Mjölkbaren på SVT

Såg just Mjölkbaren på TV1, filmen som L gästbloggade om när den gick på Tempo-festivalen. I kommentarerna till L:s blogg har en Terese lämnat två intressanta polska recept. Det kanske är Terese Mörnvik, som tillsammans med Ewa Einhorn gjorde filmen?


Jag vill verkligen rekommendera filmen, som går i repris den 3 februari 14.30. Barska kvinnor sliter med bokföringen och portionsprisuträkningar för att få den av staten subventionerade utspisningen att gå ihop, för att de tycker att det de gör är väldigt viktigt. Och så blev jag imponerad av hur rytmiskt välklippt filmen är.


Läs även andra bloggares åsikter om Milkbar, Mjölkbaren, Polen, Terese Mörnvik, Ewa Einhorn, dokumentärfilm, statligt subventionerad mat

Har någon en burkha (burqa) att låna ut?

Ja, jag undrar om någon i Stockholmsområdet har en fotsid heltäckande klädnad att låna mig till i morgon lördag, för jag är bjuden på maskerad till människor som jag inte känner (och som säkerligen inte läser den här bloggen) och jag tycker att det vore ett intressant experiment att ta sig dit och vara klädd där på så sätt.

(Jag misstänker att jag inte ens vet rätt hur klädnaden benäms, men lär mig då!)

Uppdatering: Än så länge har en fotsid mansdräkt från Oman dykt upp. Egentligen hade jag alltså velat hitta en kvinnodräkt som täcker hela kroppen och ansiktet. Så här långt står alltså valet mellan manligt Omanskt eller manligt Indiskt. Hmm...


Läs även andra bloggares åsikter om burkha, burqa, maskerad, experiment, provokation, transklädnad

Pasta e fagioli

Pasta e fagioli, alltså pasta och bönor på italienska, är en märklig rätt. Alla som gillar den bråkar om hur den ska vara och har starka åsikter om huruvida det är en sopp- eller grytliknande rätt, och hur den ska tillagas. Alla tror sig ha det enda riktiga receptet. Min vän J lagade den första frälsande varianten till mig, men sedan flyttade han till Neapel och nu har han glömt hur han brukade göra den innan han blev Neapel-indoktrinerad. Men jag minns.

Gårdagens - en aning torr, tycker jag, och var är persiljan?

Ja, det är en märklig rätt, för jag förstår egentligen inte hur den kan vara så god. Den innehåller de enklaste av ingredienser, och ingenting som påminner om min barndom, inte heller ens någonting färskt, men resultatet blir något alldeles särskilt. Förutom de obegripligt breda smakerna så är konsistenserna så sköna, med det sandiga i bönorna mot det glatta hos pastan. Perfekt värmande vintermat också. Billig mat som inte ser mycket ut för världen, men som duger att bjuda vilken kamrat som helst på.

Igår försökte jag, och idag försöker jag igen, för Saltå Kvarns jäkla bönor kan man inte lita på. Det står på förpackningen att tillagningstiden ska vara 45 minuter, men det stämmer inte. Bönorna i den förpackning jag köpte igår tog 2½ timme att få i närheten av färdigkokta. Det sabbade hela planeringen och därför gör jag om det idag för att få ihop ett recept att dela med mig av.

Om ingredienserna

Vita bönor
Använd alltså inte Saltå Kvarns vita bönor om du inte har riktigt lång tid på dig. Ju färskare torkade desto snabbare. Det bästa är om du använder dig av bönor som du vet hur lång tid de tar att koka, så att du har ett hum om när halva koktiden har gått. Vet någon var man får tag på bra, färska, torkade vita bönor i Sverige?

Tomat
Igår använde jag en sådan där liten burk av Muttis krossade tomater. Det var för mycket tomat. Idag använde jag två stycken hela flådda konserverade Änglamarkstomater. Det är mer lagom. Vore det sommar så toge jag ett par pastatomater ur växthuset.

Buljong
Jag använde mig av ett par deciliter god osaltad buljong som blev över från pot-au-feu:n häromdagen. Använd inte dålig standarbuljong. Lisa Förare Winbad har lovat att skriva om bra köpebuljonger snart och det ser jag fram emot. Om jag inte hade haft en bra buljong så hade jag i stället tagit en finhackad stjälk blekselleri och en finhackad liten morot som jag låtit svettas i olivolja en stund innan jag lade i bönorna i kastrullen.

Rimmat sidfläsk
Jag har lite rimmat sidfläsk i receptet, men det tror jag inte alls är nödvändigt. Det går nog att göra en helt vegetarisk rätt av det här. Eller så kan man ta rent späck eller någon annan fläskbit i stället.

Pasta
Det ska vara kort pasta i den här rätten, helst av några olika sorter. Utbudet av sådan är ofta dåligt på Konsum och Ica. Den där miniatyrvarianten av olika populära sorter som Barilla marknadsför borde vara lämplig. Jag tog penne och farfalle som jag lade in i en handduk och krossade med mortelstöten till trasiga bitar, och ett par nystan tagliatelle som jag krossade i handen. Det är inte viktigt med koktiden för den den här rätten, för pastan kan vara kokt mer än al dente utan att det gör någon väsentlig skillnad.

Pasta e fagioli till 2 personer

2 dl torkade vita bönor
6 dl vatten
2 dl god osaltad buljong
50 - 80 g (c:a 2 skivor) rimmat sidfläsk skuret i små stavar
1 vitlöksklyfta
2 hela flådda konserverade tomater
ett par färska salviablad och kanske några färska barr rosmarin
en torkad italiensk chilifrukt - peperoncino - eller motsvarande i flingform
1 dl blad av slätbladig persilja
salt
c:a 140 g kort pasta
nymalen svartpeppar
god olivolja att ringla över
eventuellt riven pecorino att strö över, tycker J, inte jag

1. Blötlägg bönorna i dubbla mängden kallt vatten kvällen innan.
2. Skölj bönorna och lägg dem i en stor kastrull med 6 dl nytt vatten och buljongen.
3. Efter halva koktiden tillsätter du fläsket, vitlöksklyftan, tomaterna och hälften av örtkryddorna.
4. När bönorna är ätbara tar du upp en dryg deciliter av dem och mortlar tillsammans med chilin och lägger tillbaka i kastrullen.
5. Smaka av med salt.
   
6. Lägg ner pastan och resten av örtkryddorna.
7. Tillsätt ett par deciliter vatten eller buljong om det verkar för torrt.
   
8. Hacka persiljan och blanda ner när pastan börjar att bli klar.
9. Ringla över olivolja och smaka av med lite svartpeppar.
10. Servera, eventuellt med riven pecorino. Eller något annat som du tycker är gott.

Dagens - men vart tog all persilja vägen?

Uppdatering: Jag skrev till Saltå Kvarn igår kväll och skällde ut deras vita bönor och jag fick följande svar idag:

Hej
Det låter som om det är något galet med bönorna. Har du dem kvar vill vi gärna att du skickar in dem till oss så vi kan provkoka dem för receptet stämmer. Dessutom är vi intresserade av bästföredatum och batchnr som står i botten av förpackningen. Kan du hjälpa oss med detta kan vi hitta rätt parti och se vad som är fel med dem. Dessutom kommer vi att tala med våra leverantörer och se över rutinerna runt stickproven så att detta inte händer igen. Vi kommer naturligtvis att ersätta dig för bönorna och för portot. Vi lägger också på en liten sveda och verksumma och hoppas att det känns bra för dig. Vi beklagar det som har hänt!

Med vänliga hälsningar 

N.N

Bra reaktion. Jag ska skicka in de resterande bönorna.


Läs även andra bloggares åsikter om budgetmat, bönor, pasta, pasta e fagioli, italiensk mat, vintermat

Tänk att man kan få riktigt bröd till lunch

På street i Kista serveras nybakat bröd från deras eget vedugnsbageri. Nästan alltid är det fantastiskt bra. Jag funderar på att fråga om jag skulle kunna få praktisera där ett par dagar.

Olyckskorparna sa att det aldrig skulle fungera med 85-kronorsluncher på en så avsides plats, men de hade fel. Nu har det varit öppet i kanske ett år och kön ringlar ut på gatan vid kvart i tolv. Maten har tyvärr blivit mer labil den senaste månaden med skakig kryddning och onödig kryddpeppar. Men det fina salladsbordet har växt återigen.

När maten är bra, är den så bra att jag gott och väl står mig fram till sen kväll. Och det kan ju behövas när Saltå Kvarns jävla bönor tar 2,5 timmar att koka i stället för 45 minuter som det står på förpackningen. Återkommer om det.


Läs även andra bloggares åsikter om Street Kista, bröd, vedugnsbakat, salladsbord, lunchmat, lunchrestauranger

Trattkantareller i januari

Vi åkte till landet i helgen. Det är lugnt och skönt med en mild vinter. Naturen är pasificerad och man hinner i fatt och kan arbeta i trädgården utan stress.

