låsöverfall
söndag 11 mars 2007
fredag 9 mars 2007
Sista lunchen på SR
Eftersom L har smittat mig sjuk, har jag tvingat henne att gästblogga:
I dag var min sista dag på Sveriges Radio, en tillfällig anställning. Jag har tagit med mig lunch varje dag och mikrat den. Jag har lärt känna nya människor och fått se vad de har med sig för matrester. Om de har öst ner gårdagens fiskpinnar med ris i ett gammalt glasspaket eller om de köper keso och brunprickiga bananer på Skafferiet.
Många saker kring lunchen är intressanta att observera hos sina nya kollegor. Allt det som är vardagligt och intimt visar sig vid ett matbord. Det mumsas, smackas och pratas med mat i munnen. Såklart. Det är ju inte Nobelmiddag. Och så finns det dom som tycker att allt som det inte står namn på i kylskåp och skafferi är det fritt fram att ta för sig av. Jättehungriga personer. Och vad är det med dem som fullständigt hamstrar servetter eller drar metervis med hushållspapper? De lyckas dessutom använda allt papper. Mystiskt. Och smulmänniskorna. De, som inte bara samlar ihop smulorna, utan sedan fortsätter att formera dem till miniatyrkonsverk. Väldigt passivt aggressivt.
Såhär sista dagen tänkte jag att jag skulle slå till och prova maten i SR:s lunchmatsal, Restaurang Gourmedia. Namnet gör ju anspråk på gourmetmat för mediafolk. Jag hade bespetsat mig på den strimlade oxragun, med tomat, smålök och zucchini, som det gick att läsa om på hemsidan.
Till att börja med ser själva restaurangen ut som vilken matsal som helst. Inte som en gourmetrestaurang alls. Med matsalstak, matsalväggar med inramade affischer och matalsmöbler som kunde stå i vilken matsal, i vilken myndighet, skola, eller servicehus som helst, någonstans i Sverige. Istället för estetik har det satsats på tydlighet med skyltar att följa om var man kan hämta vad. Drycker. Dagens rätt. Sallad. Bröd. Kryddor. Take-away.
Och alla mediemännsikorna rörde sig vant i denna snitslade matsalsvärld och blev till matsalsmänniskor. I alla åldrar, storlekar och klädstilar. Jag kryssade omkring med min bricka, tog rivna morötter, isbergsallad och groddar med rhode-islandsås och sedan oxragun. Vad ska jag säga? Urk på burk. Allt var skumt i konsistensen. Och smaklöst. Jag tuggade och tuggade och tuggade. Skittrist.
Desto roligare att titta på de andra gästerna. På tanten vid nästa bord, som fortfarande använder papiljotter. Ett sprött litet hår hade det fina pailjottsvallet. Hon var den som höll i gång samtalet i sitt sällskap. De andra två var tysta. Papiljotttanten var nöjd. Och det unga gänget som teckande med händerna. Jag blir alltid lite generad när jag ser folk teckna. Jag vill så gärna titta. Det ser så livligt ut. Vad betyder den där gesten? Och den? Men jag tittar bort. Inte glo ofint.
Ytterligare en tant fångade min uppmärksamhet. Hon satt i profil, kutade med ryggen och såg egentligen rätt alldaglig ut om det inte vore för de knallröda inneskorna. Tydligen varma. Tanten kippade med skorna och luftade fötterna. På det där vardagliga och avspända sättet, samtidigt som hon tog nästa tugga.
Får du möjlighet någon gång, besök då Gourmedia. Inte för matens skull, men för kostymcheferna, de unga killarna i munkjackor, de äldre i hood-kläder, scriptorna, marimekkokillarna, mustaschteknikerna, kulturtanterna, sportdårarna, pumorna och hela den tunga finska redaktionen.
Andra bloggar om: Sveriges Radio, Gourmedia, lunchmat, lunchrestauranger, gästbloggning
I dag var min sista dag på Sveriges Radio, en tillfällig anställning. Jag har tagit med mig lunch varje dag och mikrat den. Jag har lärt känna nya människor och fått se vad de har med sig för matrester. Om de har öst ner gårdagens fiskpinnar med ris i ett gammalt glasspaket eller om de köper keso och brunprickiga bananer på Skafferiet.
Många saker kring lunchen är intressanta att observera hos sina nya kollegor. Allt det som är vardagligt och intimt visar sig vid ett matbord. Det mumsas, smackas och pratas med mat i munnen. Såklart. Det är ju inte Nobelmiddag. Och så finns det dom som tycker att allt som det inte står namn på i kylskåp och skafferi är det fritt fram att ta för sig av. Jättehungriga personer. Och vad är det med dem som fullständigt hamstrar servetter eller drar metervis med hushållspapper? De lyckas dessutom använda allt papper. Mystiskt. Och smulmänniskorna. De, som inte bara samlar ihop smulorna, utan sedan fortsätter att formera dem till miniatyrkonsverk. Väldigt passivt aggressivt.
