Mathantverkskursen, dag 13, under vilken vissa begrepp blev mindre frånstötande

Jag tyckte om att komma tillbaka till Rösta idag, för fortsättningen på mathantverkskursen. Det var trevligt att återse kurskamraterna. Den här veckan ska vi ägna oss åt ekonomi, marknadsföring och byggnader, förutom en studieresa på torsdag då vi ska besöka en företagare från varje inriktning: bröd, frukt & grönt, ost och chark. I dag började vi med att tala om marknadsföring på förmiddagen, men det var oundvikligt att vi också kom att prata om affärsplaner, vilket också blev bron över till eftermiddagens ämne, ekonomi.

Att diskutera marknadsföring ställer oundvikligen saker och ting på sin spets för mig. Det beror väl på att jag finner så många av reklamens grundförutsättningar motbjudande. Och marknadsföring är oftast liktydigt med reklam. Att tänka i termer av marknadsföring är ofta onaturligt, äcklande och främmande för mig. Dessutom är jag en naturbegåvning på allt som har med saken att göra. Ändå är det så förvånansvärt naturligt för många andra att tala om hur man ska koppla säljande sekundära känslor till produkten för att den ska kunna associeras till konsumenternas behov och attityder.

Samtidigt tror jag ju att det är viktigt, eller åtminstone praktiskt, att, så som vi också gjorde, formulera våra visioner i ord. Sätta ord på drömmarna. Det har jag ju gjort här förut.


Men när en av kursdeltagarna ville berätta om hur konsumenten skulle associera hennes produkter till något småländskt sagoaktigt var jag tvungen att påpeka att irrelevant marknadsföring baserad på begrepp som livsstil och drömmar lika gärna kunde stöta bort potentiella kunder såsom mig själv. -Varför då? - Därför att jag associerar livsstilsbegreppet med glansiga veckotidningar som försöker tjäna pengar på att pådyvla ytliga värderingar på ängsliga, olyckliga människor. Det kändes inte som den åsikten föll i god jord. Atmosfären kändes lite taggig i ett par minuter. Men det gick snabbt över.

Tyvärr så har tydligen åtminstone ett par av kvinnorna som arbetar på Eldrimner hittat den här bloggen. Den som nämnde det med uppskattande ord vid eftermiddagsfikat bad jag att inte föra det vidare. Men det känns ändå som att jag inte kan skriva helt fritt om kursen. Eller så gör jag det ändå. Jag ska i varje fall inte skriva ut namnen på föreläsarnas fortsättningsvis, bestämmer jag nu.

Efter lunch vidtog ekonomi-temat. Jag har alltid fasat inför tanken på att tvingas skriva en affärsplan. Idag kändes det hur enkelt som helst att börja formulera min affärsidé och en början till affärsplan. Det kändes till exempel väldigt enkelt att svara på de fyra frågorna om vilken min produkt är, vem som är konsumenten av min produkt, vilka behov hos konsumenten som min produkt tillfredsställer och vilka egenskaper som gör min produkt bättre än konkurrerande produkter. Kanske borde jag skriva ut svaren här? Alla dessa övningar och praktiska föreläsningar leder till att jag konkretiserar mina fantasier och jag gissar att det är meningen med kursen för mig. Kanske går det här att genomföra? Önskan att göra det ökar, och rädslan minskar för varje dag.

Jag måste börja räkna på foderstat för grisarna för att se hur stor areal jag behöver om jag verkligen ska kunna bli självförsörjande på deras foder. Jag måste läsa på om foderbönor i synnerhet och om fodrets påverkan på grisens smak i allmänhet. Jag måste börja arbeta med den rapporten som ska redovisas vid kursens slut. Dess form och innehåll har ännu inte specificerats tillräckligt av de kursansvariga.


Läs även andra bloggares åsikter om Grundkurs i mathantverk, Eldrimner, ekonomi, marknadsföring, reklam, affärsplaner, visioner, affärsidéer