Skogsbruk

Jag har svårt att förstå hur skogsbrukare tänker. Jag har svårt att förstå perspektivet där skogen i första hand är en ekonomisk tillgång och alla andra värden är oväsentliga. Jag undrar om känslan kan jämföras med svårigheten som en vegetarian har att förstå hur man kan slakta ett vackert djur. Fast tidsperspektivet har stor betydelse för vad jag känner, när jag ser att en skogsbrukare planerar att slutavverka en åttio år gammal skog. Efter en slutavverkning är inte bara träden fällda, även marken är massakrerad och allt ser ut som ett slagfält. Alla spår och alla minnen är raderade.

I förrgår var distriktschefen för Holmen Skog Norrköping hos oss för att titta på den skadegörelse som Holmen åstadkommit i vår skogsremsa, när de skulle ha gallrat i skogen på andra sidan skogsvägen. Tio 40-åriga granar tog de från vår skogsträdgård. Vi kom till slut överens om en åttadubbling av deras ursprungliga löjliga erbjudande om ersättning baserat på trävärdet, och det erbjudandet kan vi leva med, även om det inte motsvarar den uppkomna skadan ur vår synvinkel. Hur som helst så var han mycket sympatisk och förstod att det inte bara handlade om förlorat virke, utan också om förlorad insyn, och så vidare. Han berättade för oss att rutinen är att rödgul-randiga band ska sättas upp där avverkningen ska sluta, men att det vanligvis inte görs där en väg markerar gränsen för skogsfastigheten, för då ska avverkarna förstå att det är gränsen.


Igår tog vi oss till sjön Skiren för att tvätta oss ordentligt. Det var mulet och vi fick vara ensamma där, och solen tittade fram när vi torkade på klipporna. På vägen dit går man genom den gamla skogen på fotot ovan. Längs vägen satt rödgula plastband. Det stod Södra Gallring på banden. Jag hoppas att det inte är fråga om en slutavverkning.

Jag tycker inte att min inställning till skogsbruk bara är naturromantisk. Ägaren till skogen runt om vår fastighet bor 15 mil bort och har ingen aning om de värden som skogen har för oss som bor granne med den. Jag blir illa berörd över att spåren av en mer än 80-årig historia i skogen och markerna totalförstörs där skogsmaskinerna går fram, och svampmarkerna och skogsstigarna kommer inte tillbaka förrän tidigast efter en andra gallring av skogen om kanske tjugo år. Jag vet inte säkert när man gör den andra gallringen, men innan den första gallringen är marken en ogenomtränglig granvägg. Holmen-chefen bekräftade vad jag hört om att man numera kan ha skog med träd i olika åldrar och avverka med urskiljning de träd som är tillräckligt gamla, utan att förstöra marken. Men ett sådant skogsbruk kräver mycket mer kunskap av avverkaren och blir betydligt dyrare. Det är skogsägaren som bestämmer. Kanske är skogsbrukets minnesraderande tidsperspektiv så obehagligt eftersom det överensstämmer med en mansålder.


Läs även andra bloggares åsikter om skogsbruk, avverkning, gallring, slutavverkning, Holmen, minne, glömska