning på ytan har upphört, innan jag slår på röken. Han tyckte att min Falukorv var den mest lyckade och hantverksmässiga av de tre Falukorvar som tävlade i kategorin värmebehandlad korv. Han bad om receptet på Blodkorven.


Vad gäller mitt isterband är jag nöjd med berömmet jag fått från de kringboende här i trakten. Att någon annan tycker mycket om min chark är en helt ny dimension av korvmakandet. Den har jag inte brytt mig om förrän nu, när jag går omkring med en bit Rönnapinne i fickan för att se vem som fattar och vem som blir glad när jag bjuder.

Nu behöver jag egentligen bara en produktionslokal för att rulla igång verksamheten på allvar.


Läs även andra bloggares åsikter om SM i mathantverk, falukorv, blodkorv, silver, isterband, rönnapinne, korv, chark, charkuterier, tävlingsframgångar

Hej gris!

Igår hämtade vi två Linderödssvin, två gyltkultingar, från Kungsbyn. Vi valde ut två av tre systrar. Vi gick på utseendet. Mörk päls skyddar bättre mot sol. Ljusa öron blir lätt brända i solen. De föddes den 17 maj, så de är drygt fyra månader, och var lite större än jag hade trott.

Hela dagen kändes allvarsam. Från att vi en sista gång kontrollerade att grishuset och hagen var klara, köpte lite foder hos en lokal grisbonde, hämtade släpet och så gav vi oss iväg på resan till Kungsbyn. Att sedan träffa grisarna, se dem i ögonen och välja, det blev en ansvarstyngd stämning i bilen på väg hem. Vi har inte haft djur tidigare.


Tur att jag har fått träna så mycket på att backa med släp de senaste månaderna med alla jävla flyttar. Jag klarade att backa med hästtrailer uppför en svängd backe ända inpå stalldörren.

När vi kom hem ringde jag grannarna och bad om hjälp med utsläppet och Gert-Erik och Ellan kom genast.



Grisarna verkade inte alls stressade av transporten utan snarare nyfikna och glada över den välöverväxta hagen, och de började genast glufsa i sig av allt det gröna.


Sedan kom alla de andra grannarna och firade med Crémant de Bourgogne och knäckebrödsmackor med Ellans trattkantareller, äppelkakor och kaffe. Ägg, honung och stickade sockor hade de också med sig som gåvor, och alla beundrade grisarna. -Flotta grisar, sa Rune upprepade gånger, och Artur berättade en gammal historia om vad han brukade säga till sin pilska galt.




Efteråt var det svårt att lämna djuren och gå upp till värmen i huset. Nu faller mörkret tungt och snabbt, så vi kunde inte se dem från salongsfönstret.

I morse när vi gick för att hämta morgontidningen blev vi så glada att se att de fortfarande var kvar. Men de verkade lite blyga sådär på morgonkvisten och tittade lite reserverat på oss när vi körde upp dem och serverade frukosten.

Läs även andra bloggares åsikter om Linderödssvin, gyltor, småskalig grisproduktion, djurhållning

Det blåser

En ovanlig vind från nordost oroar. Träd och stommar ruskas om, ekollon och kvistar slängs på plåttak, smäller till. Okända ljud i hus jag inte känner än. Vedpannan fungerar och vi har ljummet inomhus, men jag är osäker på hur det går till.

Vi har bott knappt två månader på gården och jag njuter varje morgon när jag vaknar och när jag går promenaden för att hämta morgontidningen i brevlådan några hundra meter bort, nästan alltid efter en svårbeskrivligt ångestladdad natt.

Idag blev det lite mer än bara höst. Här i skogarna har svampen kommit först nu. Flockar av tranor och kanske gäss samlar ihop sina sträck och tar paus på Gert-Eriks åker. Jag undrar en stund om de lockas av ljudet från den batteridrivna skruvdragaren vars läte lite liknar deras.

Till slut har jag skruvat klart grisarnas bostad och hage med tvåhundra skruv. Virke fanns i ladan. Elaggregat fanns också, och eltråd i överflöd till hagarna. I morgon eftermiddag ska vi åka och hämta två gyltkultingar av Linderödssort utanför Västerås. Tidigt i morgon bitti till en grisbonde i närheten som odlar eget foder för att köpa åtminstone den första veckans mat.


Grisarna gör mig uppsluppen; jag hade inte fattat tidigare att jag var så förtjust i djur. Nu längtar jag också efter höns och hund. Skulle gärna ha en åsna också, men vad ska den vara bra för.

Jag skriver och lagar korv varannan eller var tredje dag, för korvboken som jag arbetar med. Jag njuter och lär mig hela tiden nya saker. Allting skulle vara bra om inte situationen på lönearbetet vore så obehaglig. Jag skulle vilja ha mer tid att dokumentera vad som händer oss här på gården, jag tror att det kanske är mer allmänt giltigt.