Vi hittade dessutom ett par nävar trattkantareller som vi fräste och la i grytan.

[Det här var ett försök till mobilbloggning. Tydligen kan man bara lägga upp bilder i liggande format. Och etiketter kan man inte lägga till. Konstigt att informationen om mobil bloggning är så bristfällig.]


Läs även andra bloggares åsikter om mobilbloggning, på sniskan

Feministiskt Forum!

"Feministiskt Forum äger rum på ABF-huset i Stockholm den 9-10 februari.

Det kommer att vara två dagar fullspäckade av aktiviteter, med runt 30 seminarier, bokbord och kultur.

Seminarierna handlar om jämställdhet och feminism i många delar av världen, från Finland till Palestina. Kom och lyssna på bland andra Katarina Lindahl, Gudrun Schyman, Stefan Carlén, Tiina Rosenberg, Yvonne Hirdman och Maud Eduards. [...]

I år är det fler organisationer än någonsin som är med och arrangerar forumet.

Läs mer och ladda ner programmet på www.feministisktforumsthlm.se."

Läs även andra bloggares åsikter om feministiskt forum, uppmaningar

Pepparrotskött

Ikväll fick vi en mer snabblagad middag från gårdagens Pot-au-feu.

• Köttet trimmades och fuktades med buljongen och värmdes på svag värme i ugn.
• De överblivna skivorna rotselleri tärnades och stektes i fettet som lyfts ur buljongen.
• En pepparrotssås gjordes efter Karin Franssons recept plus 1 msk vinäger och en nypa socker.
• Serverades med extra pepparrot och ett par potatisar.

Bra tisdagssmaker. Lyxigt, sa L.

Nu har jag lagt bönorna i blöt till morgondagens Pasta e fagioli-experiment.


Läs även andra bloggares åsikter om pepparrotskött, restmat, pepparrot, lyxig vardagsmat

Korkad början på en veckomeny

I lördags kom jag och L på att vi borde försöka tänka ut en veckomeny, nu när vi båda arbetar och har långa resvägar. Ingen av oss har någonsin tidigare planerat en veckomeny. Utan vidare eftertanke tänkte vi fram

• Måndag: Pot-au-feu
• Tisdag: Pepparotskött på resterna
• Onsdag: Pasta e fagioli
• Torsdag: Spaghetti alle vongole

En ganska kort vecka alltså, eftersom L ska bort på fredag och på lördag är det maskerad. Och det är som sagt första planeringen någonsin.

Redan nu kan jag säga att det var helt fel att planera att laga en pot-au-feu på en måndag efter jobbet. Och med det har jag väl visat vilken amatör jag är. Nu är klockan halv åtta och jag kommer att få vänta ytterligare ett par timmar innan jag får äta. Magen skriker och saliven rinner av de underbara dofterna från spisen. Nu slänger jag ner receptet snabbt så att jag får ta mig en macka.

Det här behövs, och så kött och ben.

Pot-au-feu
fritt efter Elizabeth David i French Provincial Cooking

1 kg högrev
600 g kalvben
2 purjolökar
1 kvist bladselleri
2 morötter
1 palsternacka
2 gula lökar
flera stora kvistar bladpersilja
ett par kvistar timjan
en liten kvist salvia
en liten kvist rosmarin
ett lagerblad
2 msk flingsalt
2 konserverade tomater el. en liten burk Mutti krossade tomater
ett litet rotsellerihuvud

1. Skölj av köttet och benen (kalvens) och lägg dem i en stor (pasta)kastrull.
2. Häll över c:a 2½ liter kallt vatten så att det täcker köttet och sätt på lägsta värme.
3. Rensa purjo, bladselleri, morötter och palsternacka, och skär rötterna av de ekologiska lökarna, men låg skalet vara kvar. Elizabeth påstår att det ger vacker färg.
4. Tag några purjoblad och använd för att göra ett paket för örter och kryddor som binds ihop med snöre. Bind även ihop resten av purjon och bladsellerin.
5. Börja skumma av allt brunt skum från ytan när vattnet börjar sjuda. Rör om lite så att mer brunt skum kommer till ytan och skumma igen.
   
6. Lägg ner grönsaker och kryddor i grytan, men inte rotsellerin.
7. Låt sjuda på absolut lägsta värme i 3 timmar.
8. Skala rotsellerin och skiva den. Lägg ner skivorna i kastrullen och låt sjuda ytterligare 30 minuter.
9. Lyft ur köttet och rotfrukterna ur kastrullen, släng kryddor, lök och purjo, och sila sedan buljongen. (Salta inte nu, om det saknas salt. Det av buljongen som du får över vill du kanske sjuda ihop, och då är det bäst om det inte blir ettersalt.)
   
10. Värmhåll köttet och rotfrukterna i ugnen om du vill, och servera buljongen, till exempel med en enkel vitlöksbruschetta.
    
11. Skär sedan upp köttet i skivor och servera med rotfrukterna och senap (eller en god vinägrett, eller pepparrot, eller ...). Fukta eventuellt köttet med överbliven buljong. Eller servera det skivade köttet i buljongen med rotfrukterna. Men jag föredrar det nog uppdelat.

Det blev väldigt gott.

Läs även andra bloggares åsikter om dålig planering, kokt kött, långkok, pot-au-feu, rotfrukter, veckomatsedel

Spaghetti alle vongole - vit och röd

Efter Lisas och Patriks musselbravader blev jag plötsligt sugen på Spaghetti alle vongole. Jag blir sällan sugen på musslor, men hjärtmusslor serverade på det sättet kan jag längta efter. Godast som jag fick dem hos F i Milano för kanske 20 år sedan. Så jag skickade ett meddelande till henne på F***book. De här recepten ska jag testa så snart jag hittar hjärtmusslor till rimligt pris, och helst i mindre förpackning än ett kilo.

Hi & happy new year!
I would very much like to have your recipe for spaghetti alle vongole, the way you cooked it for me at your parents house about 20 years ago. Could you please send it to me? Pleeease?

K

This is privilege for me!!!
That's quite easy. You need fresh vongole (the shells are closed if they are alive, pay attention), garlic, minced fresh parsley, extra-virgin olive oil.
Wash vongole in cold water, let them in the water for one hour.
Put them in a pan with some olive oil and minced garlic, with a cover. High temperature to kill quickly the poor vongole and make them suffer less. They will open up, and let some water out of the shell. They will be ready quite soon. In the meanwhile cook the pasta as always.
Add minced parsley just a couple of minutes before putting the pasta in the pan with the rest. Pay attention to leave a little water left from the vongole, because the final outcome is better if the pasta will be a little moisty. Add more Olive oil at the end in each dish.
If you like fresh garlic, you can choose to add minced parsley AND Garlic at the end. If you just use the Garlic at the beginning, cooking it together with the vongole (and removing the pieces before adding the Pasta), the flavor will be smoother.
Very easy, isn't it?
Enjoy your pasta!
Best wishes to you too, and take care!!!

Fra

But as I remember it, you had tomatoes in the sauce as well, didn't you? And I think that some white wine was involved as well.

(Unfortunately, vongole seem to be very expensive in Sweden. I was quoted a price of 160 kronor a kilo today.)

K

You are quite right, your memory is far better than mine! the one I described you is the "white version". For the red one, after the vongole had opened up, add tomato souce, and let the sauce cook until it becomes thick (this is not easy to tell unless you see it). No parsley or garlic at the end.
If you want to be kind to your guests, you could pause the cooking and remove part of the shells after the vongole opened up. They will appreciate this, although I think fingers dipped in the pasta make the dinner more enjoyable...

F

Jag tycker inte att man ska skala musslorna åt gästerna. Men det kanske beror på vad man har för gäster.


Läs även andra bloggares åsikter om textåtervinning, vongole, spaghetti, spaghetti alle vongole, minnesträning

Extremhögerns kommentarer på vänsterbloggarna

Ska man kalla dem extremhöger, tokliberaler eller helt enkelt högerextremister, de som hänger i kommentarerna på vänsterbloggarna mest för att håna bloggaren och gaphalsigt skräna så förutsägbara högerextrema åsikter som möjligt? Jag använde inte termen högerextremister här i rubriken, eftersom det framförallt ger associationer till rasistiska och främlingsfientliga idéer, men jag tycker nog att man borde kalla dem det. De som påstår att total frihet för marknadskrafterna leder till något slags rättvisa och frälser mänskligheten i vilken fråga det än gäller, trots århundraden av bevis på motsatsen.

Jag skulle vilja veta två saker. 1. Vad får de ut av att stå och fjärta bland kommentarerna? 2. Hur ska man handskas med dem.

Jag är beredd att diskutera med vem som helst och att lyssna på åsikter från meningsmotståndare, men det är inte diskussion, samtal och nya lärdomar som de här typerna är ute efter att uppmuntra eller delta i. I sin argumentationsteknik påminner de mig om kåta gubbar som försöker övertala genom att understryka hur naturligt det är med nakenhet. I sin oförmåga att förstå andra människors avikande åsikter påminner de om frälsta kristna som vill tvinga på dig sina fantasier om ett liv efter döden. Men allra mest påminner de, i sin totala avsaknad av social kompetens, om fyllot i baren som oönskad tränger sig på och ska förklara hur saker ligger till, och som inte fattar vinken när man vänder honom ryggen.

Många andra, som Ali Esbati och Hanna Löfqvist, klarar oftast av att hålla käften och låta dem hållas, men det fungerar inte så bra för mig. Om jag sitter och jobbar och det dimper ner kommentarer av det slaget så tappar jag koncentrationen. Och det tar tid och går åt en massa energi till att sammanställa argument som kommentatorn ändå inte förmår ta till sig. Rättshaveristisk sista-ordet-mentalitet hör också till sjukdomsbilden, så det tar aldrig slut. Är det det som är tanken, att all vänsterns energi ska gå till att sitta och tjafsa med stollar i bloggkommentarerna? Men jag vill inte sluta läsa de andra läsarkommentarerna när de dimper in, för de är något av det roligaste med bloggandet.

Nu har jag slagit på moderering av kommentarer, så att jag får läsa dem innan de publiceras och då kan jag själv välja vad som ska synas. Då blir man naturligtvis anklagad för censur. Jaha, men skaffa dig en egen blogg då, där du kan kommentera allt jag skriver. Kan vi i stället komma överens om att den som anar att kommentaren kan uppfattas som om den kom från en kåt gubbe, en frälst kristen eller från fyllot i baren, helt enkelt avstår från att skicka sin kommentar? Eller finns det några andra förslag?


Läs även andra bloggares åsikter om bloggkommentarer, högerextremister, extremhögern, tokliberaler, kommentarsmoderering, censur

Grönröda löften

Kära Lisa vill att vi alla ska avge löften i hopp om att klimatet då ska hålla sig i skinnet. Mina löften blir annorlunda än hennes för jag tror att politiken spelar större roll än om jag äter två eller tre biffar i veckan. Jag tror att varje marginal som eventuellt skapas av vårt individuella handlande omedelbart kommer att ätas upp av kommersiella krafter. Därför lovar jag att:

1. Fortsätta odla så mycket jag orkar av mina egna grönsaker, men också att
2. Bara stödja den politik som inte ökar biltrafiken genom nya motorleder.
3. Bara stödja den politik som i stället bygger ut och förbättrar kollektivtrafiken i Stockholm genom utbyggda tvärförbindelser i cirklar kring innerstaden, och genom att öka kapaciteten och genom att göra den gratis.
4. Ja, förresten, genom att bara stödja den politik som gör kollektivtrafiken gratis i hela landet.
5. Bara stödja den politik som strävar efter att järnvägstrafiken ska byggas ut i hela landet och förstatligas och inte drivas för vinst utan för att det ska bli billigare och bekvämare att använda järnväg än flyg.
6. Bara stödja den jordbrukspolitik som uppmuntrar och stimulerar ekologiskt hållbar odling och djurhållning och strävar efter att avskaffa konventionellt ohållbart giftjordbruk.
   
7. Bara stödja den politik som arbetar för att elmarknaden återigen ska regleras så att den eventuella profiten används för att investera i utvecklingen av alternativa energikällor i stället för att hamna hos storföretagens aktieägare.
8. Bara stödja den politik som vill utöka finansieringen av forskning inom energi- och transportområdet.
9. Bara stödja den politik som förbjuder långtradartransporter när järnvägs- eller båtalternativ finns.
10. Bara stödja den politik som kräver utträde ur EU så länge som EU innebär minskad demokrati och har en nyliberal marknadsekonomi som övergripande syfte och mål. Det är nämligen inte kompatibelt med ett hållbart samhälle. Vare sig ur ett rättviseperspektiv eller ur ett ekologiskt perspektiv.
    

Fläskkött i mjölk

Testar ett recept ur nyköpta Pork & Sons som Jens Linder har hyllat. Det har undrats över vad vad mjölken tillför om man har den i köttfärssås eller kokar köttstycken i den. Det förekommer i flera traditionella recept, men jag har aldrig provat det, så jag har ingen aning. Nu gör jag Pork shoulder with milk fast med fläskkarré. Jag irriterar mig på att receptet inte stämmer. Cover the casserole and bake, for about 2 hours, until the milk has almost completely evaporated. Snicksnack! Efter två timmar återstår nästan all mjölk. Tar bort locket och fortsätter kokningen.

Uppdatering: Nu blev vi för hungriga för att vänta längre så jag tog jag upp köttet ur den återstående mjölken och skar upp ett par skivor. Mums. Mycket gott och sönderfallande mört. Men rotfrukterna bredvid blev brända av väntetiden och vi fick ingen koncentrerad mjölk till, den behöver nog en timma till i ugnen.

Läs även andra bloggares åsikter om Pork & Sons, fläskkarré, mjölk

Bekräfterätt

Nyårsaftonsmiddagen hölls enkel och kräver ingen beskrivning. Min enda ansträngning bestod i att laga en efterrätt kvällen innan. Jag ville göra Tiramisu, men Konsum hade ingen Mascarpone, så jag började fundera på Tiramisuns kusin Zuppa Inglese. Namnet Engelsk Soppa tycks ingen riktigt kunna förklara, den är vare sig vätskeformad eller särskilt engelsk. Det handlar om variationer på Savoiardikex eller sockerkaka fuktad med kaffe och sprit, täckt med vanilj- och chokladkräm i lager.

Enda bilden på monstret

Jag lagar sällan efterrätter, men det kanske jag borde göra oftare. Den reaktion som den här efterrätten orsakade har jag aldrig tidigare sett. Folk blev som tokiga. Alla ville ha mer, ingen ville dela med sig. Det låter otrevligt och nyliberalt, men det var det inte, för det handlade ju bara om en kaka. En kaka som jag hade gjort. Till slut satt en kvinna suckande och slickade formen ren. Om man vill ha bekräftelse ska man följa det här receptet och bjuda alla man känner. Är man ofrivilligt ensamstående ska man lära sig den här efterrätten och bjuda dem man vill snärja. Gillar de den inte vet man att de är psykopater.

I kväll uppdaterar jag den här texten med det exakta receptet.


Zuppa Inglese

Precis så här gick det till. 1. Gör först en vaniljkräm. 2. Gör sedan en chokladkräm. 3. Montera. Nästa gång jag gör den kommer jag att använda en och en halv sats vaniljkräm för den kunde det gott varit mer av. I så fall skulle jag använt mig av 2 vaniljstänger och 2 citroner och i övrigt allt x 1,5.

Vaniljkräm

5 dl ekologisk mjölk
1 obesprutad citron
1 vaniljstång, gärna ekologiskt odlad direktimporterad från Kerala
1 tsk flingsalt
1 dl socker
4 ekologiska äggulor
2 msk ekologiskt vetemjöl
2 msk ekologiskt smör

1. Lägg den på längden delade vaniljstången, det yttersta gula av citronens skal, saltet och hälften av sockret i mjölken och låt långsamt sjuda under omrörning i 5 minuter.
2. Vispa under tiden ihop äggulorna med resten av sockret och mjölet.
3. Sila ner mjölkblandningen lite i taget under vispning ner i äggblandningen och skrapa ner fröna ur vaniljskidorna.
4. Koka försiktigt upp blandningen tills den börjar tjocknar. (Jag förstår inte varför den inte skär sig.)
5. Tag kastrullen från värmen och rör ner smöret.
6. Låt svalna

Chokladkräm

En 100-gramskaka av Konsums mörka Fair Trade-choklad
En 100-gramskaka av Konsums extra mörka Fair Trade-choklad
2 dl ekologisk vispgrädde
2 msk lagom god rom (Bacardi Oro hade jag)

1. Smält chokladen i en skål i ett vattenbad.
2. Tillsätt vispgrädden lite i taget under omrörning.
3. Tillsätt romen.

Montering

200 g Savoiardikex
1 dl gott kaffe
1 dl lagom god rom (Bacardi Oro hade jag)

1. Blanda kaffe och sprit i en djup tallrik.
2. Fukta hastigt båda sidor av en tredjedel av kexen i kaffe/sprit-blandningen och lägg dem som första lagret i en form som passar.
3. Smeta över ett lager vaniljkräm.
4. Skeda över choklad och bred ut.
5. Lägg på ytterligare ett lager fuktade kex och lager av krämerna.
6. Upprepa en gång till.
7. Låt stå i kylen i 20 timmar.