Jo, förra helgen var det slåtterfest hos Grönsaksbloggaren. Vi åkte dit med min nya lie, jag för att slå äng, L för att bada i deras sjö och diska. Vi kände inte några av de andra gästerna sedan tidigare, men de visade sig vara trevliga och mestadels personer med kunskap om flora, fauna och lieslåtterns konsekvenser för den biologiska mångfalden. Många hade problem med att få sina liar i brukbart skick, så till att börja med fick Ebbe och jag slå själva. Jag tror att den vanligaste anledningen till att lien inte brukas mer, är dåligt slipade lieblad som inte har rätt vinkel mot jorden och som sitter på jävliga orv. Det är lätt att slå med lie om redskapet är korrekt slipat och inställt, och om någon har visat den rätta, skärande, pendlande rörelsen.
Eftersom Ebbe fick lära sig att slå med lie ungefär när Miles Davis började spela trumpet, så hade vi andra mycket att lära av honom. Han hade först invändningar mot mitt lieblads vinkel mot orvet, men framförde sedan ingen kritik mot hur jag slog eller resultatet av min slåtter. Hans beröm gjorde mig ganska stolt.
Slåttern omväxlades med utfodring och bad och avslutades med en dundermiddag och intressanta samtal. Politiken behandlades utan att uttalas eller namnges. Glesbygdspolitik, landsbygdspolitik, jordbrukspolitik, miljöpolitik, och livsmedelspolitik. Viktiga saker, som jag faktiskt måste ta reda på hur de politiska partierna förhåller sig till, inte minst det parti som jag själv står nära.
Nu har jag nästan blivit lite beroende av att slå med lien och jag tar en halvtimme varje dag för att anlägga äng här på torpet. Det är skönt för kroppen och meditativt att gunga fram tyst och stilla, och öppna nya ytor i landskapet. Idag köpte jag ett röjlieblad som jag fäste på det gamla stålorvet och började röja undan gräs, sly och ormbunkar i vår skogsdunge mitt på tomten.
Läs även andra bloggares åsikter om slåtter, lieslåtter, röjlie, lieblad, äng, ängsslåtter, slåttergille, kroppsarbete, givande samtal, naturen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar