Jag hatar att snickra och jag är usel på att snickra. Det är tråkigt, det går långsamt, det blir fel, det gör ont.
I fyra och ett halvt år har det sett ut så här efter att den förra ägaren till torpet brutit upp fasaden under köksfönstret för att konstatera husbock i timmret. I februari köpte jag vindpapp till slut och drog loss plankorna och häftade fast.
Ett halvår senare har jag idag satt upp ny fasad och målat första strykningarna.
Och även om jag uppenbarligen inte kan mäta brädor, så tycker jag att jag är värd ett pris av något slag. Fast nu ser man att resten av huset skulle behöva målas också...
Läs även andra bloggares åsikter om snickerier, Slow Carpentry, falu rödfärg, linoljefärg, frustration
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det blev fint.
SvaraRaderaBra kämpat! Jag tycker också att sånt här är uschligt jobbigt.
SvaraRaderaViveca