Jag hinner inte blogga nu, det är så mycket som måste förberedas inför Indien-resan. Jag måste göra ljusbilder för mötena i Delhi, och jag läser på så mycket jag hinner om Indien och framför allt Kerala. Per Anderssons Indien-guidebok är lärorik och stimulerande. Lonely Planets med sina sjuka dubbla budskap ska man inte läsa (i Indien behöver man inte raka sig för man kan gå till den underbara rakstugan, men se upp så du inte får HIV på köpet). Just nu slukar jag den fascinerande Indiens kämpande Kerala av Sören Sommelius, som vi fick låna av nyfunna T.L & K.B tillsammans med ett myggnät. Jag hade ingen aning om att jag skulle bli så uppslukad av Kerala, men både regionens historiska och nuvarande politiska, sociala, agrikulturella och kulinariska situation är häpnadsväckande och totalt uppslukande. Nu försöker vi boka boende vid kusten, i bergen och däremellan.
Och när jag läser lär jag mig nya saker hela tiden. På nätet hittar jag massor som jag inte kände till tidigare. Inte visste jag att det finns olika varieteter av peppar på samma sätt som vad gäller tomater! Kanske är svartpepparns olika smaker mer beroende på sorter än på geografiskt ursprung? 75 olika sorter odlas i Indien. Och att just pepparn faktiskt var början på hela det europeiska imperialistiska koloniala projektet, när Vasco da Gama anlände till nuvarande Keralas kust 1498 och började skära näsor och öron av lokalbefolkningen när han inte fick vad han ville ha.
Och jag fantiserar om förvåningen hos de portugisiska missionärerna som på 1500-talet stötte på de kristna församlingar som hade sitt ursprung i aposteln Tomas (Tvivlarens) förmodade ankomst redan 52 efter jesus, och som kände till allt om tron, men aldrig hade hört talas om påven. Och hur Kerala som första plats i världen fick ett kommunistiskt styre genom allmänna val 1957 och har den högsta läs- och skrivkunnigheten i Indien, den lägsta barnadödligheten, är ett av de mest tätbefolkade delarna av världen, har jättehög arbetslöshet och förser arabvärlden med billig arbetskraft, och inte är en tragisk fattigdomsparalyserad plats utan en kraftfylld, dynamisk, levande och progressiv region av smålands storlek med 33 miljoner invånare och 5000 bibliotek, ett pepparforskningcentrum och mer än 2000 publicerade författare. Och det är bara en bråkdel av allt jag hittar när jag läser och läser. Idag misslyckades vi med att etablera kontakt med den ekologiska pepparfarmen, eftersom L:s malayalam är lika usel som engelskan hos de som kom till telefonen vid vårt kommunikationsförsök. I morgon försöker vi igen.
Läs även andra bloggares åsikter om Indien, peppar, Kerala, förberedelser, resfeber, Sören Sommelius
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har väl köpt imodium och varit hos läkare och införskaffat reseapotek?
SvaraRaderaHerregud vad snabb du är! Herregud vad mycket medicin man ska köpa på uppmaning! Jag har fått läkaren att skriva ut bredspektrumsantibiotika som han borde skjutas för. Jag ska skaffa imodium så att jag slipper kaskader i samband med ljusbildspresentationer. Vad mer måste jag ha?!
SvaraRaderaKan man lägga in pepparbeställningar? Skulle allra helst vilja få hem samma ganska rymliga mängd udda kryddor jag köpte sist jag var där, men kan man få köpa ut lite peppar så räcker det långt :)
SvaraRaderaKäre .m.,
SvaraRaderaHar du varit där så borde du väl komma med tips och råd, borde du inte?
Om kvaliteten är tillräckligt god, så ska jag fylla resväskan med så mycket kryddor som får rum. (Och låta sy upp små bomullspåsar med hammaren och skäran på som jag kan distribuera dem i.)
Har inte varit i Kerala men om du vill ha tips om saker i bergen runt Puna - Mahableshwar så skulle jag kunna hjälpa dig.
SvaraRaderaEtt tips är också att vara lite observant med vad du tar hem. Jag fick med mig min egen lilla insektsodling upptäckte jag en dag när det rörde sig oroväckande mycket i den förslutna glasburken där endel av mina röda kikärtor låg. Inte fullt så aptitligt...