Läs även andra bloggares åsikter om grisförberedelser, Linderödssvin, flytt, hagar, svinstia, nordanvind

Framme

Sandfjärdsgatan
Lövsätragränd
Renstiernas Gata
Backstuguvägen
Strindbergsgatan
Backstuguvägen
Schlytersvägen
Kocksgatan
Tavastgatan
Davidshallstorg
Mariedalsvägen
Kilian Zollsgatan
Mjölnaregatan
Värnhemsgatan
Via Cantamerlo
Via Balcone
Bergsgatan
Via Giuseppe Garibaldi
Timmermansgatan
Renstiernas Gata
Bergsundsgatan
Spångavägen
Timmermansgatan
8th Ave.
Clinton Street
East 63rd Street
Mulberry Street
97th Ave.
Drottningholmsvägen
Renstiernas Gata
Stupvägen
Vickergatan
Grusåsgränd
Sockenvägen
Biskopskulla-Rönna

Ungefär så. Nu får det räcka.

En månad har vi bott här och vi trivs mycket bra. Platsen har överträffat våra förväntningar. Jag är så glad att vi inte vann budgivningen på någon av de andra gårdarna vi tittade på.

Konstig sommar

På två månader har vi sålt och tömt tre hus. Nu är äntligen det mesta över. Jag har försummat skrivandet här. Men sedan två veckor sitter jag vid skrivbordet på bilden och skriver ned allt jag kan om korv. På bordet bredvid har jag mitt referensbibliotek för korv och chark. Tio meter utanför dörren väntar bryggan i sjön. Där badar jag så snart hettan i luften eller hjärnan blir för svår. Var tredje eller fjärde dag tillverkar jag korv. Jag har gjort citronkorv, falukorv och nu senast isterband. Allt med lyckat resultat, än så länge.

Mina vänner K & T upplåter sitt hem förutsättningslöst och stöttar mig i allt. Vad ska jag säga? Den här sommaren hade varit svår att genomlida utan dem. Jag saknar vårt sålda torp, men ser än mer fram emot att flytta in i vårt nya hem.

Om åtta dagar tillträder vi vår gård.

Citronkorv med Mistral-inspirerad sallad.

Egen falukorv. Godare än någon annan jag smakat.

De egna isterbanden. De kramas.

Andra omgången torkas till i morgon innan rökningen. Sedan blir det provsmakning.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, korv, husförsäljning, semester, arbete, bratwurst, färskkorv, falukorv, emulsionskorv, isterband, rökning

Nedförsbacke

Som sommarpsalmerna alltid påminner om död och förgänglighet, så vill jag skriva om hur det världsliga nu faller på plats till slut, efter någon lös plan och fladdriga drömmar. Som på cykel i plötslig härlig nedförsbacke är jag rädd att välta.

Det praktiska är överväldigande, att tömma tre fastigheter till försäljning och samtidigt handskas med alla minnen som hör till. Nu ligger vårt Annelund, som betytt så mycket för oss, ute till försäljning, och pappas torp gjorde vi fint och lämnade över till visning förra helgen. Till slut blev vi klara med hans radhus också och det ska visas samma dag som Annelund. En liten frist nu, utan flyttbesvär. Sedan får vi se om resultatet av försäljningarna täcker lånen och behoven för gården.

Om 67 dagar flyttar vi in på vår gård. Det är obegripligt. Vår fjantiga lägenhet blir alltmer belamrad med flyttlådor och prylar från de andra fastigheterna. Vi fyller en blivande grannes lada med saker när vi kan. Jag ser vår gård på några hundra meters avstånd övergå i sommardräkt. Varje gång jag kliver ur bilen där vid grannens lada för att packa ur ett flyttlass slår tystnaden mot trumhinnorna. Och ögonen sväller med avståndet över åkern mot skogen.

I helgen körde vi sju lass med saker och framför allt böcker till tippen. Vi slängde nog 90 hyllmeter, 30 därutöver tog jag. Inte mycket av min pappas samlingar hade något värde för någon efter hans död. Men de av hans egna ord som han skrev ned blir minnet av honom i stället. Det är rimligt.

Nu är planen att slutföra arbetet i ett EU-projekt och sedan ägna hela juli-semestern till produktutveckling av korv. 6-8 augusti blir det inflyttnings- och bröllopsfest på gården med gris- och korvgrillning. Säg till om du vill komma.

Uppdatering: Festen blir den 20-22 augusti i stället!

Läs även andra bloggares åsikter om planering, framtidsplaner, slit, flytt, flyttplanering, komprimerad uppdaterering, fastighetsvemod