Körber korvar i Tantotältet

Dagens korvföreställning med Jürgen Körber på Smaklust var värd sitt pris. Bratwurst, som tillställningen skulle handla om, är på tyska namnet på all slags färskkorv, det vill säga all korv som inte värmebehandlats, torkats, syrats eller rökts. På en timme hann Jürgen stycka ett halvt lamm, mala större delen av det, krydda, knåda och med korvsprutan fylla ett sextiotal korvar innan de stektes och serverades till oss i publiken att äta upp.


Det var inga krusiduller i korvtillverkningen utan rakt på sak, på enklaste möjliga vis. Rätt proportioner av magert och fett kött, med en sammanlagd fetthalt som han uppskattade till 20-25%. Inget knussel med latexhandskar eller nedkylning av köttet. Enligt Körber görs den bästa korven av slaktvarmt kött. Köttbitarna knådades ordentligt med saltet (18-20 g/kg) redan innan malningen. Den gjorde han sedan på en ganska fin skiva, för att det var lite bråttom, som han förklarade när jag frågade; han verkade också föredra en grövre struktur. Efter malningen tillsattes mortlad svartpeppar och anis och lite av en kryddblandning som han hittat ute bland tälten. Och rivet citronskal som han tyckte passade i lammkorv. Han uppmuntrade oss att experimentera vilt med kryddor och smaksättningar. Därpå knådade han det hela ganska länge tills det blev en sammanhållande korvsmet. - Det är det här som är skillnaden mellan köttfärs och korvsmet, sade han och höll upp den kladdiga klumpen innan han slängde ner den hårt i korvsprutan för att tvinga ut luften. Jag förstår att jag inte har knådat min smet tillräckligt när jag har gjort mina korvar. Annars var det förvånansvärt lite som skilde Körbers korvmakande från mina egna hobbyexperiment. Det var heller inga konstigheter med själva stoppandet av fjälstren, förutom att han hade en snitsig teknik med att mäta och snurra korvarna när fjälstret var fyllt.



En fråga från publiken angående nitrit fick honom att påpeka att de låga halter av nitrit som är tillåtna knappast har någon bakteriehämmande effekt utan tillsätts för att bevara köttets röda färg. Han påpekade också att korvar med nitrit aldrig ska upphettas över 120 grader eftersom det är då som cancerframkallande ämnen uppstår. Då är det alltså ingen bra idé att grilla köpesalsiccia. Körbers korvar blev hur som helst goda och det är lustigt att tänka sig att den mannen skulle kunna ta emot ett femtiotal gäster och inte vara mer förberedd än ha ett halvt lamm i en krok och inom en timme kunna servera dem alla nygrillade korvar. Det är avundsvärt.


För övrigt noterar jag att den som vann guldmedalj i SM i Mathantverk i klassen värmebehandlad korv i år är Sören Lundgren vid Gårdscharken i Fågelberget där jag ska få göra praktik när jag går charkkursen som Eldrimner anordnar i höst. Läs även andra bloggares åsikter om Jürgen Körber, bratwurst, färskkorv, lammkorv, Smaklust, Gårdscharken i Fågelberget, Sören Lundgren, smakteater

Smaklust och charkdrömmar

Jag har också varit på Smaklust. Jag gick dit utan några som helst förväntningar igår för att jag hade fått en biljett av den goda Lisa till smakverkstaden Salami på svenska - korvar med karaktär.

Idag är jag oerhört imponerad av Eldrimner, som organiserat hela festivalen. För ett par år sedan var jag medlem av Slow Food, som jag trodde skulle vara en förening för passionerade matmänniskor som förknippar en viss ideologi med god smak och bra föda. Men Slow Food visade sig till min förvåning bara vara ett PR-jippo för producenter och restauratörer. Slow Food Sverige har knappast några aktiviteter alls, det är dyrt att vara medlem och man får absolut ingenting tillbaka om man inte vill använda föreningen för att marknadsföra sina produkter eller tjänster. Eldrimner däremot visar sig vara mycket av det som jag hoppades att Slow Food skulle vara. Det handlar om passion, kunskap och vilja att förmedla information om smak, mat, hantverk, och de regleringar som omgärdar livsmedelsproduktion. Och dessutom lyckas de organisera det hela på ett imponerande sätt, både på den här festivalen och på deras hemsida. Det var en utvikning.

Salamishowen dominerades av den tyska charkmästaren Jürgen Körber från den ekologiska gården Herrmannsdorf utanför München. Om jag förstår det rätt så verkar han genom Eldrimner ha fungerat som ett slags mentor för svenska producenter av salamiliknande korv. Hur imponerad jag blev av honom förstår man när man ser hur jag har softat fotot ovan kring hans gestalt där han lutar sig mot tolken för att lyssna på vad den skånske bonden har att säga om sin fläsksalami. På salamishowen presenterades fyra svenska korvar gjorda på i tur och ordning fläsk, nöt, älg och ren samt två mycket goda svenska öl som jag inte minns varifrån de kom. Jag är ju ganska konservativ, så fläsksalamin föll mig mest på läppen, även om den var en aning för salt. För mig var ändå Jürgen den stora behållningen från tillställningen.

Hans passion för korven var stor. Han höll korvskivorna under sin stora snok och berättade med härlig sydtysk accent om dofterna han kände och för varje korv avslutade han med --Och så en stark doft av kött som gör att man bara måste bita. Sedan stoppade han korven i munnen och tuggade långsamt medans hans blick blev dimmig. Tyvärr var tolken usel, alldeles för trött, och hade inte grundläggande kunskap om matterminologi för att klara uppdraget.

Idag såg jag honom igen på stora scenen, där han kom upp med en lammkropp som han sedan styckade oerhört skickligt samtidigt som han berättade om styckningsdetaljerna och vad man kunde göra med dem. Hans sidekick var en svensk kock som jag missade namnet på, men som också tyvärr hade fått uppdraget att tolka vilket han inte på något sätt klarade av. Mina egna usla tyskakunskaper var bättre. Det var ett väldigt slöseri att inte satsa på en duktig tolk till Herr Körber.

Jürgen Körber hade sån utstrålning, passion, hantverkskunskap och yrkesstolthet att om möjligheten till friår fortfarande hade funnits kvar så hade jag omedelbart gått fram till honom och tiggt och bett om att få vara gratispraktikant åt honom under ett år. Jag menar allvar.

Festivalen blev en succé; det antal besökare som förväntades under hela festivalen uppnåddes redan under den första dagen, påstod en försäljare. Idag hörde vi hur de ropade ut i Blekingeområdet att de bara hade tjugo kroppkakor kvar att sälja av de 20 000 som de hade gjort inför festivalen, så de som stod längst bak i kön fick nog avstå. Jag hoppas att tillställningen upprepas nästa år och att den då dimensioneras efter den uppenbara hunger efter goda livsmedel som anstormningen antyder.


Andra bloggar om: Eldrimner, Jürgen Körber, Smaklust, Slow Food, korv, chark