Såhär sista dagen tänkte jag att jag skulle slå till och prova maten i SR:s lunchmatsal, Restaurang Gourmedia. Namnet gör ju anspråk på gourmetmat för mediafolk. Jag hade bespetsat mig på den strimlade oxragun, med tomat, smålök och zucchini, som det gick att läsa om på hemsidan.
Till att börja med ser själva restaurangen ut som vilken matsal som helst. Inte som en gourmetrestaurang alls. Med matsalstak, matsalväggar med inramade affischer och matalsmöbler som kunde stå i vilken matsal, i vilken myndighet, skola, eller servicehus som helst, någonstans i Sverige. Istället för estetik har det satsats på tydlighet med skyltar att följa om var man kan hämta vad. Drycker. Dagens rätt. Sallad. Bröd. Kryddor. Take-away.
Och alla mediemännsikorna rörde sig vant i denna snitslade matsalsvärld och blev till matsalsmänniskor. I alla åldrar, storlekar och klädstilar. Jag kryssade omkring med min bricka, tog rivna morötter, isbergsallad och groddar med rhode-islandsås och sedan oxragun. Vad ska jag säga? Urk på burk. Allt var skumt i konsistensen. Och smaklöst. Jag tuggade och tuggade och tuggade. Skittrist.
Desto roligare att titta på de andra gästerna. På tanten vid nästa bord, som fortfarande använder papiljotter. Ett sprött litet hår hade det fina pailjottsvallet. Hon var den som höll i gång samtalet i sitt sällskap. De andra två var tysta. Papiljotttanten var nöjd. Och det unga gänget som teckande med händerna. Jag blir alltid lite generad när jag ser folk teckna. Jag vill så gärna titta. Det ser så livligt ut. Vad betyder den där gesten? Och den? Men jag tittar bort. Inte glo ofint.
Ytterligare en tant fångade min uppmärksamhet. Hon satt i profil, kutade med ryggen och såg egentligen rätt alldaglig ut om det inte vore för de knallröda inneskorna. Tydligen varma. Tanten kippade med skorna och luftade fötterna. På det där vardagliga och avspända sättet, samtidigt som hon tog nästa tugga.
Får du möjlighet någon gång, besök då Gourmedia. Inte för matens skull, men för kostymcheferna, de unga killarna i munkjackor, de äldre i hood-kläder, scriptorna, marimekkokillarna, mustaschteknikerna, kulturtanterna, sportdårarna, pumorna och hela den tunga finska redaktionen.
Andra bloggar om: Sveriges Radio, Gourmedia, lunchmat, lunchrestauranger, gästbloggning
torsdag 8 mars 2007
Dyster kvinnodag
Jag skulle så gärna vilja formulera något rappt och extra intelligent med anledning av att det idag är den internationella kvinnodagen. Men huvudet är fullt av förkylning och jag känner mig bara dyster och illa till mods när jag tänker på hur allt går åt helvete.
Det blir alltmer uppenbart att det systemskifte som regeringen nu genomför inte bara kommer att öka klyftorna mellan fattiga och rika, utan även mellan könen. Regeringens politik är en resa tillbaks till den tid då det var en självklarhet att kvinnors ekonomi och hälsa var underordnad mannens.
Häromdagen hörde jag den kvinnliga programledaren i Ring P1 argumentera mot en abortmotståndare med argument som ungefär löd "Ja, men kan det inte finnas situationer då en ung kvinna, kanske utan jobb, och utan pojkvän, bör kunna välja detta fruktansvärda steg".
Sex månader med en borglig regering, ett år med allt mer kvinnofientlig kd-propaganda, så fort går det utför på det sluttande planet att diskussionen förs med argument som vore otänkbara bara för några år sedan. Här är det ingen som längre påminner om att mellan 400 och 500 kvinnor i världen dör varje dag i sviterna av illegala aborter. Ingen säger längre att det är en självklarhet att kvinnan ska ha den slutgiltiga makten över sin egen kropp.
Och regeringen inför ett "vårdnadsbidrag" som är skapat just för de kvinnor med välbetalda makar, som kan stanna hemma med barnen för 3000 kronor i nålpengar per månad.
Och regeringen ger skattelättnader à 8-9 miljarder till de som har råd med tjänstefolk, i stället för att satsa pengarna på till exempel den offentlig sektorn. Och regeringen skär ner på allt den kan inom vår gemensamma sektor och försämrar all den samhällsservice som när den urholkas främst drabbar kvinnor - kollektivtrafik, vård och omsorg, etc.
Nu går det så snabbt utför att jag inte ens har orkat med att uppdatera listan i högermarginalen. Påminn mig gärna om vad jag har missat att lägga in. Nu ska jag bädda ner mig och läsa nya numret av Flamman i hopp om att hitta någon uppmuntran! (Naturligtvis med med en kopp ingefärsavkok och en av citronkakorna som Louise på begäran uppfann ett recept på.)
Andra bloggar om: kvinnodagen, kvinnofientlig politik, regeringen, jämställdhet, vårdnadsbidrag, systemskifte, mörka tider
Det blir alltmer uppenbart att det systemskifte som regeringen nu genomför inte bara kommer att öka klyftorna mellan fattiga och rika, utan även mellan könen. Regeringens politik är en resa tillbaks till den tid då det var en självklarhet att kvinnors ekonomi och hälsa var underordnad mannens.
Häromdagen hörde jag den kvinnliga programledaren i Ring P1 argumentera mot en abortmotståndare med argument som ungefär löd "Ja, men kan det inte finnas situationer då en ung kvinna, kanske utan jobb, och utan pojkvän, bör kunna välja detta fruktansvärda steg".
Sex månader med en borglig regering, ett år med allt mer kvinnofientlig kd-propaganda, så fort går det utför på det sluttande planet att diskussionen förs med argument som vore otänkbara bara för några år sedan. Här är det ingen som längre påminner om att mellan 400 och 500 kvinnor i världen dör varje dag i sviterna av illegala aborter. Ingen säger längre att det är en självklarhet att kvinnan ska ha den slutgiltiga makten över sin egen kropp.
Och regeringen inför ett "vårdnadsbidrag" som är skapat just för de kvinnor med välbetalda makar, som kan stanna hemma med barnen för 3000 kronor i nålpengar per månad.
Och regeringen ger skattelättnader à 8-9 miljarder till de som har råd med tjänstefolk, i stället för att satsa pengarna på till exempel den offentlig sektorn. Och regeringen skär ner på allt den kan inom vår gemensamma sektor och försämrar all den samhällsservice som när den urholkas främst drabbar kvinnor - kollektivtrafik, vård och omsorg, etc.
Nu går det så snabbt utför att jag inte ens har orkat med att uppdatera listan i högermarginalen. Påminn mig gärna om vad jag har missat att lägga in. Nu ska jag bädda ner mig och läsa nya numret av Flamman i hopp om att hitta någon uppmuntran! (Naturligtvis med med en kopp ingefärsavkok och en av citronkakorna som Louise på begäran uppfann ett recept på.)
Andra bloggar om: kvinnodagen, kvinnofientlig politik, regeringen, jämställdhet, vårdnadsbidrag, systemskifte, mörka tider
tisdag 6 mars 2007
Johan Ehrenberg
Tisdagen den 13 mars klockan 19.00 kommer Johan Ehrenberg, chefredaktör för ETC, till Enskede Bibliotek för att tala om maktlöshetsjukan inom vänstern och sin nya bok Nya Ekonomihandboken, som är en uppdatering av den för mig omvälvande Ekonomihandboken som inte går att få tag på längre. Han kommer också att lägga fram sitt förslag till socialistiskt program. Jag ska gå dit och lyssna för jag tror att det blir både intressant, lärorikt och stärkande i dessa dystra tider. Det är dessutom gratis och han sägs vara en väldigt bra föredragshållare.
Andra bloggar om: Johan Ehrenberg, Enskede Bibliotek, Ekonomihandboken, socialism, framtidstro
Andra bloggar om: Johan Ehrenberg, Enskede Bibliotek, Ekonomihandboken, socialism, framtidstro
måndag 5 mars 2007
Sjunde dagen
söndag 4 mars 2007
Satt chili
Nu är chilifröna sådda. Fyra frön av varje sort satta i enskilda småkrukor med kaktusjord uppblandad med perlite och vermiculite.
Vill man veta mer om chili så rekommenderar jag den här galne finnens sidor. Missa inte hans bilder på "Fiery Faces", som visar hur folk ser ut efter att ha ätit hans starkaste sorter.
Andra bloggar om: chili, odling, chiliodling, chiliprojekt
Vill man veta mer om chili så rekommenderar jag den här galne finnens sidor. Missa inte hans bilder på "Fiery Faces", som visar hur folk ser ut efter att ha ätit hans starkaste sorter.
Andra bloggar om: chili, odling, chiliodling, chiliprojekt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
